Med undantag för Island går det dåligt för Nordens fotbollsnationer nuförtiden. Medan Sverige fick respass redan i EM-gruppspelet, är norrmän och danskar hänvisade till TV och PC för att följa EM, då deras landslag aldrig behövde köpa biljetter till Frankrike. Trots att fotbollen i Norden får miljoner via tipsmedel och offentligt stöd, som kanaliseras via idrottsförbunden, misslyckas de alltså idag på toppnivå. Sett till den stora mängden pengar till sporten kan misslyckandet knappast bero på ekonomin i sig. Kanhända att förklaringen snarare bör sökas i attityd, konkurrensmentalitet och brist på tränarkapacitet till ungdomar. En person, insatt i den svenska fotbollsmiljön, berättade nyligen för undertecknad i en konversation om olika barn- och ungdomsidrotters situation i Sverige: ”Det talas ofta på kongresser om satsning på barn och ungdom, men i realiteten kommer det sällan eller aldrig särskilt mycket pengar till barn- och ungdomstränare, medan mycket medel går till centrala projekt och anställningar.”
Hur är det då ställt med vårt älskade schackspel i Sverige? Undersökningar tycks påvisa att ständigt fler lär sig att spela schack. Detta är troligen mestadels tack vara modern teknik, internet, schackprogram på pc/mobilappar etc om det inte är så att man har turen att ha någon i familjen som redan är förtrolig med spelet, och gärna vill lära ut det till någon yngre! De traditionella schackklubbarna har varit på tillbakagång sedan sjuttiotalet. Medlemsbrist och nedläggningar har varit tonen över hela landet. Enstaka stjärnor på den svenska schackhimlen, världstoppspelarna Ulf Andersson – en gång trea på världsschackförbundets rankinglista, och Pia Cramling – dubbel Europamästare för damer och bland de tio bästa kvinnorna i världen i flera decennier – har inte mer än temporärt mäktat med att vända den tråkiga trenden. Men schackförbundet har satt igång en kärkommen och medveten satsning på barn och ungdomsschack. Schack i skolan, SchackFyran och Yes2Chess är schackaktiviteter för skolelever i hela Sverige numera. Utöver detta finns det regionala, populära serietävlingar för barn som t ex Junior Grand Prix tävlingarna i Stockholm, där de allra bästa spelarna i respektive åldersgrupper från alla deltävlingarna under året får spela final i december. Detta är ett fenomenalt system som verkar både som rekryteringsverktyg för att stimulera flera barn att tävla, samtidigt som de bästa under hela året får kämpa om att ligga i topp i sin JGP-grupp.
Med den unge supertalangen Nils Grandelius inträde på världens hundrabästalista över alla spelare i år även tog steget in i schackets tävlingsgräddfil när han tävlade tillsammans med nio av världens bästa schackspelare i Norway Chess under våren borde nu allt ligga till rätta för en Björn Borg-effekt och därmed en markant framgång för svenskt schack. Superstarka och professionellt genomförda internationella tävlingar, som vårens Hasselbacken Open, samt en förstärkt nationell Grand Prix-serie med nya deltävlingar, parad med spännande jubileumsarrangemang kommande år, ger verkliga möjligheter för schacket att stiga upp ur Pandoras Ask och växa både i bredd och topp, från att länge ha varit bortglömt i dunkla källarlokaler.
En mörk skugga har dock lagt sig över framtidsmöjligheterna för schacket i Midsommarlandet eller har kanske den varma majvåren gjort att en aning solsting har drabbat ledningen för schackförbundet? Nu skall barnen nämligen inte längre få tävla som de vill och förmår.
I ett förslag till den stundande kongressen i Sveriges Schackförbund, föreslås nämligen att alla schackspelande barn under tolv år inte längre får delta i tävlingar där det finns vinnar- och topp-priser! Ej heller skall det skickas deltagare till Junior-VM i åldersklasserna under tolv år. Om läsaren får hicka är förståeligt, men tyvärr är förslaget en realitet. I kongresshandlingarna finns förklaringen och motiveringen att läsa både i och mellan raderna (illa dolda). Där framgår att förbundet önskar ansöka om medlemsskap i Riksidrottsförbundet, dvs att man icke önskar bli medlem just nu, men för att tillfredsställa vissa krav, anpassa sig till Riksidrottsförbundet för att på så sätt kunna ansöka om medlemskap kanske nästa år, föreslås dessa fatala regeländringar för svenskt barn-, ungdoms- och skolschack. I stället för att ta tjuren vid hornen och stå upp för sina ideal och sin tävlingsmiljö, lägger man sig platt för en ytterst tvivelaktig policy. Bakgrunden är att ett medlemskap i Riksidrottsförbundet skulle kunna ge klirr i kassan. Någon miljon till på förbundets konto hägrar alltså.
Schackspelandet har en fantastisk effekt på barn i skolorna. Bland annat stimuleras konkurrensgenen, vilket gör att barnen ständigt vill höja sin nivå, och inlärningsfaktorn rusar i väg med toppmotivation – en sanning som många skolledare nu har upptäckt och därför flitigt använder schack i undervisningen. Den sedan länge rådande, och ack så förödande skepticismen mot konkurrens i skolan, tycks alltså få vika en smula till förmån för en sund miljö där alla stimuleras att höja sig oavsett nivå, inklusive de bästa! Om schackförbundet ville, kunde man vidareutveckla schacket i skolan, och börja med att åtgärda den kanske enda men dock så viktiga bristen som finns för närvarande, nämligen att de befintliga, klassiska schackklubbarna inte är inkorporerade i satsningen. Detta hotar på sikt att antingen helt stjälpa utvecklingen, eller orsaka en djup konflikt mellan skolschack och klubbschack i stället för motsatsen, dvs att de självklart bör gå hand i hand. Glädjande nog ges kongressdeltagarna möjlighet att diskutera förbundets Schack i skolan-projekt som del av ett seminarium. Det återstår att se frukterna av detta.
Men varför i stället denna energi på att konformera förbundet till att kunna bli medlem i Riksidrottsförbundet, när det medför allvarliga konsekvenser för barn och ungdomars tävlingsmöjligheter?
Även tidigare har schackförbundet tagit steg i denna riktning utan att kunna eller vilja fullfölja. Kanske är det broderlandet Norges försök som har påverkat förbundsledningen? 2014 beslöt dock norrmännen att lägga ned försöket. Då hade först förbundet varit ute på en turné med inte mindre än åtta möten med olika distrikt runt om i landet för att kartlägga och kolla av stämningen för en eventuell ansökan om medlemskap i Idrottsförbundet. Förslaget mötte hård motstånd på dessa möten och huvudargumenten emot var just barnidrottsbestämmelserna som omöjliggör tävlingar utanför Norden innan man fyllt 13 år. Därpå deklarerade världmästaren Magnus Carlsen tydligt i en intervju i tidningen Verdens Gang att han själv inte skulle kunna ha utvecklats på samma sätt som han gjort om han hade varit underställd Idrottsförbundets regler, även om det fanns fördelar med ett medlemskap. Då det var klart att en överväldigande majoritet var för att slopa en sådan ansökan blev idén snabbt skrinlagd. Månntro om det svenska Schackförbundet har blickat över mot landet i väst och fått kalla fötter avseende en likadan informations- och kartläggningsinsats i föreningsdemokratins anda? För någon sådan provballong har helt uteblivit, både ute i schackdistrikten och i svenska schackmedia.
Nyligen deltog ett sjuttiotal unga schackälskande pojkar och flickor på sommarschackläger på Stockholms Schacksalonger som jag har varit med att arrangera i flera år, ett schackläger som ständigt lockar flera deltagare. Årets huvudinstruktör för gruppen med supertalanger var Martin Lokander. Han är fortfarande junior, tillhör huvudstadens och landets allra största talanger och är redan en etablerad schackförfattare. Martin skall om några veckor delta i Junior-VM. Som både en populär och duktig schackspelare och pedagog, är Martin en förebild för eleverna. Unga framåtskridande schacktalanger behöver sina hjältar. Världsmästaren Magnus Carlsen och Sverigeettan Nils Grandelius är tillsammans med Martin vad Ronaldo, Zlatan och Bayle är för fotbollsälskarna.
Martin skulle inte ha drabbats av ett eventuellt medlemskap i Riksidrottsförbundet då han har passerat den kritiska åldern, men de allra flesta av deltagarna i toppgruppen på vårt sommarläger har flera år kvar tills de fyller 13. Vinnaren av vår avslutande tävling blev unge Felix Ytterberg från Kristallens Schackklubb. Han kommer säkert med spänning att följa Martins bravader i kommande Junior-VM. Sannolikt drömmer både han och de övriga talangerna om att även de skall få chansen att vara med i Junior-VM nästa gång. Om Schackförbundet får som man vill är drömmen döm att förbli bara en dröm. Felix och alla andra får i så fall vackert vänta tills de är tillräckligt gamla och de svenska stjärnskott som lyckas bli uttagna till ett framtida Junior-VM får möta sylvassa norrmän och andra unga stjärnor från hela världen som redan har haft möjlighet att tävla i Junior-VM i flera år. Varför skall unga svenska schackstjärnor tvingas starta med detta tävlingshandikapp?
Länkar i artikeln:
grandelius.blogspot.no Nils Grandelius
magnuscarlsen.com Magnus Carlsen
norwaychess.no Norway Chess
hasselbackenchessopen.se Hasselbacken Open
http://www.schack.se/svenskt-grand-prix/Svensk Grand Prix
wasa.schack.se Jubileumsarrangemang 2017
http://www.stockholmsschack.se/
http://www.schack.se/wp/wp-content/uploads/2016/06/kongresshandlingar2016.pdf
Kongressen 2016
Verdens Gang artikkel
schackskolan.se Sommarschackläger
https://ratings.fide.com/card.phtml?event=1709569 Martin Lokander
Om artikelförfattaren:
Ingvar Gundersen är manager i Nordiska Schackskolan – Nordic Chess School – som undervisar barn i schack i och efter skolan. Ingvar och hans schackskola är också ansvariga för juniorträningen i Wasa SK, där han även är medlem och flitigt deltar i klubbens seriespel. Sin schackliga uppväxt hade Ingvar i Arendal Sjakkselskab i Norge, en av landets äldsta klubbar.
Artikeln står helt och hållet för artikelförfattarens räkning.
9 juli 2016 klockan 11:19
”Det talas ofta på kongresser om satsning på barn och ungdom, men i realiteten kommer det sällan eller aldrig särskilt mycket pengar till barn- och ungdomstränare, medan mycket medel går till centrala projekt och anställningar.” Det är pengar som är avsatta av staten för att komma barn och ungdomar till godo på lokal nivå. Gör dom det? Vad visar resultaten av satsningarna? Vem skall ha del av de lokala bidragen? Distrikten och klubbarna får väldigt lite av de lokala bidragen men tänk om ledamöterna för en gångs skull kunde ta tillbaka frågan till där den verkligen hör hemma. För det är bara klubbar och distrikt som i grunden kan bära upp svenskt schack.
9 juli 2016 klockan 15:36
Tack för en välskriven artikel!
