På Sveriges Schackförbunds hemsida schack.se meddelas att i årets allsvenska seriespel 2015/16 som börjar i helgen kommer LASK-talen att upphöra att gälla 1 september 2016. Detta är på grund av övergången till Elo. Fram till dess gäller övergångsregler såsom att Elo-talet alltid kommer att gälla i första hand och endast vid avsaknad av ett Elo-tal kommer LASK-talet att styra vid laguttagningar. Mer detaljerad information finns i de allsvenska tävlingsbestämmelserna. Helgens allsvenska spel kan följas på Allsvenskans hemsida.
Everyman Chess senaste utgivning i den mycket populära serien move by move är Craig Pritchetts bok om Steinitz (1836-1900). Tidigare utgivningar har i bokstavsordning varit: Anand, Botvinnik, Bronstein, Capablanca, Carlsen, Ivanchuk, Karpov, Kramnik, Kortjnoj Larsen, Nimzowitsch och Petrosian. På gång är också i kronologisk ordning Fischer (nov) Spassky (nov) Stein (dec) Rubinstein (feb) och Alekhine (mars). Den som är sugen på dessa högkvalitativa partisamlingar har alltså mycket att se fram emot. Vi hänvisar till Everyman Chess hemsida för övriga aktuella och framtida utgivningar.
Personligen har jag studerat mycket Steinitz och har en ganska god koll på vilka modellpartier som är de viktiga. Det kan exempelvis handla om hur man spelar med löparparet i symmetriska ställningar eller hur man angriper med ett solitt centrum. Steinitz var inte bara den förste officielle världsmästaren i schackhistorien, genom sin seger mot Johannes Zukertort 1886, utan också en schackteoretiker av högsta rang. En jämförelse skulle kunna vara att han lade grunden till schack på samma sätt som Sigmund Freud lade grunden till psykologin (eller psykoanalysen), alltså schackets positionelle fader. Det finns dock inga särskilt bra skrifter av Steinitz samlade i en bok som belyser hans teorier då exempelvis The Modern Chess Instructor (1889) lägger tyngdpunkten på spelöppningsanalyser som till stora delar är inaktuella idag. Däremot kan de 20 partierna mellan Steinitz och Tjigorn vara väl värda att gå igenom med högklassiga kommentarer av Steinitz. Den bästa kunskapen om Steinitz teorier får man istället genom att läsa schacklitteratur av i första hand Lasker och i andra hand Euwe. I övrig hänvisas man till Steinitz partier från och med 1873 som representerade en klassisicm i motsats till den romantism som dominerade och kännetecknade hans partier under perioden 1862-1873. Detta beroende på att han till stora delar var påverkad av de inofficiella världsmästarna Paul Morphy och Adolf Anderssen. För den som ids försöka få tag i de tidningsartiklar han skrev för sporttidsskriften The Field under 1870-talet eller hans International Chess Magazine (1885) finns också mycket matnyttigt att hämta om hans nya spelidéer. Ett ingående studium av Steinitz idéerär ett måste för den som vill skaffa sig grunderna i det positionella spelsättet. Utan Steinitz famlar man i mörkret och Steinitz teorier är en nödvändig kompass för att hitta rätt väderstreck (läs= riktning som partiet ska ta, det vill säga spelplan) på det väldiga havet som representeras av schackets otaliga varianter för annars står man där som kapten Ahab och kämpar mot den oförutsägbara vita valen Moby Dick.
Den internationelle mästaren Craig Pritchett, Skottland, är säkert inte obekant för dem som inhandlar anglosaxisk schacklitteratur regelbundet. Han har bland annat skrivit de tre böckerna i serien Chess Secrets: Heroes of Classical Chess, Giants of Innovation och Great Chess Romantics. Pritchett har därmed ypperligt stor vana av att skriva böcker om historiska mästare genom tiderna. I den mellersta boken har han faktiskt redan berört Steinitz i 65 sidor eftersom Giants of Innovation (Everyman Chess 2011) handlar om de fem spelarna Steinitz, Lasker, Botvinnik, Kortchnoi och Ivanchuk. I förordet skriver Pritchett att hans primära fokus just har varit innovationen i schack och utvecklandet av schackidéer. Man kan alltså eventuellt förvänta sig ett annat upplägg med andra partier i Steinitz: move by move. En annan grundläggande skillnad mellan böckerna är förstås även att upplägget drag för drag innebär att läsaren kan testa sin förmåga och jämföra med Steinitz drag samt Pritchetts kommentarer. Pritchett går igenom sammanlagt 35 partier i kronologisk ordning med detta upplägg och varje parti kan ses som en enda lektion. Det är läsaren själv som bestämmer hur lång tid varje lektion ska ta men tänk på att ju mer tankemöda desto mer givande blir det. En lektion ska likna en turneringssituation så mycket som möjligt för att kunna visa sig effektiv när det verkligen gäller ute på turneringsarenan. Det finns inga latmansvägar om man vill bli en skicklig schackspelare förutom ett genuint intresse varvat med hårt och systematiskt arbete. Läsaren ska redan nu få en försmak för att se vad som väntar om han eller hon dristar sig till att köpa denna bok.
