Här följer en mycket kompetent engelskspråkig recension av världens bästa slutspelsbok av världens genom tiderna bäste schacktränare Mark Dvoretskij: Dvoretsky’s Endgame Manual. I denna bok presenteras alla slutspelshemligheter från den ryska schackskolan. Observera att detta inte bara är en slutspelsbok utan också en varianträkningsbok. Det som är så fyndigt med boken är att det finns en minibok (läs genväg) utspridd i den 384 sidor långa boken tydligt ifylld med blå markering, vilket innebär att boken är pedagogisk på flera nivåer.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
Den amerikanske stormästaren Yasser Seirawan diskuterar bland annat om hur reglerna borde se ut kring tiebreak. Är det riktigt att arrangörerna spontant kan arrangera ett armageddonparti bara för att tillfredställa publikens behov av spänning och utan att meddela spelarna innan turneringen vad som gäller när spelare placerar sig på lika poäng i kampen om förstaplatsen. Detta hände nyligen i superturneringen i Schweiz mellan GM Hikaru Nakamura och GM Viswanathan Anand. Vad tycker läsarna?

En av Sveriges skickligaste och mest kreativa spelare är stormästaren Tiger Hillarp Persson. Han är välkänd för sin ständiga strävan efter initativet och har även gett ut en rekommendabel video om detta dynamiska koncept som heter Fighting For The Initiative in Chess. Om man har initiativet som ledstjärna säger det sig självt att man måste ha öppningar både som vit och svart som överensstämmer med denna strävan. Hillarp Persson gav för exakt tio år sedan ut en bok med titeln Tiger’s Modern som anspelar på öppningsdragen 1.e4 g6 2.d4 Bg7 3.Nc3 d6 följt av det till synes oansenliga draget 4…a6. Undertecknad läste ut denna bok i princip från pärm till pärm för att eventuellt ha varianten som ett överraskningsvapen i ett ändamålsenligt parti. Jag kom tyvärr till slutsatsen att varianten var för riskabel och riktade istället in mig på hur man skulle spela med de vita pjäserna där det fanns ett antal intressanta kritiska varianter att välja mellan. Observera att denna bok kom ut innan datorerna hade blivit så oerhört starka som de är idag med program som Komodo 8, Stockfish och Houdini i spetsen. Hillarp Persson skriver i den andra upplagan av The Modern Tiger att på den tiden trodde han: ”alla ska spela Moderna försvaret – Det är en så beundransvärd öppning!” Nu har han reviderat sig och menar istället ”Om du vill ha en utmaning, då är Moderna försvaret din öppning.” Hillarp Persson skriver vidare att datorernas utveckling det sista årtiondet förändrat hans syn på hur denna öppning ska spelas precis som det har förändrat spelöppningsfasen för alla involverade schackspelare idag. Framför allt läggs tyngdpunkten på klassiska spelöppningar som exempelvis Berlinmuren och Slaviskt. Det kan i detta sammanhang verka paradoxalt att författaren skriver en bok om den dynamiska spelöppningen Moderna försvaret, alltså 1.e4 g6 2.d4 Bg7 följt av 3…d6 och sedan rekommendationen som Hillarp Persson kallar för Tiger, alltså 4…a6. Detta motspelskoncept rubriceras som ”coiled spring” enligt Kotovs terminologi. Detta innebär i grova drag att svarts ställning innehåller så mycket energi att den kan, likt ett vulkanutbrott, spruta ut sin lava på den fientliga positionen om vit inte är på sin vakt.
En av Frankrikes starkaste spelare GM Romain Eduoard, som bland annat vann Dubai open 2014, har gett sig i kast med uppgiften att skriva en utomordentlig bok (hans första) om sina erfarenheter som professionell schackspelare. Hans fokus ligger på att utifrån sina egna partier avslöja sin tankeprocess under de kritiska ögonblicken och visa läsaren hur man undviker de vanligaste misstagen. Titeln är just The Chess Manual of Avoidable Mistakes (Thinkers Publishing 2014). Det är just den här typen av böcker som för det mest lyser med sin frånvaro och som vi vill se mer av! Det finns ingenting man lär sig så mycket av som när en exceptionellt stark spelare berättar om sina tankeprocesser på ett underhållande, lättöverskådligt, strukturerat och pedagogiskt vis och denna bok gör det mer än väl.
Hela processen började när Edouard fick en förfrågan från det nybildade förlaget Thinkers Publishing om han ville skriva en bok. Han fick själv bestämma ämne och kom fram till att han ville skriva en bok som ännu inte existerade. Den övergripande principen var att det skulle vara en bok som kunde ha hjälpt honom att utvecklas snabbare från det att han själv var junior.
Edouards verk är som ett slags översikt över oundvikliga misstag och har fyra kapitel, saxat med tillhörande övningar. Temana för kapitlen är: hur man blir mer objektiv, hur man reducerar antalet feldrag, hur man bedömer konkreta drag och eftergifter samt generella tips om hur man förbättrar sina resultat. Efter varje kapitel finns det en generell sammanfattning av de väsentligaste idéerna som har gåtts igenom. Edouard utgår för det mesta från sin egen karriär men kryddar anrättningen med andra partier också.
I det sista kapitlet som bygger på att ge tips till schackspelaren för att han eller hon ska kunna förbättra sina resultat gör Edouard den intressanta jämförelsen att bygga upp sitt schack är som att bygga en pyramid. En strong bas är det viktigaste för att den ska understödja resten av fundamentet. Edouard nämner att inför alla schackpartier måste man ha en god grundläggande förståelse när det gäller spelöppningar, ambitioner och en minimal teknisk kunskap, inte minst i slutspel.
Ett viktigt råd när det gäller hur man ska förhålla sig till sina datorförberedelser är att en lyckad förberedelse är en förberedelse som innebär att din motståndare i praktiken kommer att ha svårt att hitta de bästa dragen även om slutresultatet av din analys inte var helt tillfredsställande. Det är tre kategorier av drag man ska titta på när man analyserar med en dator och alltså förbereder sig inför sitt parti. För det första ska man kunna dragen som alla schackspelare måste känna till. För det andra ska man veta vilket drag datorn föreslår i den specifika ställningen. För det tredje ska man inse vilket drag som datorn föreslagit och som i praktiken är svårt att hitta för den mänsklige schackspelaren. Det är alltså den tredje kategorin som är nyckeln till en god förberedelse. Följande exempel belyser det ovan sagda:
Topalov,Veselin (2780) – Kramnik,Vladimir (2795) [D43]
Corus Wijk aan Zee (9), 22.01.2008
[Romain Edouard]
1.d4 d5 2.c4 c6 3.Nf3 Nf6 4.Nc3 e6 5.Bg5 h6 6.Bh4 dxc4 7.e4 g5 8.Bg3 b5 9.Be2 Bb7 10.0-0 Nbd7 11.Ne5 Bg7
12.Nxf7!? I denna välkända ställning av Moskvavarianten bestämde sig Topalov för en ny idé, ett pjäsoffer. Datorn lyckades lösa svarts problem här men frågan var om Kramnik skulle lyckas hitta dragen över brädan. Det var klart att han inte skulle känna till 12.Nxf7 eftersom det var en nyhet. 12…Kxf7 13.e5 Nd5 14.Ne4 Ke7 15.Nd6 Qb6 16.Bg4 Raf8 17.Qc2
Alla drag fram tills nu var mer eller mindra normala.. Nu måste Kramnik hitta …Rhg8 med idén …Nc7 som är den enda vägen för att lösa svarts problem. Troligen kände Topalov till detta men har korrekt gissat att Kramnik inte skulle hitta lösningen på ställningsproblematiken.17…Qxd4? Naturligtvis upptäcktes senare den rätta metoden att spela, åtminstone för de fyra följande dragen: 17…Rhg8 18.Rad1 (18.Qg6 Nc7 med motspel) 18…c5 19.Qg6 Nc7 20.Nxb7 cxd4 21.Qe4 d3? (21…Nd5 22.Nd6 d3 med oklart spel) 22.Rxd3? (22.b3! med initiativ) 22…cxd3 23.Qb4+ Nc5 24.Nxc5 a5 25.Qa3 Rd8 med motspel 0-1 (28) Bromberger, S (2510) – Sandipan C (2585) SUI 2009 18.Qg6 Qxg4 19.Qxg7+ Kd8 20.Nxb7+ Kc8 21.a4!
Vit står nu mycket bättre och vann efter ytterligare 24 drag. 21…b4 22.Rac1 c3 23.bxc3 b3 24.c4 Rfg8 25.Nd6+ Kc7 26.Qf7 Rf8 27.cxd5 Rxf7 28.Rxc6+ Kb8 29.Nxf7 Re8 30.Nd6 Rh8 31.Rc4 Qe2 32.dxe6 Nb6 33.Rb4 Ka8 34.e7 Nd5 35.Rxb3 Nxe7 36.Rfb1 Nd5 37.h3 h5 38.Nf7 Rc8 39.e6 a6 40.Nxg5 h4 41.Bd6 Rg8 42.R3b2 Qd3 43.e7 Nf6 44.Be5 Nd7 45.Ne6 1-0

