Notiser


  • Ny omröstning i högerspalten
  • SM i Uppsala 2025
  • Random Chess eller klassiskt schack?
  • Sinquefield Cup 2019
  • Tidigare...
    •
Kommentera

Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?











Kommentera

Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.











KommenteraSchacksnack har inlett det nya året med en ny omröstning. Frågan gäller huruvida du föredrar Fischer Random, där pjäserna slumpas på den sista raden, eller om du föredrar europeiskt schack som det har spelats sedan 1500-talet och där det på förhand är bestämt att vit dam ska stå på ruta d1. Det förstnämnda alternativet har fördelen att kreativiteten ökar i spelöppningsfasen, medan det senare alternativet har för- eller nackdelar, beroende på hur man ser på det, i och med att man måste kunna och förstå en mängd spelöppningar och varianter. Rösta en gång på svarsalternativ 1 eller 2 i högerspalten nedan.









KommenteraDen sjunde upplagan av Sinquefield Cup börjar idag och nyheten för året är att tävlingen, som för övrigt är den starkaste i U.S.A, spelas med 12 deltagare istället för 10. I första ronden har vi dessa möten: Ding Liren-Wesley So, Levon Aronian-Maxime Vachier-Lagrave, Magnus Carlsen-Anish Giri, Ian Nepomniachtchi-Wiswanathan Anand, Hikaru Nakamura-Fabiano Caruana och Sergej Karjakin-Shakhrijar Mamedjarov. Carlsen är givetvis stor favorit och vill förstås revanschera sig efter att inte ha tagit de snabbare partierna, som spelades för några dagar sedan, på blodigt allvar. Det lär han dock göra denna gång om han inte ska förlora sitt anséende som världsmästare och undvika förödmjukande skriverier i norsk massmedia som inte riktigt förstår skillnaderna på blixtschack, snabbschack och klassiskt schack. Enligt Carlsen är det nämligen den sistnämnda spelformen som är den seriösaste. Sinquefield Cup saknar dock tyvärr dragserie vilket skulle ha lyft den spelformen ett steg i rätt riktning. Chris Bird är tävlingsledare









Läs de 3 kommentarernaIdag börjar Sverigemästarklassen sina tävlingar under SM i Eskilstuna. Lottningen i första ronden: GM Jonny Hector- GM Pontus Carlsson, FM Kaan Kücüksan-GM Axel Smith, IM Linus Johansson-GM Tiger Hillarp Persson, GM Pia Cramling-IM Rauan Sagit, GM Erik Blomqvist-IM Michael Wiedenkeller. SM-gruppen är både stark och öppen så vem helst kan ta hem segern. En farlig uppstickare som Kücüksan kan absolut inte räknas bort. Det var längesedan vi hade ett sådant jämnt SM och detta beror på att GM Nils Grandelius och GM Hans Tikkanen inte är med och kämpar om Sverigemästartiteln. Den förstnämnde har inte rosat SM-marknaden, som han borde, med tanke på sin super-GM-status, och Tikkanen är säkert mätt på SM-titlar och har andra prioriteringar. Mästar-Elit: FM Harald Lögdahl-IM Dan Cramling, FM Erik Malmstig-IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg-Anders Wengholm, Joakim Nyander-FM Jung Min Seo, FM Tom Rydström-GM Thomas Ernst. Mitt stalltips är att Lindberg blir en tuff nöt för de övriga deltagarna att knäcka.









Läs de 8 kommentarernaEn svensk schackbok - Schackets mästare - I huvudet på Ulf Andersson - har äntligen skrivits om Ulf Anderssons makalösa bedrifter i schackvärlden. Glenn Ek på Sportförlaget i Västerås visade ett genuint intresse efter en förfrågan av författarna. Schack har de senaste årtiondena alltmer betraktats som en sport med den snabbare betänketiden så schack bör klassificeras även i det facket. Andra populära kategorier är annars spel, vetenskap eller konst. Frilansjournalisten och schackälskaren Robert Okpu har tillsammans med språkläraren och IM Thomas Engqvist arbetat med boken i ur och skur och den har sänts till tryckeriet och planeras att säljas under SM i Eskilstuna 5 juli. På Schack.se finns djupintervjuer med Okpu och Engqvist som var för sig ansvarat för biografi- respektive partidel. Det finns också en fotodel med fotografier som de flesta aldrig har sett tidigare. Boken bör alltså tilltala tre kategorier, de som gillar biografier, de som vill se Uffes angreppspartier med moderna, pedagogiska kommentarer och de som vill se de nya fotografierna. Den boken som saknats i den svenska schacklitteraturen har alltså äntligen skrivits....









