Schacksnack presenterar artiklar, nyheter, partier, problem och studier. Besökarna erbjuds även möjlighet att lämna kommentarer och diskutera runt dessa ämnen.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
KommenteraSchacksnack har inlett det nya året med en ny omröstning. Frågan gäller huruvida du föredrar Fischer Random, där pjäserna slumpas på den sista raden, eller om du föredrar europeiskt schack som det har spelats sedan 1500-talet och där det på förhand är bestämt att vit dam ska stå på ruta d1. Det förstnämnda alternativet har fördelen att kreativiteten ökar i spelöppningsfasen, medan det senare alternativet har för- eller nackdelar, beroende på hur man ser på det, i och med att man måste kunna och förstå en mängd spelöppningar och varianter. Rösta en gång på svarsalternativ 1 eller 2 i högerspalten nedan.
KommenteraDen sjunde upplagan av Sinquefield Cup börjar idag och nyheten för året är att tävlingen, som för övrigt är den starkaste i U.S.A, spelas med 12 deltagare istället för 10. I första ronden har vi dessa möten: Ding Liren-Wesley So, Levon Aronian-Maxime Vachier-Lagrave, Magnus Carlsen-Anish Giri, Ian Nepomniachtchi-Wiswanathan Anand, Hikaru Nakamura-Fabiano Caruana och Sergej Karjakin-Shakhrijar Mamedjarov. Carlsen är givetvis stor favorit och vill förstås revanschera sig efter att inte ha tagit de snabbare partierna, som spelades för några dagar sedan, på blodigt allvar. Det lär han dock göra denna gång om han inte ska förlora sitt anséende som världsmästare och undvika förödmjukande skriverier i norsk massmedia som inte riktigt förstår skillnaderna på blixtschack, snabbschack och klassiskt schack. Enligt Carlsen är det nämligen den sistnämnda spelformen som är den seriösaste. Sinquefield Cup saknar dock tyvärr dragserie vilket skulle ha lyft den spelformen ett steg i rätt riktning. Chris Bird är tävlingsledare
Läs de 3 kommentarernaIdag börjar Sverigemästarklassen sina tävlingar under SM i Eskilstuna. Lottningen i första ronden: GM Jonny Hector- GM Pontus Carlsson, FM Kaan Kücüksan-GM Axel Smith, IM Linus Johansson-GM Tiger Hillarp Persson, GM Pia Cramling-IM Rauan Sagit, GM Erik Blomqvist-IM Michael Wiedenkeller. SM-gruppen är både stark och öppen så vem helst kan ta hem segern. En farlig uppstickare som Kücüksan kan absolut inte räknas bort. Det var längesedan vi hade ett sådant jämnt SM och detta beror på att GM Nils Grandelius och GM Hans Tikkanen inte är med och kämpar om Sverigemästartiteln. Den förstnämnde har inte rosat SM-marknaden, som han borde, med tanke på sin super-GM-status, och Tikkanen är säkert mätt på SM-titlar och har andra prioriteringar.
Mästar-Elit: FM Harald Lögdahl-IM Dan Cramling, FM Erik Malmstig-IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg-Anders Wengholm, Joakim Nyander-FM Jung Min Seo, FM Tom Rydström-GM Thomas Ernst. Mitt stalltips är att Lindberg blir en tuff nöt för de övriga deltagarna att knäcka.
Läs de 8 kommentarernaEn svensk schackbok - Schackets mästare - I huvudet på Ulf Andersson - har äntligen skrivits om Ulf Anderssons makalösa bedrifter i schackvärlden. Glenn Ek på Sportförlaget i Västerås visade ett genuint intresse efter en förfrågan av författarna. Schack har de senaste årtiondena alltmer betraktats som en sport med den snabbare betänketiden så schack bör klassificeras även i det facket. Andra populära kategorier är annars spel, vetenskap eller konst. Frilansjournalisten och schackälskaren Robert Okpu har tillsammans med språkläraren och IM Thomas Engqvist arbetat med boken i ur och skur och den har sänts till tryckeriet och planeras att säljas under SM i Eskilstuna 5 juli. På Schack.se finns djupintervjuer med Okpu och Engqvist som var för sig ansvarat för biografi- respektive partidel. Det finns också en fotodel med fotografier som de flesta aldrig har sett tidigare. Boken bör alltså tilltala tre kategorier, de som gillar biografier, de som vill se Uffes angreppspartier med moderna, pedagogiska kommentarer och de som vill se de nya fotografierna. Den boken som saknats i den svenska schacklitteraturen har alltså äntligen skrivits....
