Tidigare artiklar

  • Lag-EM 2019
  • Nils Grandelius i Sydsvenskan idag
  • Sinquefield Cup 2019
  • SM i Eskilstuna 2019
  • Tidigare...
Läs de 2 kommentarernaLag-EM i Batumi har dragit igång och för svenskt vidkommande kan man, förutom herrlaget i den öppna klassen, fokusera på damlaget med GM Pia Cramling, Ellinor Frisk, Anna Cramling Bellon, Borislava Borisova och Siv Bengtsson. Den förstnämnda och de två sistnämnda spelade nämligen tillsammans för hela 41 år sedan i Buenos Aires 1978 och bättre laganda än så går knappast att få. Här har lagkaptenen Juan Manuel Bellon Lopez lagt fokus på denna så underskattade kvalité till förmån för kortsiktigt tänkande som bygger på Elotal eller tillfälliga formkurvor. Lagschack är inte samma sak som individuellt schack där det senare bygger på ett parti till skillnad från flera spelade partier. Remier i rätt läge kan leda till ökade vinstchanser om det leder till psykologiska fördelar i form av att de övriga lagkamraterna får färgövertag eller högre genomsnittsrating.









KommenteraDet går att läsa om Sverigeettan GM Nils Grandelius, 45:a på världsrankingen, på sportsidorna i Sydsvenskan idag, sista augusti. Han berättar bland annat att han tränar schack sex timmar om dagen  med hjälp av schacklitteratur och dator och jämför det med att göra en tenta. Han tränar också fysiskt fyra gånger i veckan. Han tror att han kanske kan bli topp-20 i världen. Han kommer att delta i utslagstävlingen World Cup i Khanty-Mansiysk där han förhoppningsvis får mäta sina krafter med den yppersta världseliten i slutronderna.









KommenteraDen sjunde upplagan av Sinquefield Cup börjar idag och nyheten för året är att tävlingen, som för övrigt är den starkaste i U.S.A, spelas med 12 deltagare istället för 10. I första ronden har vi dessa möten: Ding Liren-Wesley So, Levon Aronian-Maxime Vachier-Lagrave, Magnus Carlsen-Anish Giri, Ian Nepomniachtchi-Wiswanathan Anand, Hikaru Nakamura-Fabiano Caruana och Sergej Karjakin-Shakhrijar Mamedjarov. Carlsen är givetvis stor favorit och vill förstås revanschera sig efter att inte ha tagit de snabbare partierna, som spelades för några dagar sedan, på blodigt allvar. Det lär han dock göra denna gång om han inte ska förlora sitt anséende som världsmästare och undvika förödmjukande skriverier i norsk massmedia som inte riktigt förstår skillnaderna på blixtschack, snabbschack och klassiskt schack. Enligt Carlsen är det nämligen den sistnämnda spelformen som är den seriösaste. Sinquefield Cup saknar dock tyvärr dragserie vilket skulle ha lyft den spelformen ett steg i rätt riktning. Chris Bird är tävlingsledare









Läs de 3 kommentarernaIdag börjar Sverigemästarklassen sina tävlingar under SM i Eskilstuna. Lottningen i första ronden: GM Jonny Hector- GM Pontus Carlsson, FM Kaan Kücüksan-GM Axel Smith, IM Linus Johansson-GM Tiger Hillarp Persson, GM Pia Cramling-IM Rauan Sagit, GM Erik Blomqvist-IM Michael Wiedenkeller. SM-gruppen är både stark och öppen så vem helst kan ta hem segern. En farlig uppstickare som Kücüksan kan absolut inte räknas bort. Det var längesedan vi hade ett sådant jämnt SM och detta beror på att GM Nils Grandelius och GM Hans Tikkanen inte är med och kämpar om Sverigemästartiteln. Den förstnämnde har inte rosat SM-marknaden, som han borde, med tanke på sin super-GM-status, och Tikkanen är säkert mätt på SM-titlar och har andra prioriteringar. Mästar-Elit: FM Harald Lögdahl-IM Dan Cramling, FM Erik Malmstig-IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg-Anders Wengholm, Joakim Nyander-FM Jung Min Seo, FM Tom Rydström-GM Thomas Ernst. Mitt stalltips är att Lindberg blir en tuff nöt för de övriga deltagarna att knäcka.









Läs de 8 kommentarernaEn svensk schackbok - Schackets mästare - I huvudet på Ulf Andersson - har äntligen skrivits om Ulf Anderssons makalösa bedrifter i schackvärlden. Glenn Ek på Sportförlaget i Västerås visade ett genuint intresse efter en förfrågan av författarna. Schack har de senaste årtiondena alltmer betraktats som en sport med den snabbare betänketiden så schack bör klassificeras även i det facket. Andra populära kategorier är annars spel, vetenskap eller konst. Frilansjournalisten och schackälskaren Robert Okpu har tillsammans med språkläraren och IM Thomas Engqvist arbetat med boken i ur och skur och den har sänts till tryckeriet och planeras att säljas under SM i Eskilstuna 5 juli. På Schack.se finns djupintervjuer med Okpu och Engqvist som var för sig ansvarat för biografi- respektive partidel. Det finns också en fotodel med fotografier som de flesta aldrig har sett tidigare. Boken bör alltså tilltala tre kategorier, de som gillar biografier, de som vill se Uffes angreppspartier med moderna, pedagogiska kommentarer och de som vill se de nya fotografierna. Den boken som saknats i den svenska schacklitteraturen har alltså äntligen skrivits....









Läs kommentarenEn av världens genom tiderna starkaste spelare, Ex-världsmästaren Vladimir Kramnik, 43 år, har på Tata Steel-turneringens hemsida meddelat att han avslutat sin professionella karriär. Bakgrunden är att han tycker han uppnått allt som kan uppnås som schackspelare och nu vill ägna sig åt att undervisa schack för barn. Han nämner att det han varit med om som schackspelare varit ovärderliga mänskliga erfarenheter. Vi som följt Kramniks schackkarriär och upplevt milstolpen i schackhistorien när han besegrade Kasparov år 2000, med remivapnet Berlinvarianten i Spanskt, får vara tacksamma och nöjda över alla de partierna han producerat ända fram tills nu och önska honom lycka till och all välgång med sina framtida projekt.









