Läs de 2 kommentarernaLag-EM i Batumi har dragit igång och för svenskt vidkommande kan man, förutom herrlaget i den öppna klassen, fokusera på damlaget med GM Pia Cramling, Ellinor Frisk, Anna Cramling Bellon, Borislava Borisova och Siv Bengtsson. Den förstnämnda och de två sistnämnda spelade nämligen tillsammans för hela 41 år sedan i Buenos Aires 1978 och bättre laganda än så går knappast att få. Här har lagkaptenen Juan Manuel Bellon Lopez lagt fokus på denna så underskattade kvalité till förmån för kortsiktigt tänkande som bygger på Elotal eller tillfälliga formkurvor. Lagschack är inte samma sak som individuellt schack där det senare bygger på ett parti till skillnad från flera spelade partier. Remier i rätt läge kan leda till ökade vinstchanser om det leder till psykologiska fördelar i form av att de övriga lagkamraterna får färgövertag eller högre genomsnittsrating. KommenteraDet går att läsa om Sverigeettan GM Nils Grandelius, 45:a på världsrankingen, på sportsidorna i Sydsvenskan idag, sista augusti. Han berättar bland annat att han tränar schack sex timmar om dagen med hjälp av schacklitteratur och dator och jämför det med att göra en tenta. Han tränar också fysiskt fyra gånger i veckan. Han tror att han kanske kan bli topp-20 i världen. Han kommer att delta i utslagstävlingen World Cup i Khanty-Mansiysk där han förhoppningsvis får mäta sina krafter med den yppersta världseliten i slutronderna. KommenteraDen sjunde upplagan av Sinquefield Cup börjar idag och nyheten för året är att tävlingen, som för övrigt är den starkaste i U.S.A, spelas med 12 deltagare istället för 10. I första ronden har vi dessa möten: Ding Liren-Wesley So, Levon Aronian-Maxime Vachier-Lagrave, Magnus Carlsen-Anish Giri, Ian Nepomniachtchi-Wiswanathan Anand, Hikaru Nakamura-Fabiano Caruana och Sergej Karjakin-Shakhrijar Mamedjarov. Carlsen är givetvis stor favorit och vill förstås revanschera sig efter att inte ha tagit de snabbare partierna, som spelades för några dagar sedan, på blodigt allvar. Det lär han dock göra denna gång om han inte ska förlora sitt anséende som världsmästare och undvika förödmjukande skriverier i norsk massmedia som inte riktigt förstår skillnaderna på blixtschack, snabbschack och klassiskt schack. Enligt Carlsen är det nämligen den sistnämnda spelformen som är den seriösaste. Sinquefield Cup saknar dock tyvärr dragserie vilket skulle ha lyft den spelformen ett steg i rätt riktning. Chris Bird är tävlingsledare Läs de 3 kommentarernaIdag börjar Sverigemästarklassen sina tävlingar under SM i Eskilstuna. Lottningen i första ronden: GM Jonny Hector- GM Pontus Carlsson, FM Kaan Kücüksan-GM Axel Smith, IM Linus Johansson-GM Tiger Hillarp Persson, GM Pia Cramling-IM Rauan Sagit, GM Erik Blomqvist-IM Michael Wiedenkeller. SM-gruppen är både stark och öppen så vem helst kan ta hem segern. En farlig uppstickare som Kücüksan kan absolut inte räknas bort. Det var längesedan vi hade ett sådant jämnt SM och detta beror på att GM Nils Grandelius och GM Hans Tikkanen inte är med och kämpar om Sverigemästartiteln. Den förstnämnde har inte rosat SM-marknaden, som han borde, med tanke på sin super-GM-status, och Tikkanen är säkert mätt på SM-titlar och har andra prioriteringar.
