Med undantag för Island går det dåligt för Nordens fotbollsnationer nuförtiden. Medan Sverige fick respass redan i EM-gruppspelet, är norrmän och danskar hänvisade till TV och PC för att följa EM, då deras landslag aldrig behövde köpa biljetter till Frankrike. Trots att fotbollen i Norden får miljoner via tipsmedel och offentligt stöd, som kanaliseras via idrottsförbunden, misslyckas de alltså idag på toppnivå. Sett till den stora mängden pengar till sporten kan misslyckandet knappast bero på ekonomin i sig. Kanhända att förklaringen snarare bör sökas i attityd, konkurrensmentalitet och brist på tränarkapacitet till ungdomar. En person, insatt i den svenska fotbollsmiljön, berättade nyligen för undertecknad i en konversation om olika barn- och ungdomsidrotters situation i Sverige: ”Det talas ofta på kongresser om satsning på barn och ungdom, men i realiteten kommer det sällan eller aldrig särskilt mycket pengar till barn- och ungdomstränare, medan mycket medel går till centrala projekt och anställningar.”
Hur är det då ställt med vårt älskade schackspel i Sverige? Undersökningar tycks påvisa att ständigt fler lär sig att spela schack. Detta är troligen mestadels tack vara modern teknik, internet, schackprogram på pc/mobilappar etc om det inte är så att man har turen att ha någon i familjen som redan är förtrolig med spelet, och gärna vill lära ut det till någon yngre! De traditionella schackklubbarna har varit på tillbakagång sedan sjuttiotalet. Medlemsbrist och nedläggningar har varit tonen över hela landet. Enstaka stjärnor på den svenska schackhimlen, världstoppspelarna Ulf Andersson – en gång trea på världsschackförbundets rankinglista, och Pia Cramling – dubbel Europamästare för damer och bland de tio bästa kvinnorna i världen i flera decennier – har inte mer än temporärt mäktat med att vända den tråkiga trenden. Men schackförbundet har satt igång en kärkommen och medveten satsning på barn och ungdomsschack. Schack i skolan, SchackFyran och Yes2Chess är schackaktiviteter för skolelever i hela Sverige numera. Utöver detta finns det regionala, populära serietävlingar för barn som t ex Junior Grand Prix tävlingarna i Stockholm, där de allra bästa spelarna i respektive åldersgrupper från alla deltävlingarna under året får spela final i december. Detta är ett fenomenalt system som verkar både som rekryteringsverktyg för att stimulera flera barn att tävla, samtidigt som de bästa under hela året får kämpa om att ligga i topp i sin JGP-grupp.
Med den unge supertalangen Nils Grandelius inträde på världens hundrabästalista över alla spelare i år även tog steget in i schackets tävlingsgräddfil när han tävlade tillsammans med nio av världens bästa schackspelare i Norway Chess under våren borde nu allt ligga till rätta för en Björn Borg-effekt och därmed en markant framgång för svenskt schack. Superstarka och professionellt genomförda internationella tävlingar, som vårens Hasselbacken Open, samt en förstärkt nationell Grand Prix-serie med nya deltävlingar, parad med spännande jubileumsarrangemang kommande år, ger verkliga möjligheter för schacket att stiga upp ur Pandoras Ask och växa både i bredd och topp, från att länge ha varit bortglömt i dunkla källarlokaler.
En mörk skugga har dock lagt sig över framtidsmöjligheterna för schacket i Midsommarlandet eller har kanske den varma majvåren gjort att en aning solsting har drabbat ledningen för schackförbundet? Nu skall barnen nämligen inte längre få tävla som de vill och förmår.
I ett förslag till den stundande kongressen i Sveriges Schackförbund, föreslås nämligen att alla schackspelande barn under tolv år inte längre får delta i tävlingar där det finns vinnar- och topp-priser! Ej heller skall det skickas deltagare till Junior-VM i åldersklasserna under tolv år. Om läsaren får hicka är förståeligt, men tyvärr är förslaget en realitet. I kongresshandlingarna finns förklaringen och motiveringen att läsa både i och mellan raderna (illa dolda). Där framgår att förbundet önskar ansöka om medlemsskap i Riksidrottsförbundet, dvs att man icke önskar bli medlem just nu, men för att tillfredsställa vissa krav, anpassa sig till Riksidrottsförbundet för att på så sätt kunna ansöka om medlemskap kanske nästa år, föreslås dessa fatala regeländringar för svenskt barn-, ungdoms- och skolschack. I stället för att ta tjuren vid hornen och stå upp för sina ideal och sin tävlingsmiljö, lägger man sig platt för en ytterst tvivelaktig policy. Bakgrunden är att ett medlemskap i Riksidrottsförbundet skulle kunna ge klirr i kassan. Någon miljon till på förbundets konto hägrar alltså.