KommenteraAlingsås Schacksällskap fyller 100 år 2019 och som ett led i firandet kommer det att arrangeras en parturnering i Alingsås 4-5 maj. Idag - 26 januari - är det premiär för turneringshemsidan. Jonas Dahlgren









KommenteraDen 48:e upplagan av Rilton Cup har startat igång och som vanligt är det ett starkt startfält med hela 26 stormästare och 34 IM. Sammanlagt är det 161 deltagare i Rilton Cup. De övriga tävlingarna Rilton Elo och Rilton 1800 har 153 respektive 85 deltagare. Det höga deltagarantalet säger något om Rilton-tävlingarnas popularitet. Det är nog ingen nackdel att Rilton spelas i centrala Stockholm på Scandic Continental mittemot Centralstationen. Rilton-tävlingarna pågår traditionsenligt från och med idag 27 december till 5 januari med fridag på Nyårsdagen. Livesändningar kl. 15.00 (rond 5 och 9 kl. 12.00) med Fiona Steil-Antoni som värd flankerad av Harry Schüssler, Ulf Andersson och Jonathan Westerberg i nämnda ordning under separata dagar.









Nov 16

Den mest meriterade schacktränaren för elitspelare – Mark Dvoretskij – (1947-2016) har sedan tidigt 90-tal berikat schackvärlden med ovärderliga schackböcker som alla har det gemensamma syftet att vara självinstruerande manualer för att bli framgångsrik på hög nivå. Böckerna är tänkta som en motvikt till den sterila pragmatismen som rådde bland schackspelare under 70- och 80-talen. Dvoretskijs elever hade stora framgångar, eftersom konceptet som bygger på att göra djupa och omfattande analyser gav medvind i möten mot pragmatiska spelare.

Den första boken var Secrets of Chess Training som utgavs på Batsford 1991. Den boken plus Secrets of Chess Tactics (1993) var också givande för mig när det gällde att höja och precisera varianträkningen till en högre nivå. Jag är ganska säker på att jag inte hade uppnått IM-titeln utan Dvoretskijs banbrytande böcker. Genom att arbeta med dessa böcker mycket noggrant och ambitiöst kunde jag konkurrera med andra titelhållare samtidigt som jag skaffade mig den nödvändiga turneringspraktiken. När jag tittar i min bokhylla konstaterar jag att jag har hela 18 böcker av Dvoretskij varav några är författade tillsammans med Jusupov varav en med Oleg Pervakov.

Nu har det kommit ut ytterligare en bok – Chess Tests – som är den sista av de två opublicerade manuskripten Den första var Chess Lessons – Solving Problems & Avoiding Mistakes (2018). Båda dessa böcker har givits ut av det amerikanska förlaget Russell Enterprises Inc. Jag kommer dock att fokusera på den förstnämnda boken som är rykande färsk då jag erhöll den igår.

Chess Tests har ett genomtänkt förord skrivet av Dvoretskijs samarbetspartner Arthur Jusupov. Först nämner han att det är sorgligt att han måste skriva ett förord eftersom Dvoretskij själv inte hann med det.  Sedan nämner han bland annat att Dvoretskijs metod bygger på att självständigt lösa ställningar av mycket hög kvalité och med varierande teman och huvudtanken är att blottställa schackadeptens svagheter. Jusupov rekommenderar till och med hur man ska ta sig an övningsuppgifterna på bästa sätt men är noga med att poängtera att erfarna schackspelare givetvis själva bestämmer hur träningen bäst läggs upp.

  • Sätt upp varje ställning på en bräda
  • Skriv ner varianterna
  • Analysera noggrant de angivna lösningarna i boken på brädan
  • Om du inte kan lösa en ställning lägger du den åt sidan för att ta upp den vid ett senare tillfälle och
  • Bli inte upprörd om din lösning är sämre än bokens, enbart det faktum att du har försökt att lösa den är ett framsteg

Det märks att Jusupov är omsorgsfull om sina elever och det talar för hans höga kompetens som coach/tränare/lärare/pedagog. Förmodligen är hans världens bästa schacktränare eftersom han har varit både elev och lärare tillsammans med Dvoretskij, som är en ikon inom schackträning.

Ställningarna är alltså av mycket hög kvalité och detta kan jag också bekräfta fter att ha plöjt igenom hans tidigare litteratur från 90-talet. De olika temana är breda och kapitelrubrikerna är fritt översatt följande: Kombinatorisk vision”, Kandidatdrag, Varianträkning, Angrepp och försvar, Positionsspel, Realiserandet av en fördel, Slutspelstest.

Vad som i övrigt är pedagogiskt tilltalande med boken är att endast 53 sidor består av testställningarna och 153 sidor av de utförliga lösningsförslagen. Många böcker gör precis tvärtom och det borgar ju inte för god pedagogik. Om det finns anledning kompletteras lösningarna med datoranalyser vilket exemplifieras av nedanstående ställning som är den första i boken. Underrubriken till den övergripande rubriken ”Träna kombinatorisk vision” är ”Fantasi” vilket följs åt av ”Smakfull taktik”

Sherzer – Lanna
Somerset, 1991
[Dvoretskij]

Vit drar

1.Bg5!! Qxg5 2.Bxe6+! Bxe6 3.Rf8+! Certainly not 3.Nxe6? Qxd2 3…Rxf8 4.Rxf8+ Kxf8 5.Nxe6+ The next move will be 6. Nxg5. 1-0

It is interesting to note that the computer does not consider the combination carried out during the game to be the strongest continuation and recommends instead either 1.Nf3! Nxf3 2.Rxf3 planning 3. Qc3(d4) and 4. Bg5, or 1…Nf7 2.Nh2 followed by 3.Ng4. But no one has ever suggested such a solution so far, and this is quite understandable, it seems impossible to reject such a spectacular cascade of sacrifices.