Själv hade jag inga men av att som liten tävla – tvärtom! Det handlar om ens personliga inställning. Tänk på Susan Polgars underbara ord: Win with grace, lose with dignity.
Det man är bäst på – är det inte det man helst satsar på och vill hålla på med, även om det handlar om schack?
Att visa inriktningar i livet är ”finare” än andra har jag aldrig ställt upp på. Grattis om du brinner för att bli advokat, läkare, ingenjör, banktjänsteman, psykolog, miljöinspektör, sjuksköterska etc. Men lika mycket grattis till dig om du brinner för att bli t ex schackproffs, pokerproffs och får en bra uppbackning för att kunna fullfölja en helhjärtad satsning och lyckas!
Det jag är bäst på är vad jag själv helst vill ägna mig åt – även om inkomsten blir lägre (men inkomsten behöver inte alltid bli lägre).
Vi gör olika val i livet. Jag önskar att uppbackningen blir ännu bättre i samhället när vi väljer att ägna oss åt det vi är bäst på och visar förutsättningar att kunna leva på det.
Vi är många schackspelare som inte är tillräckligt bra för att leva på schack. Och då blir man så illa tvungen att ägna sig åt det man i bästa fall näst mest känner passion för – om nu schack är den största passionen.
10 juli 2016 klockan 11:51
Att visa inriktningar i livet är ”finare” än andra
Hoppsan…Det skulle vara ”vissa” i stället för ”visa”.
10 juli 2016 klockan 15:11
Om det hade gått att leva på schack som stormästare hade jag gärna bytt yrke till schacks pelare och satsat på att bli stormästare. Tyvärr går det ju bara att leva på schack om man är superstormästere. Då får man ägna sin tid åt annat än det man brinner för. Prispengarna inom schacket är ju väldigt blygsamma i förhållande till prestationen.
11 juli 2016 klockan 17:34
Kongresshandlingar Avd 5. http://www.schack.se/wp/wp-content/uploads/2016/06/kongresshandlingar2016.pdf
Det Ingvar trycker på är följande:
Förslag till beslut
Att SSF ska använda poängsystemet 3-2-1 i alla rikstävlingar för barn upp till och med 12 år
och att vi rekommenderar klubbar och distrikt att göra likadant.
Att inga ratingtal publiceras i samband med barntävlingar till och med 12 års ålder.
Att officiella prisutdelningar på rikstävlingar för barn till och med 12 års ålder inte fokuserar
på resultatordning.
Att SSF inte sänder några deltagare till Ungdoms-VM, Ungdoms-EM eller motsvarande
tävlingar i klasserna U12 eller yngre.
Att det inte är tillåtet att aktivt värva spelare från en klubb till en annan förrän de är 16 år
gamla. Alla kontakter i samband med klubbyten i dessa åldrar ska ske med målsman.
Att vi rekommenderar klubbar och distrikt att försöka skapa tävlingsmiljöer där resultatet
inte står i fokus.
Att SSF i sina tränarutbildningar förstärker de delar som handlar om barns utveckling,
barnrätt och hur man bäst får barn att vilja fortsätta att spela och träna schack.
Att alla nya tävlingsformer som tas fram analyseras utifrån detta perspektiv innan de sätts i
sjön.
Att riktlinjerna börjar gälla direkt, och att styrelsen får i uppdrag att så snabbt som det är
praktiskt möjligt anpassa verksamheten på olika områden efter dessa riktlinjer.
Personligen ser jag ingen mening alls med någon av ovanstående förslag. Schack är mig veterligen den enda sport där vuxna och barn kan tävla på lika villkor. Ja, jag vet att förslaget framför allt riktar sig mot juniorturneringar. Men barn vill även tävla mot varandra.
Mest uppseendeväckande är ”Att SSF inte sänder några deltagare till Ungdoms-VM, Ungdoms-EM eller motsvarande tävlingar i klasserna U12 eller yngre.” Vill man se till att Sverige slipper ha spelare i Carlsen- och Grandeliusklass så är förslaget helt lysande. Inga seriösa tävlingar på hemmaplan och inga internationellt förrän efter 12 års ålder. Det finns fler 12-14 åringar som är IM och GM. Förslagen anser jag gör schack till en lek.
För övrigt kan någon förklara varför det fortfarande heter, Knatte, minior och kadett? Istället för det begripliga som används internationellt U10, U12 U14.
13 juli 2016 klockan 04:41
Bra och insiktsfull skrivelse Ingvar!!
Tycker merparten av förslagen är horribla, iaf om det inte är som
Dock uttrycker det..göra om Schack till en Lek.
Är 100% övertygad att om vi skall få till juniorer som vill satsa på Schack så måste även
Förbundet satsa/motivera även på dem. Där ingår att skicka juniorer på externa tävlingar såsom
JVM och Ungdoms VM tidigt. Viktigt att få lite skinn på näsan tidig.
Väldigt underligt med de framtagna förslagen.. Nått som spökar?
Mvh Patrik
14 juli 2016 klockan 13:12
Man har gjort samma sak inom fotbollen, där det fr.o.m. 2017 kommer att vara förbjudet att utse seriesegrare i serier för barn under 13 år (källa: http://www.dn.se/sport/fotboll/beslut-inga-segrare-ska-utses-i-barnfotboll/). Tydligen har det redan provats i Dalarna, där många upplevt fördelen att det blir lugnare (källa: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article21845168.ab). Det har också varit på tal inom ungdomshockeyn (källa: http://www.expressen.se/sport/hockey/nya-forslaget-sluta-tavla-fore-12-ars-alder/).
I hockeyartikeln nämner Börje Salming fördelen att hetsen och pressen, som idag är alltför stor, kommer att minska med de nya reglerna. Jag vet inte hur stort problemet med alltför engagerade föräldrar är inom schacket, men jag är övertygad om att det finns. Att schacket för samma diskussion är således i vart fall inte orimligt.
En annan intressant aspekt är det Börje Salming säger om hur det var när han började spela hockey. Då spelade man inte i några serier (men en del helgturneringar). Vidare kan man såklart fråga sig om det är inre motivation – i form av spelglädje och möjligheten att utvecklas – eller yttre motivation – i form av turneringsvinster och pokaler – som gör att man utvecklas som schackspelare (och, på längre sikt, blir riktigt bra). Jag tror mer på det förstnämnda, och då är en befogad fråga vad som kommer att hända med ratingsystemet.
Nej, jag tror inte att detta är ett så stort problem som debattörerna här vill göra gällande. Man kan naturligtvis ha synpunkter på åldersgränser, möjlighet till dispens m.m., men att diskussionen förs är – enligt min uppfattning – positivt.
14 juli 2016 klockan 13:13
Människan tävlar ända från början av sitt liv. Det gäller att överleva, och så småningom att överleva väl. Att inte få ett gott resultat belönat ger en besvikelse om man vet att insatsen kan belönas, och om insatsen inte belönas blir insatsen likgiltig. Varför satsa på något som inte ger någon form av status? De schackjuniorer jag har sett har satsat, och fortsätter satsa, för att de med tiden kunnat få bekräftelse på att de är bra – de vinner över jämnåriga, de vinner över äldre unga och de vinner över vuxna! Naturligtvis kunde de aldrig göra detta i tävlingar där de får 3-2-1 poäng men ingen merit. Bättre då att ägna sig åt poker, samhällskunskap eller nå’t……
14 juli 2016 klockan 13:21
Många som reagerar på detta förslag i andan, ”vi har alltid gjort så här, så ska vi fortsätta”. Och som fostrad i svenskt schack är det enkelt att falla in i det tankemönstret.
Man kan dock reflektera över effekten av tävlingsinriktning tidigt.
Ja, man härdar några få. Men frågan är om inte de hittar sina egna former för härdning ändå. Jag är osäker på om mer eller mindre stimulans av tävlingsinstinkt gör så stor skillnad för de som redan är tävlingsinriktade vid denna ålder.
Däremot är det väldigt många som känner sig utstötta i allahanda sporter av för tidig tävlingsinriktning. En klar majoritet av tjejerna upplever detta som något som gör att man inte tycker att det är kul, och som snart gör att man slutar. Det finns nog en hel del pojkar här också.
Kanske detta grepp kan börja attackera den sneda könsfördelningen i schacket?
De som ser målet med ungdomsverksamheten i form av att få fram elitspelare. Finns det verkligen några belägg för att tidig elitsatsning ger den effekt man önskar? Forskningen säger nej i de flesta idrotter. Vi har flertalet stormästare som börjat sent. Enligt forskningen så verkar det inte göra någon skillnad i satsning i tidig ålder. Elitsatsning och fokus är viktigast i sena tonåren.
Och ju fler vi i tidig ålder inkluderar i vår verksamhet, desto fler kommer under längre tid att formas i schacket och få chansen att utvecklas längre fram. Det kanske är där den framtida elitspelaren finns, i den gruppen vi idag stöter bort? Jag har iaf sett många extremt duktiga juniorer i ånga åldrar som pushats hårt i tidig ålder. Många av dom ser inte alls roade ut, man ser pressen och flera slutar eller tappar intresset.
Många klagar över att den vanliga klubbverksamheten krymper, kan inte detta vara ett led i att försöka attackera det problemet? Eller i alla fall öppna ögonen lite?
14 juli 2016 klockan 22:53
Ju mer folk förläser sig inom psykologi – desto mer känsligt och farligt blir allting att göra nu för tiden…
Om folk ligger sömnlösa, kanske får sin barndom förstörd, för att de förlorar ett visst antal ratingpoäng, inte vinner den där fina pokalen – får de ändra inställning.
Kanske ska schackförbundet införa en stödlinje dit man kan ringa och beklaga sig för att man inte kan ta en förlust…
Slappna av. Ha roligt – fast det är tävling och fast kanske någon annan vinner. Ska det vara så svårt?
14 juli 2016 klockan 23:53
Peter ”vi har alltid gjort så här, så ska vi fortsätta” det är inte alls det som det är frågan om. Ska man förändra ska man göra det till det bättre inte till något som jag anser klar försämring.
Jag kan inte förstå den skräck som orden elit och tävling kan väcka. Precis som Magnus Carlsen har sagt. Han skulle aldrig kunna nå dit han är idag om han inte hade fått tävla internationellt. Vilka stormästare har vi som börjat sent? Jag drar mig till minnes två st Lundin och Suba som båda började i 20 års åldern. I schack blir man idag IM och GM i 12-16 års åldern. Jag tror ärligt talat att förslaget är milt sagt dåligt. För att nå toppen krävs en speciell typ av spelare. Att då under den åldern när man utvecklas som mest enbart tillåts (ursäkta ordvalet) leka enbart på svensk mark i 6-7 år måste vara fel. Då kommer de garanterat att tröttna. Jag är också övertygad om att man gör ett jättefel när man jämför med lagsporter och sporter där kroppen ändras enormt fysiskt under denna tid. det finns givetvis inget som hindrar en kort tanig 9 åring att bli en stor lång basketspelare i 14 års åldern. Med schack är det givetvis totalt annorlunda. Jag kan snarare se risken med förslaget att unga väldigt talangfulla spelare som vill tävla internationellt kanske skriver sig på en annan nation.