Läs kommentarenEn av världens genom tiderna starkaste spelare, Ex-världsmästaren Vladimir Kramnik, 43 år, har på Tata Steel-turneringens hemsida meddelat att han avslutat sin professionella karriär. Bakgrunden är att han tycker han uppnått allt som kan uppnås som schackspelare och nu vill ägna sig åt att undervisa schack för barn. Han nämner att det han varit med om som schackspelare varit ovärderliga mänskliga erfarenheter. Vi som följt Kramniks schackkarriär och upplevt milstolpen i schackhistorien när han besegrade Kasparov år 2000, med remivapnet Berlinvarianten i Spanskt, får vara tacksamma och nöjda över alla de partierna han producerat ända fram tills nu och önska honom lycka till och all välgång med sina framtida projekt.









KommenteraAlingsås Schacksällskap fyller 100 år 2019 och som ett led i firandet kommer det att arrangeras en parturnering i Alingsås 4-5 maj. Idag - 26 januari - är det premiär för turneringshemsidan. Jonas Dahlgren









nov 01

Recension av John Shaws Playing 1.e4 – Caro-Kann, 1…e5 & Minor Lines

Läs kommentaren

shaw

Den skotske stormästaren John Shaw skrev för inte så länge sedan den populära The King’s Gambit för Quality Chess (2013) och den anses vara det senaste skriket inom denna romantiska spelöppning. Det sägs att han jobbat fem år med att skriva den genomgående hyllade boken. Nu har han med hjälp av GM Jacob Agaard, IM Andrew Greet, Nikos Ntirlis och GM Parimarjam Negi gett sig i kast med att skriva solida repertoarböcker för e4-spelare upp till stormästarnivå. Den första boken heter Playing 1.e4 – Caro-Kann, 1…e5 & Minor Lines och den andra Playing 1.e4 – Sicilian & French. Vi kommer att koncentrera oss på den förstnämnda som är en tegelsten på 628 sidor.

Det är alltid intressant att ta del av vilken bibliografi som nämns och här kan man notera att bibliografin är diger med bl.a. Martin Lokanders Opening Repertoire: The Open Games with Black i litteraturlistan.

Vad är det för repertoar Shaw föreslår då? Han har tänkt sig framskjutningsvarianten 3.e5 mot Caro-Kann (1.e4 c6 2.d4 d5) med avsikten att ta mer terräng med 4.h4 efter huvuddraget 3…Bf5. Efter 3…c5 rekommenderar Shaw i Tals anda 4.dxc5! som den starkaste fortsättningen. Shaw går även igenom andra tredjedragsalternativ med det övergripande namnet ”löjliga drag” för att markera motsatsförhållandet till de seriösa dragen 3…Bf5 och 3…c5. Till denna kategori räknas: Franskt med ett tempo mindre 3…e6?, den disharmoniska fianchetton 3…g6?! och den fördröjda fianchetton 3…Na6. Han går igenom hela repertoaren på 148 sidor så läsaren förstår säkert att det är mycket detaljerad och genomanalyserad information med både bredd och djup som presenteras.

