Intervju med IM Nils Grandelius (foto) om öppningar. Text och fotografi Axel Smith.
Hur känns det nu efter åtta ronder?
Det är bättre än innan, sammanlagt är det nästan okej. Det är inte bara rankingprestationen som avgör om man är nöjd, det är hur man spelar, om man gör mycket misstag och sånt. Jag är nöjd.
Det beror inte på att du har de senaste partierna färskast i minnet?
Jag minns mina förluster också, tyvärr. Men visst, så är det kanske, men man försöker vara objektiv.
Det var många som sa att du borde börja spela riktiga öppningar efter dina två förluster med vit.
Jag kom bra i bägge partierna, så jag förstår inte riktigt det.
Det kan inte vara så att du spelade typställningar du inte kände till lika bra?
Nej. Mot Bok var det helt enkelt en oregelbunden ställning. Jag tror inte han kände till den heller. Men visst, det blir kanske en lite större slumpfaktor om ingen spelare känner till ställningen bra. Men öppningen var ju objektivt bra för mig, så jag har svårt att säga något om det. Jag vet inte om man spelar sämre när man börjar med något nytt. Mina resultat är så mycket upp och ner ändå, så det är svårt att urskilja om öppningsvalen haft någon betydelse.
För två och ett halvt år sedan började du med 1.d4.
Det var för att lära mig, för att bli lite bredare. Man kan inte spela samma helt tiden, då är det för lätt att bli utpreppad. Men framförallt lär man sig så många andra typer av ställningar och sånt, både mittspel, slutspel och bondestrukturen.
Därefter tillkom 1.c4 och 1.Sf3.
Efter 1.e4 har jag koll på de flesta typer av ställningar, även om det kan vara teori man inte känner till. Jag har fortfarande mycket att lära efter d4. c4 och Sf3 är lite mer oregelbundet, men jag tyckte att det verkade intressant. Det är många dragföljder som jag inte håller med om vad teorin säger.
Vad kommer härnäst?
Slaviskt har jag aldrig spelat, jag får se när det behövs. Men jag har spelat de flesta typer av ställningar nu. Jag hinner knappt spela mina vanliga varianter, så det kommer dröja innan det kommer något nytt. Men samtidigt, varje gång man ser några nya varianter, eller nya idéer blir man sugen. Man vill testa det också.
Du kommer inte att ha några speciella preferenser i framtiden?
Det blir nog alltid variation. Det är ofta lite farligare att spela e4, det kan räcka med att man missat ett nytt parti så kan det gå dåligt. Därför är det bra att ha olika. Man kommer inte ihåg allt heller, bara de viktigaste idéerna och så, så man måste fräscha upp minnet med jämna mellanrum. Man får ju oftast chansen att preppa inför varje parti.
I världseliten är det väldigt ofta som samma varianter spelas.
Det är väl mode. Dom försöker överraska, men, det är inte så lätt att hitta hur man ska överraska. Förutom att spela tror jag öppningar är i princip de enda de tränar i världseliten. Dom har kollat alla positionella teman och sånt.
Men borde du verkligen fokusera lika mycket på öppningar?
Man ska göra det man tycker är kul, det är viktigast för de flesta. För mig är det öppningar. Man lär sig andra saker också när man studerar öppningar. Men ur utvecklingssynpunkt säger jag som jag brukar: att spela tävlingar är enda som spelar någon roll.
Det håller jag inte med om.
Nästan alla som vill bli bättre spelar för lite. Så är det.
IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 8-1.
GM-C: tabell och samtliga partier efter rond 8.
Senaste kommentarer