Schacksnack

Här följer en intressant intervju, översatt från ryska från Sport Express och publicerad på Chessdom, med VM-utmanaren GM Veselin Topalov inför matchen mot GM Vis. Anand som startar i Bulgariens huvudstad Sofia den 23 april. Den skall spelas över 12 partier och når ingen av kombattanterna 6½ poäng innan den 12 maj fortsätter den till dess.

Notera: Googles översättningar har förbättrats det senaste året. På försök har därför Schacksnack använt denna möjlighet för att översätta intervjun till svenska. Klicka på ”Provided” och det kommer, med lite fantasi, fram en förstålig text.

Interview with Veselin Topalov
Topalov about Linares and the World Championship match with Anand
Provided by Chessdom

The Russian journalist Yurii Vasilev conducted an interesting interview with Veselin Topalov for Sport Express after his victory in Linares. For the chess fans not acquainted with the coming match Topalov – Anand this is a nice introduction, for the frequent Chessdom readers it is a good summary of the events. Enjoy the interview, and follow the linked articles for further information.

This conversation with the ex-world champion Veselin Topalov was held immediately after his victory in the super-tournament 21st category in Linares. Starting from 2005, this 11 th supertournament, which he wins.

In less than two months Topalov will play a match for the crown of World Champion with Anand. And if we assume, that the Bulgarian would like to provide the analytical staff of the rival with ”misinformation”, then he succeeded. Because he played quite surprisingly – recklessly, and even somewhere in a ”hooligan” manner. He quickly took decisions in the most difficult situations, without thinking too much he was making dangerous sacrifices and entering in dubious forced variations. But even so he could analyse the subtle nuances of a seemingly drawn rook endgame – and win it! The game that Topalov played black against Aronian was recognized as the most beautiful and awarded a special price: the two GMs received 27 liters of the best quality Spanish olive oil.

Veselin, your play in the tournament seemed sometimes too risky, most experts agreed that against Anand you will not do that. Was that the goal of your play?

As all know very well before the world championship match no one will disclose his training. But I can say that to win such a strong tournament was not easy. Of course, my main goal was to train well. I played for my own pleasure and made moves, which I liked. For example, in the game of the first round with Grishchuk, I realized that the sacrifice I have undertaken was very dangerous, but I liked this move and I made it!

I am not very pleased with the quality of the games – for all but one out of the four I won I cannot say that it was a clear victory from the first to the last move. But I played interestingly and enjoyed the games.

Is everything ok with the match in Sofia?

How can there be doubt when the head of the organizing committee is the Prime Minister of Bulgaria Boyko Borisov? The contract is signed with the organizers – and Anand’s, and mine. The first game will be held on April 23.

Where will the match be?

In one of the most beautiful halls of Sofia – in the Military Club. It is in the heart of the city, right against the Russian Church. At the time when Bulgaria was a monarchy, in the hall where we play, there were balls which collected the aristocracy from all over Europe. This is a very beautiful place!

And where will be the delegations of the players?

The team of Anand – in Hotel Hilton, where Kamsky lived during our match, and my team – in Grand Hotel Sofia, where the players of Mtel Masters lived.

The prize fund, as I read, will set a record for the world championship match, not counting the famous rematch of the twentieth century, ”Fischer – Spassky of 1992, the year in which at stake were $ 5 million.

In this match the prize fund amounts to 2 million euros, or about $ 3 million, but if Anand has shown the slightest activity, the prize fund would be 5 million. India is a huge market and Anand is very popular there. But the World Champion preffered to come to a ready made situation and even to present himself as a victim. Of course he does not want to play in Bulgaria, but he does not have what to do as this was the best offer.

We were ready to play in India, the entire match or half of it, but Anand ”did not lift a finger” to do something in this direction. However, three million dollars – prize fund is not bad if you remember Kasparov was ready to play his matches – with Shirov, Ponomariov, Kasimdzhanov – and for a million dollars. But for none of these matches the money could not be found.

The prize fund for the match – this is public sector money?

No, it’s from the private sector, sponsorship money, but guaranteed by the Prime Minister of Bulgaria Boyko Borisov, who I am very grateful, of course, as he played a big role.

What do you think about your opponent?

Anand is one of the greatest talents in the history of chess, he is now forty, and half of that time he is one of the strongest players in the world. However, I have to note that in Mexico, where Vishy won the world title, I did not participate due to the FIDE regulations.

Regarding the forthcoming match, in Sofia purely psychologically for Anand will be much easier to play than for me. From me everyone awaits victory, while from him – nothing. If he loses, they’ll say: he played in a foreign country. And if he wins – he is a hero!

There is no ”plus” in your position?

My pluses – a ”plus one”, which I have in the classic games played with Anand, and ”minus five” – in the age. He is 40, I am 35.

You followed the games of Anand in Wijk aan Zee at the beginning of the year?

Of course, I studied his games. ”Plus Two” he scored, without really straining. It seemed that, if he wanted, he could participate in the fight for a first prize.

Let us digress a little from the match. They say you are a popular man in Bulgaria?

Well, of course. I was even invited on the show ”Dancing Stars.”

Do you feel like a ”superstar”?

Bulgaria is a small country. There are people who can be proud of their accomplishments, but the stars of international level are few. A real superstar is Hristo Stoichkov. Now – Dimitar Berbatov.

He has a cousin – Kiprian Berbatov – who became IM at 11. Will you invite him to your team, like Ponomariov did with Karjakin when he was 11?

I know Kiprian Berbatov will be present at the match. It did not come to my mind to invite him in the team, I will think about it.

In Linares your seconds were the Dutch players Smits and L’Ami – apparently they will be included in your team? And your former assistant Ivan Cheparinov, the famous master of making ”debut mines” – too?

You are well aware, people whom you call will help me in preparing for the match. But there will also be others, which for obvious reasons, I would not yet disclose. Of course, the information tends to leak out, but let the opponent not get it out of my hands.

Förra gången det begav sig var det var det Bessel Kok som försökte störta den sittande ordföranden Kirsan Ilyumzhinov. Det blev ingen succé den gången. Nu är det den tidigare Världsmästaren Anatoly Karpov som enligt en artikel i den stora sajten ChessVibes, översatt från ”Russian news agency SarInform”, skall göra ett försök.

Karpov candidate for FIDE President 
Anatoly Karpov will put forward his candidacy to become FIDE President, according to reporters of Russian news agency SarInform. “It is necessary to restore order,” the 12th World Champion reportedly said yesterday.

Sunday night Anatoli Karpov landed at the airport of Saratov, Russia for a simul and a meeting with the local governor. There, according to local news agency SarInform, Karpov announced that he has the ambition to become FIDE President.