Mästar-Elit: FM Harald Lögdahl-IM Dan Cramling, FM Erik Malmstig-IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg-Anders Wengholm, Joakim Nyander-FM Jung Min Seo, FM Tom Rydström-GM Thomas Ernst. Mitt stalltips är att Lindberg blir en tuff nöt för de övriga deltagarna att knäcka. Läs de 8 kommentarernaEn svensk schackbok - Schackets mästare - I huvudet på Ulf Andersson - har äntligen skrivits om Ulf Anderssons makalösa bedrifter i schackvärlden. Glenn Ek på Sportförlaget i Västerås visade ett genuint intresse efter en förfrågan av författarna. Schack har de senaste årtiondena alltmer betraktats som en sport med den snabbare betänketiden så schack bör klassificeras även i det facket. Andra populära kategorier är annars spel, vetenskap eller konst. Frilansjournalisten och schackälskaren Robert Okpu har tillsammans med språkläraren och IM Thomas Engqvist arbetat med boken i ur och skur och den har sänts till tryckeriet och planeras att säljas under SM i Eskilstuna 5 juli. På Schack.se finns djupintervjuer med Okpu och Engqvist som var för sig ansvarat för biografi- respektive partidel. Det finns också en fotodel med fotografier som de flesta aldrig har sett tidigare. Boken bör alltså tilltala tre kategorier, de som gillar biografier, de som vill se Uffes angreppspartier med moderna, pedagogiska kommentarer och de som vill se de nya fotografierna. Den boken som saknats i den svenska schacklitteraturen har alltså äntligen skrivits.... Läs kommentarenEn av världens genom tiderna starkaste spelare, Ex-världsmästaren Vladimir Kramnik, 43 år, har på Tata Steel-turneringens hemsida meddelat att han avslutat sin professionella karriär. Bakgrunden är att han tycker han uppnått allt som kan uppnås som schackspelare och nu vill ägna sig åt att undervisa schack för barn. Han nämner att det han varit med om som schackspelare varit ovärderliga mänskliga erfarenheter. Vi som följt Kramniks schackkarriär och upplevt milstolpen i schackhistorien när han besegrade Kasparov år 2000, med remivapnet Berlinvarianten i Spanskt, får vara tacksamma och nöjda över alla de partierna han producerat ända fram tills nu och önska honom lycka till och all välgång med sina framtida projekt. KommenteraAlingsås Schacksällskap fyller 100 år 2019 och som ett led i firandet kommer det att arrangeras en parturnering i Alingsås 4-5 maj.
Idag - 26 januari - är det premiär för turneringshemsidan.
Jonas Dahlgren KommenteraDen 48:e upplagan av Rilton Cup har startat igång och som vanligt är det ett starkt startfält med hela 26 stormästare och 34 IM. Sammanlagt är det 161 deltagare i Rilton Cup. De övriga tävlingarna Rilton Elo och Rilton 1800 har 153 respektive 85 deltagare. Det höga deltagarantalet säger något om Rilton-tävlingarnas popularitet. Det är nog ingen nackdel att Rilton spelas i centrala Stockholm på Scandic Continental mittemot Centralstationen. Rilton-tävlingarna pågår traditionsenligt från och med idag 27 december till 5 januari med fridag på Nyårsdagen. Livesändningar kl. 15.00 (rond 5 och 9 kl. 12.00) med Fiona Steil-Antoni som värd flankerad av Harry Schüssler, Ulf Andersson och Jonathan Westerberg i nämnda ordning under separata dagar.
jul 09
Flamberg – Duras,O [C33]
Abbazia-turneringen, 1912
1.e4 e5 2.f4 exf4 3.Bc4 Nc6 GM John Shaw påstår i sin nya bok om Kungsgambit att detta springardrag är vederläggningen av varianten Löpargambit i Kungsgambit. GM Simon Williams har med sin ännu nyare DVD om Kungsgambit vederlagt Shaws analyser. 4.d4? F. Englund som har kommenterat partiet i TfS 2/1912 sätter frågetecken på detta. Långt bättre är 4.Nf3 skriver Englund men då borde väl 4…g5 vara bra? Red. anm. 4…Nf6 5.e5 d5 6.Be2 Textdraget förhindrar …Bg4. – Englund 6.exf6 dxc4 vore förmånligare för svart. – Englund 6…Ne4 7.Bxf4 f6 8.Nf3 fxe5 9.Nxe5 Nxe5 10.Bxe5 10.dxe5 Bc5 – Englund 10…Bb4+! 11.c3 0-0! 12.Bf3 12.cxb4 Nf2 – Englund 12…Qg5 13.Nd2
Svart drar och vinner.
13.cxb4 Qe3+ 14.Qe2 Qc1+ 15.Qd1 Qxb2 16.Nd2 Rxf3! 17.gxf3 Nxd2 analyserar Englund men Houdini 4 ser följande vackra variant som vederlägger Englunds analys: 18.Qxd2 Qxa1+ 19.Kf2 Qxh1 20.Qg5. Det hade alltså varit bättre att ta ut remischackar med 15…Qe3+ Red. anm. 13.0-0 Qe3+ 14.Kh1 Nf2+ 15.Rxf2 Qxf2 16.cxb4? Rxf3 17.gxf3 Bh3 – Englund 13.Bxe4 dxe4! – Englund Se ovanstående diagramställning. 13…Rxf3!! Det är verkligen ursäktligt att vit förbisåg detta kvalitetsoffer skriver Englund. 14.gxf3 14.Nxf3 Qxg2 15.Rf1 Nxc3 16.bxc3 Bxc3+ 17.Nd2 Bg4-+ Houdini 4 14…Qh4+ 15.Ke2 Qf2+ 16.Kd3
Hur fortsätter svart?