Jag undersökte själv med Komodo 11 och lät den tänka 16 heldrag framåt, alltså 32 halvdrag, och den värderade 1.Nf3 till 5.21, att jämföras med det vackra textdraget som bara fick 3.03. Ett intressant tillägg är att textdraget inte ens värderades som ett av de fyra bästa dragen. Komodo föreslog som andrahandsalternativ 1.Kg1 och därefter 1.a3 och 1.Kg1. Datorn är minsann inte någon att hålla i handen om man vill spela effektivt offerschack.

Någon läsare kanske undrar vad som är fantasi med denna kombination. Först gäller det att förstå att nyckelfälten är tre, det vill säga, f8, e6 och g5 och sedan gäller det att spela dragen i rätt ordning. Mer än så är det inte, men om du köper boken, bläddrar i den, och slutligen studerar den, kommer du garanterat att utveckla, inte bara din fantasi, utan även andra aspekter av din schackliga förmåga.

Thomas Engqvist

 

 

 



aug 25

Det har tidigare publicerats ett flertal böcker om Ulf Andersson på engelska, men trots att Ulf är den starkaste svenska schackspelaren genom tiderna så har det funnits ett tomrum i svensk litteratur om denna schackikon. Detta har nu ändrats i och med att boken Schackets mästare – I huvudet på Ulf Andersson kom ut i samband med årets SM-tävlingar i Eskilstuna. Författarna till boken är en duo bestående av Journalisten Robert Okpu och internationella mästaren och etablerade schackboksförfattaren Thomas Engqvist. Vad som också gör den här boken unik är att författarna har haft möjlighet att under arbetets gång göra omfattande intervjuer med Ulf om hans liv och karriär. Man har även fått tillgång till Ulf Anderssons egna privata fotoalbum och boken innehåller ett rikt urval av bilder från hans fantastiska karriär som inte tidigare blivit publicerade.

Schackets mästare I huvudet på Ulf Andersson är uppdelad i två delar. Första delen består av tolv kapitel som avhandlar olika aspekter av Ulfs liv som till exempel hans prestationer som lagspelare, hur Ulf blev världsetta i korrschack och vinsterna mot världseliten. I boken får läsaren en djupare inblick i mannen, myten och människan Ulf Andersson. Vem är verkstadslärlingen från Arboga som började spela schack relativt sent i livet men som kom att bli rankad fyra i världen strax bakom storheter som Karpov och Kasparov?

Min egen favoritepisod ur boken är hämtad från kapitlet ”Människan och personligheten Uffe vid sidan av schacket”: ”Det var 1977 och Ulf Andersson spelade en stormästarturnering i Geneve i Schweiz. En dag stod han utanför hotellet när en välklädd man med en resväska dök upp. Den välklädde mannen måste ha misstagit Ulf för att vara en så kallad bellyboy, för han beordrade Ulf att bära hans resväska. I detta läge skulle nog den mest försynte av oss ha sagt ifrån, men inte Ulf. Efter egen utsago blev han så paff av situationen att han gjorde som den välklädde mannen sa och bar resväskan från hotellet till tågstationen. Och han fick varken dricks eller ett tack när han var klar.” Boken är full av den här typen av små historier från Ulfs liv.

Andra delen av boken består av 22 partier från Ulf Anderssons karriär som spänner över ett halvt sekel. Majoriteten av partierna är angreppspartier och de har försetts med väl tilltagna diagram och pedagogiska kommentarer som är avsedda att studeras av klubbspelare så väl som av den mindre erfarne schackentusiasten.

Schackets mästare I huvudet på Ulf Andersson är en så kallad kaffebordsbok (coffee table book). Tack vare sitt stora format, estetiska omslag och lättbegripliga språk är det en bok som man gärna lämnar framme för att bläddras i. Det är sammanfattningsvis en fantastisk pärla som hör hemma i var schackintresserad persons bibliotek och fyller ett tomrum som hittills funnits inom den svenska schacklitteraturen–en riktigt bra bok om vår världsstjärna Ulf Andersson.

Här följer parti 10 från boken som är ett av flera  av Ulf Anderssons angreppspartier i miniatyrformat kommenterat av Thomas Engqvist:

Utgången av Olympiaden i La Valetta på Malta var oviss ända in i det sista då Sovjet och Ungern slutade på 39 poäng. Den till vissa delar kontroversiella Buchholz-metoden, utarbetad av den österrikiske matematikern Buchholz, användes och gav Sovjet segern med ytterst knapp marginal. Konsekvensen av att använda detta särskiljningssystem var att matchen mellan Grekland och Skottland avgjorde huruvida Sovjet eller Ungern skulle stå som slutlig segrare. Om Skottland hade samlat ihop 1.5 poäng skulle Ungern ha vunnit men nu vann Grekland med 3.5-0.5 så det var aldrig någon fara på taket för Sovjet. Det ska nämnas att Kasparov bistod med analyshjälp till Makropoulos och Trikalitis när deras partier gick till avbrott och det kan möjligen ha bidragit.

Sverige kom 12:a med 31.5 poäng. Ulf samlade ihop sex vinster och åtta remier. De övriga lagmedlemmarna var Harry Schüssler, Tom Wedberg, Lars-Åke Schneider, Nils-Gustav Renman och Lars Karlsson.

I första ronden fick Uffe möta Libanons bästa spelare IM Bachar Kouatly (1958-). Han blev stormästare 1989. Det här var sista gången Kouatly representerade Libanon då han fortsättningsvis kom att spela för Frankrike. De senaste åren har Kouatly verkat som president i Frankrikes Schackförbund.

Ulf Andersson – Kouatly,Bachar Koutaly
Olympiaden i La Valetta på Malta (rond 1), 1980
Engelskt

1.Nf3 Nf6 2.c4 g6 3.Nc3 d5 4.cxd5 Nxd5 5.e4 Nxc3 6.dxc3

Skarpare är 6.bxc3 men Uffe har haft goda framgångar med textdraget som erbjuder ett tidigt dambyte. Det har den positionella fördelen att den fianchetterade löparen på g7 kommer att bita på granit representerad av bönderna på c3 och b2.

6…Qd6?