15 juli 2016 klockan 09:58
Kommer att tänka på vad Pontus Carlsson yttrade för ord i TfS då han avgick i protest från sina uppdrag i SSF och den som vill kan därmed kolla upp men det var i alla fall något i liknande stil ”SSF har beslutat att satsa allt på lek och spel för barn. Det kommer inte att fungera. Men det är så man vill ha det.”
En reflektion jag drar är att vad spelar det egentligen för roll med 1-2-3 poängsystem, inga resultat, tävlingar utan fokus på tävlingsmoment etc. etc. då det ju redan i praktiken i alla fall är så att den lokala verksamheten sköts från centralt håll. Eller om man så vill ”Om de lokala bidragen ackumuleras centralt vad kan man då förvänta sig för verksamhet lokalt?” Lek och spel för barn? Någon? Nähä inte det. Lek och spel för vuxna då? Nähä inte det heller…
15 juli 2016 klockan 13:00
Tror det är fruktansvärt mycket lättare att lära sig saker innan en är 12 år än senare, t.ex. främmande språk,troligtvis också schack. Jag vill minnas att Jonny Hector började när han var 14 år. Men det är andra tider nu så klart. Frågan är såklart hur man bäst ska använda förbundet/medlemmarnas medel. Är bra att det åtminstone görs en tydlig prioritering, hellre än att det blir varken hackat eller malet.
15 juli 2016 klockan 17:04
Det främsta argumentet mot den föreslagna förändringen är att förändringen kommer att inverka negativt på Sveriges möjlighet att få fram riktigt bra juniorer. Då uppstår frågan: är detta ett problem? Ska regelsystemet utformas utifrån den promille (eller mindre) av juniorerna som når Sverigeeliten eller den överväldigande majoritet som blir kvar inom schacket utan att nå de högsta schackliga höjderna? Om man – rent hypotetiskt – behåller det befintliga systemet och därigenom får fram två juniorer/år som når Sverigeeliten men i gengäld stöter bort ett hundratal ”sämre” juniorer/år (varav många tjejer), är det då verkligen bättre än ett nytt system där man får fram endast en junior/år som når Sverigeeliten men inte heller stöter bort ett hundratal ”sämre” juniorer/år (varav många tjejer)?
15 juli 2016 klockan 17:09
Angående Halvarssons inlägg.
Ja – vissa härdas. Tävlingsmomentet innebär att fler ”härdas”, vad jag som halvt om halvt utomstående kan se. Detta gäller alla sporter, och det viktiga är förstås att få ungdomar att stanna kvar. Att inte alls ha en morot framför näsan är ingen bra idé. Schacket blir utslätat. Jag är inte för elittänkandet, men jag vet att utslätningen är än mer förödande. Blanda för allt i världen inte in tjejerna i detta! De ska tävla på samma villkor som seniorer och andra gossar. Kickornas problem är varken tävlingsform eller inriktning – det är som vanligt det patriarkala samhällets syn på kickorna som gör att de slutar spela framåt tonåren, när påpekanden om deras utseende, dåliga spelförmåga och kvinnlighet blir övermäktiga.
15 juli 2016 klockan 19:28
Jag är nyfiken hur man kan tycka att det är meningslöst att ”SSF i sina tränarutbildningar förstärker de delar som handlar om barns utveckling, barnrätt och hur man bäst får barn att vilja fortsätta att spela och träna schack”. Kan nån förklara varför det skulle vara dåligt?
Förslaget att ”det inte är tillåtet att aktivt värva spelare från en klubb till en annan förrän de är 16 år gamla” ser jag som utmärkt, eftersom det de senaste åren har förekommit flera övertramp (rena värvningsförsök av spelare i motståndarlaget under Kadettallsvenskan, för att ta ett exempel). Tycker ni att det är bra att man håller på och rycker i unga spelare från andra klubbar utan att involvera målsman?
15 juli 2016 klockan 19:31
Och hur många internationella juniorturneringar spelade Magnus Carlsen? Han blev väl bra genom att spela starka seniorturneringar?
15 juli 2016 klockan 21:51
Andre’
Just de punkterna du nämner har mig veterligen inget kritiserat. Varför har du inga synpunkter på de delar som de flesta av oss nämnt och ogillat?
Hur många internationella juniorturneringar Magnus spelade vet jag inte. Men har man en policy att man aldrig ska skicka ut några under 12 år så är det rätt ointressant om det är öppna- eller juniorturneringar.
15 juli 2016 klockan 22:10
#16
Hej André
Jag är överens med dig avseende denna pkt, och kan tänka mig att en majoritet av kongressrösterna tycker likadant. Men detta har inget med övriga förslag att göra, och jag hoppas därför att man i logikens tjänst lösriver detta förlag från de övriga som har med (ej) tävlingsverksamhet för barn o ungdom, och som tydligen är framtagen för att täckas riksdrottsförbundets krav.
15 juli 2016 klockan 23:52
Till att börja med gäller det att acceptera att det för många barn och ungdomar finns andra aktiviteter som är så mycket roligare att ägna sig åt än schack.
En amerikansk IM som tränar barn och ungdomar ansåg inte heller att schack var det bästa skolelever kunde lära sig för att utvecklas i andra ämnen, nu när det är så populärt att tala och skriva om schackspelets alla fördelar för andra skolämnen. Han tyckte – trots att det var som att svära i kyrkan – att skoleleverna skulle utvecklas ännu mer om de i stället för att spela schack spelade poker.
Så det gäller att inte bli hemmablind hur mycket man än själv älskar schack. Det finns så mycket annat intressant – och kanske bättre för många – att ägna sig åt.
De som ändå vill hålla på med schack ska vi på bästa sätt – utan hets och stress – stödja, hjälpa och inspirera – oavsett vilken spelstyrka schackspelarna hamnar på.
Vad härligt att besöka Schack-SM och se den glädje som finns bland schackspelarna som deltar – oavsett vilken klass de spelar i, oavsett ålder.
Som 10-12-årig junior hade jag blivit förolämpad om det egna schackförbundet ville införa inskränkningar i mina möjligheter att tävla. Ett sådant beskydd behövde jag inte alls. Det behöver inte heller dagens barn.
Gör i stället ett ännu bättre jobb som ledare, tränare och föräldrar så går det hur bra som helst för barnen. Ingen kommer att fara illa. Om någon ändå gör det måste ni ha varit olämpliga förebilder.
16 juli 2016 klockan 09:54
Oj, här hettade det till. Men det är ju Kongress imorgon.
Jag gillar Mr X:s logik men det finns ett fel att säga att det handlar om att använda förbundets pengar på rätt sätt då de lokala bidragen de facto inte är förbundets pengar utan äro distrikt och klubbars pengar.
Finner att E fattat galoppen då han ju talar om att en det är dumt att sätta regels systemet efter någon promille 2-3 st av ett medlemsantal på tusentals. Han kollar på personer. Man kan kolla på pengarna också. Follow the Money som det heter. I runda slängar får man 5,5 miljoner i lokala bidrag. Hur mycket skulle det kosta att skicka en deltagare i varje åldersgrupp på JVM, JEM etc under 8 år 2st, under 10, 2st, under 12, 2st. Totalt 6 knattar och säg 60.000kr få se hur många procent blir det 10.000/5.500.000? Men det är inte det som är min huvudfråga utan det är snarare det att de lokala bidragen som ju enligt direktiv från Riksdag och regering skall nå lokal nivå endast gör det till cirka 25%. Var tog de andra pengarna vägen?
1,5 miljoner ungefär är dessutom redan i direktiven öronmärkta till central nivå av våra politiker.
Tjena Gittan gillar ditt inlägg och håller med men skulle vilja inflika som den patriakala man jag är och som dessutom sänker huvudet och tittar upp på min flickvän och säger ”snälla slå mig…” Att det skulle varit väldigt roligt om när jag var i tonåren om det kommit en 25 årig tjej med bil och raggat upp mig.
Tjena André. Lovade du inte att sluta skriva på detta forum? Jag kan förklara. Men om jag kan förklara för dig vet jag inte. Jo, det är ju så här att SSF har devisen att ”Det är enklare för en lärare att lära sig schack än för en schackspelare att lära sig pedagogik” och dessutom har SSF ju nu snart stöpt om hela lärprocessen bort från vanliga klubbar (resultatet av hur man använder lokala bidrag) till lek och spel på mattelektioner och inskrivning av hela klasser rakt av i medlemssystemet. Så ja, det är helt rätt och riktigt de punkterna är i dagens nya system väl anpassade till det nya systemet där vi vanliga eldsjälar ute i klubbarna snart är ett minne blott.
16 juli 2016 klockan 11:18
http://www.schack.se/nya-forskningsresultat-om-hur-schack-starker-matematiken/
Skoleskak i matematikundervisningen kan kanske vara av intresse för dig En undran.
Efter att själv ha läst studien finner jag den ha flera brister:
– Det är en lärare och god schackspelare som undervisat, som varit drivande och engagerad i studien.
– Detta går alltså inte att överföra på Skolschacket i landet då det knappast finns många sådana lärare.
– Det studien snarare säger är att om läraren får föra in egna erfarenheter i undervisningen blir den bättre och då oberoende av erfarenhet.
16 juli 2016 klockan 12:09
@ Dock
Du skrev ”Personligen ser jag ingen mening alls med någon av ovanstående förslag.” Du tycker alltså att samtliga förslag är meningslösa, eller?
@ Ingvar
Vaket av dig att reagera på den här motionen. Jag tycker precis som du att det är olyckligt att självklara förslag blandas med sådana som är kontroversiella. Vad menas t.ex. med ”vi rekommenderar klubbar och distrikt att försöka skapa tävlingsmiljöer där resultatet
inte står i fokus”? Eller hur ska det funka i praktiken ”Att officiella prisutdelningar på rikstävlingar för barn till och med 12 års ålder inte fokuserar på resultatordning.”?
16 juli 2016 klockan 17:14
@Andre’
Visst jag kunde gå igenom i detalj och med % om vad jag ogillar förslagen. För övrigt skrev jag ”ser ingen mening med”. Det är ingen konkret kritik. Tyckte de var ointressant då jag specifikt tyckte om vad jag särskilt ogillade. Men visst vi kör igång som vanligt du och jag Andre´! Det är ingen motion utan en proposition!
Det vore spännande att höra vad du tycker om varje punkt i propositionen.
16 juli 2016 klockan 22:44
Kan inte annat än hålla med Ingvar i kritiken. Förslagen ovan är troligen (med undantag av ett par som verkar OK) skadliga för svenskt schack. Att öva upp tävlingsinstinkt och kunna ta tunga förluster bör göras tidigt. Har sett flera talanger lägga av i tonåren för att de haft svårt att ta en smärtsam förlust. De elitspelare vi har idag är mestadels mentalt tuffa. Om man ogillar tävlingsmomentet kan ju studier och schackproblem vara något. Tävlingsschack är tufft och mentalt krävande, det är en del av spelets kärna.
Tror att elit är bra för breddschacket, se bara på Norge med Carlsen.