Se ovanstående diagramställning 16…Nxd2? 16…Nc5+ 17.dxc5 Bf5+ 18.Ne4 dxe4+ 19.fxe4 Rd8+ 20.Bd4 Bxc5 21.exf5 Bxd4 och svart vinner skriver Englund. 17.cxb4?
Matt i två drag.
Se ovanstående diagramställning. Med 17.Qe2! Ne4 18.Raf1 Qxe2+ 19.Kxe2 Nxc3+ 20.bxc3 hade nu vit kommit i fördel. – Englund 17…Nc4 0-1 ”Ett ytterst intressant parti.” – Englund 17…Bf5+ 18.Kc3 Qe3# Houdini 4
Det är intressant att göra dessa jämförelser mellan F. Englund och Houdini 4 och nog höll väl Englund en tillräckligt hög nivå med sina analyser för 102 år sedan? Vad säger läsaren?
Sveriges Schackförbund meddelar att det blir sommaruppehåll när det gäller att lägga in äldre TfS-årgångar på sin hemsida. Glädjande nyheter är dock att de 17 första årgångarna utlovas under hösten. Detta är något att se fram emot då de flesta av oss inbitna TfS-läsare inte har tillgång till just dessa. Många, särskilt den äldre generationen, har säkert samlingar från 50- och 60-talen och framåt i tiden men det blir betydligt glesare ju längre bak i tiden man går. Vad är det som är så intressant med ödesåret 1912? Många erinrar sig säkert detta årtal som det året då Sveriges störste författare August Strindberg (1849-1912) gick ur tiden, han som sensationellt blev utan Nobel-priset för litteratur. En annan tragisk händelse på internationell nivå var när Atlantångaren Royal Mail Steamer Titanic tragiskt gick under den 10 april på sin resa från Southampton till New York genom att kollidera med ett isberg och på bara ett par timmar sjönk till havets botten. Ur schacklig synvinkel anses 1912 som det sista året Rubinstein spelade på topp. En storhetsperiod som varade från 1907 till 1912. När sedan det första världskriget tog vid var Rubinstein sig aldrig lik vilket bland annat märktes i den stora Sankt Petersburgsturneringen 1914. I marsnumret kan man ta del av partier från turneringen i San Sebastian med storheter som bland andra Rubinstein, Nimzowitsch och Tarrasch. Partier från San Sebastian 1912 fortsätter att publiceras även i april, maj och juni-numret men i det femte numret (april-maj) får vi också ta del av simultanpartier i Göteborg med Marshall som anförare. Stockholm 25 juni – 7 juli 1912 hade sin sjätte kongress med turneringar och det var fint deltagande då Aljechin kryddade tillställningen och var med i mästarturneringen. Detta är naturligtvis en höjdpunkt för den som vill spela igenom alla kommenterade partierna med Aljechin. Det spelades sammanlagt elva omgångar i den högsta gruppen. I sann demokratisk anda presenteras också samtliga partier från Första klassens turnering som varade i femton omgångar. Alla dessa partier kan man spela igenom från nummer 7-9. Stora spelare som Rubinstein, Aljechin och Marshall figurerar även i de sista numren av årgången i spridda partier och turneringar.
Vi ser nu fram emot de 17 årgångarna som återstår! Efter en välbehövlig semester ska tilläggas.
jul 05
Janowski – Capablanca [A46]
Havanna, 1913
[S. Tarrasch]
1.d4 Nf6 2.Nf3 d6 Härigenom får svart ett trångt spel och sådana är nu för tiden ej försvarsdugliga. Visserligen fordras dock fulländat mästerskap i angreppsföringen. 3.Bg5 Nbd7 Spelet kommer nu att likna Hanhams variant i Franskt springarspel. (1.e4 e5 2.Nf3 d6? 3.d4 Nd7?) 4.e3 e5 Nu är bondeställningen i centrum lika, men svarts figurer (Bf8 och Nd7) står trångt. 5.Nc3 c6 Detta drag var ej nu behövligt, men förr eller senare måste det dock göras, för att skaffa drottningen en väg ut. 6.Bd3 Be7 7.Qe2 Vit har gjort enbart ”normaldrag” och står redan bättre. Han flyttar nu drottningen för att sedan efter behag kunna rockera kort eller långt. 7…Qa5 För att efter lång rockad omedelbart övergå tilll angrepp med b7-b5. 