Det är svårt att förstå tanken bakom att bibehålla spänningen mellan damerna på samma linje eftersom  6…Qxd1+ 7.Kxd1 leder till en objektivt sett jämn ställning. Det gör ingenting att vit har förlorat rockadrätten eftersom kungen kommer att stå solitt på rutan c2. Ulf har råkat ut för denna ställning vid inte mindre än nio tillfällen och hans facit är tre vinster och sex remier. Ulf är med andra ord oslagbar med denna konstellation utan damer.

7.Qb3

Naturligtvis vill Ulf utnyttja den svarta damens, minst sagt, prekära situation på d6 genom att i förlängningen spela damflygeltornet till d1 med tempovinst. Det har också sina poänger att damen på b3 trycker mot de taktiska svagheterna f7 och b7. Mer exakt var dock 7.Qa4+! . Poängen är att 7…Bd7 besvaras med det tempovinnande 8.Qb3 med hot mot b7 vilket försenar svarts utveckling av kungsflygeln.

7…Bg7

Om svart envisas med att bibehålla spänningen mellan damerna med 7…Qb6 svarar vit antingen med 8.Bc4 eller eventuellt med det ännu skarpare 8.h4!?.

8.Be3 0-0 9.Rd1 Qc6

Svart hittar den bästa rutan för damen men damen står onekligen inte bra här heller. Ulf har med enkla medel utnyttjat svarts felaktiga sjätte drag.

10.Bc4!

Ulf spelar romantiskt schack och siktar in sig på den taktiska svagheten f7. Ett försiktigare alternativ var 10.Bd3.

10…Na6?

10…Qe8 eller 10…e6 är nödvändigt för att undvika olyckor på f7. Bonderovet 10…Qxe4? bemöts med det inte alltför svårfunna 11.Bxf7+! . Efter 11…Kh8 (Eller 11…Rxf7? 12.Rd8+ Bf8 13.Ng5 och svart kan ge upp.) 12.Ng5 Qxg2 13.Bd5 Qg4 14.Bxb7 Bxb7 har vit det lite mer svårfunna bombnedslaget 15.Rd8!! vilket avgör partiet. Svart är tvungen att ta springaren på g5 eftersom vit annars vinner med den klassiska kvävmatten. En tänkbar variant är 15…Qxg5 (15…Rxd8 leder till den berömda kvävmatten efter 16.Nf7+ Kg8 17.Nh6+ Kh8 18.Qg8+! (18.Nxg4?? Bxh1) 18…Rxg8 19.Nf7#) 16.Rxf8+ Bxf8 17.Qxb7! (17.Bxg5? Bxh1) 17…Qf5 18.Qxa8 Nd7 (Efter 18…Qb1+ 19.Ke2 Qxb2+ 20.Kf3 kommer vits kung undan schackarna.) 19.0-0 med vinstspel. Damen är mycket effektiv på a8 med sina långa tentakler då den inte bara angriper utan också hjälper till i försvaret.

11.Bxf7+! Rxf7

11…Kh8 hjälper inte heller efter 12.Ng5 Nc5 13.Qa3 Be6 14.Nxe6 Nxe6 15.Qxe7 Nd8 16.Bd5 med materiell och positionell fördel för vit.

12.Rd8+

Naturligtvis inte 12.Ng5?? e6 och svart har goda vinstchanser.

12…Bf8 13.Ne5

13.Ng5 går också bra eftersom 13…e6 kan bemötas med 14.Qa3! följt av Nxf7. 14…Kg7 förlorar då efter det trixiga 15.Rxf8! Rxf8 16.Qe7+ med matt i två drag.

13…Qf6 14.Nxf7 Qxf7

15.Bh6

Med det här draget säkrar Ulf materiell fördel.

15…Be6 16.Rxa8 Bxb3 17.axb3 Nc5 18.Rxf8+ Qxf8 19.Bxf8 Kxf8 20.Ke2

Det handlar nu bara om att få tornet och kungen i spel för att avgöra partiet.

20…Nxe4 21.Ke3 Nd6 22.f4 e5 23.Ra1

23.fxe5 vinner givetvis också men Ulf spelar mer raffinerat och stilenligt.

23…a6 24.Ra5 Nf7

24…exf4+ 25.Kxf4 leder till att vits kung kan husera i centrum.

25.Ke4 Kg7 26.Rxe5! 1-0

Ulfs tornmanöver från h1-e5 är synnerligen vacker. Svart gav upp då bondeslutspelet efter 26…Nxe5 27 Kxe5 är hopplöst med vits merbonde.

Jan Verendel

 



mar 03

Stormästarna Axel Smith och Hans Tikkanen har skrivit en uppmärksammad bok för Quality Chess där de presenterar vilken träningsmetod de använde i jakten på den åtråvärda GM-titeln. På bokens baksida kan man läsa att Smith använt Woodpeckermetoden som en del av sin träning, medan det om Tikkanen står att han uppnådde tre GM-normer inom en sjuveckorsperiod våren 2010 efter att ha använt sig av Woodpecker. Detta låter mycket lovande som en aptitretare för hela konceptet så låt oss titta på vad metoden i praktiken innebär.

Det man i huvudsak tränar på är förmågan att känna igen olika taktiska idéer så fort som möjligt. Det är alltså ingen bok i stil med Dvoretskij eller Kotov där man med ett större tålamod systematiskt tränar på sin förmåga att snabbt och exakt beräkna varianter i komplicerade ställningar. Woodpeckers metod som bygger på att känna igen mönster (pattern recognition) och på att utveckla intuitionen har ursprungligen sitt ursprung ur den kontroversiella nybörjarboken för vuxna Rapid  Chess Improvement – A Study Plan For Adult Players.

Tikkanen beskriver i introduktionen att han stod still i schackutvecklingen när han samtidigt, psykologiintresserad som han var, i åratal läste och reflekterade över sambandet mellan medvetandet, hjärnan och schack. Hur intuitionen kunde utvecklas och hur man samtidigt kunde bli medveten om hur hjärnan arbetade på ett omedvetet plan var de fundamentala frågeställningarna för honom. Katalysatorn var att höja sin spelstyrka genom att göra något annorlunda och söka sig bort från konkret schack som byggde på mottot: ”räkna, räkna, räkna”.