Läs kommentarenEn av världens genom tiderna starkaste spelare, Ex-världsmästaren Vladimir Kramnik, 43 år, har på Tata Steel-turneringens hemsida meddelat att han avslutat sin professionella karriär. Bakgrunden är att han tycker han uppnått allt som kan uppnås som schackspelare och nu vill ägna sig åt att undervisa schack för barn. Han nämner att det han varit med om som schackspelare varit ovärderliga mänskliga erfarenheter. Vi som följt Kramniks schackkarriär och upplevt milstolpen i schackhistorien när han besegrade Kasparov år 2000, med remivapnet Berlinvarianten i Spanskt, får vara tacksamma och nöjda över alla de partierna han producerat ända fram tills nu och önska honom lycka till och all välgång med sina framtida projekt.
KommenteraAlingsås Schacksällskap fyller 100 år 2019 och som ett led i firandet kommer det att arrangeras en parturnering i Alingsås 4-5 maj.
Idag - 26 januari - är det premiär för turneringshemsidan.Jonas Dahlgren
Det sjätte modellpartiet i Youtube-kursen från 2011 ”Blandade teman” spelades mellan Tigran Petrosian och Juri Balashov i ett parti i Moskva 1978 och fortsätter på temat om Larsens öppning 1.b3 som introducerades i modellparti 5. Då var det svarsdraget 1…d5 som behandlades. Denna gång är det förmodligen det bästa svarsdraget 1…e5 som gås igenom. Den stora frågan efter 2.Bb2 Nc6 är om vit ska spela 3.e3 eller 3.c4.
I den femte delen av kursen om ”Blandade teman” är det grundidéerna i Larsens öppning som presenteras. Vi får en utförlig beskrivning av fördelarna och nackdelarna med vits första drag. Modellpartiet som gestaltas är Fischer-Mecking, Mallorca 1970. Vad som gör detta parti extra intressant är inte bara Fischers formidabla kungsangrepp och hans excellenta slutspelsteknik utan att partiet väldigt länge följde ett annat känt parti som spelade i New York 1927, nämligen det mellan Nimzowitsch och Spielmann. Vi kan alltså jämföra Fischers spel med Nimzowitschs och förutom detta har vi även Aljechins eminenta kommentarer ur turneringsboken. Ett modellparti som belyses utifrån flera perspektiv har fler oöverträffade pedagogiska fördelar jämfört med ett parti som bara utgår från själva partiet och begränsar sig till en kommentator, eftersom en ensidig subjektivitet många gånger elimineras till förmån för en riktning mot största möjliga objektivitet. Det är alltså riktigt att studera ett modellparti med tillgång till så många liknande modellpartier som möjligt och med så många olika kommentatorkällor som möjligt. Det räcker alltså inte att ha en dator att analysera ett specifikt modellparti, eftersom den med sin oerhörda räkningskapacitet presterar en typ av schack som en människa aldrig kan emulera och därmed faller platt till marken som ett väsentligt pedagogiskt hjälpmedel.
GM Ivan Sokolov har gett ut en ny bok genom sitt eget förlag thinkerspublishing.com. Det är den första delen av en strategibok som handlar om mittspelet och den har, fritt översatt från engelskan, följande kapitelrubriker: 1. Ovanliga tornhissar, 2. Baklängesdrag med springaren, 3. Baklängesdrag med löparen, 4. Minoritet mot majoritet, 5. Frivillig destruktion av bondestrukturen, 6. Olikfärgade löpare, 7. Försvara sig med begränsade resurser, 8. Frivillig kungsflykt och 9. Materiell obalans.
