Den grekiske stormästaren Vassilios Kotronias har skrivit den mycket läsvärda The Grandmaster Battle Manual. I det femte kapitlet ”Facing Lower-rated Opponents” går han i detalj igenom hur spelare som GM Evgenij Miroshnihenko (den värlsberömda kommentatorn) GM Vladimir Epishin och GM Konstantin Landa alla har lyckats, med den inte helt enkla bedriften, att på konsistent basis besegra lägre rankade spelare i öppna turneringar. Hur gör de och vad är det för hemligheter de begagnar sig av? Titta på nedanstående parti och se hur Epishin lyckas lura en av Sveriges starkaste spelare. I övrigt hänvisas till Kotronias bok.
Epishin,Vladimir (2549) – Lindberg,Bengt (2383) [E12]
Elite Hotels Open, Växjö (5), 20.02.2016
[Engqvist]
1.d4 Nf6 2.Nf3 e6 3.c4 b6 4.Bf4

Medunas och Miles uppställning för att undvika normalställningarna i Damindiskt var att flytta löparen till London-diagonalen.
För ca 25-35 år sedan var detta den tjeckiske stormästaren Eduard Medunas ständiga vapen för att hantera Damindiskt. Man skulle alltså kunna kalla systemet för Meduna-varianten. Även GM Anthony Miles har spelat det vid olika tillfällen. Av de svenska spelarna idag är det främst FM Erik Hedman som spelar det regelbundet. 4…Bb7 5.e3 Bb4+ En solid fortsättning är 5…Be7 och vit måste ta ställning till om …Nh5 ska pareras med 6.h3 eller ignoreras med 6.Nc3. Så spelade jag själv när jag mötte den store experten Meduna. Han valde den sistnämnda varianten och Meduna-Engqvist, Gausdal 1989 fortsatte 6…Nh5 7.Bg3 d6 8.Bd3 Nd7 9.Qc2 g6 10.Be4 Qc8 med marginell fördel till vit på grund av terrängfördelen. I partiet Miles-Andersson, Amsterdam 1978 – 26/606 användes en mer avancerad strategi då Andersson gav upp den långa vita diagonalen med 10…Bxe4 11.Qxe4 Partiet fortsatte därefter 11…0-0 12.Qc6 a6 13.a4 Ra7 14.a5 Nb8 15.Qe4 c5 16.axb6 Qxb6 med ungefär lika spel. Kanske 10…c6!? är den allra bästa fortsättningen men det får korrespondensspelarna och de professionella spelarna utröna om detta stämmer. 6.Nbd2 0-0 7.Be2 Miles-Dzindzichashili, Tilburg 1978 – 26/612 fortsatte 7.Rc1 h6 8.Bd3 d6 9.0-0 Bxd2 10.Nxd2 7…d5 Spelet går nu över från ett hypermodernt till ett klassiskt spel. 8.0-0 Nbd7 9.cxd5 Svart måste ännu en gång fatta det svåra strategiska beslutet om han ska spela hypermodernt eller klassiskt. 9…Nxd5 9…exd5!? var det klassiska alternativet med god kontroll av vits två bönder i lilla centrum. Vitfältslöparens kontroll sträcker sig till e4. 10.Bg3 Enligt traditionella bedömningar har vit tillskansat sig en liten men bekväm fördel med sitt rörliga centrum och numeriska övertag i centrum.
10…Bd6 Det är inte klart vad som är syftet att skapa ett spänningsförhållande i syfte att byta löparna och som dessutom hör mer till en klassisk strategi då man strävar efter utjämning snarare än motspel. Den hypermodena strategin hade innefattat en plan med löparen på e7 och den positionella svagheten på c7 hade därefter kunnat likvideras med …c5. Londonlöparen hade då endast beskjutit tomma ytor. 11.Nc4 Bxg3 11…Be7 12.Rc1 f5 var den mest konsistenta fortsättningen. Springaren på c4 står ivägen för tornet på c1 och en springare på e5 skulle göra g3-löparen överflödig. Man kan säga att grundtemat i det här partiet är det som Capablanca visade i sina partier att för varje avbyte blev Capablancas ställning successivt starkare och starkare och något liknande sker också här. Denna tematik behandlas dock inte i Kotronias bok men däremot många andra viktiga psykologiskt/taktiska grepp som är viktiga att känna till. 12.hxg3 Bonden på g3 är stark i denna ställning eftersom f4 har fått en extra kontroll. 12…c5 13.Rc1 Qe7 14.e4 Vit avancerar med sitt rörliga nyklassiska centrum och drar nytta av att …Nf4 inte är spelbart. 14…N5f6 15.e5 Ne4 16.Nfd2 Nxd2?! Utvecklingsdraget 16…Rad8 med idén 17.Nxe4 Bxe4 18.Nd6 Bd5 var den givna fortsättningen. 17.Qxd2 Ba6?! Det ser ut som att svart strävar efter planlösa pjäsavbyten och det är självmord när man möter en spelare av Epishins kaliber som säkert har gått igenom de relevanta partierna av den störste avbytesexperten genom tiderna, Capablanca. 17…Rad8 var normaldraget. 18.dxc5
18…Nxc5? Sista chansen var 18…Bxc4 19.Rxc4 Nxe5 20.Re4 Nc6 21.cxb6 axb6 även om vit står lite bättre med löpare mot springare i kombination med bondemajoriteten på damflygeln. Vit fortsätter 22.Rc1 och bidar sin tid. Från och med nu är det dominerande grundelementet jättespringaren på d6. Partiet är i princip avgjort. 19.Nd6 Springaren är avsevärt starkare än vitfältslöparen. 19…Bxe2 20.Qxe2 Rfd8 21.Rfd1 Rab8 22.Rc4 Nb7 23.Qd2 f6 24.f4 fxe5 25.fxe5 Na5? Vad gör springaren här? 25…Rd7 följt av …Rbd8 hade gett maximalt tryck mot d6. Det går inte att ignorera en sådan här springare genom att spela runt eller bredvid den som man kan göra med en springare på fjärde eller femte raden. Det är på grund av detta följande klassiska uttryck har myntats av Adolf Anderssen: ”Once you get a knight firmly posted at king 6 you may go to sleep. Your game will then play itself.” 26.Rc3 h6 27.Rdc1
27…Rd7?! Svart skulle kanske ha chansat på 27…Nb7 28.Rc7 Rd7 29.Nf5! Rxd2 30.Nxe7+ Kh7 31.Nc6 Rf8 32.Rxb7 Rff2 eftersom man måste se 33.Kh2!! och svarts två torn är ingen match för vits kung. 28.Rc8+ Rxc8 29.Rxc8+ Rd8 30.Qc3 Rxc8 31.Qxc8+ Kh7 32.b4 Qg5 33.Qc2+ Kg8 34.Qc3 Nc6 35.Qxc6 Qxe5 36.Qa8+ 1-0 Svart gav upp eftersom det blir dambyte på e4.
I rond 6 spelar Epishin svart mot GM Hans Tikkanen. De har båda lika många poäng och det här måste betraktas som ett tidigt finalparti där vinnaren med stor sannolikhet tar hem hela turneringen.
Senaste kommentarer