8.0-0 Nf8 Springaren måste göra ett flertal drag för att bli ordentligt utvecklad. På så vis går mycket tid förlorad. 9.Rfd1 Bg4 10.h3 Vit erbjuder härmed skenbart ett bondeoffer. 10…Bh5 Efter 10…Bxf3 11.Qxf3 exd4 12.Bxf6 Bxf6 står två fördelaktiga fortsättningar till vits förfogande: I. 13.exd4 Bxd4? 14.Bc4 Bf6 15.Rxd6 och II 13.Ne4 Be7 14.Qg3. 11.dxe5 Efter en systematiskt genomförd utveckling övergår vit nu till direkta angrepp. Till en början öppnas en linje för tornet och därjämte skaffas en angreppspunkt på e5. Janowski behandlar hela partiet i klassisk mönstergill stil. 11…dxe5 12.Ne4 Nxe4 Detta drag kostar svart rockaden, vilket här visar sig vara av synnerligen vikt. Svart skulle i stället ytterligare ha stärkt punkten f6 genom 12…N8d7 hur lite det än kunde passa Capablancas planer, ty angriparen dikterar lagar för motståndaren. 13.Bxe7 Kxe7 14.Bxe4 Bg6 Något bättre hade nog varit att genast spela 14…Ne6 emedan springaren stod dåligt, men löparen däremot stod ganska bra. 15.Qc4! Ne6! Här kunde svart ha erövrat en pjäs med 15…f5 ty går löparen tillbaka, så kommer gaffeln e5-e4. Har månne Janowski räknat med denna möjlighet när han drog Qc4? Det är möjligt, ja t.o.m. troligt, då han har spelat hela partiet med full kraft, och uppenbarligen var väl disponerad varför man ej kan misstänka ett förbiseende. Har han förutberäknat den angreppsmöjlighet som finns efter f7-f5, så bör hans spelföring i partiet uppskattas så mycket högre. Har han det ej, så har hans geniala positionsinstinkt haft rätt. Efter f7-f5 skulle vit nämligen på följande sätt ha kommit i avgörande fördel; 16.Bxc6! bxc6 a) 16…Rc8 vore felaktigt på grund av 17.Qh4+; b) 16…e4 vore dåligt på grund av 17.Bxb7 eller ( 17.Nd4) 17.Qxc6 Ne6 (Istället för 17…Ne6 kommer endast 17…Rd8 i betraktande för att gardera tornet. Härpå följer 18.Rxd8 Qxd8 (Slår kungen med 18…Kxd8 så måste han falla för de vita figurernas angrepp efter 19.Rd1+) 19.Nxe5 Vit har nu 3 bönder för pjäsen, samt överlägsen ställning utan drottningbyte och med fortsatt angrepp, vilket dessutom då löparen av vit kan bytas bort nu ska pareras af en springare, en stor skillnad, då denne är vida svagare emot bönderna än löparen. Slutligen hotar vit att genast erövra en fjärde bonde, a-bonden, t.ex. efter 19…Qd6 genom (eller efter 19…Qb6 med 20.Rd1 Qxc6 21.Nxc6+ Vit är således även här i avgörande fördel.) 20.Qb7+) med nedanstående diagramställning:
Analysdiagram efter det plausibla 15…f5 16.Bxc6! bxc6 17.Qxc6 Ne6. Hur fortsätter vit?
I denna ställning har vit endast ett enda fullt tillfredsställande drag till sitt förfogande och det är ett problemdrag som avgör partiet: 18.Ng5!! (18.Rd7+ Kf6 eller; 18.Qd6+ Kf6 19.Rd5 Qc7 vinner han visserligen en tredje bonde för pjäsen, men med drottningbyte och utan överlägset spel.) På 18…Nxg5 vinner vit kvalitet med a) 18…Bf7 går ej på grund av 19.Rd7+ eller ( 19.Qd7+) ; b)garderingen 18…Qb6 strandar på 19.Qd7+ Kf6 20.Rd6; c) och på 18…Nc5 följer vinst för vit efter 19.Qd6+ Ke8 20.Qxe5+ Kf8 21.Ne6+; 19.Rd7+ Kf8 20.Qxa8+ Be8 jämte så många bönder han vill. Tillbaka till partiet: 16.b4 Qc7 Det är alltid fatalt när drottningens mäktiga styrka användes till att skydda en simpel bonde. 17.Bxg6 hxg6 18.Qe4! Härmed börja allvarliga svårigheter hopa sig för svart. Med f-bonden kan han tyvärr ej gardera, utan att prisgiva bonden g6. Efter 18…Rh5 felar detta torn i centrum, varmed vit fördubblar sina torn.18…Kf6 19.Rd3 Rad8 20.Rad1 Hotar dubbelt avbyte på d8 och därpå att genom Qh4+ intränga med drottningen. 20…g5 Svart har ständigt endast att välja mellan två svårigheter. 21.c4 Ständig förstärkning av vits spel! Nu ska följa c4-c5 jämte Rd6. 21…Rxd3 22.Rxd3 Rd8 23.Rxd8 Nxd8
Vit vid draget. Hur fortsätter vit på bästa sätt?