17 juli 2016 klockan 08:56
@ Dock
– Att SSF ska använda poängsystemet 3-2-1 i alla rikstävlingar för barn upp till och med 12 år
Psykologiskt är det bättre att få med sig en poäng än ingen alls. Poängberäkningen tillämpas redan i exempelvis Schackfyran. Ett tämligen okontroversiellt förslag, och ett bra sådant.
– Att inga ratingtal publiceras i samband med barntävlingar till och med 12 års ålder.
Exempelvis lottas Skol-SM med Monrad. Där fyller ratingtalen ingen funktion. Det är bara bra om man kan få bort fokus från ratingtalen. Bra förslag således. Observera att det här gäller barntävlingar.
– Att officiella prisutdelningar på rikstävlingar för barn till och med 12 års ålder inte fokuserar på resultatordning.
Den här måste jag erkänna att jag inte riktigt förstår hur den ska gå till … Men nån har säkert en tanke bakom.
– Att SSF inte sänder några deltagare till Ungdoms-VM, Ungdoms-EM eller motsvarande tävlingar i klasserna U12 eller yngre.
Ingen big deal. Argumentet att vi aldrig kommer att få någon Magnus Carlsen om vi inte skickar deltagare till de yngsta klasserna vid VM och EM är dåligt. Ska man bli Magnus Carlsen måste man möta seniorer. MEN, här får man vara försiktig så att man inte tappar schackets identitet i jakten på att komma med i RF. Här håller jag med Ingvar Gundersen när han diskuterar konkurrensgenen. Det fina med schack är att vi slåss på liv och död på brädan men är kompisar efteråt. Vi lär oss att skaka hand och vara sportsliga och ta en förlust. Unga och gamla kan spela mot varandra. I det här avseendet tycker jag att vi ligger närmare t.ex. musiken, där vi låter unga talanger utveckla sin fulla potential.
– Att det inte är tillåtet att aktivt värva spelare från en klubb till en annan förrän de är 16 år gamla. Alla kontakter i samband med klubbyten i dessa åldrar ska ske med målsman.
Mycket bra förslag. Helt nödvändigt med tanke på några incidenter de senaste åren.
– Att vi rekommenderar klubbar och distrikt att försöka skapa tävlingsmiljöer där resultatet inte står i fokus.
Det är jättebra om vi kan hindra utslagning i tidig ålder. Jag antar att det är det som är syftet.
– Att SSF i sina tränarutbildningar förstärker de delar som handlar om barns utveckling, barnrätt och hur man bäst får barn att vilja fortsätta att spela och träna schack.
Mycket bra!
– Att alla nya tävlingsformer som tas fram analyseras utifrån detta perspektiv innan de sätts i sjön.
Bra.
– Att riktlinjerna börjar gälla direkt, och att styrelsen får i uppdrag att så snabbt som det är praktiskt möjligt anpassa verksamheten på olika områden efter dessa riktlinjer.
Varför inte?
17 juli 2016 klockan 17:27
Mycket bra skrivet Andre. Jag intstämmer i allt.
18 juli 2016 klockan 10:32
Tack Andre´ för dina svar.
3 2 1 systemet fungerar i schack4an där man spelar klassvis och där 99,9 % av deltagarna inte spelar i klubb. Jag ser ingen nytta med förslaget för normala tävlingar.
Jag anser att barntävlingar ska få ranking. De flesta barn spelar. Å andra sidan avskaffar man det blir det ju även naturligt att inte skicka några barn till tävlingar utomlands då de kommer sakna Elo. Vad gäller skolSM och monrad. Flera barn fick 5 svarta partier i rad i skolSM i höstas. Personligen tycker jag inte det är bra eller ok
Prisutdelningar utan resultatordning, blir konstigt om man nu har 321 systemet och ändå inte har vinnare.
JVM under 12 etc jo det är en big deal. Som talangfull junior så har du ett riksförbund som stoppar dig att spela de absolut viktigaste turneringar internationellt. Självklart ska dessa talanger även spela mot seniorer. Men att förringa JVM etc det tycker jag faktiskt är direkt olämpligt. Jag kan verkligen inte se hur det kan vara positiivt för ambitiösas utveckling, att hindra dom att möta världens bästa juniorer. Sista delen du skriver delar jag dock helt .Troligen beroende på att jag själv alltid gjort kopplingen till just musiken.
Värvning, visst helt ok tom bra. Men hur ska det kontrolleras?
Tävlingsmiljö. Hur tävlar man utan resultatfokus?
Tränarutbildningar. Jag förstår inte hur en kvalitetsmässig förbättring av förbundets egna utbildningar kan vara en kongressfråga?
Nya tävlingsformer. Ska SSF godkänna eller ha veto mot förbunds- eller klubbturneringar?
Vad är ”detta perspektiv” för något? Vad syftar det till?
18 juli 2016 klockan 15:49
Nå, vad tog kongressen för beslut? Tog de till sig kritiken, eller finns det anledning för tävlingssugna svenska schackjuniorer att gå över till ett annat lands schackförbund?
Sett livesändningar från norska mästerskapen i Tromsö. Fantastiska fina livesändningar. Mycket bättre än någon från ett SM. Ursäkta, men jag tycker det är dags att få höra en annan huvudröst från SM-livesändningarna. Känns mer som att lyssna på ett barnprogram.
18 juli 2016 klockan 19:32
Det fullständigt knäppa är ju att 1-2-3 systemet matematisk är precis samma sak som 0-0,5-1. Däremot om man hade talat om 0-1-2-3 systemet där man springer runt och sätter nollor på barn som inte är med kan jag förstå logiken. Och i så fall varför nöja sig med dessa futtiga poäng? I äkta TV-spelsand varför inte köra med 1.000 poäng för förlust, 2.000 för remi och 3.000 för vinst. Förstå vilken skillnad för lilla Ally och Nalle när de kommer hem till mamma och pappa och de frågar hur många poäng tog du och de får svara 7.000 och mamma säger oj vad många poäng…
Jag undrar En undran om du kan ge en länk till sjakk-nm?
18 juli 2016 klockan 21:07
NM-tävlingarna är färdigspelade. Livesändningarna finns på YouTube.
http://sjakknm2016.no/webcast/
https://www.youtube.com/channel/UCj2PCxAorWwjN_3xTzx5-Pg
19 juli 2016 klockan 22:15
Detta kanske är fel tråd men, jag tycker att dessa sändningar som görs från årets SM har höjts avsevärt mycket jämfört med föregående års. Inte lika avancerat schackspråk, men vill man se det får man åka dit och se det live med Stellan. Detta är utmärkt program om vi vill nå ut till fler än oss redan inbitna schackspelare.
20 juli 2016 klockan 08:31
Och om jag inte vill åka in till stan? Då måste man titta på detta urvattnade. Visserligen bra på så sätt att man kan snabbspola och en dags sändning på en sisådär 20 min då det ärligt talat bara är intervjuer och spelarnas kommentarer som är intressanta. Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att blanda dessa nivåer? Ni har ju sett från amerikanarna hur man skall göra. Sitta och snacka allmänt schack, intervjuer, lättsamt och trevligt och sen någon som kommer in och skriker lite och säger kolla här han skall offra pjäs nu smäller det…
20 juli 2016 klockan 09:11
Håller helt med #32.
Det började bli bra från Rilton 15/16, SCC, HCO och nu under SM är det riktigt bra.
1 augusti 2016 klockan 12:24
Jag är pappa till två Schackspelare, själv ligger jag runt 2000 i elo.
Jag tycker att man måste satsa på olika slags ungdomsverksamhet, ja elitsatsning behövs för att ta hand om våra talanger. Är det verkligen meningen att föräldrar ska helt betala tränare för sina talangfulla barn?
Ska de inte få bra träning om de är med i en klubb som stimulerar dem?
Få klubbar idag klarar att ta hand om ”talanger” som tur är så är vi med i en klubb som gör det på det bästa vis de kan.
Men så har det inte varit tidigare i andra klubbar jag varit med i.
Detta gör att talanger tappar träning och tycker det är mindre roligt om de t ex tävlar internationellt.
Ett exempel är att Ludvig hade 1300-1400 (högt som 11 åring) mötte 2000 spelare från Danmark, Norge ja t ex Island i samma ålder. Detta skulle nog knäcka motivationen för många talanger i Sverige.
Nu har jag fått Ludvig att träna själv och han har 1960 i elo som 13 åring (högst i Sverige) men han har inte fått hjälp av Schackförbundet med träning eller stöd. Trots att jag kontaktat både Axel och Håkan W angående att jag tycker själv att Ludvig tillhör en talanggrupp som kan bli GM.
Vad bör man då göra?
Jo man bör ha träningsgrupper för olika åldrar. t ex alla över 1700 som är 12 år, 1800 13 år, 1900 14 år osv. så alla som uppfyller ett visst krav är välkommna ej 2 spelare per årskull eller vad de nu tar ut idag…. taskigt om det är 3-4 talanger i den årskullen.
Sedan bör man ha träningsläger varje, varannan månad. Kostnaden borde inte vara så¨stor om det är t ex 3-4 ledare och 30-40 barn.
Sedan bör man åka till ex till ungern, danmark, tyskland och spela Elo turneringar 1-2 ggr per år så dessa snabbare får upp sitt Elo tal.
En sponsring per resa t ex åker 20 st ner med 3-4 ledare så ordnar man gruppresa och sponsrar 2000 kr per/barn,
Detta skulle göra att talanger blir motiverade att träna bra för att åka på läger/tävlingar.
Alt för att göra en billigare variant är att inför GP tävlingar så kan man skicka talanger en/två dagar tidigare så kan arrangerande klubb kontakta någon GM som ska spela och få dem att träna talanger t ex onsdag,torsdag inför en GP tävling. Klubben ordna boende till denna grupp och få betalt av förbundet t ex 10.000 för en sådan extra träning. + 3000 kr till GM som gör träningen.
Det är skillnad på att ta hand om schackspelare som spelat schackfyran som klubbar som ska tas hand om på ett bra sätt och elitsatsande barn/ungdomar.
För att vi ska ha kvar bra Schackspelare i längden krävs att man tar vara på våra elitspelare också inte bara bredd. Det är inte konstigt att flera slutar när de kommer upp i tonåren, utmaningar, sammanhållning och tävlingsgrupper saknas helt. Bra spelare isolerar sig och tränar själva och de tappar intresset för schack.
Kommentera gärna
Andreas
1 augusti 2016 klockan 14:03
Hej Andreas,
Håller helt med dig om att man måste satsa på eliten. Problemet är ekonomin.
Det är väldigt få som kan försörja sig på schack. Prispengarna är inte i proportion till
prestationen/arbetsinsatsen. På samma sätt finns det inte pengar till tränare.
Håller med dig om att Ludvig är talangfull och kan bli en mycket stark spelare.
I Västerås finns ju just nu flera andra talangfulla spelare exempelvis Santiago och Margo.
Det vore kanske läge att skapa en elitgrupp för dessa spelare? Kanske redan är gjort?!
Bjud in GM och IM från Stockholm som kan träna dom. Betala en hyfsad ersättning (som kan jämföras med timlön på en arbetsplats) till tränarna samt ersätt tränarna för resekostnad.
Eftersom det är nära till Stockholm behöver man inte betala boendet för tränarna.