Schackspelandet har en fantastisk effekt på barn i skolorna. Bland annat stimuleras konkurrensgenen, vilket gör att barnen ständigt vill höja sin nivå, och inlärningsfaktorn rusar i väg med toppmotivation – en sanning som många skolledare nu har upptäckt och därför flitigt använder schack i undervisningen. Den sedan länge rådande, och ack så förödande skepticismen mot konkurrens i skolan, tycks alltså få vika en smula till förmån för en sund miljö där alla stimuleras att höja sig oavsett nivå, inklusive de bästa! Om schackförbundet ville, kunde man vidareutveckla schacket i skolan, och börja med att åtgärda den kanske enda men dock så viktiga bristen som finns för närvarande, nämligen att de befintliga, klassiska schackklubbarna inte är inkorporerade i satsningen. Detta hotar på sikt att antingen helt stjälpa utvecklingen, eller orsaka en djup konflikt mellan skolschack och klubbschack i stället för motsatsen, dvs att de självklart bör gå hand i hand. Glädjande nog ges kongressdeltagarna möjlighet att diskutera förbundets Schack i skolan-projekt som del av ett seminarium. Det återstår att se frukterna av detta.
Men varför i stället denna energi på att konformera förbundet till att kunna bli medlem i Riksidrottsförbundet, när det medför allvarliga konsekvenser för barn och ungdomars tävlingsmöjligheter?
Även tidigare har schackförbundet tagit steg i denna riktning utan att kunna eller vilja fullfölja. Kanske är det broderlandet Norges försök som har påverkat förbundsledningen? 2014 beslöt dock norrmännen att lägga ned försöket. Då hade först förbundet varit ute på en turné med inte mindre än åtta möten med olika distrikt runt om i landet för att kartlägga och kolla av stämningen för en eventuell ansökan om medlemskap i Idrottsförbundet. Förslaget mötte hård motstånd på dessa möten och huvudargumenten emot var just barnidrottsbestämmelserna som omöjliggör tävlingar utanför Norden innan man fyllt 13 år. Därpå deklarerade världmästaren Magnus Carlsen tydligt i en intervju i tidningen Verdens Gang att han själv inte skulle kunna ha utvecklats på samma sätt som han gjort om han hade varit underställd Idrottsförbundets regler, även om det fanns fördelar med ett medlemskap. Då det var klart att en överväldigande majoritet var för att slopa en sådan ansökan blev idén snabbt skrinlagd. Månntro om det svenska Schackförbundet har blickat över mot landet i väst och fått kalla fötter avseende en likadan informations- och kartläggningsinsats i föreningsdemokratins anda? För någon sådan provballong har helt uteblivit, både ute i schackdistrikten och i svenska schackmedia.
Nyligen deltog ett sjuttiotal unga schackälskande pojkar och flickor på sommarschackläger på Stockholms Schacksalonger som jag har varit med att arrangera i flera år, ett schackläger som ständigt lockar flera deltagare. Årets huvudinstruktör för gruppen med supertalanger var Martin Lokander. Han är fortfarande junior, tillhör huvudstadens och landets allra största talanger och är redan en etablerad schackförfattare. Martin skall om några veckor delta i Junior-VM. Som både en populär och duktig schackspelare och pedagog, är Martin en förebild för eleverna. Unga framåtskridande schacktalanger behöver sina hjältar. Världsmästaren Magnus Carlsen och Sverigeettan Nils Grandelius är tillsammans med Martin vad Ronaldo, Zlatan och Bayle är för fotbollsälskarna.
Martin skulle inte ha drabbats av ett eventuellt medlemskap i Riksidrottsförbundet då han har passerat den kritiska åldern, men de allra flesta av deltagarna i toppgruppen på vårt sommarläger har flera år kvar tills de fyller 13. Vinnaren av vår avslutande tävling blev unge Felix Ytterberg från Kristallens Schackklubb. Han kommer säkert med spänning att följa Martins bravader i kommande Junior-VM. Sannolikt drömmer både han och de övriga talangerna om att även de skall få chansen att vara med i Junior-VM nästa gång. Om Schackförbundet får som man vill är drömmen döm att förbli bara en dröm. Felix och alla andra får i så fall vackert vänta tills de är tillräckligt gamla och de svenska stjärnskott som lyckas bli uttagna till ett framtida Junior-VM får möta sylvassa norrmän och andra unga stjärnor från hela världen som redan har haft möjlighet att tävla i Junior-VM i flera år. Varför skall unga svenska schackstjärnor tvingas starta med detta tävlingshandikapp?
Länkar i artikeln:
grandelius.blogspot.no Nils Grandelius
magnuscarlsen.com Magnus Carlsen
norwaychess.no Norway Chess
hasselbackenchessopen.se Hasselbacken Open
http://www.schack.se/svenskt-grand-prix/Svensk Grand Prix
wasa.schack.se Jubileumsarrangemang 2017
http://www.stockholmsschack.se/
http://www.schack.se/wp/wp-content/uploads/2016/06/kongresshandlingar2016.pdf
Kongressen 2016
http://www.vg.no/sport/sjakk/sjakk-vil-ikke-bli-en-del-av-idretten-paa-grunn-av-barneidrettsbestemmelsene/a/23320073/
Verdens Gang artikkel
schackskolan.se Sommarschackläger
https://ratings.fide.com/card.phtml?event=1709569 Martin Lokander
Om artikelförfattaren:
Ingvar Gundersen är manager i Nordiska Schackskolan – Nordic Chess School – som undervisar barn i schack i och efter skolan. Ingvar och hans schackskola är också ansvariga för juniorträningen i Wasa SK, där han även är medlem och flitigt deltar i klubbens seriespel. Sin schackliga uppväxt hade Ingvar i Arendal Sjakkselskab i Norge, en av landets äldsta klubbar.
Artikeln står helt och hållet för artikelförfattarens räkning.
Laddar ...
Senaste kommentarer