Det här är mig veterligen den första boken som med det andra och tredje kapitlet tar så kallade baklängesdrag på allvar. De andra temana kan man hitta i andra mittspelsböcker så det kan vara intressant att göra ett nedslag i baklängesdrag som är ett underskattat men viktigt tema eftersom många schackspelare missar denna typ av till synes passiva drag. Eventuellt kan vi förvänta oss att det kommer ett eller två kapitel om bakåtsträvande manövreringsdrag även med de tunga pjäserna i den andra fortsättningsvolymen. Vi får dock ingen konkret information om detta, eller andra planerade teman i förordet, utan Sokolov nämner att han har arbetat med en databas sedan två år tillbaka och att databasprojektet kommer att resultera i 500 sidor, och detta förklarar de två delarna. Den andra delen planeras att komma ut till hösten/vintern 2017.
För att få en någorlunda representativ bild av boken har jag valt att göra ett konkret nedslag i det andra kapitlet som handlar om att flytta springaren bakåt. Sokolov menar att det ur ett strategiskt perspektiv inte är lätt att bestämma sig för denna typ av bakåtsträvande drag eftersom det ligger i springarens natur att hoppa framåt och etablera sig på en utpost i centrum. Detta stämmer också delvis med mina egna erfarenheter. Jag har aldrig glömt vad den svenske legenden Åke Olsson lärde mig efter ett parti mot honom i Enköpingsturneringen 1984. Det handlade om ett Sicilianskt parti där båda spelarna kämpade om initiativet och Olsson spelare sin c3-springare till d5 trots att jag kunde ta den med min e6-bonde. Efter partiet sade Olsson de magiska orden ”Det går inte att backa i sådana här ställningar.” Springaren vill alltså många gånger obönhörligt framåt vare sig den blir offrad eller inte och man tänker på Nimzowitschs berömda ord om bondens lust att sträva framåt. Det är dock en stor skillnad på bonden och springaren eftersom bonden inte kan gå bakåt, men som riklig kompensation för sin begränsade rörlighet så kan den ju promoveras.
Här var jag nöjd med ställningen, för hur skulle han gardera c3-springaren på ett tillfredsställande sätt? 16.Nd5!! Visst såg jag det, men att han skulle spela det var jag inte beredd på! Efter partiet sa Åke mycket riktigt: – Det går inte att backa i sådana här ställningar.
Olsson var erkänd för sin förmåga som taktiker i mittspelet och att genomföra effektiva och vackra kombinationer i samband med kungsangrepp. Hur partiet sedan fortsatte är en annan historia som vi förhoppningsvis har anledning att återkomma till.
Sokolov visar med ett modellparti och två modellpositioner hur denna, ibland, paradoxala idé – att för tillfället spela passivt med springaren – kan användas i praktiken. En mycket instruktiv ställning är den som uppkom mellan Chandra och Caruana i U.S.A.-mästerskapet 2016.
Svart vid draget gör en avgörande baklängesmanöver. Kan du se den?
I det här läget löser Caruana sina problem på ett vackert sätt genom att manövrera bakåt med springaren. Svarts dominanta springare på f4 går hela vägen tillbaka (för att stabilisera ställningen och försvara f7-svagheten)! Jag älskar detta ”utanför boxen” tänkande! De flesta spelare skulle inte ens överväga att flytta den aktiva springaren på f4 hela vägen tillbaka till d8. 46…Ne6! 47.Rbb7 Nd8! 48.Rbc7 48.Rbd7 c4-+ 48…Kf6 Svarts springare på d8 kontrollerar inte bara f7-svagheten, utan den kontrollerar också vits torn. Svart vinner nu snabbt… 49.f4 49.Red7 Rxd7 50.Rxd7 Ne6 51.Ng3 c4-+ 49…Rd1+ 50.Kh2 exf4 51.e5+ Kg5 52.Rxc5 Ne6 53.Rc3 Rdd2 0-1 [Sokolov]
Ett pedagogiskt exempel när en stark springare behöver backa bakåt för att hjälpa till i försvaret och, i det här fallet, överlämna huvudansvaret att avgöra partiet till de båda tornen. I de flesta fall är det inkorrekt att backa och spela passivt med springaren och i detta exempel visar, om inte annat, springaren på h1 med tydlighet skillnaden i funktionalitet av vits och svarts springare. Om läsaren mot förmodan inte blivit övertygad om konceptets förträfflighet hänvisas fortast möjligt till Schackhandeln på Ringvägen 9 där man kan köpa boken innan någon annan vetgirig schackspelare hinner före. Sokolov visar nämligen också ett parti mellan Kortjnoj och Geller som spelades i Moskva 1971 och där en springare manövrerar till rutan d3 från f3 via e1 för att komma i angreppsposition mot en utsatt bonde på c5. Som avslutning av det andra kapitlet visar han en ställning mellan Bacrot och Iturrizaga som spelades i den spanska ligan i Linares 2014 och där Sokolov själv var närvarande för att i direktsändning beskåda det otroliga draget 42.Nd1!!. Springaren landade därefter på utposten e3 och avgjorde småningom partiet genom manövern 46.Ng4 och 49.Nf6+. I alla dessa exempel var springaren hjälte och den överlevde dessutom bataljen.