Pengarna kan tas från deltagarna med visst stöd från klubben. Är det en grupp på 6-8 spelare som
verkligen satsar så blir det inte så dyrt per person.
Det stora positiva som hänt svenskt schack under senare år är ju GP-serien. Det borde räcka med att spela i den upp till ca 2200-2300 i ELO. Många starka utländska spelare kommer ju hit för att spela i GP-serien.
1 augusti 2016 klockan 14:37
Ett annat sätt att få fart på det hela är att anordna en årlig sluten IM-turnering i Västerås med tio deltagare varav två talangfulla juniorer från klubben. Skulle kunna ha samma upplägg som VISMA-turneringen med dubbelronder så att turneringen kan spelas på 5 dagar. Tror att schackakademin skulle vara intresserad av att sponsra detta. Krävs dock en eldsjäl som håller i arrangemanget.
1 augusti 2016 klockan 15:39
Det är mycket tufft att slå sig in i eliten i schack.
Unga talanger bör ligga på + 800 till 900 (+ – 100) i rating över sin års-rating ( dvs. 100 gånger ålder) i förpubertetsålder för att det skall indikera talang att konkurrera internationellt.
Santiago och Margo som Johan nämner är två som många ser som talanger, men Santiago har för låg rating för sin ålder och indikerar inte att kunna bli någon världsstjärna i schack men Margo låg inom den ramen för några år sedan, men jag tror inte att hon fått tillräckligt stöd för att behålla sin position i världseliten för sin åldersklass.
Sverige har vad jag kan se inga stora talanger och med det policybeslut som tagits lär det inte kunna komma fram några heller om inte några eldsjälar startar upp ett nytt fristående ungdomsförbund/talangförbund som bedriver träning och internationellt utbyte redan i i unga år. EM-tävlingarna är nu nere i åldersklasser på under 7 år. Det är ju då man börjar i riktiga skolan så det kan väl inte vara för tidigt?
Förskolan i Sveriges skolsystem är då redan avverkad så vid en god och väl uppbyggd organisation skulle inte det vara något problem. Så fungerar det sedan länge i många andra länder, t.ex. Indien där skolgången börjar vid 4-5 års ålder.
1 augusti 2016 klockan 17:38
Hur bra är nivån på ungdomstränare i Sverige? Har vi någon som tillhör världseliten av schacktränare? Hur mycket satsas det i Sverige på att få fram tränare som håller ”Svennis”-klass, för att jämföra med fotbollen?
1 augusti 2016 klockan 18:14
”Är det verkligen meningen att föräldrar ska helt betala tränare för sina talangfulla barn?”
Frågan är i mitt tycke felriktad. Bör ställas till Sveriges SF:s bidragsgivare vilka klausuler de har för sina bidrag. Jag har kollat dessa och det finns inget angivet att förbundet skall ha elitsatsningar. Sen kan man ju ha det ändå om man bestämmer så. Eller inte. I vilket fall som helst måste det hela gå runt ekonomiskt över tid även om man som nu kör kö-skits-teoremet. Min högst personliga åsikt är att det därför inte spelar någon roll om förbundet tillmötesgår dina förslag helt och fullt för befinner man sig på ett sluttande plan så tja, det är som ett sjunkande skepp vissa kan säkert rädda sig och det är ju roligt för dem om det är happy hour i baren och brassbandet spelar på för fullt.
1 augusti 2016 klockan 22:20
Johan, det finns en elitgrupp i Västerås. Nästa helg (12 augusti) kommer de spela Kadettallsvenskan final och då kan man jämföra bättre mot andra spelare som är lite äldre eller samma åldrar.
GP är suveränt men kan naturligtvis bli bättre, t ex genom att klubbspelare i arrangerande stad finns på en hemsida som kan låta andra bo hos dem för en billig peng, t ex så skulle vi kunna ta emot t ex spelare från Lund, Halmstad os.v under Västerås Open helst då spelare i samma ålder som våra barn. De skapar personlig kontakt och kan under nästa GP i Lund kanske bo hos någon i samma ålder i Lund.
På detta sätt kan man minska omkostnader vilket gör att man kan åka på fler tävlingar.
Träningsgrupper är väldigt viktiga inte minst för den sociala kontakten. Att se andra som jobbar och tycker Schack är roligt att man är villig att träna flera timmar om dagen.
Bo Berg jag kan hålla med om att vår ranking är alldeles för låg att jämföra med andra länders, och det borde bero på att vi börjar sent med våra barn att tävla i rankingpartier. Vi har inget bra system att ta hand om talanger tidigt. Det ansvaret läggs på föräldrar och klubbar och jag vill påstå att det är max 10 klubbar i Sverige som skulle kunna ta hand om dessa på ett bra sätt. Föräldrars roll borde vara att stötta sina barn inte att träna dem själva. Här har du säkert intressanta iakttagelser hur det varit och hur det borde vara.
Jag vet hur det var när jag växte upp och då gjorde klubbarna sitt yttersta att hjälpa varandra och stötta de barn som var duktiga. Resor + startavgift t o m boende betalades för viktiga tävlingar.
En undran: Vi har många bra klubbtränare… tyvärr är många av dessa låsta att ta hand om bredd (där pengarna är viktiga) och inte elit.
Flera talanger har slutat tidigt, om jag gissar på orsaker är det sociala en aspekt, det andra är att det tar mycket tid att träna, Så klart även andra intressen,.. Men jag tror att ekonomi inte är en orsak till att en talangfull 16 åring slutar i schack. Visst vore det bra med bättre prispengar men jag tror att när man tävlar mot vuxna enbart vilket dessa gör när de nått 2000 i rank så jämför de sig med de bästa vuxna. Kanske borde man behålla åldersklasser längre? Det finns säkert bra svar om hur man ska lösa ett angenämt problem. Faktum är tragisk att flertalet av våra bästa ungdomar har redan slutat med schack innan de fyllt 18 år. Så borde förbundet då elitsatsa på ungdomar som antagligen som 8 av 10 slutar? Ja om anledningen är att de slutar för de anser sig vara för dåliga och inte kan träna ifatt så ja då borde förbundet satsat.
Frågan är såklart inte lätt, jag tycker självklart man bör satsa på att få fram Svenska talanger, jag tror att det ökar våran bredd om det skulle komma fram en svensk Carlsson… 🙂
2 augusti 2016 klockan 11:59
Tycker också att andra kan hämta inspiration av det som Emil Hermansson åstadkommit i Boden:
http://bodenelo.weebly.com/
Varför gör ingen något liknande i exempelvis Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås eller Uppsala?
2 augusti 2016 klockan 20:39
Varför gör ingen något liknande i exempelvis Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås eller Uppsala?
Göres det icke? Om icke sa Nicke att om man är på landet må man ta saken i egna händer.
3 augusti 2016 klockan 10:49
Endast egna initiativ kommer i dagsläget att skapa någonting utöver det vanliga. I övrigt verkar linjen ligga rätt fast inom svenskt schack.
Gillar man inte linjen som verkar ligga rätt fast inom svenskt schack får man ta egna initiativ utanför Sveriges Schackförbund.
Förhoppningsvis går de initiativen att genomföra i Sverige. Annars får man söka sig till ett annnat land. Med den riktlinje som kongressen i Uppsala ställde sig bakom ska man inte förvänta sig någonting utöver det vanliga från Sveriges Schackförbund.
Vi ska ju i Sverige inte uppmuntra barnelitsatsningar. Det är ju livsfarligt. För de som inte vill ställa sig bakom barnelitsatsningar ser inte att man kan utöva barnelitsatsningar på ett annat sätt än de ”slavprogram” vi känner till från östblocket och Kina i t ex gymnastik, där barnen blir hårt drillade av sina tränare, gråter och knappt får se sina föräldrar för att inte missa viktiga träningstimmar. Och så lutar man sig emot, som det verkar, någon utredning som självfallet skrämmer slag på alla som ens tar ordet barnelitsatsning i munnen.
Kvalitet i träning är det viktiga – inte kvantiteten.
Det är den röda tråden för att hitta en acceptabel och framgångsrik väg för barn som vill satsa. Då kan även Sverige ha barn med Elo 2400 och uppåt, som ändå hinner att ha en bra barndom, hinna umgås med kompisar och inte bli en nörd, utskrattad, ifrågasatt av de som inte kan förstå kärleken till schack. För schack är inte för dem fint nog att satsa mot stormästartiteln på. Hade det varit hockey, tennis eller golf vore man mer förståelig, om man nu kan acceptera ett yrkesliv inom sportens värld – i stället för att helst se sina barn bli läkare, advokater eller ingenjörer…
Om jag har fel lär säkert 10 inlägg eller mer komma som vederlägger vad jag har skrivit och talar om hur mycket man gillar när även Sverige får fram ett eller flera underbarn inom schack, som inte vill vänta tills de är 12 år innan de har mandat att göra någonting utöver de vanliga…
Och det vore väl bra, för vi schackspelare är vana i schackinformatorns tidsålder att en vederläggning dyker upp i nästa nummer… 🙂
3 augusti 2016 klockan 13:46
För att motivera folk att satsa på en proffskarriär så tycker jag att alla prispengar ska gå till toppriser i GP-tävlingarna, SM-tävlingarna samt i övriga öppna turneringar. I ratingrupperna från ELO 2400 och neråt räcker det om vinnarna i respektive ratinggrupp får exempelvis en schackbok.
Det finns ändå ingen med spelstyrka under 2400 i ELO som har illusionen om att kunna försörja sig på schack eller som spelar schack för pengarnas skull. Önskar att det fanns bättre möjligheter att försörja sig på schack för Stormästare med ELO på över 2500. Tror att detta skulle motivera fler att satsa stenhårt.
Föräldrar till unga talanger skulle i högre grad stödja barnens satsning. Starka schacktränare (som i många fall är stormästare) skulle kunna tjäna mer pengar på att träna andra. Talang är en sak, vill man bli riktigt bra måste man satsa stenhårt. Finns det ingen möjlighet att försörja sig på schack så väljer merparten av de som har schacktalang att satsa på utbildning och ett vanligt jobb.
Tror att inställningen från samhället skulle ändras.
Vet att detta är kontroversiellt och att många inte håller med.
3 augusti 2016 klockan 14:51
Det verkar som att många tycker det är helt ok att försörja sig som professionell idrottare, musiker, dansare eller pokerspelare.
Men schack, nej det går inte, det är ju bara ett tidsfördriv.
Finns det folk som lever på schack? är en fråga jag får ibland. När jag berättar att det faktiskt finns det kommer reaktionerna. ”Det kan inte vara möjligt. Det är inte seriöst.”
3 augusti 2016 klockan 22:21
Jag tror att schack kommer bli större nu när det blir lätt att följa live och att Magnus Carlsen är VM gör det ännu bättre. Om schacket växer borde det leda till mer sponsring och mer prispengar. Det gäller att kunna promota en tävling och få in några sponsorer. Det är viktigt i alla större idrotter och borde vara det inom schacket också.
Schacket har fördelar som många andra idrotter inte har det är väldigt billigt att anordna en tävling och det enda som krävs är några som slösar lite timmar och faktiskt ringer runt till företag och säljer in sig.