“It is necessary to restore order,” Karpov was quoted. “The problems with the World Championship, the calendar, changes of decisions, changes during a cycle, this didn’t happen before. Besides, the prestige of the World Champion should return to its old level…”

Hela artikeln.

Med anledning av att den store danske schackspelaren GM Bent Larsen, som var en av världens starkaste spelare under flera år och var mycket nära att få spela om världsmästaretiteln, fyllt 75 år har det Danska Skakbladet gett ut ett 64-sidigt extranummer (Bent Larsen 75 år) i dag, som är en mycket fin hyllning till Bent. Kronan på verket är den långa inträngande intervjuen som GM Peter Heine Nielsen (Danmarks starkaste spelare i dag) gör med Bent!

Skakbladets redaktör Thorbjörn Rosenlund presenterar extrautgivningen på följande sätt.

Bent Larsen 75 år
Topscorer ved skak-OL i Moskva 1956 som 21-årig, tildelt den internationale Skak-Oscar 1967, førstemand på verdensholdet mod USSR i 1970, tre gange vinder af FIDE’s interzoneturnering. Bent Larsen var i sin storhedstid blandt verdens absolut stærkeste skakspillere og satte ene mand Danmark på skakkens verdenskort.

Bent Larsens forfatterskab er lige så stort og levende som hans spil ved brættet, og flere generationer af danske skak­spillere, fra amatører til topstormestre, har han begejstret og inspireret.

Ekstraudgivelsen indgår i Dansk Skak Unions hyldest til sin store gamle mester. Indholdet omfatter artikler om Bent Larsens imponerende skakkarriere, hans resultater og betydning for den moderne skakforståelse, samt om hans forfatterskab. Dertil et interview med Bent Larsen v/ Peter Heine Nielsen, partier udvalgt af Sune Berg Hansen, Curt Hansen, Lars Schandorff og Jens Kristiansen, Bent Larsen citater og kombinationer, samt endelig en artikel af Bent Larsen selv med erindringer om tiden med dansk skak.

Dansk Skak Unions fødselsdagsprogram i 2010 vil desuden omfatte en top-match og en stormesterturnering.

Euwe och Aljechin efter returmatchen 1937. 

Det är 75 år sedan Max Euwe (bilden till vänster) blev den femte Världsmästraren genom att besegra Aljechin med 15½-14½. Euwe fick endast behålla titeln i två år för i returmatchen vann Aljechin med de stora siffrorna 15½-9½. ME. har en lång framgångsrik karriär inom schacket. Utöver hans stora framgångar som spelare är det viktigt att nämna att han under några år (1970-78) var  FIDE ordförande. Detta var säkert en ansträngande tid för honom eftersom han av olika anledningar kom i konflikt med Sovjetunionen och många av deras spelare. Det framgår av texten, kopierad på FIDE:s hemsida, att det under år 2010 kommer att arrangeras en stor mängd festligheter i Holland under 2010 för att högtidlighålla minnet av honom.  

It is 75 years ago that Max Euwe became the 5th World Champion by beating Alexander Alekhine in a tensely contested match. Honouring a request of the Dutch Chess Federation, FIDE has recognized Euwe’s achievement and aptly declared 2010 ‘Euwe year’. Undoubtedly FIDE also wished to honour the achievements of the Dutchman in his capacity as 3rd President of the World Chess Federation. It was under Euwe’s presidency (1970-1978) that FIDE expanded considerably; today it has a worldwide membership of 169 countries.

In the Netherlands the Max Euwe Foundation will organize a number of events in 2010 to celebrate its eponymous hero. The heart of the Foundation is the Chess Centre in Amsterdam which has its domicile on the Max Euwe Square (close to the Donner Bridge).

It was in the Chess Centre that Hans Bouwmeester lectured on Max Euwe in January this year. At present the ‘Max Euwe Challenge’ takes place in the Café Batavia close to Amsterdam Central Station. The round robin presents young Dutch talents with the opportunity to play for title norms. Further activities for the young are training sessions by Yasser Seirawan, Mark Dvoretsky and Lubomir Ftacnik; while in May several training matches of 4 games will take place between talented Dutch youngsters and experienced grandmasters.

The month of June will see a ’square festival’ promoting chess to the general public. The Euwe year will end in December with the opening of a new exhibition on Max Euwe in the Chess Centre, and the presentation of a new book on Max Euwe. ‘

For more information on the Max Euwe Centre see: http://www.maxeuwe.nl/en/index.html  

På Sydsvenskan nätupplaga går det att läsa en lång artikel av förre Världsmästaren GM Garry Kasparov som heter ”Mänskliga drag”. Inledningen är minst sagt kontroversiell för där står: 

Dagens professionella schackspelare spelar som datorer. Gamle schackmästaren Garry Kasparov undrar om poker kan bli den mänskliga intelligensens räddning.

Läs hela artikeln som är översatt från engelska av Östen Rosvall.

Guert Gijssen (bilden) skriver ofta på ChessCafe.com om regelfrågar under rubriken ”An Arbiter’s Notebook”. På Schacksnack och tidigare på Schackforum diskuterades ofta den aktuella frågeställningen som bifogas. Nu bör väl alla tveksamheter om bondeförvandling och när ett drag är utfört i blixt vara utrett och dessutom konsekvensen av att göra fel. Eller hur?  

Question In the blitz world championship games Svidler vs. Carlsen and Mamedyarov vs. Ivanchuk, white played his pawn to the eighth rank and pressed the clock, without replacing the pawn with a new piece. Is it possible to leave the pawn on the eighth rank and press the clock? Thanks, Renan Brandao (Brazil)

Läs Guerts svar på ChessCafe.com

För de som inte redan gjort det vill Schacksnack rekommendera en genomläsning av Lars Anderssons (ej på fotot), SS Allians Skänninge, reseskildring från Gibtelecom Chess Festival 2010, som lades in i går och finns längre upp på sidan under rubriken ”Korta nyheter”.

De senaste fem månaderna har Schacksnack haft förmånen av att vid två tillfälle ha – Olle Persson och Axel Smith - knutna till hemsidan. Det började med Olles uppskattade artiklar från en turnering i Nanjing i Kina i september 2009, med GM Magnus Carlsen och GM Veselin Topalov bland deltagarna. Det framgick av erhållen statistik att dessa lästes av väldigt många inte minst i Magnus hemland Norge.