Flera av de andra kapitlen är mer omfattande än det korta andra och man kan särskilt nämna det intressanta sjunde, om hur man försvarar sig med begränsade resurser, som går igenom det häpnadsväckande nionde VM-partiet mellan Anand och Carlsen som spelades i Chennai 2013. Anand var som bekant tvungen att vinna med sitt sista vita parti för att kunna hålla liv i matchen. Till Sokolovs, och många andras, överraskning spelade Carlsen en välkänd ställning där han släppte den centrala spänningen genom att spela ett tidigt 8…c4!?. Detta strategiska beslut har ansetts vara ett positionellt självmord ända sedan Botvinniks odödliga parti mot Capablanca i AVRO-turneringen 1938! Som alla vet vann Carlsen det revolutionerande partiet efter att Anand (förmodligen i chocktillstånd) gjort bort sig i en dynamiskt balanserad ställning. Detta parti påverkade Sokolov och hans tankar om relationstalet mellan angripare och försvarare, som för övrigt ingående beskrivits i hans Sacrifice & Initiative (New in Chess 2013), så starkt att han i Chess Middlegame Strategies reviderat sin teori till slutsatsen: Jag ändrade inte på min relationstalsteori mellan angripare och försvarare, men man måste vara medveten om undantagen!
Nu har säkert läsaren blivit tillräckligt retad för att inte ha denna bok i sin ägo och om så är fallet har recensionen haft sin fulla verkan. Det ska nämnas som ytterligare retmedel att hela mittspelsboken innehåller 37 moderna modellpartier på hög nivå och alla är ytterst väl kommenterade. Till detta tillkommer 26 övningsställningar att repetera när man assimilerat hela boken. Den ambitiöse spelaren som redan har ett gäng mittspelsböcker av Euwe och Pachman i hyllan undrar nog hur lång tid det tar att läsa denna kompakta bok på 228 sidor. Enligt mina beräkningar kan man med det höga tempot fem partier i veckan ta sig igenom boken på två månader under förutsättning att man offrar ett par timmars träning den aktuella träningsdagen. Detta inbegriper också att man löser alla 26 övningsställningar för att kolla att man har förstått de väsentliga idéerna inom de nio temana som presenteras. Om din riktning eller målsättning rimmar någorlunda med detta är det här boken för dig.
Idag kl. 16.00 börjar superturneringen Altibox Norway Chess 2017 på allvar. Igår var det en blixtturnering för att utröna de olika startnumren för spelarna. Magnus Carlsen vann med de sagolika siffrorna 7.5/9 (= kross) och valde startnummer 3 för att försäkra sig om fem vita och fyra svarta. De övriga deltagarna platsar nästan alla på 10-bästa-listan då det i ratingordning handlar om Wesley So, Fabiano Caruana, Vladimir Kramnik, Maxime Vachier-Lagrave, Levon Aronian, Viswanathan Anand, Hikaru Nakamura, Sergej Karjakin och Anish Giri. Vi får alltså stå ut med att spelare som Shakhrijar Mamedjarov, Ding Liren och Veselin Topalov inte finns med i startlistan men man kan ju inte få med alla i en och samma turnering! Missa inte livesändningen med det populära radarparet GM Nigel Short och Dirk Jan Ten Geuzendam.
