Schacksnack

Den ryske stormästaren Evgeniy Najer vann med 8.5/11 välförtjänt  Europamästerskapet 2015 i Jerusalem. Han tävlade med 250 spelare från 33 länder, varav 115 av dessa var stormästare. GM David Navara, Tjeckien, erövrade silvermedaljen och GM Mateusz Bartel, Polen, tog bronsmedaljen. GM Denis Khismatullin, Ryssland, tog också 8 poäng men blev fyra efter särskiljning. Svensken GM Nils Grandelius gjorde en mycket hedersam insats och hamnade på 34:e plats med 7 poäng. Den kompletta resultatlistan kan skärskådas genom att klicka på denna länk. Mer information finns på turneringshemsidan. Genomspelning av samtliga partier.

Idag är det den elfte världsmästaren Robert James ”Bobby” Fischers (1943-2008) födelsedag. Vi hedrar honom genom att offentliggöra ett privat klipp som ingick i den populära vårkursen om Fischer 2013. Det är partiet Fischer-Petrosian, Buenos Aires 1971, det sjunde matchpartiet, som förevisas och det har som huvudtema en viktig positionell idé att ha med sig i bagaget för att öka sin spelförståelse.

Det brittiska schackförlaget Everyman Chess fortsätter i snabb takt att ge ut böcker i den mycket populära serien ”move by move”. Det är inte bara spelöppningsböcker de satsar på utan även partisamlingar av de bästa och intressantaste spelarna i schackvärlden och det är vi tacksamma för. Trots allt har ju spelöppningslitteraturen nackdelen att snabbt bli inaktuell allt eftersom det görs nya upptäckter och nya modeströmningar startas. Med partisamlingar är det helt annorlunda eftersom deras partier och idéer är tidlösa. Enligt min mening är det också bättre att lära sig teori genom att studera de starka spelarna eller experterna som oftast är renodlade specialister i vissa spelöppningar eller ställningstyper. Vill man exempelvis lära sig hur man spelar Stonewall i Holländskt kan man gå igenom GM Lars Karlssons partier och vill man spela Tiger i det Moderna försvaret så tittar man på GM Tiger Hillarp Perssons partier. Man får inte glömma att ett fullgott spelöppningsstudium handlar om att få en känsla för öppningen och att förstå dess kopplingar till mittspelet och slutspelet. Det här har GM Edmar Mednis skrivit mycket om.

Nu har det alltså kommit en tionde partisamling, denna gång om Ivanchuk. Tidigare utgivningar har varit: Anand, Botvinnik,  Capablanca, Carlsen, Kramnik, Larsen, Nimzowitsch, Petrosian samt Kortjnoj och flera titlar är på gång, bland annat om Bronstein, Karpov och Stein. Vi hänvisar till Everyman Chess hemsida för deras aktuella och framtida utgivningar.

Författaren till Ivanchuk – move by move är Junior Tay och då frågar man sig vem denna person är. Tay är CM. Det är den fjärde finaste titeln man kan få som tävlingsspelare efter GM, IM och FM. Han är bosatt i Balestier, Singapore med sin fru WFM Yip Fong Ling och hund som heter Scottie. Detta är hans andra bok för Everyman Chess. Han första bok heter: The Benko Gambit: move by move. Han bidrar också regelbundet med artiklar för New in Chess Yearbook. Det råder ingen som helst tvekan om att ett enormt arbete ligger bakom. Detta borgar de 512 sidorna för och det innebär att det är den digraste partisamlingen av de alla. Det är dock endast 40 partier, dock fylligt kommenterade, som gås igenom enligt upplägget ”drag för drag” och detta innebär i stora drag att läsaren spelar igenom partiet och allt eftersom svarar på frågorna som är interpunkterade inom själva partiet. I princip behöver man ingen schackbräda, utan boken (eller den elektroniska motsvarigheten) är tänkt att kunna läsas på kommunala färdmedel, kaféer eller vid huvudkudden.

Boken har en liten annorlunda struktur än de andra böckerna i denna serie. Den börjar med ett initierat förord av GM Mikhail Golubev, som varit en viktig stöttepelare för Tay då Golubev, precis som Ivanchuk, är hemmahörande i Ukraina och har tillgång till unikt material från Ivanchuks juniortid som Tay velat använda sig av. Efter förordet följer en diger bibliografi som talar om exakt vilka källor Tay stödjer sig på. Därefter följer en introduktion där Tay motiverar varför han vill skriva en bok om Ivanchuk och vad läsarna kan få ut av att studera just denne originelle spelare. Tay nämner att han länge planerat denna bok men när Nikolay Kalinichenkos Vassily Ivanchuk 100 Selected Games (New in Chess 2013) kom ut gick luften ur för Tay och han valde istället att skriva en bok om Volgagambit.