Tikkanens träningsschema gick ut på att sträva efter att  lösa övningsuppgifter ur olika pusselböcker åtta timmar om dagen med det långsiktiga målet att avverka 1.000 ställningar. I början gick det långsamt, eftersom flera ställningar var obekanta, men när en session av 1.000 ställningar var avverkad löstes ställningarna igen men nu ännu snabbare, och så höll han på ända tills han kunde lösa alla 1.000 ställningar med så lite tidsförbrukning som möjligt. Dettta innebar att han kunde lösa 1.000 pussel på en dag, dock över åtta timmar. Han är noga med att påpeka att det var ett mycket krävande arbete, men att det gick att genomföra tack vare motivationen.

Enda sättet att utröna om Woodpeckers metod verkligen fungerar är att genomföra den men att den har fungerat för Tikkanen och Smith råder det ingen tvekan om, vilket om inte annat har bevisats av deras turneringsframgångar. Alla metoder har ju sina för- och nackdelar och alla metoder passar inte alla. Det kan vara så att Tikkanen/Smith kanske ändå hade lyckats med att uppnå sina schackliga mål även om man får intrycket att det inte var så för Tikkanen, eftersom han uppenbarligen hade hamnat i en platå innan han startade i gång träningen. Det verkar till stor del vara ett psykologiskt/schackligt projekt Tikkanen sysslat med medan det för Smith mer handlat om att utveckla tekniken, med tanke på att hans nivå låg på ca 2100 när han satte igång. På den nivån är nämligen sådan träning effektivare.

Frågorna man ställer sig är för det första om denna träning är bra för alla, oavsett spelstyrka, och för det andra: hur stor del av träningen ska handla om Woodpecker? Detta får man inget tydligt svar på i boken. Effektiv schackträning handlar om att den ska skräddarsys, helst av en erfaren coach och taktikträning är bara en del av hela träningen. Andra viktiga delar är ju utvecklandet av positionella spelidéer, förståelsen av hela den schackhistoriska utvecklingen från Greco – Carlsen – AlphaZero, uppbyggandet av en spelöppningsrepertoar, fysisk och mental träning. Dessutom har vi utvecklandet av beräkningsförmågan på djupet och den träningen är den tuffaste träningen. I den sista delen av boken finns även sådana ställningar. Riktigt starka spelare som aspirerar på GM-drömmar och som redan har gjort en transportsträcka till 2300-2400 kan till och med låta den svårare delen ingå i Woodpecker.

Effektiv schackträning förändras med spelstyrkan och när det gäller spelöppningen får den mer procentuellt utrymme ju mer spelstyrkan utvecklas. Det är välkänt att man först måste lära sig hur pjäserna fungerar och det gör man med hjälp av slutspelet. Slutspelet ska alltså ha en större tyngdpunkt i träningen än spelöppningen ju längre ner på ratingskalan spelaren befinner sig. På den allra högsta nivån sysselsätter sig spelarna inte bara med intrikata och djupa spelöppningsvarianter utan också med att analysera komplicerade schackstudier och det handlar inte bara om varianträkning utan också om att utveckla sin kreativitet. Här är den franske stormästaren Maxime Vachier-Lagrave ett exempel.

Hur Woodpecker-modellen ska inkorporeras på effektivaste sätt tillsammans med all annan träning är en komplicerad fråga eftersom det är individuellt. Det är naturligtvis så att om man har som projekt att läsa ut respektive del i Tikkanens och Smiths bok, den lätta, den medelsvåra och den svåra, så kommer den att ge ökad spelstyrka eftersom man jobbar med schack kontinuerligt. Den kommer absolut att utveckla den taktiska förmågan, varianträkningsförmågan, intuitionen och mönsterigenkänningen. Det är med andra ord en effektiv bok att använda inför en tävling för att finslipa just dessa förmågor, men innan du köper boken och blir uppslukad, glöm för all del inte bort att effektiv schackträning är allsidig, och att inkorporera viktiga positionella idéer, modellpartier och slutspel i din dagliga långsiktiga schackträning.

IM Thomas Engqvist



feb 06

GM Daniel King recenserar den nya schackboken Game Changer av Matthew Sadler  och Natasha Regan som handlar om det sensationella banbrytande datorprogrammet AlphaZero.

 



Nov 21

Lite grovt kan schack delas in i två delar, taktiskt och positionellt spel. Grunden i att bli duktig så väl positionellt som taktiskt handlar mycket om att lösa många uppgifter och därigenom öva upp en så kallad mönsterigenkänning. Har man förut löst många kombinationer med olika teman så känner man på sig när någon liknande möjlighet dyker upp i ens eget parti, till exempel en avdragare. Vill man bli bättre på taktik så finns det  kombinationsböcker och appar i överflöd som tränar upp denna förmåga. Det är visserligen svårt att överskatta taktikens betydelse i schack, men mitt intryck är likväl att den vanliga spelaren lägger ner betydligt mindre mängd tid för att förkovra sig i sin positionella mönsterigenkänning. Detta fastän största delen av ett normalt parti faktiskt inte brukar bestå av halsbrytande komplikationer utan mera av att identifiera en bra spelplan och följa denna. Om den positionella planen är riktig så brukar också fördelaktiga taktiska möjligheter lätt dyka upp av sig själv. För att förbättra sitt positionella spel så är ett klassiskt tips att att studera partisamlingar av schackets giganter på området såsom, Capablanca, Botvinnik, Smyslov, Petrosjan samt Karpov och lära hur var och en av dessa spelare på sitt sätt har berikat schacket. Ett exempel på en fantastisk serie är My great predecessors, fem tegelstenar skrivna av självaste Garry Kasparov där läsaren tas med på en resa genom hela schackets moderna historia. Ett sådant studerande skulle utan tvekan ta varje spelares positionella kunskaper till nya höjder. Men för många spelare finns bara ett problem med den här metoden, och det är tid. Dom flesta har inte för mycket av just den varan och skulle aldrig kunna ta sig igenom ett så ambitiöst studieprogram. Åtminstone är det min personliga erfarenhet när jag har försökt läsa den här typen av partisamlingar. Men nu har möjligheten att på ett enkelt sätt ta till sig de viktigaste strategierna i positionellt spel enligt min mening underlättats betydligt när Thomas Engqvists senaste bok 300 Most Important Chess Position nyligen gavs ut av Batsford Chess.