De senaste två veckorna har vi tagit del av Axel Smiths rapporter från CORUS Chess 2010. Han har i huvudsak koncentrerat sig på klubbkamraten IM Nils Grandelius spel. Texterna, flera av dem med en högst personlig touch, intervjun, bilderna och de kommenterade partierna från Holland har värderats högt av de som besöker Schacksnack. Detta går tydligt att utläsa av mängden dagliga besökare. Dessa ökade stadigt dag för dag under tiden Corus pågick. Tack bägge!

För att läsa samtligt Olle och Axel skrivit är det enklast att använda den mycket sostifikerade sökfunktionen som finns under fliken Innehåll överst på sidan. Leta till exempel upp ”Nanjing Pearl Spring 2009″, ”CORUS Chess 2010″, eller varför inte klicka på deras namn. De som är intresserade av vad som nämnts om Nils Grandelius, sedan Schacksnack startade för två år sedan, förfar på samma sätt.

Varför välja schack?
Intervju med IM Nils Grandelius av Axel Smith och i och med detta är CORUS Chess 2010 ett avslutat kapitel.

Nils, varför spelar du egentligen schack? Kunde du inte lika gärna spelat go, poker eller kanske något dataspel?
Det är en ren tillfällighet att jag spelar schack. Jag spelar andra saker också ibland, jag har testat allt. 

Du känner alltså inte att schack egentligen är något speciellt för dig.
Nej, nej, det är bara en ren tillfälligt att jag spelar schack och inte något annat. Nu beror det på att jag blivit bra på det. 

Men man vill samtidigt gärna tro att det är något speciellt med schack. Jag gillar att man aldrig kan skylla på otur – eftersom man har all information.
Jag är av åsikten att man kan ha otur i schack. Det är mindre tur än andra spel, visst, men jag vet inte varför det skulle göra det bättre. Det är lockande på olika sätt. Det är lika hårt som glädjande att tänka att man har all information, lika negativt som positivt. Ta chock, t.ex. det är väldigt bra på det viset. Poängen med chock är ju att det alltid är ens medspelares fel om man förlorar! 

Du har ingen forskarådra som drar dig till schacket?
Nej.

Men det finns ju så fantastiskt mycket i schack som kan undersökas.
Utanför schacket gillar jag inte alls att undersöka saker. Men sen tror jag inte schack är så speciellt heller. Jag har ju spelat Starcraft t.ex., det är lika djupt. Och poker är säkert också det. 

Många ser schack som ett sätt att koppla av från sin vanliga tillvaro. Är det så för dig?
Nej, det är klart det inte är avkoppling, så mycket som jag spelar. Nej, nej och nej. Vad som helst, men inte avkoppling. 

Är det tävlingsmomentet du vill komma åt?
Nej, alltså, jag tycker att det är kul att analysera och träna också, inte bara att spela. Jag tycker att alla delar är lika roliga. 

Det verkar som att schack inte är något beroende för dig?
Det tror jag inte, men det är först när man inte spelar som man kan veta om man är beroende eller inte. 

Skulle du rekommendera en kompis att börja spela schack?
Nej, jag förstår inte anledningen. Jag tror inte att schack är bättre eller sämre än något annat. Man kan bli lika uppslukad av ett dataspel. Och dataspel kan vara lika socialt, man träffas där också. 

Du planerar att bli professionell schackspelare?
Ja. 

Kan du rekommendera andra unga talanger att satsa på samma sak?
Ja, absolut. Nästan allting är bra. Man får spela schack, resa till många platser, man får göra vad man vill. 

Inga nackdelar?
Det är kanske lite ekonomiskt riskabelt, men det får man lära sig. Fördelarna överväger nackdelarna. Är det problem ekonomiskt, då får man helt enkelt bli bättre. Det gör det lättare att motivera sig. Dock kommer ju största delen av inkomsten inte av att man måste vinna i sista ronden. Men är det så, då får man ju vinna, så jobbigt är det inte! 

Är du rädd för att det kommer att bli för mycket schack för dig?
Ja, man kanske tröttnar. Men då får man börja göra något annat. Jag tror inte att det kommer att bli så, men om det händer så tror jag inte det är något problem. Det är ju inte så troligt att man kommer på att man vill läsa en sexårig utbildning när man är 35. 

För mig är det bästa med schack att man kan syssla med det själv. Man kan göra saker i sin egen takt utan att ta hänsyn till andra.
Jag håller med, men jag kan inte påstå att det är den största fördelen. Jag arbetar ju inte för mycket med schack, det är jag säker på.

Tycker du att du har talang?
Ja, det tror jag väl. 

Kasparov har sagt: ”The ability to work hard for days on end without losing focus is a talent.” Är du talangfull på det viset?
Nej, på det viset är jag inte talangfull. Men jag kan spela många tävlingar utan att bli uttröttad. Det är en styrka. 

Hur bra tror du att du blir?
Spelet kommer att utvecklas också, så det är jättesvårt att säga. Det är upp och ner, fast jag tycker fortfarande att jag blir bättre. Jag har inga tydliga målsättningar, för jag kan motivera mig ändå. Poängen med ett mål är att det blir lättare att motivera sig, och har man inga problem med motivationen behöver man inga mål.

Det var intressant! Till sist, något du vill tillägga?
Alltså, jag gillar schack, men vad ska man säga, det är ju inget speciellt. Men det är kul! 

Frans G Bengtsson höll inte med om att det inte var något speciellt:

Ty bland alla allvarliga odlade förströelser, som kulturmänniskan under tidernas lopp funnit på för att förläna innehåll åt sin tillvaros fundamentala tomhet, torde det finnas mycket få, kanske ingen, med sådan alltuppslukande attraktion som schackspelet, för dem som en gång råkat in i dess magiska nät. En själslig motsvarighet skulle man möjligen kunna hitta hos fanatiska musikmänniskor, kanske också hos psykopatiska girigbukar, men svårligen på annat håll. I sina mer akuta former är schackspelet inte en förströelse eller ett vanligt intresse, utan en besatthet, och knappt en av de mindre bland sådana. Alkohol, morfin och opium ha namn om sig att vara ytterst envisa ting för dem som på allvar hemfallit åt dem; alkoholister kunna kureras och bringas till ett mått av patetisk trivsel med mjölk eller saft och vatten; och det finns vetenskapliga avvänjningskurser, låt vara besvärliga, för morfinister och likställda. Däremot kan ingen fullständigt avvänja sig från ett en gång utbildat intresse för schack, och ingen vetenskaplig kur finns i det fallet att tillgå.

Vad är schack? Text och foto Axel Smith.
Nyligen skrev Kasparov en recension som handlar om schackdatorernas utveckling. Enligt honom är schack: ”A unique cognitive nexus, a place where art and science come together in the human mind and are then refined and improved by experience.”

Men kan man verkligen mena att schack är både konst och vetenskap? Jag har alltid tänkt på det som en tävling i första hand.