GM Romain Edouard, har skrivit en genomtänkt bok som helhjärtat rekommenderas till alla som vill förbättra sitt spel. (Foto: Przemyslaw Jahr, 2013)
Vi har tidigare presenterat en artikel innehållande ett videoklipp om den första världsmästaren för damer i schack Vera Menchik (1906-1944). Denna artikel kan ses i sin helhet genom att klicka på denna länk.
Här följer en artikel om den andra världsmästaren för damer – Lyudmila Rudenko (1904-1986). Hon var världsmästare under åren 1950-1953.
Denna artikel tar även upp den fjärde världsmästaren för damer – Olga Rubtsova (1909-1994) som var världsmästare mellan 1956-1958.
Här presenteras även ett utdrag ur en bok om damschack i Sovjetunionen skriven av den tredje världsmästaren för damer – Elizabeth Bykova (1913-1989). Artikeln skrevs i början av 1950-talet innan Bykova själv vunnit VM-titeln för perioden 1953-1956.
Den amerikanske stormästaren Yasser Seirawan går grundläggande och instruktivt igenom för sina studenter på Saint Louis schackklubb det andra VM-partiet mellan Carlsen-Anand som spelades i Sochi i slutet av förra året. Spelöppningen i partiet var Berlinmuren i Spanskt (1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.Bb5 Nf6) som det nuförtiden heter och Seirawan går även igenom öppningen noggrannt.











Senaste kommentarer