Denna bok innehåller de viktigaste positionella planerna i schack nedkokade och presenterade för läsaren i sin mest tydliga och pedagogiska form. Idén till boken härstammar ursprungligen från en email-kurs som Thomas Engqvist hållit de två senaste åren. Kursen gick ut på att fem ställningar mejlades ut i början av veckan som läsaren själv fick i uppgift att klura på innan svaren skickades ut en vecka senare och anledning återigen gavs till att konsultera problemen för att se hur det hade gått. På så sätt byggdes tre fundamentala moment i inlärningsprocessen in: problembaserad inlärning, långvarig kontinuitet samt repetition. Boken har givetvis inte samma förmåga att få läsaren att hålla en viss studietakt, men sättet som den bör läsas på är detsamma. Först lösa så långt man kan själv, sedan konsultera facit och sist men inte minst någon vecka efteråt repetera så att den förvärvade kunskapen fastnar i långtidsminnet. Som alltid med den här typen av kurser som är tänkta att följas under en längre tid så tenderar somliga spelares engagemang att sjunka efter några veckor eller månader. Men den ihärdige läsaren som metodiskt fullföljer kursen hela vägen kommer att bli rikligt belönad genom en markant ökad positionell förståelse. Det finns ett ordspråk på engelska som lyder ”If the only tool you have is a hammer, you will start to consider every problem as a nail”. Detta gäller i högsta grad också i schack och det sätt som vi löser de problem som vi ställs inför under ett parti. Om det enda man kan är att spela mot en isolerad bonde så kommer allting att handla om att skapa en sådan i motståndarens ställning, till vilket pris som helst. Men har man ett brett utbud av olika spelplaner i sin arsenal så ger det utrymme för en ökad flexibilitet. Kanske det just i detta parti visar sig vara fördelaktigt att låta motståndaren bli av med sin isolerade bonde och istället börja spela mot hängande bönder, eller är det rentav ännu bättre att avveckla till ett slutspel med springare mot löpare? Boken är utrustad med ett rikligt antal diagram som gör att många av exemplen kan läsas utan bräde för den som vill träna upp sin förmåga att visualisera ställningar i huvudet. Enbart genom studerandet av så lite som fem instruktiva exempel i veckan kommer  läsaren att efter drygt ett år ha de 300 viktigaste positionella planerna i sin arsenal. Detta är en fantastiskt bra bok och jag kan varmt rekommendera den till var och en som vill öka sin positionella förståelse.

(113) Fischer – Unzicker
Olympiad, Siegen, 1970
[Engqvist]

White to move

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

14.f5! This idea Fischer presumably borrowed from Lasker, who played a similar move against Capablanca in Saint Petersburg 1914. However, the first time Lasker played it was in his World Championship match against Steinitz in 1894. Then he tried it again against Janowski in another world title match in 1909. Lasker won all three games in which he adapted this idea. Lasker’s move was revolutionary since it went against the classical school. After all, White is left with a backward pawn on e4, a weak square on e5 and a devalued pawn majority on the kingside. Not even the computer is fond of the idea so what was Lasker doing? One of Fischer’s arguments was that if you want to get squares you’ve got to give squares. Nothing is for free in chess, not even squares! Here White concedes the e5-square but in exchange he gains control of e6 and at the same time confines the c8-bishop to passivity. The f6-pawn has been fixed and can be a future target with g4-g5. Presumably these fine points were taken into account by Lasker as well. 14…Qe7 15.Bf4

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fischer follows the same scheme that Lasker successfully employed against Capablanca. White wants to exchange the dark-squared bishops and split the opponent’s bishop pair. Then White can prepare the future advance g4-g5. The game continued 15…Bxf4 16.Rxf4 Bd7 17.Re1 Qc5 18.c3 Rae8 19.g4!? Qd6 20.Qg3 Re7 21.Nf3 c5 22.e5! fxe5 23.Rfe4 Bc6 24.Rxe5 Rfe8 25.Rxe7 Rxe7 26.Ne5 h6 27.h4 Bd7?! The bishop was well placed on the long diagonal. Simpler and more logical was to play  27…Qd2 for example 28.Qf2 Qd5 29.Nxc6 Rxe1+ 30.Qxe1 Qxc6 with a most likely draw. 28.Qf4! Qf6 29.Re2 Bc8 30.Qc4+ Kh7 31.Ng6 Rxe2 32.Qxe2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

32…Bd7? In this game Black doesn’t play well with his bishop and in fact the same mistake was made by Capablanca against Lasker.  32…Qd6! , with an eye on White’s exposed king, would have given Black good drawing chances. One plausible line is 33.Qe8 Qd1+ 34.Kf2 Qc2+ 35.Qe2 Bxf5! 36.Nf8+ Kg8 37.Qxc2 Bxc2 38.Ne6 c4 etc. 33.Qe7! White forces a transition to a winning knight versus bishop ending. 33…Qxe7 34.Nxe7 g5 35.hxg5! 35.fxg6+? Kg7 is a draw. 35…hxg5 36.Nd5 Bc6 37.Nxc7 Bf3 38.Ne8! Kh6 39.Nf6 Kg7 40.Kf2 Bd1 41.Nd7 c4 41…Bxg4 42.f6+ 42.Kg3 Black resigned.