Det finns några försök på definitioner av konst, t.ex. Clive Bell som 1914 menade att konst är sådant som framkallar ”den estetiska känslan” hos betraktare, eller Robin George Collingwood som 1938 definierade konst som ett fantasirikt och ordnat uttryck av känslor. Problemen med dessa definitioner, menade konstvärlden, var att de inkluderade en värdering – det bör ju även finnas usla konstverk som inte alls lyckas framkalla någon estetisk känsla. George Dickies institutionella konstteori från 1984 menar, förenklat, att något är konst ifall konstnären anser det. Mer behövs inte. Det räcker dessutom att en annan person ställer ut ett objekt för att det ska vara konst. Därmed bör ju åtminstone en del schackpartier kunna räknas som konst.

Ett kännetecken för konsten är dock frånvaron av omedelbar nytta. Konst finns endast till för sin egen skull – L’art pour l’art – och själva tävlingsmomentet i schack gör att åtminstone jag har svårt att se det som konst. Konst är kravlöst skapande, medan schack är ett skapande med massvis av krav.

Kan man betrakta schack som en vetenskap?  Om vetenskap är klart och tydligt vetande, då kan inte schacket räknas som en sådan. Räcker det däremot med strukturerat utforskande och välorganiserad systematisering – då faller schacket inom ramen för en vetenskap. En lite annorlunda sådan, måste man väl dock ändå lägga till. De senaste åren har schacket fått mycket uppmärksamhet i media i Norge, och har dessutom tagit steget från kultursidorna till sportsidorna.

I VG vann Magnus Carlsen  en omröstning om ”Årets namn”. I dagsavisen i Oslo läste jag nyligen en raljerande krönika där redaktören, med anledning av den utmärkelsen, ifrågasatte om schack verkligen var en sport. Man skrev att visserligen har schack fler utövare än alla vinstersporter tillsammans, men det är ändå för annorlunda. Krönikan, som ironiskt nog var publicerad på sportsidorna, avslutades med ”Sport är sport. Og sjakk är sjakk.”

Enligt Wikipedia är en sport allt som inkluderar tävling och idrott allt som innefattar fysisk aktivitet. I ett pedagogiskt diagram förklarar de skillnaden, och praktiskt nog finns schack utplacerat. Även om insändaren nedan, som publicerades i Dagens Nyheter 1999 som en reaktion på att Kasparov inte var med på deras lista över tidernas idrottare, något onyanserat hävdar annorlunda, får man nog acceptera att schack inte är en idrott. På sportsidorna bör dock schack få plats.

 IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 11-1.



GM-C: tabell och samtliga partier till och med rond 11.

I nästan en timme satt Ivanchuk och var missnöjd med förberedelserna. 

2-2 mot LASKare. Text och foto Axel Smith.
Soumya har nu 2/2 mot LASKare och får säkert skönhetspriset för sin vinst mot Nils Grandelius. Det känns roligare att ta en titt på A-gruppen. 

Leder gör Vladimir Kramnik med +4=6-0 (7/10). Tidigare har han ansetts vara en utpräglad matchspelare, eftersom hans öppningsval som svart ger honom väldigt lite vinstchanser. Nu har han spelat mer aggresivt, vilket gjort att hälften av hans vinster kommit med svart. Kramnik har både Shirov och Anand kvar att möta, så han är dock verkligen inte säker i toppen.

Andraplatsen delas av Alexei Shirov och Magnus Carlsen på 6½/10. Shirov har efter sina fem inledande vinster endast fått tre remier på de senaste fem partierna. Carlsen har lite lättare motstånd i de sista tre ronderna, om man nu kan säga så, och dessutom två vitpartier. Jag tror att han hade en lovande ställning mot Kramnik. I kommentatorsrummet föreslog Sokolov t.ex. 22.Sxe5 (det verkar egentligen synd att räta ut svarts bondestruktur och öppna sjätte raden för ett tornlyft, men att behöva spela exf3 är inte heller kul, med tanke på svarts d-bonden) 22…fxe5 23.b3 behåller vit hot mot både c8 och h7. Om svart flyttar tornet kan vit spela Lxh7+ följt av Le4 och har nästan sparat ett tempo jämfört med partiet. Svarts attack ska dock ändå inte underskattas. På presskonferensen efter partiet kommenterade dock Kramnik partiet som om han hade stått på vinst hela vägen.

Kramnik har allmänt varit mycket för ironiska kommentarer. Han menade att Nakamura kanske kan utmana om världsmästartiteln… när veteraner som han lagt av om fem år! Han menade att han ser varje parti med tillförsikt, eftersom han möter geni efter geni. Han trodde att Carlsen hade bråkat med Kasparov om vilket förstadrag han skulle spela, och att det var därför Carlsen tänkt i två minuter på första draget.

Allt är naturligtvis endast på skämt, och stämningen verkar god sinsemellan alla spelare. 

Inför VM-matchen i Bonn 2008 gjorde Viswanathan Anand en mycket dålig turnering. Nu ska han åter spela VM-match och verkar spara både på krafterna och på hemligheterna. Efter sin första vinst idag har han dock kvar två av holländarna och får förmodligen ytterligare en vinst, och en okej prestation. Hikaru Nakamura har tillsammans med Mamedjarov kanske varit de mest formstarka spelarna den senaste tiden. Här han han fortsatt att övertyga och lär inte vara nöjd över att han endast ligger på +1.

Vassily Ivanchuk är den som är roligast att se titta på. Han tittar ofta bort från brädet, gör grimaser och verkar allmänt nervös. Jag menar det verkligen inte som något negativt, men det är lätt att se när han är missnöjd. Som vit mot Shirov igår följde han partiet Leko-Caruana i 21 drag. I det läget försjönk Ivanchuk i djupa tankar och hade mer än en timme sämre på klockan när han slutligen bestämde sig för ett nyttt drag. Shirov svarade med två drag á tempo, låg torn under, men fick omedelbart remischackar. Rybka hittade idén direkt. En behaglig dag på jobbet för Shirov. 

B-gruppen toppas av Anish Giri, en 15-åring som blev stormästare vid förra årets C-grupp. C-gruppen leds av Li Chao. Han slog igenom i World Cup, där han till slut åkte ut efter att ha förlorar på walk over efter en rökpaus. Här är dock alla eniga om att han borde haft färre poäng. Tur är dock något man förtjänar.

IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 10-1.



GM-C: tabell och samtliga partier till och med rond 10.


 

Hade man suttit på det sättet i skolan hade man blivit tillsagd.

Det året vann han! GM Ulf Anderssons foto finns på väggen i spellokalen. 

