Igår besökte jag Rilton Cup på Hotell Continental (Vasagatan 22) för att ta del av tävlingen ur ett åskådarperspektiv. Det spelades många intressanta partier men det var speciellt ett parti jag fastnade för, det mellan stormästarna Miezis och Volkov. Jag känner väl till den förstnämnda spelaren som jag spelat mot vid flera tillfällen. Han är en farlig taktiker som spelar udda öppningar. Volkov har jag aldrig spelat mot men jag uppfattar honom som en mycket solid spelare. När jag i efterhand har studerat partiet känns det som att Volkov vet vem han har att göra med på andra sidan brädan och det är intressant att se hur han anpassar sitt spel därefter. Det är ett mycket sevärt parti med mycket överraskande dynamik samt spelpsykologiska undertoner.
Miezis,Normunds – Volkov,Sergej [A20]
Rilton Cup, Stockholm (7), 03.01.2020
[Engqvist]
1.c4 e5 2.g3 Nf6 3.Bg2 c6 4.d4 e4 5.Nh3 d5 6.0-0 dxc4?! Solidare är 6…h6 som förhindrar två av vits pjäser att utnyttja fältet g5. 7.Nc3? 7.Ng5 var logiskt och riktigt. 7…h6! Kantspringaren har nu blivit temporärt instängd då den heller inte har mycket att hämta på f4 där svarts c-bönder hjälper till att ta fält. 8.f3 exf3 9.exf3?! Bättre är 9.Rxf3 och spela som Kasparov och prioritera pjäsaktivitet framför bondestruktur, speciellt när det handlar om den halvöppna f-linjen 9…Be7 10.Qe2 10.Re1 var mer i linje med bondestrukturen. 10…0-0 10…Qxd4+ 11.Be3 Qe5 var fullt spelbart för svart och till och med fördelaktigt men Volkovs spel verkar bygga på att ge Miezis så lite initaitiv som möjligt och det är ju rätt spelpsykologiskt men inte alltid speltekniskt. En dator, en mindre psykogiskt benägen spelare eller en materialist skulle alla gånger ha antagit centrumbonden enligt Nimzowitschs beprövade recept att en centrumbonde alltid bör slås om inte någon omedelbar fara föreligger. Detta skriver inte Volkov under på, i alla inte vid det här speltillfället! 11.Rd1? Här står tornet för defensivt. 11.Qxc4 b5 12.Qe2 b4 ser skenbart ut att ge initiativet till svart men skenet bedrar efter 13.Re1! och efter 13…Qxd4+ 14.Be3 har vit mer initiativ jämfört med kommentaren till ställningen efter drag 10. 11…Be6 11…b5! var ännu starkare men förmodligen oroar sig Volkov i onödan för sin utveckling. Vits pjäser står dock helt enkelt för ineffektivt för att dra nytta av det. 12.Nf4 Nu fick den olyckliga kantspringaren något att bita i! 12…Bd5 13.Nfxd5 cxd5 Inga avbyten är gratis eftersom svarts c6-bonde fick bli en d5-bonde. Den största och mest realistiska drömmen man kan ha när det gäller att utöka det centrala vitfältsterritoriet på motståndarens planhalva. 14.Bf4 Nc6 15.Be5 Re8 16.f4 Här visar Miezis prov på sin taktiska begåvning och fantasi. Han förstod nog, när löparen planterades på e5, att den var ett lockbete för att vit i utbyte skulle få ett mäktigt och förhoppningsvis mobilt centrum. 16…Bb4 17.Qc2 Bxc3 18.bxc3 Bonden på b2 promoveras och blir en bonde i stora centrum, men priset är en ännu svagare e4-ruta. 18…Ne4 19.Rab1 Ett högst mänskligt drag som 99,9 % av alla schackspelare skulle göra. Men datorn hade inte gjort så. Den hade spelat 19.Bxe4! dxe4 20.Qxe4 f6 21.d5 för att i praktiken tvinga svart till 21…Na5 19…f6 Volkov återgäldar vänligheten. Exaktare var 19…Qd7! för att kunna besvara 20.Bxe4 dxe4 21.Qxe4 f6 22.d5 med 22…Nd8 . Springaren är på väg till f7 eftersom det kritiska fältet är e5.
