Nils Grandelius på hotellbalkongen med utsikt över stranden i Wijk aan Zee
Nils om att förlora. Text och foto Axel Smith
IM Nils Grandelius, Lund ASK, har inte inlett Corus övertygande: en vinst, en remi och två förluster. Än har det dock bara gått en liten del av en lång tävling. Idag var det fridag med möjlighet att ladda om och komma över förlusterna.
Som schackspelare är förluster en del av vardagen. Det gäller att lära sig att hantera dem på rätt sätt. Man vill göra allt man kan för att inte förlora, men samtidigt vill man inte att de förluster som ofrånkomligen kommer ska gå ut över livet i övrigt. Det finns många som hävdar att om man summerar de känslor som kommer från förluster och vinster blir resultatet negativt, en förlust ger alltså mer obehag än vad en vinst ger glädje. En orsak till detta kan vara att man, till skillnad från andra tävlingar, aldrig får tillfälle att jubla när man vinner ett schackparti. Vinsten är en process som man tar till sig gradvis. En annan orsak kan vara att människan i grunden är pessimist, det finns ju alltid så mycket mer att förlora än att vinna (det finns t.ex. inget motsatsord till ”fara”). Evolutionärt har människan därför lärt sig att fokusera på negativa händelser.
Nils, vad har gått fel?
Den första förlusten berodde på dålig tidsanvändning. Den andra förlusten… vad ska man säga… det var bara dåligt. Jag ser inga direkta orsaker, utan fortsätter enligt planen. Det finns inget som säger att jag bör ändra något.
Har jag förlorat ett intensivt parti är jag alltid helt utmattad när jag går och lägger mig, men likväl medveten om att jag inte kommer att kunna somna. Har du svårt att sova efter en förlust?
Nej, det har jag inte. Man måste försöka tänka framåt. Det går inte att göra något åt det partiet längre.
Visst, är det rättvist är det inga problem. Men det händer ganska ofta att man känner att det var onödigt, och då vill jag inget hellre än att spela ett nytt parti.
Rättvisa förluster är mycket värre! Då har man ju förlorat för att man är dålig. Men att spela ett nytt parti – det spelar ingen roll för mig.
Du verkar ta förluster med jämnmod. Måste man inte hata att förlora om man ska göra allt för att undvika att förlora nästa gång?
Nej, det tror jag inte stämmer. Om man har för starka känslor är risken att man inte är objektiv när man utvärderar vad som gick fel.
Det låter ju förnuftigt, men fungerar det verkligen? Vad är skillnaden mellan dig och de som tar förluster hårdare?
Jag tror att det är personligt, det är upp till var och en. Man får se vad som fungerar bäst. Det är som det är, helt enkelt.
Verkar det inte lite motsägelsefullt, att man får se vad som är bäst, men att det samtidigt är som det är. Är det möjligt att medvetet förändra sin attityd till förluster?
Jo, det är klart man kan träna upp det. Vad jag menar är att det är svårt att säga vad som är den bästa inställningen. Även världseliten innehåller olika typer. Vissa ser ut att må sämre av förluster, men det behöver inte vara så. Det kanske bara är att de visar det mer eller mindre.
Tror det att det är någon skillnad för professionella schackspelare? De måste trots allt göra bra resultat för att kunna sätta mat på bordet.
Är det viktigare bör det ju påverka. Men det verkar ännu troligare att de lärt sig att det inte hjälper att vara skitsur. Men jag tror inte att man vänjer sig vid förluster även om man förlorat 1000 partier. Det går i vågor, ibland bryr man sig lite mer och ibland lite mindre. För min egen del känns det som om jag bryr mig lagom mycket, jag kommer nog inte att förändra min inställning.
Jag tycker dock jag märkt på dig att du ofta är smått fientlig mot motståndaren efter en förlust. Du verkar vilja intala honom att han minsann inte ska tro att han vet något om schack som du inte vet, bara för att han råkat slå dig.
Hmm. Jag brukar inte vara sur på motståndaren, bara på mig själv. Men man är ju alltid lite ur balans efter en förlust. Och, det finns rätt mycket slumpmoment i schack. Schack är så svårt, så även om man spelar bra kan det finnas ett slumpmoment. Och i analysen, där vill man ju försöka få motståndaren att förstå hur ställningen verkligen är.
Det verkar finnas fyra skiljda inställningar till förluster:
Den rationelle behärskar sig, men analyserar vad som gick snett och drar slutsatser. Han gör därefter allt han kan för att undvika nya förluster. Ilskan över en förlust finns inom schacket, men påverkar inte humöret i övrigt. Det verkar vara en ultimat inställning, men går den att nå?
Den likgiltige bryr sig inte alls, men drar heller inte några slutsatser av sina misstag. Har man schack endast som hobby befinner man sig förhoppningsvis inom denna kategori.
Förnekaren hävdar att förlusten berodde på tillfälligheter eller otur. Ett vanligt uttryck kan vara ”Detta är inte schack!” när man t.ex. förlorat på tid. Förnekaren vill vinna efteranalyserna, och gärna få omgivningen att förstå att han alltid stått bättre innan han förlorat. Att skylla på otur blir en slags instinktiv försvarsmekanism för att inte må dåligt av förlusten.
Till sist finns det en typ som får skuldkänslor. Han känner att han hade sig själv att skylla: ”om jag bara sovit lite längre”, ”om jag bara koncentrerat mig lite mer”, ”om jag bara räknat lite noggrannare”, ”om…”, ”om…”, ”om…”. Om man har skuldkänslor, då vill man paradoxalt nog må dåligt! Mår man bra är det som om man inte förstått att man gjort fel, därför ger det en slags tillfredsställelse att må dåligt.
Till sist, Nils, känner du igen dig i att förluster tar mycket hårdare än vinster?
Äh, det vet jag inte. Man borde ju aldrig någonsin förlora.
Även om Nils verkar handskas väldigt bra med förluster tror jag att hans svar avslöjar en hel del. De flesta schackspelare har väldigt höga tankar om sin egen spelstyrka, som t.ex. att de aldrig borde förlora. Därför ses även ett helt okej resultat som negativt, vilket leder till att man ofta blir missnöjd. Kanske är det just en mer nyanserad bild av den egna förmågan som borde eftersträvas.
Raden till vänster: Plukkel, Lie, Peng, Grandelius, Kuipers och Anil Surender
Raden till höger: Gupta, Muzychuk, Robson, Bok
Längst bak: Carlsen, Smeets, Caruana, Kramnik
Andra rondens parti mot S. Kuipers.
I förgrunden Vocaturo med den obligatoriska kepsen.
Som spelare är man också åskådare till GM-A från första parkett.
Efter 16. Ta5! Lxc4 17. Txb5 Lxb5 missade Nils Dc5 med avgörande hot.
Kramnik-Leko och Karjakin-Dominiquez remi.
B-gruppen Negi-A. Muzychuk remi.
Laddar ...
Senaste kommentarer