Den stora friheten… Text och foto av Axel Smith som är på plats i CORUS Chess 2010.
Schackspelare får ofta följande fråga: ”Träna schack? Jag trodde bara att man spelade med varandra. Hur tränar man schack?” Det frågan är svår att besvara på ett tillfredsställande sätt. 

Som schackspelare är man ledig hela dagarna och behöver inte gå upp tidigt på morgonen. Ändå anses det som hårt jobb om man lyckas träna två timmar om dagen. Det finns ju så mycket annat som hela tiden kommer ivägen… Den stora frihet man har som schackspelare, man bestämmer helt själv vad man ska göra, innebär också ett väldigt ansvar – man har ingen annan än sig själv att skylla om man inte får gjort vad man planerat. 

Hur är det egentligen att vara schackspelare? Kasparov verkar ha en klar åsikt om man läser boken ”How life imitates chess”. Här är några citat:

 - How often do we say, “There’s probably a better way to do this,” and continue to do it the old way?
 - We can go through our day-to-day lives without changing our habits and nothing terrible will happen to us. The problem is that it is also very unlikely anything at all will happen to us.
 - To constantly seek to avoid our comfort zone. (…) Work leads to knowledge and knowledge is never wasted.

- Botvinnik had no patience for people who complained they didn’t have enough time. And forget about telling the great teacher you were tired that day! Sleep and rest were to be as carefully scheduled as training, and it was simply inexcusable to get insufficient rest.

Svidler har å andra sidan sagt:

 - I have an opinion that a monkey could be taught to play chess and it could become a candidate master.
 - Grandmaster is the first step in chess, and then you can start working seriously. 

Varken jag eller Nils Grandelius vet naturligtvis hur det är att vara schackspelare, på riktigt. Det är dock fascinerande att se alla världsstjärnor på nära håll och visst blir man sugen på att börja spela lite mer igen. När man tittar på ser det heller inte så svårt ut. Om man bara vore lite bättre… Men så var det ju det här igen, det finns bara ett sätt att bli bättre… Och prioritera är ju tyvärr detsamma som prioritera bort, och det är inte enkelt. 

För andra är det enklare. Nils spelade dåligt kring tionde draget och Kjetil fick ett starkt initiativ. Sen började Nils spela som om han aldrig gjort något annat. Plötsligt var alla vits pjäser okoordinerade, och några starka drag (Sh5!!, Lf6!) avgjorde partiet. Imorgon möter Nils juniorvärldsmästarinnan Soumya Swaminathan.

IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 9-1.



GM-C: tabell och samtliga partier till och med rond 9.


 

GM Ray Robson övervakas av sin landsman GM Hikaru Nakamura.

Många åskådare i kommentatorsrummet där GM Ivan Sokolov håller hov.

Intervju med IM Nils Grandelius (foto) om öppningar. Text och fotografi Axel Smith. 

Hur känns det nu efter åtta ronder?
Det är bättre än innan, sammanlagt är det nästan okej. Det är inte bara ranking­prestationen som avgör om man är nöjd, det är hur man spelar, om man gör mycket misstag och sånt. Jag är nöjd. 

Det beror inte på att du har de senaste partierna färskast i minnet?
Jag minns mina förluster också, tyvärr. Men visst, så är det kanske, men man försöker vara objektiv.

Det var många som sa att du borde börja spela riktiga öppningar efter dina två förluster med vit.
Jag kom bra i bägge partierna, så jag förstår inte riktigt det. 

Det kan inte vara så att du spelade typställningar du inte kände till lika bra?
Nej. Mot Bok var det helt enkelt en oregelbunden ställning. Jag tror inte han kände till den heller. Men visst, det blir kanske en lite större slumpfaktor om ingen spelare känner till ställningen bra. Men öppningen var ju objektivt bra för mig, så jag har svårt att säga något om det. Jag vet inte om man spelar sämre när man börjar med något nytt. Mina resultat är så mycket upp och ner ändå, så det är svårt att urskilja om öppningsvalen haft någon betydelse. 

För två och ett halvt år sedan började du med 1.d4.
Det var för att lära mig, för att bli lite bredare. Man kan inte spela samma helt tiden, då är det för lätt att bli utpreppad. Men framförallt lär man sig så många andra typer av ställningar och sånt, både mittspel, slutspel och bondestrukturen.

Därefter tillkom 1.c4 och 1.Sf3.
Efter 1.e4 har jag koll på de flesta typer av ställningar, även om det kan vara teori man inte känner till. Jag har fortfarande mycket att lära efter d4. c4 och Sf3 är lite mer oregelbundet, men jag tyckte att det verkade intressant. Det är många dragföljder som jag inte håller med om vad teorin säger. 

Vad kommer härnäst?
Slaviskt har jag aldrig spelat, jag får se när det behövs. Men jag har spelat de flesta typer av ställningar nu. Jag hinner knappt spela mina vanliga varianter, så det kommer dröja innan det kommer något nytt. Men samtidigt, varje gång man ser några nya varianter, eller nya idéer blir man sugen. Man vill testa det också. 

Du kommer inte att ha några speciella preferenser i framtiden?
Det blir nog alltid variation. Det är ofta lite farligare att spela e4, det kan räcka med att man missat ett nytt parti så kan det gå dåligt. Därför är det bra att ha olika. Man kommer inte ihåg allt heller, bara de viktigaste idéerna och så, så man måste fräscha upp minnet med jämna mellanrum. Man får ju oftast chansen att preppa inför varje parti. 

I världseliten är det väldigt ofta som samma varianter spelas.
Det är väl mode. Dom försöker överraska, men, det är inte så lätt att hitta hur man ska överraska. Förutom att spela tror jag öppningar är i princip de enda de tränar i världseliten. Dom har kollat alla positionella teman och sånt.

Men borde du verkligen fokusera lika mycket på öppningar?
Man ska göra det man tycker är kul, det är viktigast för de flesta. För mig är det öppningar. Man lär sig andra saker också när man studerar öppningar. Men ur utvecklingssynpunkt säger jag som jag brukar: att spela tävlingar är enda som spelar någon roll. 

Det håller jag inte med om.
Nästan alla som vill bli bättre spelar för lite. Så är det.

IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 8-1.



GM-C: tabell och samtliga partier efter rond 8.