4 augusti 2016 klockan 00:37
Schacket har fått ett enormt uppsving tack vare Carlsen i grannlandet och att Grandelius på senare tid gjort stora framsteg, och jag tycker att man har blivit mycket bättre på att marknadsföra schacket online. Det är mycket tack vare Ingemar Falk, som i princip är inblandad i varenda lyckade svenska arrangemang det senaste året.
Frågan är vad Sveriges Schackförbund egentligen åstadkommer…Vågar påstå att Ingemar Falk har gjort mer gott för svenskt schack det senaste året än vad SSF gjort de senaste 10 åren. Träningen med Smith var en god tanke, men genomförandet var inte särskilt lyckat. Ett gäng tonåringar samlas vid datorn några eftermiddagar och mumlar ”mm” i mikrofonen, det är inte särskilt kul för någon.
Det bästa SSF hittat på de senaste åren är GP-serien. SSF klarar inte av att arrangera riktiga turneringar, med starkt internationellt motstånd på 9 ronder, men tack vare GP-serien blir det åtminstone någon form av sammanhållning bland de unga, lovande juniorerna som får träffas någorlunda regelbundet på turneringarna.
Kollar man på den tidigare generationen med enorma talanger som Blomqvist och Westerberg är det bara att fråga sig vilken hjälp de har fått från SSF. Inte ett jota.
4 augusti 2016 klockan 08:46
Debatten har bytt spår lite grann, men det här är intressant!
Först vill jag bemöta det Andreas skriver, att ”det enda som krävs är några som slösar lite timmar och faktiskt ringer runt till företag och säljer in sig”. Jag tror att du överskattar företagares intresse av att sponsra schack. Men du får gärna motbevisa mig! Kan du locka några att sponsra Västerås Open skulle ingen bli gladare än jag!
Den sponsring vi får in till en tävling som Västerås Open består av hotellrum, mat och prylar till ett värde av kanske 20 000 kr. Det mesta av detta går till att ta hand om våra inbjudna stormästare: de får bo och äta gratis. Det är inte mycket till villkor – helst av allt skulle jag vilja kunna ge dem startpengar också – men det är ett steg i rätt riktning i alla fall, och den svenska spelareliten har varit fantastiska på att ställa upp i GP-serien trots att det är tuff kamp om prispengarna.
Johan Eriksson föreslår att man ska styra över ratingpriser till stormästarna. Även om gemene man inte är med och spelar för pengarnas skull fyller ändå ratingpriserna en viktig funktion, tror jag. Den stora massan bekostar redan toppriserna, varför ska de skjuta till ytterligare pengar?
Sedan får man komma ihåg att det är fullt sjå med att få turneringen att gå runt. Förra året gick Västerås Open back och det berodde på att stormästarna kostar stora pengar, trots att vi får mycket sponsrat. Sett från Västerås Schackklubbs sida är det inte bra att lägga resurser på en tävling som går back. Nu ska jag säga att VO tidigare år har genererat vinst, men marginalerna är små och riskerna stora.
4 augusti 2016 klockan 14:12
Håller med André om att det är väldigt svårt att locka sponsorer till schacket. Tror att det beror mest på att schack är en liten sport samt till viss del på missförstånd och förutfattade meningar. Företagen sponsrar i regel inte för att vara snälla. De gör det om de tror att det är lönsamt. Det schacket har att komma med är att schack är bra för vissa företags image. Företagen vill framstå som begåvade, analyserande och reflekterande. Då är schack en bra symbol.
Förstår att ratingpriserna fyller en funktion dvs att alla ska ha chans att vinna ett pris. Det jag inte förstår är varför det måste vara penningpriser. Varför räcker det inte med en schackbok? Jag brukar själv bli glad när jag vinner en schackbok (om den är bra).
Anledningen att jag vill att den stora massan ska skjuta till pengar är att göra det möjligt för ca 10 spelare i Sverige att leva drägligt på sitt schackspelande. Svenskt schack behöver några som lyckas och som kan säga:
” I år tjänade jag 400000 på schacket genom att spela själv och genom att träna andra”. Liknande historier läser man ju om tex pokerproffs. Det sporrar andra att satsa.
Förstår att det är små marginaler när man arrangerar schackturneringar. En del av det som nu är ratingpriser kan ju gå till att täcka arrangörernas kostnad.
Varför ska stormästarna bo på hotell? Går det inte att ordna något billigare boende? Då blir det mer pengar över till startpengar och prispengar.
4 augusti 2016 klockan 14:14
Mycke snack och lite verkstad. 20.000kr löjligt. Dessutom behöver ju schacket inte betala skatt på aktieutdelningarna. Men det är klart att bränna av pengarna, vara en fattig kyrkråtta är fint men att investera dem och få utdelningar är fula saker.
4 augusti 2016 klockan 19:13
Du snackar ganska mycket gojja, Johan Eriksson. Jag som har 1800 skulle aldrig åka runt på tävlingar om det inte fanns priser till även mig. Det är redan jag som försörjer dessa GMs, betalar inge mer än vad det redan är. Få 2650 eller skaffa ett riktigt jobb. Så enkelt är det, större än så är inte sporten. Det är lika med andra små sporter, bara yppersta eliten som kan leva på det.
4 augusti 2016 klockan 20:28
Du har bra idéer Johan.
Det finns också möjlighet att avverka både en snabbschackturnering och en blixtturnering samma helg i en spellokal för att hinna med så mycket turneringsspel som möjligt. Det ger chanser för de bästa att få med sig prispengar från två turneringar samma helg. Inte illa.
Därför är det dags att öka statusen på snabbschack och blixtspel. Jag gillar att följa när Magnus Carlsen och de andra stora grabbarna gör upp om VM i snabbschack och blixt.
Se till att ge oss ett riktigt Snabbschack-SM, öppet för alla. Och ge oss ett riktigt Blixt-SM. Så många elitspelare väljer bort Blixt-SM när det pågår samtidigt som den vanliga SM-veckan. Varför inte också Nordiska mästerskap i snabbschack och blixt?
Snabbschack och blixt är absolut någonting som media har lättare att ta sig tid till än några ”långtråkiga” långa partier. Det blir ju action mest hela tiden. Och då är det lättare att få rapporter och filmade inslag att sedan se och höra på i rikspressen, lokaltidningen, tv.
Den statsfinansierade teven och radion gör inte sitt jobb idag när de tycker att de kan välja bort att bevaka de ”mindre” aktiviteterna. Men då har de inte förstått sin skyldighet (till skillnad från reklamkanaler som inte har denna skyldighet till staten och dess medborgare) att rapportera om mer än de stora aktiviteterna. Minns ännu hur löjligt man resonerade på radion när man inte ens kunde ge schacket 5 minuter i veckan längre för att berätta vad som händer inom schacket.
5 augusti 2016 klockan 07:34
Per Erik,
Jag skrev inte att det inte ska finnas priser till alla. Det jag skrev är att jag tycker att ratingpriser i form av penningspriser ska tas bort och ersättas med bokpriser.
Kanske det finns fler som tycker som du. Det skulle vara intressant att prova mitt förslag i praktiken på någon GP-turnering och se hur det slår på deltagarantalet. För mig känns det som det kvittar om jag vinner en schackbok (värde ca 250 kr) eller en tusenlapp. För ett schackproffs är däremot skillnaden inte försumbar.
Tror precis som du att man i dagsläget bör ha runt 2650 för att ha en rimlig inkomst på schack.
Idag finns det bara en sån spelare inom svenskt schack. Tror att i stort sett varje förälder till en talangfull
junior kommer avråda sitt barn att satsa på en proffskarriär inom schacket under dessa förutsättningar.
Om däremot gränsen ligger på 2500 så skulle nog rätt många satsa.
En undran,
Tycker precis som du att det borde finnas ett riktigt blixt-sm och ett riktigt snabbschacks-sm.
Detta måste vara SSF:s ansvar. Tror som du att det är lättare att locka sponsorer till denna typ av tävlingar.
Dessutom är de mycket billigare att arrangera än långpartiturneringar. Folk med ont om tid kan också vara med.
Varför inte en snabbschacks-GP?
5 augusti 2016 klockan 07:50
Vad är det för aktier herr Kopek pratar om?
5 augusti 2016 klockan 18:37
Jag vet inte hur aktivt klubben värvat sponsorer och hur mycket man gör det generellt inom schack, men jag tror att man kan börja smått t ex 64 som sponsrar 1000 kr varje år borde man få till ifall någon faktiskt ringde runt till 200-300 företag.
Tror även man kan få mer till Västerås Open att be dem sponsra 5000 kr och då få åka ner till helgen kanske äta en buffé som klubben ordnar. T ex ordna 10-15 st som betalar 5000 kr för att synas på affischer och protokoll böcker. 15 x 5000 = 75000 kr sedan gör man buffé och mingel där stormästarna kan äta gratis för 10.000 (mycket mat och dryck) 5000 för att trycka böcker m.m så har man kvar 60.000 till evenemanget.
Jag tror fullt att det är möjligt eftersom jag vet att det funkar inom annan idrott. Man kanske skulle t om betala någon 10.000 kr just för att ringa runt och ordna sponsring. Det gör man också inom andra idrotter.
Om det är svårt att locka dem så får man vara kreativ och hitta något som gör att någon vill sponsra dvs få god publicitet som t ex Erik Penser fick under SM. Ordna pressträff ihop med sponsorer och tacka dem för att de gör bra saker. Kanske kan man ordna en rundvandring till företagen med de bästa schackspelarna och ha en uppvisning dagen innan. Jag tror också att pengar behövs för att få spelare att satsa på schack, speciellt med tanke på mina egna barn. (Ludvig slog precis P Lindgen i Cellavision)
Pengar är klart viktigt och framförallt behövs drivkraft och engagemang och det kommer inte hända om styrelser gör allt jobb själva. Det behövs bra idéer och sedan ska styrelser se till att man utför rätt saker. I klubben vet jag att många hjälper till att stå i kiosker, hjälper till vid tävlingar m.m men det kanske finns andra saker de kan göra som man inte tänker på själva. Flera driver kanske företag och är villiga att sponsra men får inte frågan ordentligt. Kanske ett email utskick är en bra början.
Jag vet ett företag som jobbar med reklam m.m till andra sporter och de kan man säkert ringa och se om de tror schack kan få sponsring till ett specifikt evenemang. De gör jobbet men tar då kanske halva intäkten, fast å andra sidan kanske de kan dra in 200.000 eftersom de är proffs på det.
Det är ingen kritik mot jobb som är gjort och jag har full respekt att det är svårt att få in sponsorer, och jag kanske är något naiv men jag vill gärna tro att kanske de bästa i Sverige borde kunna leva på schacket i framtiden.
5 augusti 2016 klockan 19:50
@ Johan
Ett snabbschacks-GP tycker jag låter som en jättebra idé. Det finns ju befintliga etablerade tävlingar runtom i landet som man enkelt skulle kunna knyta ihop.
@ Andreas
Jag ger med glädje 10 tkr till någon som drar in 60 tkr, eller 100 tkr till några som drar in 200 tkr. Ordnar du det då?