Nästa fråga är vad som är repertoaren mot 1…e5. Det kanske inte förvånar läsaren om det är Skotsk spelöppning som erbjuds men här är författaren till boken noga med att påpeka att det inte är fråga om nationalism utan argumenterar att det var en av Kasparovs favoritöppningar vilket innebär att det är ett forcerat och utmanande system. Det kan leda till djup teori men inte så avgrundsdjupt om man jämför med Spanskt parti. Huvudvarianten går 1.e4 e5 2.Nf3 Nc6 3.d4 exd4 4.Nxd4 Nf6 5.Nxc6! (Mycket giftigare och skarpare än Skotskt fyrspringarespel som uppstår efter 5.Nc3. Svarts bästa fortsättning är 5… Bb4! (Det lite ovanligare 5…Bc5 6.Be3 Bb6 är också spelbart på den högsta nivån) 6.Nxc6 bxc6 7.Bd3 d5 8.exd5 Qe7+!? Intresserade läsare som vill göra en fördjupning hänvisas till teoriartikeln i informator 116) 5…bxc6 6.e5 Qe7! (Även de klart sämre dragen 6…Nd5? och 6…Ne4?! analyseras för att skapa bredd) 7.Qe2 Nd5 8.c4! och läsaren är inbjuden till partyt som Shaw uttrycker det. Varianten med alla dess bivarianter analyseras sedan noggrant i fem kapitel och spänner över ca 140 sidor.

Det är ingen tvekan om att ett köp av denna repertoarbok är som att köpa flera öppningsböcker! Det är inte slut med detta. Nästa öppning ut är Ryskt parti, eller Petroff som det heter på engelska. Det solida försvaret uppkommer efter 1.e4 e5 2.Nf3 Nf6 och är avklarat efter två kapitel. Därefter följer sällsynta varianter som Sulskis variant 2…Qe7?, Damianos försvar 2…f6?, Lettisk gambit 2…f5?! och Elefantgambit 2…d5!?. Det är noterbart att Shaw skriver att  den sistnämnda varianten har en chockverkan men att den största chocken är att draget inte är så dåligt. Shaw har mött det en gång med klassisk tidskontroll vilket ledde till förlust mot GM Mark Hebden. Detta betyder förstås att anhängare av Elefantgambit (och alla vitspelare) redan har starka motiv att köpa denna bok. Philidors spelöppning 2…d6 har Shaw av okänd anledning placerat i en annan del av boken. Det mest logiska hade varit att lägga den delen i kapitel 12, efter Ryskt som var kapitel 11. Nu har det lagts i kapitel 16 och det kan skapa ett lite rörigt intryck när man tar del av boken.

Skandinaviskt (1.e4 d5) gås igenom i tre kapitel, 12-15. Efter 2.exd5 Qxd5 (2…Nf6 behandlas på åtskilliga sidor även om Shaw tycker att 2…Qxd5 är den riktiga varianten i Skandinaviskt) 3.Nc3 visar han god bredd genom att även inkludera de dåliga schackarna 3…Qe6+? och 3…Qe5+?!. Det mest överraskande är att han anser 3…Qd8! vara det bästa i konkurrens med superdragen 3…Qd6 och 3…Qa5. Han erkänner att han kan få kritik för detta men att det är hans åsikt i vilket fall som helst. Det återstår alltså, vare sig man har vit eller svart, att dyka ner i varianterna för att kolla om han är ute och cyklar eller om han helt enkelt har rätt eftersom han går emot den etablerade teorin. Hans argument är att damen är utsatt på d6 eller a5 och detta kan man ju tvista om, det vill säga: är damen utsatt eller aktiv på sina respektive rutor? 3…Qd8 är onekligen passivt och är draget som principiellt undviks av de flesta experter på Skandinaviskt även om draget har blivit populärare på sista tiden, inte minst för att Carlsen vunnit mot Caruana.

Kapitel 17 handlar om Aljechins försvar och där rekommenderas föga överraskande den solida huvudvarianten 1.e4 Nf6 2.e5 Nd5 (2…Ng8?! spelat av Petrosian och Flohr har inte glömts bort och faktiskt inte ens det sämre 2…Ne4?!) 3.d4 d6 4.Nf3. Shaws hemliga vapen mot den populära varianten 4…dxe5 5.Nxe5 c6 avslöjas dock inte i detta forum.