 
Nils ser skräckslagen ut…

Repliken kommer i dag…Text och foto Axel Smith.
Om det finns ett ledmärke jag alltid försöker hålla vid liv är det ärlighet. Försöker man inte aktivt undvika det säger man lätt saker man inte menar, eller överdriver. Ärlighet och uppriktighet är dock inte riktigt samma sak, och det finns lägen där det är bättre att vara finkänslig. Idag vann Nils Grandelius mot Li Chao (2604), den högst rankade spelaren han slagit som svart. Efter att ha sett ett säkert självförtroende förvandlas till försiktig ödmjukhet den senaste veckan vet jag hur mycket vinsten betyder. Min första tanke efter partiet var att berätta för Nils vad jag tyckte om hans hemskt förskräckliga tidsanvändning. Jag lyckades hejda mig i sista stund och nöjde mig med att säga ”Bra att du vann idag!”. Ärligt, men inte helt uppriktigt. Tidsanvändningen får diskuteras vid ett annat tillfälle. 

För länge sedan låg ett fotbollslag i Argentina under med 0-3 i paus. Tränaren gick då fram till en spelare och sa: ”Vårt lag har spelat uselt, med du har spelat bra! Fortsätt precis så som du har gjort!”. Tränaren sa likadant till alla spelare. Laget vann matchen med 7-3. En lögn med gott syfte och fantastiskt resultat. Gjorde tränaren rätt? För att kunna avgöra det måste man veta hur det gick för fotbollslaget när spelarna väl insåg tränarens strategi. Historien förtäljer inte det. 

Även i schack är det viktigt att känna sig trygg i partisituationen. Jag tror t.ex. det är därför som Vocaturo använder sin keps. Han tar inte på sig kepsen förrän partiet startar, och jag har inte heller sett honom med kepsen efter partierna. För honom är kepsen en signal på att: ”Nu ska jag koncentrera mig maximalt”. 

Det finns vissa spelare som sägs ha tur oftare än andra. Självklart är det inte så, det är bara att de är beredda att ta tillvara på alla möjligheter de får. Håkan Milds mål mot Belgien i EM 2000 är typexemplet. Det var ingen slump att det var just han som gjorde ett sådant osannolikt mål. Andra spelare som befunnit sig i samma läge hade inte sett den möjlighet han såg.

Efter att Robin van Kampen spelat remi mot Kjetil Lie sa han att Kjetil ”played like a patzer the whole game”. Imorgon är det dags att ta ner holländaren på jorden. Vi kommer att jobba hela natten på att hitta den skarpaste… svarsrepliken. Godnatt.

IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 7-1.

Tabell och partier GM-C.
Klicka på resultatet för partiet.
Håll markören stilla över resultatet för information.

Denna gång var kepsen röd på GM Daniele Vocaturo

Goda råd av en viss Magnus… Text Axel Smith foto Johan Berntsen.
Efter två förluster med 1.c4 har Nils Grandelius fått mängder meddelanden med samma budskap: Det är kanske dags att börja spela någon riktig öppning. En viss Magnus poängterade att det inte bara var så att Nils inte spelat e4 eller d4 i öppningen, han hade faktiskt inte spelat det alls! Idag var båda centrumbönderna flyttade två steg var efter fem drag och utvecklingen fullbordad efter 15. I drag 26 gav Plukkel upp. Det var en vinst Nils verkligen förtjänade efter de senaste partiernas motgångar. 

Jag tror att man alltid ska försöka spela de bästa dragen och de bästa öppningarna. Om man istället för att spela schablonmässigt gör drag man verkligen tror på lär man sig mer. Det är lättare att i efterhand förstå varför man gjort de misstag man gjort, och därmed utvecklas. Kasparov har skrivit: ”Decisions derived from positive thinking may not be any more accurate than conservative decisions, but we definitely learn more from our mistakes. Over time our decisions will become more accurate as we exercise and hone our intuition.”

Jag tolkar detta som att man ska tro på sin egen förmåga att hitta bra drag, istället för att tänka att alla nog är ungefär lika bra. Spelar Nils konstigt kan ni därför ändå räkna med att han ändå tror på det han spelar. 

Detta med konkret schack behöver också förklaras. Visst, schack spelas ju med drag och är därmed per definition konkret, men är inte människans styrka att generalisera? Jo, fast när man verbaliserar kunskap tappas alltid mycket information. Jag minns en gång när jag lärde en spelare att dubbelbönder var dåliga. I nästa parti tog motståndarens hans springare på b6. Han undvek att ta tillbaka, eftersom det hade inneburit en dubbelbonde! Det exemplet är visserligen extremt, och naturligtvis är positionella tumregler bra att känna till, men man måste inse att vid brädet kommer taktiken alltid i första hand. 

För ett par sedan försvarade jag en ställning i en efteranalys med logiskt grundande resonemang. Viktor Laznicka bemötte alla mina kommentarer med ”Moves!”. Logik hit eller dit, han ville se vad som hände i ställningen. Det var en aha-upplevelse för mig, och efter det har jag ständigt märkt att mycket fler partier förloras på taktiska misstag än på positionella felbedömningar. 

Mikhail Ulibin – Jesper Hall är ett av mina favoritpartier. Vit spelar totalt anti­positionellt men bibehåller hela tiden initiativet och vinner slutligen. När jag läste Jesper Halls bok accepterade jag inte att vits spel i det partiet verkligen är bra, ”så kan man inte spela schack”. Sedan dess har jag tagit fram partiet ungefär en gång om året och försökt hitta ett drag som räddar svarts ställning och får bitarna att falla på plats. Än har jag inte lyckats. Det är inte så konstigt: positionella faktorer är aldrig något värt om man inte också har taktiken på sin sida.

IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 6-1.

Tabell och partier GM-C.
Klicka på resultatet för partiet.
Håll markören stilla över resultatet för information.

En bild från fel håll.
I Wijk Aan Zee är förhållandena för publiken i det närmaste perfekta. 

Simultan med världseliten. Text och foto Axel Smith.
Wijk Aan Zee är en liten by med mindre än 3000 invånare. Det kommer många turister hit, huvdsakligen för de kilometerlånga sandstränderna. Det är faktiskt nästan som att vara på Österlen. Jag har badbyxorna med mig, men har ännu inte känt mig i form för att hoppa i. Det är bara 10 mil längs kusten till Cappelle la Grande, dit jag ska om ett par veckor. 

1999 skapade Wijk Aan Zee tillsammans med byar från tio andra länder ”Cultural Village of Europe” – en manifestation som var tänkt att uppmärksamma mindre byar. Wijk Aan Zee var först ut. En uställning med konstverk i stål finns kvar som minne från det året. En av konstverken syns på bilderna nedan. Stålindustrin är viktig för byn. Det var också stålföretaget Hoogevens som startade schackturneringen här för 72 år sedan. 1999 slog Hoogevens ihop sig med ett brittiskt företag och bildade Corus, vilket varit namnet på schackturneringen sedan dess. Turneringens framtid är säkrad för flera år framöver, och dess status hos företaget lär inte ha försämrats sedan Corus år 2007 köptes upp av det indiska stålföretaget Tata. I Indien finns som bekant en tradition att stora företag sponsrar schack och schackspelare.