5 augusti 2016 klockan 20:31
André jag kan ringa och prata med de som sysslar med detta och höra vad de säger. Att ringa runt till 300 företag för sponsring så är det bättre om någon som har tid (utan arbete) som kan göra det på t ex provision. t ex få 10-20% på allt de får in. Får de in 5000 kr om dagen och lön på 750 kr så skulle de nog tycka det är värt det.
Jag håller på med liknande fast ringer och säljer konsulter. Hade jag själv haft tiden så hade jag kunnat hjälpa till med det. Men jag skulle kunna coacha någon 18-25 år som är villig att ringa runt. Kanske man kan fråga det också på ett utskick?
Håller med Johan , Snabbschacks GP och eget Blixt GP är en lysande idé! Snabba att genomföra på en dag! Kanske då ihop med träningsträff för ungdomar… (PS Ludvig slog Filip Boe Olsen) 🙂
6 augusti 2016 klockan 13:12
Eller så minskar man på utgifterna. T.ex. skulle man kunna spela schack på klubben via nätet och då med domare på plats etc. Detta är man superemot inom SSF men själva har de inga problem med mötet och annat via nätet för då råkar det spara på den egna kassan men med andras pengar är det inte lika viktigt utan då får bollen gärna stusa i taket, golvet och alla fem väggar ett par gånger innan man skyndar till verket.
6 augusti 2016 klockan 14:12
Med framtidens teknikutveckling kan både det ena och det andra bli aktuellt att testa. Redan Bobby Fischer kunde sitta i New York och ändå spela med i en turnering på Kuba.
6 augusti 2016 klockan 14:40
Den mentala spärren här är större än mellan Amerika och Kuba på 60-talet.
Det fysiska avståndet är dock ungefär det samma 210 mil respektive 160 mil.
Till månen är det så väl för ryssarna som amerikanarna (svensken vill inte vara med) 38 439 mil.
7 augusti 2016 klockan 18:01
Kanske då dags att förbjuda utländska spelare som ”tar” de svenska titelhållarnas pengar i GP serien Johan?
I Cellavision som just avslutades kom endast en svensk Hans Tikkanen bland de fem främsta och som fick något pris som var att räkna med. Är man rankad ca 1000 i världen med 2500 i ELO så borde man väl ändå klassas som amatör och att då är det inte kanske så konstigt att man inte kan leva på sin sport?
8 augusti 2016 klockan 10:04
Staffan,
Tycker inte att utländska spelare ska förbjudas. De tillför mycket eftersom
de tvingar våra svenska pelare att träna ännu hårdare.
Detta är annars ett tydligt exempel på hur svårt det måste vara att leva på schack
så du har en klar poäng här. Vill som sagt ändra på detta så att en GM på 2500 i ELO kan leva på schack.
Tycker därför att prispengarna för toppriserna kan var oförändrade men att prispengarna
i den totala GP-serien höjs (endast svenska spelare tävlar om prispengarna i totala GP:n).
Höjningen finansieras som tidigare med att ta pengar från ratingpriserna i samtliga GP-tävlingar.
25000 för att vinna totala GP:n är för lite. Det är en medioker månadslön.
Visionen borde vara att höja till 100000. Övriga priser måste också höjas.
Visionen för prispengarna i totala GP:n borde vara något i stil med:
1.100000 2.70000 3.50000 4.40000 5.30000 6.20000 7.15000 8.10000
Det borde på sikt inte vara omöjligt.
Just nu är GP-tävlingarna det hetaste inom svenskt schack så detta borde prioriteras.
8 augusti 2016 klockan 13:42
Schack i Sverige har en framtid för alla! Tack till alla som bidrar till det!
Det talas så ofta om hur litet Sverige är för att få fram sportutövare i världsklass. Då tycks man glömma vårt broderland Norge gång på gång.
Själv använder jag exemplet fotbolls-VM 1994. ”Lilla” Sverige vann brons. Frankrike var inte ens med. 4 år senare är Frankrike världsmästare. Självfallet kan Sverige en dag bli världsmästare i fotboll. Sverige kan skapa stordåd i schack också.
När jag spelade i Gausdal en gång i tiden fanns inte ens tanken i mitt huvud att Norge skulle få fram en världsmästare i schack. Att få fram några stormästare var en dröm stor nog.
Bakåt i tiden var Sverige ytterst nära att vinna Schack-OS. Framtiden kan se ljus ut igen. Allt är möjligt.
8 augusti 2016 klockan 23:13
Johan,
Förstår inte varför du vill göra en amatör till ett proffs på lokal svensk basis?
Är det inte bättre att både juniorer och föräldrar verkligen förstår vad som krävs för att kunna leva på schack?
Sanningen är ju att 2650 MINST krävs för att kunna bli ett proffs i schack och kunna leva på det med en levnadsstandard som motsvarar ett ”vanligt” jobb, varför ljuga om ett faktum.
2500 i ELO är en amatör och inget annat…
9 augusti 2016 klockan 09:18
Sverige kan inte bli världsmästare i fotboll sorry to say för den chansen är förbi sedan länge. Så tillsvida man inte skall räkna damfotboll som fotboll. Men det går ju inte så bra där heller. 1948 vann vi OS och 1950 skulle vi spåra ur och spotta på oss själva för att visa alla andra att vi är jättefina med höga moraliska värderingar så vi spelade utan proffsen. Men dra på trissor de svenske slog Spanien i bronsmatchen efter att ha vunnit mot alla lag utom Brasilien. Vid OS 52 fortfarande utan de bästa spelarna, vilka amatörer, förlorade vi i semin mot Ungern som sedan vann finalen och själva slog vi Tyskland med 2-0 i bronsmatchen. VM54 då alla andra för länge sedan släppt amatörreglerna spårade det ur riktigt rejält då vi inte naturligtvis inte kan ta oss till VM med div.2 och div.3 Detta trots att vi enligt de flesta bedömare hade de klart bästa spelarna i hela världen. Men som sagt i typisk svensk jantelagsanda ska dom inte få spela något då bara för att de råkat tjäna några få lire. VM 58 och den stora triumfen känner de flesta kanske till men kanske inte de facto att laget inte var ihop spelat för fem öre då först någon vecka före turneringen startar går regeringen in och öppnar upp för att vi äntligen skall få spela med proffsen. Trots det tar vi silver. Och där är chansen för evigt förlorad. Så gott folk kan en historia skrivas eller om man så vill undvika att skrivas för ett par OS guld och några VM guld kunde man så gärna offra på amatörismens altare. Så och i schack. Nothing new under the sun.
9 augusti 2016 klockan 10:34
Johan, vart skulle du hitta dom pengarna? Tar du bort alla ranking och juniorpriser så kanske det räcker, men det är knappt. Men om du gör det så kommer ju deltagarantalen att minska avsevärt, och då blir det inga prispengar ändå.
Tycker du att alla fotbollspelare i div2 ska vara heltidsproffs också?
9 augusti 2016 klockan 16:39
Tack Grenoli för din tro på det svenska ”stålet” 😉
Mentala spärrar hindrar många framgångar – inte minst i schack. Ett bra offer vinner partiet, men ett dåligt offer förlorar partiet. Så inte ska vi offra amatörismen för eliten. Vi kan ha båda två i full blomning.
Själv tror jag att Sverige visst kan bli världsmästare – och då inte bara i fotboll. 1994 var vi inte heller långt borta. Det var väl en viss Jonas Thern, av alla, som fick hjärnsläpp och blev utvisad. Och så var den semifinalen förstörd.
Bättre att låta bli att bli utvisad – även om en motståndare med bollen slinker förbi och gör ett mål än att bli en man mindre i en hel match. Han skulle nog ha tagit några schacklektioner med genomgång av Lasker-partier – en man som inte tappade fattningen i försvarsspelet i onödan när motståndaren tryckte på mot hans kung…
9 augusti 2016 klockan 17:29
Njae, vi h2-bönder är oftast amatörer, men det finns proffs bland oss också även om det är få. Men själva grejen är ju att oavsett vår nivå skall vi bedömas utifrån våra prestationer. Och speciellt i de fall vi inte får spela med de stora grabbarna utan är förpassade till lägre klasser. Som en äkta h2:are skulle jag aldrig ställa upp i klass 1 om jag inte skulle ha chansen till ratingpris. Om jag däremot skulle få spela med de stora grabbarna cashar jag gärna in lite extra startavgifter if you got my point.
9 augusti 2016 klockan 20:54
Staffan,
Delar helt din analys av vad som krävs för att försörja sig på schack i dagsläget. Det finns som du säger ingen anledning att ljuga om detta.
Jag vill göra amatör till proffs på lokal svensk basis för att förbättra förutsättningarna för svenskt elitschack.
Tror att detta också kommer att påverka breddschacket positivt.
Känner att svenskt schack är inne på rätt väg just nu. Det jag vill framhålla är:
-GP-serien
-Livesändningar som börjar få bättre kvalitet
-Vismaturneringen
Per-Erik,
Ytterligare pengar går att få in på följande vis:
-söka bidrag av schackakademin
-ytterligare ekonomiskt stöd från SSF
-Sponsorer
-Bidrag från privatpersoner
10 augusti 2016 klockan 09:40
Vi ska komma ihåg att alla schackproffs har inte samma krav på levnadsstandard. Därför är det möjligt att leva som schackproffs under 2650 i Elo också. Många gör det. Är man skicklig på t ex poker går det att dra in extra inkomster, enklast på onlinespel. Att ge schacklektioner och skriva om schack gör också många. En bra YouTube-video ger inkomster där reklam tillåts, mig veterligen. Det finns många andra sätt också att dryga ut inkomsterna. Endast fantasin och kompetensen begränsar.
Härligt med diskussioner! Både ris och ros.
Om man ska ta beslut för schackets bästa rekommenderar jag att kritikerna inte tar över varje möte, för de hindrar med sin negativitet att man går till botten med de bra idéerna. Kritikerna ska finnas, men de ska inte strypa luftrummet för dem som ser möjligheterna och inte bara hindren.
Som kommit fram här finns mycket fortfarande att jobba med på sponsorsidan, där också privata bidrag är viktiga. Jag har tidigare framfört idén att också lägga in mer snabbschack och blixt i helgspelet för att ge spelarna chansen att vinna mer prispengar.
Hur man fördelar prispengar finns fortfarande mycket att jobba med utan att amatörerna känner sig överkörda och tycker att eliten gynnas för mycket.
10 augusti 2016 klockan 14:58
Har kollat en del med sponsring nu och det är fullt möjligt enligt proffsen. Jag tror man får utnyttja lite kontakter till egenföretagare där barnen spelar schack.
Ämnet var barn & ungdomsschack och min tanke var att duktiga barn skulle få nytta att åka till EM och VM men förbundet lär ju knappast vilja skicka barn dit om vi inte ska ha elo spel innan barn fyllt 12 år. Då är ju barn i andra länder redan IM, Chansen att Svenska barn kommer ifatt och har något i EM att göra är inte så troligt om vi inte vill tävla med våra barn i Sverige. Svårt att tro att våra 14-16 år kommer kunna komma ifatt elo talen som andra länders barn ligger på. Redan nu ligger vi nästan 500 poäng efter och lär ju knappast bli bättre av att vi undviker internationella tävlingar med våra talanger under 12 år. Skillnaden lär ju öka 300-500 poäng till, med tanke på hur snabbt de ökar i början.