Reinfelds klassiker är till salu i Schackhandeln på Ringvägen 9. Det finns fortfarande ett par exemplar kvar.
Det amerikanska förlaget Russell Enterprises Inc är engagerad i det lovvärda projektet att återuppväcka Fred Reinfelds odödliga klassiker och återpublicera dem med modern algebraisk notation istället för den inte så populära ålderdomliga engelska deskriptiva notationen. Det kanske är någon läsare som är obekant med vem Fred Reinfeld (1910-1964) var och lite information om denna författarlegend kan vara på sin plats. Han har skrivit en stor mängd schacklitteratur och arbetade också deltid som schackinstruktör för vuxna. Han ansågs som en av dem starkaste amerikanska schackspelarna under perioden 1930-1940. Han var rankad som nummer sex i U.S.A. med ett rating på nästan 2600 och som nummer 64 i världen enligt Chessmetrics. Han drog sig tillbaka från tävlingsschack när han bildade familj 1942. Det finns mer information om Reinfeld på Wikipedia och där kan man också se vilka böcker han har skrivit. Det sägs att han skrev sammanlagt 260 böcker men några av dessa handlade inte om schack.
Reinfeld skrev både avancerad och grundläggande schacklitteratur men valde att fokusera på det senare då det genererade bättre försäljning. Hans bok Why You Lose At Chess kom ursprungligen ut på Simon & Schuster i New York 1956 och kan läsas av alla kategorier schackspelare med stor behållning, oavsett spelstyrka. Nytrycket gjordes under 2016 och Reinfelds kommentarer har även kollats med det tyska superprogrammet Fritz. Varför tilltalar boken alla typer av schackspelare? En orsak är att Reinfeld talar mycket om schackpsykologi. Han nämner att sådana faktorer som personlighet, spelstil och tillfälligheter har större betydelse än de flesta är medvetna om.
Innan man slukar boken vill han att man gör ett schackpersonlighetstest med hjälp av följande sju frågor:
1) Är du energisk och äventyrlig eller är du försiktig och konservativ?
2) Tycker du om att ta risker eller föredrar du att spela på säkerhet?
3) Blir du rejält tagen på sängen av överraskningar så att du tappar kontrollen eller kan du hantera dem metodiskt utan att tappa kontrollen?
4) Får det obekanta dig att känna dig obekväm eller fortsätter du med ett självförtroende som om ingenting har hänt?
5) Tenderar du att överskatta din egen förmåga och underskatta motståndarens eller underskattar du din egen förmåga och överskattar motståndarens?
6) Tycker du om att beräkna allt in i minsta detalj eller spelar du på impuls?
7) Är du en långsam eller en snabb spelare?
Reinfeld menar att man måste fundera på dessa frågor noggrant och svara på dem sanningsenligt om man ska få ut mesta möjliga av boken. Frågorna är konstruerade på ett sådant sätt att om du svarar ärligt så kommer du att lära dig mycket om hur du spelar schack som du inte har insett tidigare.
En annan orsak till att boken bör tilltala de flesta schackspelare, oavsett kunskaper, är det stora underhållningsvärdet. Boken innehåller äldre partier eftersom den ju kom ut 1956 och vi får ta del av många anekdoter om många av de äldre och till stora delar bortglömda mästare. Hur många är det som vet att Richard Teichmann hade en konstig karriär och kallades Richard V eftersom han för det mest vann femte pris i turneringar? Reinfeld skriver att man får en känsla av att om Teichmann hade ansträngt sig lite mer hade han blivit en av schackvärldens riktigt stora. Han vann exempelvis Karlsbad 1911 som anses vara en av schackhistoriens starkaste turneringar genom tiderna. Titta på ställningen längst ner i recensionen där Teichmann visserligen spelar mot en amatör med springare i förgåva men lyckas få in en i det närmaste så osannolik kombination att kombinationsgiganter som Anderssen och Morphy bleknar vid en jämförelse. Ställningen skulle kunna rubriceras som Veckans kluring och därför har lösningen flyttats till kommentarfältet så att läsaren kan sätta sig in i Teichmanns storhet som potentiellt schackgeni. Detta är under förutsättning att han eller hon inte dristar sig till att titta på lösningen för tidigt.