I det här intressanta läget kom jag in som åskådare och det var ett parti som jag särskilt ville stanna länge vid. Det är ju lätt att man på en schackturnering beter sig som en fjäril som fladdrar från blomma till blomma eller en museibesökare som går från tavla till tavla men drömmen är egentligen att fördjupa sig i det mest intressanta partiet. På den gamla goda tiden fanns det stolar med demonstrationsbräden som underlättade just detta. Det är fascinerande att vara åskådare för man blir på något vis spelare eftersom man engagerar sig i spelarnas ställningar och precis som dem försöker räkna och bedöma vad de räknar och bedömer. Här konstaterade jag att det var ganska givet att Miezis funderade på kandidatdragen 20.Rxb7 som till slut spelades och 20.Bxe4. Båda dragen såg intressanta ut men intuitivt kändes det spelade draget som bättre och det bekräftades också av datorn hemma. Efter 20…dxe4 21.Qxe4 Qd7 står vit nämligen på förlust. De vita dragen som sedan följde efter textdraget är logiska och inte svåra att hitta eller förstå. Det blir dock svårare när vi befinner oss vid drag 34… 20…Re7 Här undrar jag om Volkov såg den genialiska taktiska lösningen 20…fxe5 21.Bxe4 dxe4 22.dxe5 Qc8 23.Rdd7 Re7!! som Komodo 11.
Det blir schack på c5 om vit slår två gånger på e7. 21.Rb5 Rc8?! Volkov visar beundransvärd kyla med tajmingen av slaget på e5 men risken är att han väntar för länge. Det kräver dock konkret varianträkning och en variant kan se ut så här: 21…fxe5 22.dxe5 Rd7 23.Bh3 Rb8 24.Rbxd5 Qb6+ 25.Kf1 Rxd5 26.Be6+ Kh8 27.Bxd5 Nc5 28.Bxc4 Ne7 och svart har det lite bättre spelet på grund av vits relativt utsatta kung. Bondekedjan h2-g3-f4-e5 är knappast idealiskt som bondeskydd och därför har vit inte tillräcklig kompensation med sin löpare och tre bönder mot svarts två springare. Det är kungsställningen som är det primära när det är dam och torn kvar på brädan. 22.Bxe4 22.Bh3 var alternativet, t.ex 22…Ra8 23.Bf5 Det säger sig självt att löparen står bättre på f5 än på g2 och detta kunde alltså spelas med hjälp av två fridrag. 22…dxe4 23.Qxe4 fxe5 24.fxe5 a6 25.Rd5 Qe8 26.Rd6 Na7! En fin springarmanöver i stil med Kramnik eftersom bland annat kantrutan utnyttjas. Båda rutorna a7 och b5 är ytterst ovanliga rutor för springare men det har sin förklaring i att akilleshälen är basen i vits vackra centrala bondekedja. 27.Rxa6 Nb5 28.Rc1 Om en tung pjäs måste gardera något som hotas av en lätt pjäs kan man här säga att svart spelar med tre tunga mot två. Det belyser ytterligare en nackdel (förutom kungsställningen) med att ha tre bönder för en springare. Vit har inte tillräckligt med aktivitet för att skapa balans i ställningen. 28…Kh8 En belysande variant för vits svaga kungsställning är 28…Qh5! 29.Qd5+ Rf7 30.Qxb5?? och här har svart tre vinnande damdrag. Kan du se dem? Inte så svåra. 29.a4 Nc7 30.Rc6 Ne6 31.Rxc8 Qxc8 32.h4 Vit har lyckats ta fält från springaren men d5-fältet är svarts. 32…Nc7 33.Rf1 Det går inte att sätta upp ett absolut centrum med 33.d5? eftersom svart då avgör med utfallet 33…Qh3! varpå alla vits bondesvagheter blottställs. 33…Qd8! Kontrollen av d5 är ett faktum. Nu kommer vi till den svåra ställningen. Ställningen är i balans i detta läge eftersom svart inte har spelat optimalt vid drag 28.