10 augusti 2016 klockan 20:51
Andreas försöker hitta gilla knappen på ditt inlägg men hittar den ej 🙂
Johan, amatörer på lokal basis inte dumt men då är det dags att förbjuda utlänningar att vinna priser i GP serien.
Det tycker jag vore faktiskt en bra idé!
50-talet var andra tider.. och för att citera Nakamura så skulle ingen stormästare innan Capablanca med deras spel klara av att bli stormästare…
Önskar att vid hade en Thern som kunde spela 70min sedan rött kort skulle göra landslaget bra mycket bättre.
10 augusti 2016 klockan 21:35
Nakamura menade väl att Capablanca och Alekhine var de första riktigt stora stormästarna (2600 och uppåt) medan de föregående stormästarna var mer normala stormästare (2500)? Jag tycker dock att Steinitz och Lasker borde räknas till denna kategori också. Det är alltid ett riskabelt företag att jämföra spelare från förr eftersom de kunskaper vi har idag vilar på deras bästa idéer.
10 augusti 2016 klockan 23:21
Äh, Nakamura menade bara att stormästare någonstans runt en spelstyrka på 2600 började komma runt 1930-talet med spelare som Capablanca. Rubinstein, Lasker, Alekhine, Euwe och några till kan säkert räknas in men troligen inte Steinitz som bl.a. Jeff Sonas bedömt ha en låg spelstyrka. Personligen hittade jag en bok med Reshevskys bästa partier och de var väldigt slätstrukna. Tittade också på några partier av Tarrasch och de var likadana. Men jag skulle nog ändå räkna dem som stormästare men kanske inte superstormästare 2600+
11 augusti 2016 klockan 06:00
Förlåt vart helt fel!
Han menade att ingen världmästare innan Capablanca hade spelstyrkan för att vara stormästare idag.
11 augusti 2016 klockan 10:10
Nu har debatten fått en Socialfilosofisk och politisk prägel med inslag av aparta och kommunistiskt isolerande tankar.
Enligt intervjuen med IM
En deltagare ända från Indien och Sri Lanka.som Jesper Hall träffade dagen före Cellavision Chess Cup, och de beröttade varför de har kommit till Lund och Sverige för att spela schack.
IM Dinesh K Sharma India E2298 Se Intervjuen nedan.
https://youtu.be/fNhgWT7j_1s
ELO +/-: -3.9
Snabb ELO +/-: 4.2
ELO prestation: 2274
Resultat i CellaVision Chess Cup 2016
11 augusti 2016 klockan 18:41
Tack Bo!
intressant att höra hur schacket utvecklas i Indien.
Sverige är en av världens främsta länder när det gäller att lära barn schack
på nybörjarnivå.
Det händer mycket spännande i Sveriges Schackförbund och det är intressant att följa
projekten lite på distans.
Schackakademins stöd skall inte underskattas.
Vi har en mängd stora talanger bland de yngre juniorerna.
Därför känns det med stor sorg att vi inte är bättre på att hjälpa talanger med deras utveckling.
Om det beror på ideologiska hinder eller politiska kan man bara spekulera i.
26 augusti 2016 klockan 11:34
Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten som skapades av min artikkel, särskilt Andreas Carlsen har kommit med värdefulle inspel. I skrivande stund är det oklart för mig vad kongressens beslut i slutändan blev, och konsekvenserna av detta. Det kanske finns anledning att återkomma när dimman har lättat.
I mellantiden har en ny lättare huvudvärk landat på mitt huvud: Mer än en månad kvar till Skol-SM, då är det enda hotellet/vandrarhemmet fullbokat. Dags att ifrågasätta den rådande policy att varande lilla håla i Sverige skal få arrangera Skol-SM! Tillgänglighet och boendekapacitet bör få rimlig tyngd när det beslutas om (alla) viktiga arrangemang.
26 augusti 2016 klockan 14:15
Hej,
Samma sak gällde ju nu med SM i Uppsala.
Ingen grupplogi med möjlighet att fixa käk.
När man ansöker om Arr så måste det ju anges hur man tänkt att lösa dessa frågor.
Sveriges Schackförbund måste omgående ta tag i detta.
// Kung
P.s Nu måste vi vända blad D.s
26 augusti 2016 klockan 18:19
Det brukar inte finnas grupplogi på stora SM. Varför skulle arrangören behöva ha krav på sig att fixa det? Låna eller hyr en lgh privat. Bo i husvagn eller tält. Det är orimligt att arrangören ska lösa det.
På Skol-SM bor de flesta däremot på grupplogi. Är vandrarhemmet fullt finns det säkert andra boenden på rimligt avstånd.
26 augusti 2016 klockan 21:07
För att elda på debatten ytterligare. Förbundet borde rimligtvis förbjuda elo-tal för 12 år och yngre, ska de inte tävla och ha utslagning mellan olika spelare och inte kunna se prestation som ett tävlingstal.
Om man nu valt att kids inte ska vara rädd att förlora ranking och vill att de ska utvecklas så borde rimligtvis rankingtalen tas bort helt!
Jag är som sagt helt emot detta, men att lämna rankingtalen kvar och de inte syns på tävlingar när man ändå kan kollas upp på nätet, i telefoner o.s.v. ja verkar oerhört fånigt. De borde rimligtvis förbjudas och de kan få dem när de blir tonåringar dvs 13 år…
27 augusti 2016 klockan 12:48
# 32 Jag förstår inte vad du menar. Vad är du emot? Respektive för? Sen kan jag kanske upplysa dig om att Elo-talen sköts av Världsschackförbundet och vill du att dom skall ändra sin policy så får du försöka bli vän men Iljumzhinovitsch eller gå den demokratiska vägen och försöka ändra detta. Sveriges SF kan inte besluta i frågan utan måste följa de regler FIDE satt upp. Lycka till! (ironi).
Nu är det hysteri å alla pratar om elo men jag sätter en peng på att om något år har vi ännu färre spelare och klubbar då folk som inte kommer in i systemet lämna därhän. Sen är det ju bara en tidsfråga innan FIDE behandlar Sverige som alla andra förbund och tar ut en euro i avgift för varje schackparti som spelas. Det är lite som med knarklangarna som i början förser kunderna med billigt tjack. Den som spelar i First Saturday turneringarna får t.ex. betala dessa avgifter åt arrangören. Ska bli jätteroligt att om några år få betala dessa avgifter för att få spela GP tävlingar och annat. (ironi)
Personligen tycker jag detta bara är ett löjets skimmer att inom olika sporter och andra aktiviteter av någon slags missriktad omtanke om barnens bästa välja att ta bort resultat i tävlingssammanhang istället för att angripa den verkliga källan som allt som oftast är föräldrar och vänner som hetsar och sätter press.
4 september 2016 klockan 14:48
Inför stundande Skol-SM..gällande kongressbeslut:
Prisutdelningen skall inte fokusera på resultatordning (Upp till 11år).
Kommer man ropa upp alla samtidigt, blir intressant och se hur arr löser detta.
http://www.schack.se/arkiv/protokoll/kongress/kongress2016.pdf
//Kungen
4 september 2016 klockan 19:29
Tja, i protokollet står ju både att ”prisutdelningar i rikstävlingar ska fokusera på alla deltagare […]” samtidigt som det står att formuleringen ”officiella prisutdelningar på rikstävlingar […] inte fokuserar på resultatordning” avslogs.
Någon som vet vad som gäller?
Jag deltog inte på kongressen och har bara hört andrahandsberättelser.
4 september 2016 klockan 20:20
Wow 4 september kommer kongressprotokollet undangömt på hemsidan. Om några dagar flyttas det till bunkern hemliga svenska rum… Samt modifieras så att dokumentet om man lyckas hitta det inte går att öppna.
5 september 2016 klockan 13:54
… ”prisutdelningar i rikstävlingar ska fokusera på alla deltagare […]”
Alltså skall man fokusera på de som inte får pris och räkna upp dem i resultatordning? (ironi)
Eller så ska alla ha pris oavsett resultat och då kan man ju undra vad det då är får slags pris egentligen?
Samt att efter 11 år skall man fokusera på resultat utom då det gäller uttagningar från SSF sida vad gäller landslaget, SM-gruppen etc. utan då är det godtycke som gäller! (ej ironi)
Och hela denna pseudo debatt därför att man precis som jag skrev tidigare är så rädd för att tackla det verkliga problemet: föräldrar och vänner som hetsar och sätter press. Till denna grupp kan man tyvärr också lägga vissa ungdomsledare och tränare men det problemet tarvar väll ytterligare en proposition som skjuter över målet.
5 september 2016 klockan 21:56
Förhoppningsvis blir det bättre tagna beslut inom Sveriges Schackförbund med nästa generation av styrelseledamöter. Tur att man själv hann att vara barn innan dessa regler infördes…
6 september 2016 klockan 10:33
Så vi befinner oss fortfarande under hedningarnas tidsålder och ändå är det sant att denna generation inte skall försvinna förens vi ser nästa generation av styrelseledamöter? Tillåt mig tvivla för den gamla generationen är döende om inte redan helt död och den nya generationen är redan hjärntvättad av de idag styrande. Hoppet får sökas utanför de invanda cirklarna.
7 september 2016 klockan 15:21
#37
Man kan väl säga att förnuftet delvis segrade!
Utlåtandet under § 16 Barn & Ungdomspolicy: ”Att officiella prisutdelningar på rikstävlingar för barn till och med 12 års ålder inte fokuserar på resultatordning, avslogs av kongressen med röstsiffrorna 17 för och 39 emot”.
Man tackar!
7 september 2016 klockan 19:16
Inga ratingtal skulle ju ej hellre publiceras i samband med barntävlingar.
Undra varför det inte gäller för Skol SM i Lindesberg??
http://www.schack.se/schack-i-skolan/skoltavlingar/skol-sm/skol-sm-2016/
//Kungen
7 september 2016 klockan 19:24
Utveckling sker således enligt devisen två steg bakåt och ett steg framåt eller om man har tur två steg bakåt och ett steg åt sidan.
3 november 2016 klockan 13:40
Vill tacka Uppsala som anordnat en väldigt stark ungdoms turnering. Fantastiskt att följa med live. Detta är precis sådant motstånd våra ungdomar behöver. Det märks att våra grannländer har starkare spelare än Sverige. Nästa år hoppas jag se några av de danska talangerna med. Det var några från Norge anmälda men de hoppade av??
Kul att se att Uppsala killarna gjorde väldigt bra ifrån sig. Jag hoppas se fler liknande tävlingar i framtiden.
För Ludvigs del blev tävlingen något oväntat. Han förlorade 4 partier i rad… (ovanligt för honom) men avslutade med att vinna 4 i rad.
16 juli 2018 klockan 19:56
På Nordic Chess sin fb sida har jag kommenterat vilka tråkiga konsekvenser tråkiga beslut kan få!
https://www.facebook.com/nordicchesschool/?hc_ref=ARTY9umi54ZdHMYjOIZN3D1JRtoTi0VJpJbNA8T-85Qx_CXLYL4fKwvVASmf3dLlGSs&fref=nf