mar 03
En av Sveriges skickligaste och mest kreativa  spelare är stormästaren Tiger Hillarp Persson. Han är välkänd för sin ständiga strävan efter initativet och har även gett ut en rekommendabel video om detta dynamiska koncept som heter Fighting For The Initiative in Chess. Om man har initiativet som ledstjärna säger det sig självt att man måste ha öppningar både som vit och svart som överensstämmer med denna strävan. Hillarp Persson gav för exakt tio år sedan ut en bok med titeln Tiger’s Modern som anspelar på öppningsdragen 1.e4 g6 2.d4 Bg7 3.Nc3 d6 följt av det till synes oansenliga draget 4…a6. Undertecknad läste ut denna bok i princip från pärm till pärm för att eventuellt ha varianten som ett överraskningsvapen i ett ändamålsenligt parti. Jag kom tyvärr till slutsatsen att varianten var för riskabel och riktade istället in mig på hur man skulle spela med de vita pjäserna där det fanns ett antal intressanta kritiska varianter att välja mellan. Observera att denna bok kom ut innan datorerna hade blivit så oerhört starka som de är idag med program som Komodo 8, Stockfish och Houdini i spetsen. Hillarp Persson skriver i den andra upplagan av The Modern Tiger att på den tiden  trodde han: ”alla ska spela Moderna försvaret – Det är en så beundransvärd öppning!”  Nu har han reviderat sig och menar istället ”Om du vill ha en utmaning, då är Moderna försvaret din öppning.” Hillarp Persson skriver vidare att datorernas utveckling det sista årtiondet förändrat hans syn på hur denna öppning ska spelas precis som det har förändrat spelöppningsfasen för alla involverade schackspelare idag. Framför allt läggs tyngdpunkten på klassiska spelöppningar som exempelvis Berlinmuren och Slaviskt. Det kan i detta sammanhang verka paradoxalt att författaren skriver en bok om den dynamiska spelöppningen Moderna försvaret, alltså 1.e4 g6 2.d4 Bg7 följt av 3…d6 och sedan rekommendationen som Hillarp Persson kallar för Tiger, alltså 4…a6. Detta motspelskoncept rubriceras som ”coiled spring” enligt Kotovs terminologi. Detta innebär i grova drag att svarts ställning innehåller så mycket energi att den kan, likt ett vulkanutbrott, spruta ut sin lava på den fientliga positionen om vit inte är på sin vakt.
Ur ett klassiskt perspektiv kan man ställa sig frågan om ett drag som 4…a6 är korrekt. Det tillför ju inte utvecklingen någonting och det är inte heller säkert att draget …b7-b5 kommer att spelas, ibland stannar bonden på b6. Hillarp Persson försvarar sig i förordet med att detta inte är något som bekymrar honom eftersom han inte tror på det han kallar riktlinjer (förmodligen = klassiska principer). Draget 4…a6 skulle därmed kunna ses som en ”tyst” protest mot det klassiska schacket till förmån för det konkreta, riskabla och aggressiva schacket.
Man kan göra en intressant jämförelse som faktiskt talar för draget 4…a6 och det är om man jämför med Polskt parti, alltså dragföljden 1.d4 b5 2.e4 Bb7 som spelades i det 22:a VM-partiet mellan Petrosian-Spasskij, Moskva 1966. Där vederlade Petrosian i det närmaste hela uppställningen genom att ställa upp sig med bondeformationen f2-f3 och c2-c3 för att sedan bryta med a2-a4 efter att de samtliga lätta pjäserna fyllt de nedre centrumrutorna gående från e2-d2-d3-e3 för att skapa maximal harmoni och flexibilitet. Springaren på d2 var exempelvis i besittning av möjligheten Nd2-b3 för att exploatera hålet på a5 som uppstår med uppställningen …a7-a6 och …b7-b5. Det som då talar för Hillarp Perssons metod är att det i regel står en springare på c3 och då blir denna uppställning mer befogad enligt samma mönster som i öppet Sicilianskt.
Hillarp Persson är mycket sympatisk i sitt förord huruvida vem som egentligen är den ursprungliga uppfinnaren till systemet. Han nämner flera kända spelare som var aktiva på 60- och 70-talet, exempelvis Ujtelky, Suttles, Keene och Ivkov. Dessa lade dock grunden genom att spela 4…a6 i klassiskt Jugoslaviskt/Pirc, det vill säga 1.e4 d6 2.d4 Nf6. Under 80-talet var det Seirawan, Speelman och McNab som vidareutvecklade idén och på 90-talet Gurevich och Azmaiparashvili. I vårt århundrade är det Svidler och Vachier-Lagrave som har testat systemet och faktiskt även Carlsen för inte så länge sedan.
Om man vill ta sig an detta system antingen som svart eller som vit är nog det första systemet att djupstudera följande vederläggningförsök.
1.e4 g6 2.d4 Bg7 3.Nc3 d6 4.f4 Det här är det mest brutala systemet att spela mot Moderna försvaret. 4…a6!

Det brutala systemet, eller den österrikiska varianten bemöts med 4...a6!

Detta till synes provocerande drag är i högsta grad logiskt eftersom det förbereder ett angrepp på e4-bonden med …b5-b4 och Bc8-b7. Det handlar om allt eller inget för båda spelarna. Problemet med 4…c6 är att om svart fortsätter med …b7-b5 så kan svart inte angripa centrumbonden på e4 med …Bc8-b7. 5.Nf3 b5 Svarts uppställning börjar ta form. Nästa steg är att spela …Nb8-d7 följt av c7-c5 med syfte att få ett avbyte på d4 (Sicilianskt) och sedan följa upp med dubbelfianchetto, …Ng8-f6 och Ra8-c8 med en attack mot vits centrum. 6.Bd3

Vilka spelplaner har vit till förfogande utifrån denna tabiya?

Utifrån denna grundställning har vit många uppställningar att välja mellan.
1) Vit kan spela e4-e5 följt av Nf3-g5 för att försöka genomföra e5-e6.
2) e4-e5-e6 följt av Nf3-g5
3.) e4-e5 följt av Bd3-e4
4) e4-e5 följt av e5xd6
5) Qd1-e2 följt av e4-e5.
6) Bc1-e3 följt av 0-0
7.) Bc1-e3 följt av Qd1-e2.
Möjligtvis har denna lilla anspråkslösa recension, om en utomordentligt välskriven och genomarbetad bok, varit en aptitretare för att fördjupa sig mer i detta dynamiska system som ibland leder till ett spel enligt modellen ”allt eller inget”.




Lämna en kommentar