Vid ett senare tillfälle skärskådade Tay Kalinichenkos bok närmare och då noterade han att det var många instruktiva partier som saknades och projektet fick liv igen. Han är noga med att påpeka att han inte använt Kalinichenkos verk som referens för sitt eget och erkänner att han till och med inte läst boken då han inte ville låta sig påverkas i sin tolkning av Ivanchuk. Däremot har han använt kommentarer från källor som CBM, informator och chesspublishing.com när han har ansett att det har varit av värde för läsaren. Det hade absolut varit av vikt för läsaren att Tay tagit del av tidigare källor om Ivanchuk, i det här fallet boken av Kalinischenko som han alltså valt att ignorera och som inte ens står upptagen i bibliografihänvisningen. Detta har han eventuellt gjort för att han själv ville vara den förste i västvärlden med en bok om Ivanchuk. Det är inte rumsrent att ignorera tidigare källor eftersom alla schackförfattare stöttar varandra när det gäller att förstå en spelare och vad den spelaren kan bidra med när det gäller olika idéer inom schack. Det normala när man skriver en schackbok, eller vilken bok som helst för den delen, är att ta reda på alla relevanta källor till det berörda ämnet för att man bland annat ska veta vad man inte ska skriva om. Om man ändå väljer att skriva om det som det skrivits om tidigare måste man definitivt ge kredit till den berörda personen eftersom det annars blir ett plagiat av en annans svett och tårar. En bok ska alltså inte bara fungera som genomläsning för vem som helst utan också hjälpa framtida författare att fortsätta skriva böcker med en traditionsmedvetenhet och därmed känna till allt viktigt som tidigare skrivits i det ämnet man själv behandlar. I den akademiska världen är detta självklart men även i schackvärlden måste man tänka på detta för annars är det risk att vissa schackböcker eller vissa schackförfattare får dåligt rykte och betraktas som oseriösa och till slut blir den typen av litteratur osäljbar.

Introduktionen avslutas med fyra partiexempel som belyser svårigheterna att förbereda sig mot Ivanchuk. Därefter kommer de 40 vinstpartierna i kronologisk ordning. Partierna är mycket välkommenterade och pedagogiska. Parti nr 27 är faktiskt med en svensk, nämligen GM Jonny Hector. Det är partiet Ivanchuk-Hector, Malmö 2003 som skärskådas närmare. Boken avslutas sedan med det högintressanta kapitlet ”Planet Ivanchuk Immigration Visa Questions” och har 30 frågor och svar inkapslade som belyser de mest instruktiva idéerna tagna från en annan planet då de är på gränsen till omänskliga, alltså genialiska, lösningar till olika ställningsproblem. Tay har spelat igenom hela 3.500 partier för att komma fram till de 40 publicerade modellpartierna och 30 ställningar så det ligger en obeskrivlig och enorm entusiam och möda bakom att just dessa exempel har valts ut. Det är sådana böcker vi vill se, där det ligger hårt arbete bakom. Det är endast på detta sätt man kan visa sin vördnad och respekt för en så stor och fantasirik schackspelare som Ivanchuk och detta har Tay definitivt lyckats med.

Vi illustrerar Ivanchuks särbegåvning med ett exempel som från en annat universum, håll till godo!

Lputian,Smbat G (2598) – Ivanchuk,Vassily (2719) [A11]
Montecatini Terme Montecatini Terme (2), 29.07.2000
[Junior Tay]

15…e3!! Ivanchuk är inte klar med vits bondestruktur och följer upp med att förstöra den ännu mer. 16.fxe3 16.dxe3?? c5! 17.Qb3 Nxc3 18.Qxc3 cxd4 och vit blir spetsad på den långa svarta diagonalen. 16.Nec2 c5! 17.dxc5 Nxc3 18.dxc3 Kolla vits irländska struktur. 18…exf2+ 19.Rxf2 Ng4 20.Re2 (20.Rff1 Qd2 21.Rad1 Qh6 22.h3 Ne3 Ivanchuk) 20…Qd3 21.Rae1 Bxc3 22.Qb3 Rxa3! 23.Qxa3 Bd4+ 24.Kh1 Nf2+ 25.Rxf2 Qxa3 26.Nxa3 Bxf2 med ett starkt löparpar i detta mycket öppna slutspel. 16…c5! Här är ytterligare ett genombrott. Ivanchuk är inte färdig än med att förvandla vits centrum till en schweizerost. 17.dxc5 Vits ställning är som ett vrak efter 17.Qb3 cxd4 18.exd4 Nxc3 19.dxc3 Bxd4+ 20.Kh1 Bg7 eftersom svarts löparpar är oerhört kraftfullt ännu en gång. 17…Nxc3 18.dxc3 Qd2 Vit har för närvarande tre extra bönder men det materiella övertaget är bara en illusion eftersom alla bönder är extremt svaga. Det går inte att förhindra kvalitetsförlust och det är det stora problemet. 19.Nb5 Ng4 20.Nf3 20.Rf3 bemöts med 20…Bh6 20…Qxe3+ 21.Kh1 Nf2+ 22.Rxf2 Qxf2 23.a4?! Lputian, chockad av alla taktiska explosioner åker snart på en till. 23.a3 är en säkrare plats för bonden. 23…Bd7 24.Nc7? Detta förlorar på en gång, men 24.Nbd4 Bc6 eller 24.Rf1 Qa2 är dåligt i vilket fall som helst.

24…Rxa4!! 0-1 Vilken beundransvärd avslutning! 24…Rxa4 25.Rxa4 Bh3! Poängen är att 26.Bxh3 Qxf3+ 27.Kg1 Bxc3 vinner damen eftersom svart också hotar matt med …Bd4#.

Är Vasil Ivanchuk från en annan planet? (Källa: Flickr 2013)