Det är redan många figurer avbytta och man kan ännu ej se, att vit har erhållit någon påtaglig fördel. Om man skulle offentliggöra ovanstående ställning med påståendet ”Vit drar och vinner” så skulle väl ej många lösa problemet, även bland de starkaste schackspelarna. 24.h4! gxh4 25.Qxh4+ Ke6 26.Qg4+ Kf6 27.Qg5+ Ke6 28.Qxg7 28 goda drag har behövts för att åstadkomma detta jämförelsevis måttliga resultat. Nu går det emellertid med jättesteg, enär Janowski fortfar att lösa alla problem, som ställs i partiet. 28…Qd6 29.c5 Qd5 30.e4! Synnerligen näraliggande – om någon påvisar draget. 30…Qd1+ 31.Kh2 f6 Nu ställs ett nytt problem, som åter anses vara barnsligt lättlöst, av den för vilken lösningen visats. 32.Qg4+ Ke7 33.Nxe5 Härmed blir ställningen hopplös. 33…Qxg4 34.Nxg4 Ne6 35.e5 fxe5 Måhända hade svart haft större möjligheter att fiska grumligt vatten efter 35…f5 Sedan vit erhållit två förbundna fribönder, är intet mer att göra. 36.Nxe5 Nd4 37.g4 Ke6 38.f4 a5 39.bxa5 Kd5 40.g5 Kxc5 41.g6 Nf5 42.Kh3 Ng7 43.Kg4 Kd5 44.Nd7 c5 45.f5 c4 46.Nb6+ Det kunde även följa 46.f6 Ne6 47.g7 c3 48.g8Q c2 49.Qc8 etc. 46…Kd4 47.Nxc4 Kxc4 48.f6 1-0 Ett vackert parti! Av Janowski spelat klanderfritt och med fulländat mästerskap.
 Dr Siegbert Tarrasch gör lärorika och tidlösa kommmentarer i de ca 100 år gamla numren av Tidskrift för Schack. (Foto: 1900, källa: Hartston W. The Kings of Chess, London 1985)
Det som är tacksamt när man bläddrar igenom just årgång 1913 är alla de kommenterade partierna från när och fjärran. I denna årgång är det exceptionellt många olika kommentatorer som figurerar och inte något riktigt turneringsfokus som i senare årgångar. Särskilt Dr Siegbert Tarraschs pedagogiska och klassiska kommentarer måste framhållas för den som vill lära sig att spela schack utifrån ett historiskt grundläggande perspektiv. Det ovanstående partiet är bara ett exempel bland flera från T.F.S. 1913 och är förhoppningsvis en katalysator att ta för vana att fördjupa sig i andra partier med ett liknande upplägg. Ta dig tid att spela igenom välkommenterade partier med svenska kommentarer för att få en bra motvikt till dator- och informatoranalyser som inte har tillgång till det skriftliga kommentarspråket. Detta är en skattkista som man kan använda för att nå djupare förståelse och därmed skaparglädje och framgångar som schackspelare.
Om du är intresserad av att spela igenom kommenterade partier från Tidskrift för Schack 1913 kan du klicka på denna länk så har du tillgång till samtliga nummer.
jun 22
Var är den säkraste tillflyktsorten för svarts kung, på g8 eller c8?
Se lösningen till drag 11 i nedanstående parti.