Jan Verendel

En annan recension

 

 

 



Nov 02

Daniel King gör en recension för New in Chess av den nya boken om Caruana med titeln Caruana: His Amazing Story and His Most Instructive Chess Games skriven av den respekterade coachen GM Alexander Kalinin. De flesta ser nog fram emot denna bok då det inte har skrivits mycket om den mycket farlige utmanaren till Magnus Carlsen. VM-Matchen börjar om en vecka och boken känns högaktuell. King har även lovat att återkomma med den senaste litteraturen om Magnus Carlsen. Mycket godis alltså att se fram emot för de som uppskattar schack och schackspelare på den allra högsta olympen.



sep 04

GM Daniel King recenserar The New in Chess Book of Chess Improvement sammanställd av FM Steve Giddins.



aug 10

GM Daniel King recenserar Strategic Chess Exercises – Find the Right Plan to Outplay Your Opponent av den franske stormästaren Emmanuel Bricard. Boken är mycket instruktiv och Bricard är en talangfull lärare menar King. Det finns inte så många böcker om planläggning så varför inte lyssna på recensionen och sedan beställa den av New in Chess?



jun 25

Det finns en tunn liten bok på 136 sidor om ett ovanligt tema som tidigare inte behandlats i litteraturen, nämligen konsten att spela remi i schack. Boken heter DRAW! The Art of the Half-Point in Chess och är av schackjournalisten IM Leonid Verkhovsky. Den publicerades 2014 av Russell Enterprises Inc som för övrigt publicerat många bra schackböcker genom åren. Den öppnar med ett förord på en helsida av Mikhail Tal som skrevs i Riga 1972, så det är alltså en rysk klassiker som blivit översatt till engelska.

Den sovjetiske mästaren Verkhovsky samlade på 1970-talet de mest otroliga remipartierna på olika nivåer som någonsin spelats och de bästa av dessa finns i denna bok. Läsaren kommer också att finna spektakulära ”räddande remier” där den försvarande spelaren lyckas finna både de möjliga och de omöjliga dragen för att ernå den efterlängtade remin. Remin kan i det här fallet ses som en metafor för ett lyckat  försvar och därmed en halv seger. Det finns också en undersökning av författaren angående de rika pattmöjligheterna i schack.

Redan i introduktionen av Verkhovsky, som för övrigt skrevs i september 2014, gör han en historisk utvikning från 1834 till 1964 om remiernas status. Exempelvis nämner han att i den inofficiella VM-matchen 1934 mellan MacDonell and LaBourdonnais räknades inte remierna i det officiella resultatet. Det var först i Baden-Baden 1870 som remier räknades som en halv poäng. Detta blir rätt komiskt när man jämför med dagens turneringar där det ibland ges fotbollspoäng, det vill säga 3 poäng för seger och 1 poäng för remi så remiernas status är nuförtiden ibland på en lägre nivå än om man jämför med 1834! Det verkar som att somliga arrangörer av schackturneringar inte har förstått att remier – trots kampvillighet från båda spelarna – många gånger är ett naturligt resultat enligt den inneboende och obönhörliga logiken i schack. Vi får hoppas att dessa arrangörer återgår till det normala förhållandet en poäng för vinst och en halv poäng för remi för att skipa maximal rättvisa och inte minst lägga grunden för kampfyllda partier! Ur detta perspektiv kommer boken alltid att vara aktuell eftersom den hyllar det korrekta schacket och implicit vill höja statusen för remipartier. Detta är den dolda agendan som bör lyftas fram i dessa kristider med fotbollspoäng och andra diskriminerande system.

Detta är en bok som explicit inte bara vill lära oss att njuta av remipartier utan också har för avsikt att lära ut hur man spelar remi genom att använda olika knep som mellandrag, paradoxer och sist men inte minst mod. Boken avslutas pedagogiskt med 17 övningar där man själv kan testa om man kan hitta remin.

Boken rekommenderas till alla som värdesätter halvpoängen i schack efter en riktigt blodig kamp. Förhoppningsvis inbegriper det samtliga schackspelare på vår planet.

Här är en annan recension.



jun 07

CB06586-2

GM Ivan Sokolov har gett ut en ny bok genom sitt eget förlag thinkerspublishing.com. Det är den första delen av en strategibok som handlar om mittspelet och den har, fritt översatt från engelskan, följande kapitelrubriker: 1. Ovanliga tornhissar, 2. Baklängesdrag med springaren, 3. Baklängesdrag med löparen, 4. Minoritet mot majoritet, 5. Frivillig destruktion av bondestrukturen, 6. Olikfärgade löpare, 7. Försvara sig med begränsade resurser, 8. Frivillig kungsflykt och 9. Materiell obalans.

Det här är mig veterligen den första boken som med det andra och tredje kapitlet tar så kallade baklängesdrag på allvar. De andra temana kan man hitta i andra mittspelsböcker så det kan vara intressant att göra ett nedslag i baklängesdrag som är ett underskattat men viktigt tema eftersom många schackspelare missar denna typ av till synes passiva drag. Eventuellt kan vi förvänta oss att det kommer ett eller två kapitel om bakåtsträvande manövreringsdrag även med de tunga pjäserna i den andra fortsättningsvolymen. Vi får dock ingen konkret information om detta, eller andra planerade teman i förordet, utan Sokolov nämner att han har arbetat med en databas sedan två år tillbaka och att databasprojektet kommer att resultera i 500 sidor, och detta förklarar de två delarna. Den andra delen planeras att komma ut till hösten/vintern 2017.

För att få en någorlunda representativ bild av boken har jag valt att göra ett konkret nedslag i det andra kapitlet som handlar om att flytta springaren bakåt. Sokolov menar att det ur ett strategiskt perspektiv inte är lätt att bestämma sig för denna typ av bakåtsträvande drag eftersom det ligger i springarens natur att hoppa framåt och etablera sig på en utpost i centrum. Detta stämmer också delvis med mina egna erfarenheter. Jag har aldrig glömt vad den svenske legenden Åke Olsson lärde mig efter ett parti mot honom i Enköpingsturneringen 1984. Det handlade om ett Sicilianskt parti där båda spelarna kämpade om initiativet och Olsson spelare sin c3-springare till d5 trots att jag kunde ta den med min e6-bonde. Efter partiet sade Olsson de magiska orden ”Det går inte att backa i sådana här ställningar.” Springaren vill alltså många gånger obönhörligt framåt vare sig den blir offrad eller inte och man tänker på Nimzowitschs berömda ord om bondens lust att sträva framåt. Det är dock en stor skillnad på bonden och springaren eftersom bonden inte kan gå bakåt, men som riklig kompensation för sin begränsade rörlighet så kan den ju promoveras.