Nå, detta var väl ungefär så mycket historia som man rimligen kan mäkta med. Vad man själv mest märker här är naturligtvis schackatmosfären. Det är ingen som klickar med pennan efter varje drag de gör, om man säger så. Världseliten kommer tillbaka till Wijk Aan Zee år efter år. Det är fri entré och mycket publik, delvis beroende på alla de sidoturneringar som pågår. Förhållandena för åskådarna är mycket goda: man kommer nära partierna och det finns kommentatorer varje dag. 

I tisdags var det middag för sponsorerna och spelarna. Efteråt anordnades en simultan med Erwin L’Ami mot representanter för sponsorerna. Det var den mest underhållande simultan jag tittat på. Hela världseliten var på plats som åskådare och tvekade inte att hjälpa till med goda råd, men det ingick i själva showen. Henrik Carlsen, Magnus far, ville dock inte ha någon hjälp utan spelade helt själv. Han lyckades ändå med konststycket att vinna! Enligt Peter Leko var Henrik Carlsens parti ett mönsterparti som måste visas på Petrosians schackskola i Yerevan – ett parti där man lugnt kunde njuta av varje drag.

IM Nils Grandelius partier rond 5-1.

En av stålkonstverken i utställningen. Konstnär: Apostolas Fanakidis.
Titel: Thalassa apo atsali (Havets brus).

Man hoppas att vinden ska gå söderut, så att inte röken blåser in över byn. 
Stålföretag försäkrade dock att det är 80 % vattenånga som kommer från skorstenarna.
Vad resten är upplyste man inte.

Vattenånga är det gott om.

 Nils Grandelius på hotellbalkongen med utsikt över stranden i Wijk aan Zee

Nils om att förlora. Text och foto Axel Smith
IM Nils Grandelius, Lund ASK, har inte inlett Corus övertygande: en vinst, en remi och två förluster. Än har det dock bara gått en liten del av en lång tävling. Idag var det fridag med möjlighet att ladda om och komma över förlusterna. 

Som schackspelare är förluster en del av vardagen. Det gäller att lära sig att hantera dem på rätt sätt. Man vill göra allt man kan för att inte förlora, men samtidigt vill man inte att de förluster som ofrånkomligen kommer ska gå ut över livet i övrigt. Det finns många som hävdar att om man summerar de känslor som kommer från förluster och  vinster blir resultatet negativt, en förlust ger alltså mer obehag än vad en vinst ger glädje. En orsak till detta kan vara att man, till skillnad från andra tävlingar, aldrig får tillfälle att jubla när man vinner ett schackparti. Vinsten är en process som man tar till sig gradvis. En annan orsak kan vara att människan i grunden är pessimist, det finns ju alltid så mycket mer att förlora än att vinna (det finns t.ex. inget motsatsord till ”fara”). Evolutionärt har människan därför lärt sig att fokusera på negativa händelser.

Nils, vad har gått fel?
Den första förlusten berodde på dålig tidsanvändning. Den andra förlusten… vad ska man säga… det var bara dåligt. Jag ser inga direkta orsaker, utan fortsätter enligt planen. Det finns inget som säger att jag bör ändra något. 

Har jag förlorat ett intensivt parti är jag alltid helt utmattad när jag går och lägger mig, men likväl medveten om att jag inte kommer att kunna somna. Har du svårt att sova efter en förlust?
Nej, det har jag inte. Man måste försöka tänka framåt. Det går inte att göra något åt det partiet längre. 

Visst, är det rättvist är det inga problem. Men det händer ganska ofta att man känner att det var onödigt, och då vill jag inget hellre än att spela ett nytt parti.
Rättvisa förluster är mycket värre! Då har man ju förlorat för att man är dålig. Men att spela ett nytt parti – det spelar ingen roll för mig. 

Du verkar ta förluster med jämnmod. Måste man inte hata att förlora om man ska göra allt för att undvika att förlora nästa gång?
Nej, det tror jag inte stämmer. Om man har för starka känslor är risken att man inte är objektiv när man utvärderar vad som gick fel. 

Det låter ju förnuftigt, men fungerar det verkligen? Vad är skillnaden mellan dig och de som tar förluster hårdare?
Jag tror att det är personligt, det är upp till var och en. Man får se vad som fungerar bäst. Det är som det är, helt enkelt. 

Verkar det inte lite motsägelsefullt, att man får se vad som är bäst, men att det samtidigt är som det är. Är det möjligt att medvetet förändra sin attityd till förluster?
Jo, det är klart man kan träna upp det. Vad jag menar är att det är svårt att säga vad som är den bästa inställningen. Även världseliten innehåller olika typer. Vissa ser ut att må sämre av förluster, men det behöver inte vara så. Det kanske bara är att de visar det mer eller mindre. 

Tror det att det är någon skillnad för professionella schackspelare? De måste trots allt göra bra resultat för att kunna sätta mat på bordet.
Är det viktigare bör det ju påverka. Men det verkar ännu troligare att de lärt sig att det inte hjälper att vara skitsur. Men jag tror inte att man vänjer sig vid förluster även om man förlorat 1000 partier. Det går i vågor, ibland bryr man sig lite mer och ibland lite mindre. För min egen del känns det som om jag bryr mig lagom mycket, jag kommer nog inte att förändra min inställning. 

Jag tycker dock jag märkt på dig att du ofta är smått fientlig mot motståndaren efter en förlust. Du verkar vilja intala honom att han minsann inte ska tro att han vet något om schack som du inte vet, bara för att han råkat slå dig.
Hmm. Jag brukar inte vara sur på motståndaren, bara på mig själv. Men man är ju alltid lite ur balans efter en förlust. Och, det finns rätt mycket slumpmoment i schack. Schack är så svårt, så även om man spelar bra kan det finnas ett slumpmoment. Och i analysen, där vill man ju försöka få motståndaren att förstå hur ställningen verkligen är.

Det verkar finnas fyra skiljda inställningar till förluster:
Den rationelle behärskar sig, men analyserar vad som gick snett och drar slutsatser. Han gör därefter allt han kan för att undvika nya förluster. Ilskan över en förlust finns inom schacket, men påverkar inte humöret i övrigt. Det verkar vara en ultimat inställning, men går den att nå?

Den likgiltige bryr sig inte alls, men drar heller inte några slutsatser av sina misstag. Har man schack endast som hobby befinner man sig förhoppningsvis inom denna kategori.