Smorodski – Niemzowitsch [B17]
Ryska mästareturneringen i Petersburg , 1914
[Dr. S. Tarrasch]
1.e4 c6 Detta drag kan av många skäl inte rekommenderas. Det innebär ingenting för utvecklingen, utan stänger fastmer för drottningspringaren hans bästa fält. Likväl är inte draget så lätt att bemöta i det praktiska partiet, något som är lätt förklarligt. Svart blottar ju sig inte med draget, och att på ett enda svagare men inte komprometterande drag å motståndarens sida redan vilja uppnå en tydlig fördel vore för mycket begärt. Men om man i fortsättningen spelar mycket bra, såsom vit gör här, kan man hoppas, att så småningom för motståndaren hopar sig svårigheter vilka han slutligen mer inte kan bemästra. Å andra sidan – och detta är den chans, som denna och varje mindervärdig spelöppning medför ligger faran nära att överskatta den ringa fördelen i öppningen och forcera angreppet. 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Nd7? Ett andra mindre gott drag såsom detta springaredrag tål inte öppningen vid. Vanligen sker 4…Nf6 men bäst är; 4…Bf5 5.Nf3 Ngf6 6.Ng3 e6 Om inte springaren stängde vägen för drottninglöparen, kunde svart åtminstone utveckla denna figur till g4, istället för att helt och hållet inspärra den. 7.Bd3 Qc7 8.Qe2 b6 Det är förbannelsen med det dåliga draget …Nd7 att det nödvändiggör andra dåliga drag. Löparen kunde till följd av springaredraget inte normalt utvecklas, alltså måste den med tidsförlust och under uppluckring av ställningen föras till b7. 9.Bd2 Bb7 Vit är något före i utvecklinge och har friare spel såväl som bättre figurställning. Svarts hopp ligger i framryckningen av bonden c6. 10.0-0 Bd6 11.Nf5 Intressant! Med detta dåliga drag vinner vit partiet. Ty därigenom föranledes svart att begå ett avgörande fel. Den riktiga planen hade varit att besätta fältet e5 med springaren och det kunde förberedas med Re1 eller genom c4 jämte Bc3. Se ovanstående diagramställning 11…0-0-0? Svart erbjuder g-bonden till offer, men den kan alls inte slås, emedan springaren inte skulle ha någon reträtt. Men den långa rockaden är ett strategiskt fel, ty gentemot det följande angreppet med a-bonden står svart nästan värnlös. Åter en indirekt följd av det olycksaliga springaredraget till d7! Svart borde ha gjort kort rockad varefter han hade haft bättre spel än någonsin förut. 12.Nxd6+ Qxd6 13.a4 c5 Därmed skjuter svart bort sin giftigaste pil i sitt koger. Draget är dock inte lätt att parera. Slår vit bonden, så utvecklas springaren med angrepp, och att täcka bonden genom c3 vore betänkligt på grund av löparen på d3 blottas. 14.a5! Förträffligt spelat! Vit bekymrar sig överhuvud inte om den angripna bonden, utan fortsätter obekymrat sitt rockadangrepp, som härifrån och ända till slutet spelar sig nästan av sig självt. 14…cxd4 15.axb6 axb6 16.Ba6 Det hotar redan efter löparebytet med drottningens ingripande på a6. 16…Nb8 17.Bxb7+ Kxb7 18.Ne5 Qe7 19.Ra4 Rd5 20.Rfa1 Nfd7 Även med andra drag kan svart varken här eller i det följande försvara sin alldeles blottade kungsställning. 21.Bb4 Vit är nog lyckliga att ha idel näraliggande kraftdrag till sitt förfogande, men han har sått så förträffligt, att han väl förtjänat den lätt inhöstade skörden. 21…d3 Vid 21…Qe8 eller; 21…Qf6 går spelet likaledes mycket raskt förlorat. 22.cxd3 Qf6 23.Qc2 Hotar med matt genom Ra7. 23…Nc5 24.Ra7+ Kc8 25.d4 1-0 Svart ger upp. Något tidigt, ty han kunde ännu alltid försöka 25…Rxe5. Vit hade då fortast gjort slut på varje motstånd med 26.dxc5 b5 27.c6 och 28.c7.
Nr 1-3 av årgång 1914 har bland annat kommenterade partier från Trebitsch-turneringen i Wien 1913 med spelare som Albin, Schlechter, Spielmann och Tartakower. Capablanca figurerar med en hel mängd kommenterade partier från St. Petersburg och Tarrasch analyserar varianten 4…a6! i Spanskt fyrspringarspel. I nr 4 finns alla 16 partierna från stadsmatcherna i Köpenhamn och Lund kommenterade. Den absolut stora höjdpunkten är förstås mästarturneringen i St. Petersburg 1914 och i nr 5-6 kan vi ta del av ett stort urval från denna världsberömda och historiskt viktiga turnering men förvånande är partierna okommenterade. Detta är naturligtvis en stor besvikelse men som tur är så finns partierna kommenterade av Tarrasch i den till svenska översatta turneringsboken. Några partier med Bernstein finns dock kommenterade i nr 7. I detta nummer tillsammans med nr 8-9 kan vi också ta del av det tyska schackförbundets mästareturnering i Mannheim 1914 med många kommenterade partier av Tarrasch som själv deltog i turneringen. Det sägs att de 22 unga ryska spelarna, bland andra Aljechin, blev kvarhållna som krigsfångar i Tyskland. Det nordiska schackförbundets kongress i Malmö blev detta politiskt oroliga år inställt just på grund av den politiska krisen. Vi serveras partier från gambitturneringen i Baden vid Wien 1914. I nr 10-12 fortsätter Tarrasch sin envisa kritik av draget 1…c6 i parti 2759 mellan John-Duras från Mannheim 1914. En hel mängd Aljechin-partier presenteras också från den sistnämnda turneringen. En annan höjdpunkt är definitivt de studier som presenteras. Den som vill ta del av allt detta plus mycket annat som svenska partier och problemschack kan klicka på Sveriges schackförbunds hemsida:
jun 05
Hur fortsätter svart vid draget på bästa sätt?