Steinitz,William – Mackenzie,George Henry [A13]
Wien 1st (20), 03.06.1882
Steinitz var en av de tidigaste spelarna att utveckla effektiva mittspelsstrategier hur man spelar mot den isolerade dambonden. I detta parti, behandlar Kapten George H. Mackenzie (1837-1891) den isolerade bonden i det stora hela dynamiskt, men han överspelar sin angreppshand mot slutet och försvaret triumferar. Mackenzie var en professionell spelare med skotskt ursprung, som emigrerade till Amerika för att kämpa på Unionens sida i det amerikanska inbördeskriget. Han hade den unika utmärkelsen av att ha vunnit det amerikanska mästerskapet två gånger 1871 och 1874 samt det skotska mästerskapet 1888. Steinitz hade stor respekt för Mackenize, både personligt och som spelare, och var redo att bekänna att han kanske inte tveklöst var världens bäste turneringsspelare efter hans stora seger i Frankfurt 1887. 1.c4 e6 2.e3 c5 3.d4 d5 4.dxc5!? Steinitz förlorar ingen tid med att ge sin motståndare en isolerad bonde. En modern spelare hade dröjt med detta ställningstagande tills svart flyttat sin f8-löpare för att tjäna ett tempo med d4xc5. 4…Bxc5 5.cxd5 exd5 6.Nf3 Nc6 Om det nu var någon som trodde att de dynamiska fördelarna med isolanin bara var vagt förstådda under 1800-talet, titta då på J.Cochrane-H.Staunton, London 1842, som fortsatte 6…Nf6 7.Be2 Nc6 8.Nc3 Be6 9.0-0 0-0 10.h3 Qe7 11.a3 a6 12.b4 Bd6 13.b5 Ne5 14.Nd4 Rfc8 15.Bb2 Nc4 16.Bxc4 Rxc4 17.bxa6 bxa6 18.Nce2 Rac8 19.Qd3 Ne4 20.Nxe6 fxe6 med mycket aktivt spel för svart. Svart vann sedan efter ett bländande taktiskt spel. Steinitz väljer nu en mer ambitiös fortsättning. 7.Bd3 Säkrare är 7.Be2 Nf6 8.0-0 0-0 9.Nc3 med en standardställning som oftare uppkommer med omvända färger (på grund av vits fjärde drag) från en rad olika försvar inom Damgambit. Steinitz fick senare bra resultat utifrån denna ställning (med svart!) mot Zukertort, i deras VM-match 1886, och mot Harry Pillsbury i New York 1894 och St. Petersburg 1895/96. 7…Nf6 8.0-0 0-0 9.Nbd2 Bb6 10.a3 Vits springare (på d2) och löpare (på d3) är något obekvämt positionerade (ställningen är lättare att spela med dessa pjäser på c3 respektive e2). Textdraget ämnar dock demonstrera något annat.
Svar: Vit planerar b4 följt av Nb3 och Bb2 och om allt går som planerat kommer vit att kontrollera den långa svarta diagonalen och kunna se fram emot erövrandet av den öppna c-linjen och eventuellt en plantering av en springare på d4, som effektivt blockerar isolanin. Om vit sedan kan genomföra några pjäsavbyten, är det sannolikt att den isolerade bonden kommer att bli ännu mer en strukturell svaghet snarare än en källa till dynamisk styrka. Steinitz var den förste store spelaren att korrekt förstå allt detta. Men, naturligtvis, detta är inte hela berättelsen. Aaron Nimzowitsch har mer ingående uttryckt den sanna karaktären av den klassiska isolerade d-bondens problematik. I My system insisterar Nimzowitsch att den isolerade d-bonden lite hemlighetsfullt lyfter den svåra frågan: ”vad dominerar (dess) statiska svaghet eller (…) dynamiska styrka”. Efter Steinitz många tidiga framgångar mot den isolerade d-bonden, började många spelare att utveckla nya metoder som byggde på de positiva aspekterna med innehavet av en isolani. Det är ingen tvekan om att den isolerade d-bonden har en dynamisk styrka. Den (svarta) isolerade d-bonden skapar ett starkt tryck på c4 och e4 samtidigt som den terrängen som ges, tack vare isolanin, ger ökade möjligheter till en aktiv utveckling av pjäserna. Dessutom, om innehavaren av isolanin skulle lyckas etablera kontroll av den öppna c- och/eller halv öppna e-linjen, uppnår han en lovande plattform för angreppspel i centrum och/eller på flankerna.
Den läsare som nu känner att det här låter intressant och vill veta fortsättningen och gå igenom alla de andra 34 partierna går förslagsvis ner till Sveriges största schackbutik Schackhandeln och köper Steinitz: move by move innan den obönhörligen tar slut.
Senaste kommentarer