Förnekaren hävdar att förlusten berodde på tillfälligheter eller otur. Ett vanligt uttryck kan vara ”Detta är inte schack!” när man t.ex. förlorat på tid. Förnekaren vill vinna efteranalyserna, och gärna få omgivningen att förstå att han alltid stått bättre innan han förlorat. Att skylla på otur blir en slags instinktiv försvarsmekanism för att inte må dåligt av förlusten.

Till sist finns det en typ som får skuldkänslor. Han känner att han hade sig själv att skylla: ”om jag bara sovit lite längre”, ”om jag bara koncentrerat mig lite mer”, ”om jag bara räknat lite noggrannare”, ”om…”, ”om…”, ”om…”. Om man har skuldkänslor, då vill man paradoxalt nog må dåligt! Mår man bra är det som om man inte förstått att man gjort fel, därför ger det en slags tillfredsställelse att må dåligt. 

Till sist, Nils, känner du igen dig i att förluster tar mycket hårdare än vinster?
Äh, det vet jag inte. Man borde ju aldrig någonsin förlora. 

Även om Nils verkar handskas väldigt bra med förluster tror jag att hans svar avslöjar en hel del. De flesta schackspelare har väldigt höga tankar om sin egen spelstyrka, som t.ex. att de aldrig borde förlora. Därför ses även ett helt okej resultat som negativt, vilket leder till att man ofta blir missnöjd. Kanske är det just en mer nyanserad bild av den egna förmågan som borde eftersträvas.

Raden till vänster: Plukkel, Lie, Peng, Grandelius, Kuipers och Anil Surender
Raden till höger: Gupta, Muzychuk, Robson, Bok
Längst bak: Carlsen, Smeets, Caruana, Kramnik

Andra rondens parti mot S. Kuipers.
I förgrunden Vocaturo med den obligatoriska kepsen.

Som spelare är man också åskådare till GM-A från första parkett.

Efter 16. Ta5! Lxc4 17. Txb5 Lxb5 missade Nils Dc5 med avgörande hot.

Kramnik-Leko och Karjakin-Dominiquez remi.
B-gruppen Negi-A. Muzychuk remi.

I morgon klockan 13.30 gör IM Nils Grandelius, Lunds ASK, det första draget i CORUS Chess 2010 i GM-C. Han är ende svensk i turneringen och han är rankad som nummer fem. Schacksnack har med anledning av Nils deltagande publicerat en omröstning i högerspalten där läsarna har möjlighet att rösta om hans placering fram till turneringsstart.

Under gårdagens datum finns IM Axel Smiths första artikel om CORUS Chess 2010. Han kommer att vara på plats och dagligen skriva för Schacksnack om vad som händer i Holland och då speciellt följa Nils.

Polen försöker införa schack som ett obligatoriskt ämne i skolorna enligt en artikel som publicerades i den polska thenews i dag.. Det skall stimulera barnens intellekt och känslomässiga utveckling vara bra för deras inlärningsförmåga anser mannen bakom projektet – Maciej Karasinski. 

Politicians want chess classes at Polish schools
11.01.2010 13:47

MPs from Poland’s parliamentary chess club want to introduce obligatory chess classes in primary schools.

Chess can stimulate children’s intellectual and emotional development and children who can play chess usually learn quicker,” claims Maciej Karasinski, former school superintendent and initiator of the project.

“Chess game teaches people patience, creative thinking, responsibility for one’s decisions and courage. In Turkey, Russia and the US, where chess are used as a learning device, children show higher abilities at maths and science.

Karasinski together with MPs from the parliamentary chess club have been collecting signatures under the draft bill on introducing chess classes to schools. If they manage to gather 50,000 more votes, the draft bill will be directed to the Sejm, the lower house, and debated. The club has also sent a petition to the Education Minister on the matter and received a positive answer. (mg)

I Norges största dagstidning ”VG” har läsarna röstat fram en schackspelare till årets namn. Att det är GM Magnus Carlsen förstår säkert de flesta. Vid genomgång av listan, som publicerades första gången 1974, över tidigare vinnare råder det inget tvivel om att han hamnat i ett celebert sällskap - Kong Olav, Thor Heyerdal, Grete Waitz och Johann Olav Koss (skridsko) för att nämna några. Men var är skidåkarna?

- Bobby Fischer ble fullstendig besatt av sjakk, på en måte som ikke er sunt. Sjakk er morsomt, men det er bare en konkurranse, sier Magnus Carlsen.

- Så du går ikke rundt og tenker sjakk absolutt døgnet rundt?
- Nei, jeg prøver å ikke blande sjakk inn i mitt daglige liv.

- Tror du at du kommer til å bruke hele livet til sjakk?
- Nei, jeg tror ikke det. Selvfølgelig vil sjakk være viktig, men jeg tror ikke jeg kommer til å holde på som proff særlig lengre enn utøvere i andre sporter. I 15-20 år kanskje.

- Og da har du tjent nok til at du klarer deg resten av livet?
- Vi får se.

- Hvilken brikke er du på sjakkbrettet?
- Jeg tenker sjelden på enkeltbrikker. Det viktige for meg er å se alle brikkene mine som en enhet. Jeg prøver å få dem til å fungere best mulig sammen.

- Hvordan har livet ditt forandret seg mye med all oppmerksomheten det siste året?
- Jeg fikk jo oppmerksomhet allerede som 13-åring, så jeg er ikke ukjent med det. Men det har blitt mer nå i det siste, særlig etter at samarbeidet med Garri Kasparov ble kjent. Jeg merker at jeg blir mer gjenkjent. Men stort sett er det bare positivt.

Så titter Årets navn opp bak Nils Aas’ statuett «Blomstergutten» og sier:
- Jeg nyter det!

Journalisten Max Davidson har träffat schackets Mozart – GM Magnus Carlsen –  och efter detta publicerat en lång och intressant artikel i Telegraph.

”I first tried interesting Magnus in the game when he was four or five,” says Henrik Carlsen, father of the precocious Norwegian teenager, just turned 19, who has been called the Mozart of chess. ”But he was too young. It was only when he was eight, watching me play chess with his elder sister, Ellen, that he caught the chess bug in earnest. By the age of nine, he was able to beat me. By the age of 13, he was an international grandmaster.”

Not just a grandmaster, one of the elite of world chess, but at 13 years, four months and 27 days, one of the youngest Grandmasters in the history of the game. That turbulent American genius Bobby Fischer did not become a grandmaster until he was 15 and a half, middle-aged in comparison, while Russia’s Garry Kasparov, often regarded as the greatest chess-player of all time, was 17, practically senile, before he reached the same mark.