Se lösningen i samband med drag 12 i nedanstående pedagogiska och historiskt viktiga parti.
Réti,Richard – Sclechter,Carl [C68]
Trebitschturneringen, Wien, 07.12.1914
[Anm. efter Hamb. Frem.-b1.]
1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bb5 a6 4.Bxc6 dxc6 5.d4 exd4 6.Qxd4 Qxd4 7.Nxd4 Öppningsdrag är liksom börspapper många gånger underkastade växlingen av hausse och baisse. Réti följer Laskers spelföring i det berömda Petersburgs-partiet mot Capablanca. Vitsen i detta spelsätt ligger i 10.f2-f4, ett drag, som sedan dess stått högt i kurs. Under rubriken ”Sensationspartiet i St. Petersburg” hade vi redan då i ingående undersökningar hänvänt oss mot överskattande av det nya ”geniala” draget f2-f4 vilket till och med hos mästare som dr Tarrasch i första ögonblicket injagade skräck. 7…Bd6 8.0-0 Ne7 De sista båda dragen i förbindelse med 0-0 och f7-f5 har med god framgång använts av Teichmann. Schlechter följer i allt väsentligt partiet Lasker – Capablanca, men med skenbart små, dock i verkligheten betydande avvikelser, som vittnar om djupa undersökningar av det nämnda partiet. 9.Nc3 Bd7 10.f4 0-0-0 Capablanca hade spelat 0-0, Rfe8 jämte f7-f6, varpå (efter förutgånget Nd4-b3) följde f4-f5. (Såsom vi redan då påvisade, kunde svart till och med därefter få ett gott spel även om samtliga av oss kritiker efter f4-f5 höll det vita spelet för strategiskt vunnet.) Textdraget är utmärkt. En noggrann prövning visar nämligen att uppställandet av tornen på d8 och e8 är önskvärt. Och den långa rockaden besparar gentemot den korta fullt ett drag. 11.Be3 Rhe8 Svart är före i utvecklingen och hotar redan …Nd5. Stod vits springare redan på b3, skulle Rhe1 bereda ett gott spel. 12.Nb3 Helt och hållet Laskers ställning. Men Schlechter har manövrerat bättre än Capablanca. De schacklärda angiver på detta ställe Rae1 som förmånligare. Men det kunde efter …Bc5 följa vändningar liknande dem, vi då genomförde. Det hotar sedan i alla fall Ne7-d5! (exd5, Re8xe3 och så vidare) Men Schlechter har ”kuggat” sin motståndare på det ena tempot, som Lasker hade till förfogande. Se diagramställningen. 12…Nd5 13.Nxd5 cxd5 Nu har svart på bra sätt blivit av med sin enda svaghet, dubbelbonden, som i slutspel redan ställt till så mycket olycka, under det att vits båda stolta bönder betänkligt börjar svikta. 14.e5 Bf8 15.Bc5 Bxc5+ 16.Nxc5 Bf5 17.Rf2 b6! Om svart vill göra sin bondeövervikt på drottningflygeln gällande, får han inte spela småaktigt. Vit bör inte få tillfälle till b2-b4, något som förhindras av c7-c5. 18.Nd3 Betänkligt vore 18.Nxa6 c5 19.b4 Kb7 20.b5 d4 emedan svart då fick en figur mer i kampen om den blivande fribonden i hela det ögonblicket när springaren är orörlig. (Jämför här partiet Topalov-Grischuk, Norway Chess Classic (02) 2014 där Topalov fick just en sådan orörlig springare på h6. Red. anm.) 18…c5 19.Rd2 Kc7 20.Nf2 g5 21.g3 gxf4 22.gxf4 Rg8+ 23.Kf1 Rg6 24.Rad1 Kc6 25.Nh1 För att spärra g-linjen. 25…Bh3+ 26.Kf2 f6 27.Rg1 Eller 27.exf6 Rxf6 28.Kg3 Rg8+ 27…Rxg1 28.Kxg1 fxe5 29.fxe5 Re8 I första rummet måste tornet lockas från d-linjen för att kungen ska erhålla rörelsefrihet. 30.Re2 Rf8 31.Ng3 Eller 31.Rf2 Rf5! 31…Kd7 Då bonden efter Ke6 likväl inte kan hållas ger vit den frivilligt för att undanröja tvånggställningen. 32.e6+ Bxe6 33.Re5 Rf6 34.Rg5 Rg6 35.Rxg6 hxg6 36.Kf2 Kd6 37.Kf3 Ke5 38.h4 d4 39.h5 gxh5 0-1