Varför nådde inte Teichmann de stora framgångarna som han förtjänade om man beaktar hans talang och potential? Enligt honom själv berodde det på att han var för lat. Reinfelds upplägg i boken är att han menar att alla spelare har ett alibi, det vill säga en standardursäkt, när man förlorar. Teichmanns alibi var att han var för lat. Siegbert Tarrasch skyllde på sjöluften när han spelade under sin kapacitet i Hastings 1895. I sitt parti mot Teichmann somnade han när han stod på förlust. Teichmann försökte väcka honom flera gånger men när han vaknade hade han förlorat på tid i förlustställning.
Reinfelds bok är uppdelad i tio kapitel där kapitelrubriken förklarar varför man förlorar. Det första kapitlets rubrik är ”Du har ingen aning om vilken typ av schackspelare du är”. Vi har redan berört detta tema i ingressen av recensionen. Det andra kapitlet heter ”Du spelar öppningarna blint eller genom korvstoppning”. Det tredje kapitlet handlar om att man ignorerar centrum. ”Du känner inte till den viktigaste grundläggande principen i schack: Kontroll av centrum”. Det fjärde kapitlet ”Du förlorar därför att du inte kan se ett drag framåt” kan bero på att man är besatt av det ”självklara” draget eller det forcerade draget. Det femte kapitlet ”Du vet inte när du ska angripa – eller när du ska försvara dig” handlar förstås om när man ska angripa eller försvara sig men även var man ska göra det. Det sjätte kapitlet ”Du förlorar därför att du ignorerar oddsen” handlar om att man underskattar värdet av att kunna slutspel och det kan vara svårt att läsa av i själva rubriken. Det sjunde kapitlet ”Du förlorar därför att du spelar mot brädan och inte mot människan” lägger tyngdpunkten på psykologiska aspekter. Kapitel 8-10 gör det också då dem är titulerade ”Du förlorar därför att du har lätt för att bli uttråkad”, ”Du förlorar därför att du är lat” och ”Du förlorar därför att du är envis” Dessa rubriker anknyter alla till mänskliga egenskaper och således till psykologiska aspekter. Läsaren har nog förstått vid det här laget att boken till stora delar handlar om just schackpsykologi.
Alla dessa kapitel har till syfte att hjälpa läsaren att avhålla sig från dessa schackliga och psykologiska misstag med hjälp av illustrerade exempel från schackets magiska värld.
Här kommer då den tidigare nämnda odödliga kombinationen signerad Teichmann som endast har till syfte att visa att Teichmann hade kunnat bli en gigant i schackvärlden om han inte varit för lat.
Teichmann,Richard – Amatör
Zürich, 1921 [Reinfeld]
Vit drar och vinner
Richard Teichmann i början av 1900-talet. (Källa: Wikimedia)
Det har i skrivande stund avverkats fem ronder i Europamästerskapet i tvåmiljonersstaden Minsk, Vitryssland. Nio superstormästare över 2700 deltar bland de 397 deltagarna. Högst rankad är GM David Navara med 2739. Lite överraskande är det ingen av dessa nio som leder turneringen utan det är fyra GM i ratingspannet 2605-2688 som leder med 4.5 poäng. Sveriges högst rankade spelare 27. GM Nils Grandelius och Sverigemästaren/Nordenmästaren 133. GM Erik Blomqvist 3 poäng har gjort godkända insatser med sina 3.5 respektive 3 poäng. Idag, söndag, är det en välbehövlig vilodag för spelarna och den sjätte ronden tar vid i morgon, måndag, kl. 14.30, svensk tid. Grandelius har blivit lottad att möta GM Nijat Abasov från Azerbajdzjan och Blomqvist WFM Bibisara Assaubayeva från Ryssland.
Laddar ...
Senaste kommentarer