34.a5? Det kan inte ha varit lätt för Miezis att fatta beslut i det här läget så jag har full förståelse för att ställningen rasar om det är lite tid på klockan. Svarts ställning är helt enkelt mer lättspelad. Svart har tre pjäser mot vits två och vits fribönder är under kontroll. Det fanns dock en smal, relativt forcerad väg till remi. 34.Qg6 Nd5 35.Rf7 Rxf7 36.Qxf7 Nxc3 37.Qxc4 Qxd4+ 38.Qxd4 Ne2+ 39.Kf2 Nxd4 40.Ke3 Nb3 41.Ke4 Nc5+ 42.Kf5 Nxa4 43.e6 Kg8 44.Kg6 Kf8 45.e7+ Kxe7 46.Kxg7. Om man inte ids eller har tid att räkna på denna variant kan man lugnt spela 34.Rb1 Nd5 35.Qf3 för att bibehålla balansen. Detta säger något om vilken situation Miezis befann sig i och jag har full förståelse för att han gick fel i variant- och bedömningsdjungeln. 34…Nd5 35.Rf3 Ra7 Ett kyligare sätt att vinna a-bonden var 35…Kg8 36.a6 Re6 37.a7 Ra6 men jag gissar att det går åt ganska mycket tid på klockan för att vara så kreativ. 36.Qe2? Även detta är ett läge som är lätt att göra fel i. Vit måste vara aktiv och spela 36.e6! Det är en så häpnadsväckande variant att vi måste ha ett analysdiagram efter de till synes självklara dragen så att inte läsaren missar vad som inte bör missas för den sanne schackälskaren 36…Rxa5? (Korrekt är 36…Nf6 37.Qe5 med balanserat spel) 37.Rf7 Ra1+? 38.Kh2 Ra2+ 39.Kh3 Nf6 40.Qg6 Qg8 41.e7 Ra8
42.h5!! Det här är det enda draget som vinner och det kan vid en första anblick vara svårt att förstå varför det är så viktigt att gardera damen så vi fortsätter lite till. 42…Nd5 (Ett avvaktande torndrag som 42…Rb8 bemöts med 43.Rxf6 gxf6 44.d5!! Här kan man verkligen tala om ”bondens lust att expandera” för att använda Nimzowitschs berömda ord. 44…Qxg6 (44…Qxd5 45.Qxh6+ Kg8 46.Qg6+ Kh8 47.e8Q+ Rxe8 48.Qxe8+ Kg7 49.Qg6+ och f6 faller.) 45.hxg6 Kg7 46.d6 och d-bonden går rätt ner tack vare att g6-bonden kontrollerar f7. Vackert!) 43.Kh4!!
Ännu ett häpnadsväckande drag och dessutom är det enda draget som vinner. Svart är i dragtvång. Otroligt men sant för svart kan ju flytta tornet eller springaren men alla drag förlorar. 43…Nxc3 (43…Rb8 44.Qd6! med trippelhot.; 43…Rc8 44.Qf5! med trippelhot mot d5, c8 och f8.) 44.Qc6 Rb8 45.Qd6!! med dubbelhot mot b8 och f8. 36…Qc8 37.Qf1? Konsekvent var 37.Qa2 men här är det nog tidsnöd. 37…Kg8 38.Qa1 Qc6 Intressant att Volkov missar ytterligare en bra chans att aktivera damen med 38…Qg4 39.Qa3
När jag besökte det här partiet för andra gången var detta ställningen och jag var förvånad över vad som hade hänt eftersom jag tyckte att vit hade skapat ett dynamiskt parti som borde ha inbringat mer än en ställning där vit i princip kört fast. Schacken på f8 behöver man inte analysera utan här är det bara att spela pragmatiskt med 39…Ra8 och sitta nöjd eftersom vit inte kan skapa några farligheter. 40.Kh2 h5 Ett genomgående tema är att Volkov förbiser starka aktiva damdrag för det är tredje gången det händer i det här partiet. 40…Qg6 följt av 41…Qe4 var helt förödande för vits ställning. 41.Qd6 Miezis har sett damdraget till g6 och gör dambytet som han inte vill göra men svarts dam är den starkare. 41…Qxd6 42.exd6 Rxa5 43.d7 Ra8 44.Rf5 Nf6 45.Rc5 Nxd7 46.Rxc4 Ra2+ 47.Kg1 Nf6 48.Rc8+ Kf7 49.Rc7+ Kg6 50.c4 Rc2 51.c5 Inte ens fällan 51.d5 Nxd5 52.Rc6+ följt av 53.cxd5 fungerar på grund av 52…Nf6!. 51.Kf1 Ne4 är inte heller så kul så man kan förstå textdraget. 51…Rd2 0-1
Senaste kommentarer