Kapitel 18 tar upp Jugoslaviskt försvar (Pirc Defence) och här föreslås det ovanliga 1.e4 d6 2.d4 Nf6 3.Nc3 g6 4.Bg5!?. Man hade väntat sig det klassiska 4.Nf3 som matchar varianten i Aljechins försvar. Shaws huvudargument är att 4.Bg5!? är aktivt, direkt och inte så svårt att lära sig. Det låter alltså som en latmansvariant. Med tanke på nästa kapitel som handlar om det Moderna Försvaret är det intressant att se vilket system som föreslås eftersom man som vitspelare oftast försöker spela samma typ av uppställning mot Jugoslaviskt och det Moderna. Efter en ganska ingående diskussion om just detta har Shaw fastnat för uppställningen efter 1.e4 g6 2.d4 Bg7 3.Nf3 d6 4.Bc4 Nf6 5.Qe2. Här har vit lyckats lura svart att spela Jugoslaviskt istället för Modernt försvar.

Det sista kapitlet i boken får ses som det mest hårresande eftersom det representeras av sällsynta varianter efter 1.e4. Den erfarne läsaren av oortodoxa öppningar a lá Knöppel anar nog vad det kan handla om. Han börjar med att skriva att man själv får lista ut hur man ska spela mot 1…a5, 1…f5, 1…h5 och 1…Na6. Därefter går han i tur och ordning igenom drag som 1…g5?! och 1…h6?! med argumentet att han är brittisk schackspelare och måste tillmötesgå alla beundrare av Basman. Efter en sådan här genomgång tycker man nästan att 1.e4 g6 2.d4 Nf6?! är en seriös variant. Det är inte klart varför han har placerat den i högsta grad seriösa varianten 1.e4 d6 2.d4 Nf6 3.Nc3 c6 bland dessa obsoleta varianter. Så sent som i Elitserien spelade exempelvis FM Erik Hedman, SK Rockaden, detta mot GM Stellan Brynell, LASK och jag har själv använt mig av detta system i flera seriösa partier. Denna variant borde rimligen ha placerats i samband med Jugoslaviskt men Shaws motargument är att svarts löpare går till e7. Påminner inte detta om grundskillnaden mellan Kungsindiskt och Gammalindiskt som i regel placeras nära varandra i spelöppningsverk och har ett påtagligt släktskap? Undantaget är den jugoslaviska Encyclopedin som placerar Gammalindiskt i A-delen och Kungsindiskt i E. Owens försvar 1…b6 gås sedan igenom på 20 sidor. Därefter följer Nimzowitschs försvar 1…Nc6 och bokens allra sista variant Sankt Georges försvar 1…a6. Här redovisas inte bara varianten som uppstod mellan Karpov och Miles i Skara 1980.

Ordningsföljden av spelöppningarna kan möjligen i några avséenden debatteras liksom Shaws variantval som stundtals kan betraktas som något kontroversiella. En repertoarbok blir ofrånkomligen subjektiv när kända huvudvarianter inte figurerar i variantvalen till förmån för en och annan latmansvariant, med indirekt hänvisning till klubbspelaren. Ingen bok kan förstås bli skräddarsydd så att den i alla dess delar passar utan läsaren väljer ut just de delarna som är relevanta.

Kan boken eller snarare böckerna i boken rekommenderas? Ja, utan tvekan. Ett skäl är det ligger oerhört mycket arbete bakom repertoarboken vilket innebär att man kan profitera på det genom att ta del av de viktigaste analyserna. Om man så bara använder en tiondel av boken, vilket i det här fallet skulle bli 63 sidor, så är den värd att köpa till sitt fulla pris. Det går alltså att se en sådan här repertoarbok som en uppslagsbok för olika system. För vitspelare kan en sådan här bok vara oumbärlig medan det för svartspelare kan vara intressant att se vad som rekommenderas mot just den öppningen man själv spelar. Bokens bredd och djup gör att den passar alla spelare från klubbspelarnivå (bredd) upp till stormästarnivå (djup).

Thomas Engqvist