Olsson,Åke – Engqvist,Thomas
Enköpingsturneringen, 1984
[Engqvist/Olsson]

Hur tar vit vid draget initiativet?

Hur tar vit vid draget initiativet?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här var jag nöjd med ställningen, för hur skulle han gardera c3-springaren på ett tillfredsställande sätt? 16.Nd5!! Visst såg jag det, men att han skulle spela det var jag inte beredd på! Efter partiet sa Åke mycket riktigt: – Det går inte att backa i sådana här ställningar.

Olsson var erkänd för sin förmåga som taktiker i mittspelet och att genomföra effektiva och vackra kombinationer i samband med kungsangrepp. Hur partiet sedan fortsatte är en annan historia som vi förhoppningsvis har anledning att återkomma till.

Sokolov visar med ett modellparti och två modellpositioner hur denna, ibland, paradoxala idé – att för tillfället spela passivt med springaren – kan användas i praktiken. En mycket instruktiv ställning är den som uppkom mellan Chandra och Caruana i U.S.A.-mästerskapet 2016.

Chandra,A – Caruana,F
U.S.A.-mästerskapet, 2016
[Sokolov]

Svart vid draget gör en avgörande baklängesmanöver. Kan du se den?

Svart vid draget gör en avgörande baklängesmanöver. Kan du se den?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I det här läget löser Caruana sina problem på ett vackert sätt genom att manövrera bakåt med springaren. Svarts dominanta springare på f4 går hela vägen tillbaka (för att stabilisera ställningen och försvara f7-svagheten)! Jag älskar detta ”utanför boxen” tänkande! De flesta spelare skulle inte ens överväga att flytta den aktiva springaren på f4 hela vägen tillbaka till d8. 46…Ne6! 47.Rbb7 Nd8! 48.Rbc7 48.Rbd7 c4-+ 48…Kf6 Svarts springare på d8 kontrollerar inte bara f7-svagheten, utan den kontrollerar också vits torn. Svart vinner nu snabbt… 49.f4 49.Red7 Rxd7 50.Rxd7 Ne6 51.Ng3 c4-+ 49…Rd1+ 50.Kh2 exf4 51.e5+ Kg5 52.Rxc5 Ne6 53.Rc3 Rdd2 0-1 [Sokolov]

Ett pedagogiskt exempel när en stark springare behöver backa bakåt för att hjälpa till i försvaret och, i det här fallet, överlämna huvudansvaret att avgöra partiet till de båda tornen. I de flesta fall är det inkorrekt att backa och spela passivt med springaren och i detta exempel visar, om inte annat, springaren på h1 med tydlighet skillnaden i funktionalitet av vits och svarts springare. Om läsaren mot förmodan inte blivit övertygad om konceptets förträfflighet hänvisas fortast möjligt till Schackhandeln på Ringvägen 9 där man kan köpa boken innan någon annan vetgirig schackspelare hinner före. Sokolov visar nämligen också ett parti mellan Kortjnoj och Geller som spelades i Moskva 1971 och där en springare manövrerar till rutan d3 från f3 via e1 för att komma i angreppsposition mot en utsatt bonde på c5. Som avslutning av det andra kapitlet visar han en ställning mellan Bacrot och Iturrizaga som spelades i den spanska ligan i Linares 2014 och där Sokolov själv var närvarande för att i direktsändning beskåda det otroliga draget  42.Nd1!!. Springaren landade därefter på utposten e3 och avgjorde småningom partiet genom manövern 46.Ng4 och 49.Nf6+. I alla dessa exempel var springaren hjälte och den överlevde dessutom bataljen.

Flera av de andra kapitlen är mer omfattande än det korta andra och man kan särskilt nämna det intressanta sjunde, om hur man försvarar sig med begränsade resurser, som går igenom det häpnadsväckande nionde VM-partiet mellan Anand och Carlsen som spelades i Chennai 2013. Anand var som bekant tvungen att vinna med sitt sista vita parti för att kunna hålla liv i matchen. Till Sokolovs, och många andras, överraskning spelade Carlsen en välkänd ställning där han släppte den centrala spänningen genom att spela ett tidigt 8…c4!?. Detta strategiska beslut har ansetts vara ett positionellt självmord ända sedan Botvinniks odödliga parti mot Capablanca i AVRO-turneringen 1938! Som alla vet vann Carlsen det revolutionerande partiet efter att Anand (förmodligen i chocktillstånd) gjort bort sig i en dynamiskt balanserad ställning. Detta parti påverkade Sokolov och hans tankar om relationstalet mellan angripare och försvarare, som för övrigt ingående beskrivits i hans Sacrifice & Initiative (New in Chess 2013), så starkt att han i Chess Middlegame Strategies reviderat sin teori till slutsatsen: Jag ändrade inte på min relationstalsteori mellan angripare och försvarare, men man måste vara medveten om undantagen!

Nu har säkert läsaren blivit tillräckligt retad för att inte ha denna bok i sin ägo och om så är fallet har recensionen haft sin fulla verkan. Det ska nämnas som ytterligare retmedel att hela mittspelsboken innehåller 37 moderna modellpartier på hög nivå och alla är ytterst väl kommenterade. Till detta tillkommer 26 övningsställningar att repetera när man assimilerat hela boken. Den ambitiöse spelaren som redan har ett gäng mittspelsböcker av Euwe och Pachman i hyllan undrar nog hur lång tid det tar att läsa denna kompakta bok på 228 sidor. Enligt mina beräkningar kan man med det höga tempot fem partier i veckan ta sig igenom boken på två månader under förutsättning att man offrar ett par timmars träning den aktuella träningsdagen. Detta inbegriper också att man löser alla 26 övningsställningar för att kolla att man har förstått de väsentliga idéerna inom de nio temana som presenteras. Om din riktning eller målsättning rimmar någorlunda med detta är det här boken för dig.

Thomas Engqvist

 





Tidigare artiklar