I vanlig ordning har vi en veritabel guldgruva i dessa årgångar som läggs upp av Sveriges Schackförbunds hemsida, men denna guldgruva, tro det eller ej, är gratis precis som solens strålar. Ovanstående parti är bara ett av de många guldkornen som vi kan hitta i årgång 1915. I nummer 1-2 bjuds vi på ett ytterst välkommenterat parti mellan Bernstein-Nimzowitsch, St. Petersburg 1914. Vi bjuds också på partier med gigantiska spelare som Tarrasch, Schlechter, Réti, Aljechin och Capablanca och därtill med mycket kvalificerade kommentarer. Nummer 3 är magrare ur ett internationellt perspektiv men intressantare ur ett nationellt perspektiv. Det bjuds på partier med svenska spelare som Collijn, Englund, Nyholm och så förstås Bertil Rask som väl de flesta har bekantat sig vid vid det här laget. Nummer 4 presenterar samtliga partier från matcherna Köpenhamn – Stockholm och Stockholm – Sydsvenska Schackförbundet. De flesta partierna är kommenterade av Rask. Nummer 5-7 rivstartar med två slutspelsartiklar av Tarrasch varav den första handlar om det mycket komplicerade och svåra bondeslutspelet Lasker-Reichhelm. Det är med hjälp av en matematisk metod av Prczepiorka Tarrasch visar hur man enkelt kan lösa detta slutspel. I övrigt får vi göra bekantskap med bland andra tidigare nämnda svenska spelare i en mängd partier från framför allt vinterturneringar. Nummer 8 handlar främst om problemschack även om det finns ett och annat parti med Tarrasch och Rask. Den stora höjdpunkten i nummer 9 är turneringen i New York med deltagande av den dåvarande världsmästaren Capablanca och det finns också med ett stort antal partier med Capablanca men även Marshall figurerar flitigt. I nummer 10 lägger man tyngpunkten på korrespondenspartier och partier som har spelats med Uppsala i huvudrollen. Fjärroppositionen gås grundligt igenom i det näst sista numret av årgången och kan rekommenderas för den som inte är bekant med detta abstrakta begrepp. I det sista numret gås ett obekant slutspel av Horwitz igenom med löpare och fel kantbonde mot kantbonde. Det finns också ett register där man kan få en total överblick över hela årgångens innehåll. Det är ingen tvekan om att just denna årgång är lämplig för den som vill fördjupa sig i slutspel. Detta är vi tacksamma för då slutspel tyvärr är en bristvara i den moderna schacklitteraturen.
mar 28
Spielmann-Takacs, Wien 1923
Réti kommenterar i Neue Wiener Schachzeitung draget 2.e5 så här: ”Positionsspelare hysa betänkligheter mot detta drag och anse det dåligt, men en angreppsspelare som Spielmann kan inte underlåta denna fortsättning.”
Ovanstående citat belyser ganska träffande de tankar som rådde kring hur man skulle förhålla sig mot ett bondecentrum. Det var runt denna tid som de hypermoderna idéerna började slå rot och öppningar som Aljechins försvar började bli popoulära för att provocera vit att sätta upp ett fyrbondecentrum som svart sedan kunde beskjuta med sina bönder och pjäser och dra nytta av sitt utvecklingsförsprång.
Den stora begivenheten med Tidskrift för Schack 1924 är förstås den berömda, och ur ett hypermodernt perspektiv, viktiga turneringen i New York och den går som en röd tråd genom hela årgången. Man skulle kunna säga att det är en internationell årgång vad gäller utbudet av partiet då de svenska partierna kan räknas på den ena handens fingrar. Det är dock inte vilka internationella partier och partikommentatorer som helst. Vi får bland annat ta del av hypermoderna kommentarer av sådana berömdheter som Alexander Aljechin, Ernst Grunfeld, Aron Nimzowitsch och Richard Réti. Andra berömdheter som spelade mer klassiskt schack som Geza Maroczy, Akiba Rubinstein och Siegbert Tarrasch bidrar också med givande kommentarer. En typisk givande kommentar från Rubinstein kunde låta så här som i partiet Aljechin-Em. Lasker, New York 1924 där dragföljden 1.d4 d5 2.c4 e6 3.Nf3 Nf6 4.Nc3 Nbd7 5.cxd5 spelades: ”Detta avbyte är av tvivelaktigt värde; den annars i denna variant inspärrade svarta drottninglöparen blir befriad och den viktiga e-linjen öppnad åt svart.” Är det någon som vågar säga emot den store Rubinstein? I våra dagar är det ett sådant fokus på olika varianter att många spelare glömmer bort att många drag inte är så självklara som man kan tro. Detta är en anledning till att det är viktigt att spana efter den tid som flytt för att förstå varför nutiden ser ut som den gör, allting har en orsak och verkan. Klicka här för tillgång till samtliga 10 nummer av tidskriften.
|
Laddar ...
Senaste kommentarer