Schacksnack

Gästkommentator GM Ulf Andersson förgyllde idag tillställningen tillsammans med GM Stellan Brynell. (Foto:Lars OA Hedlund)

Eva Johansson, Sverige (1864) delar ledningen i Damturneringen som startade igår med 2,5 poäng av 3. (Foto: Lars OA Hedlund)

Cajsa Lindberg, Sverige (1860), numera gift med IM Bengt Lindberg, delar ledningen med 2,5 poäng. (Foto: Lars OA Hedlund)

Läs mer »

Starke spelaren GM Boris Avrukh, Israel, som år 2009  hade ett Elo-tal på 2668 vill med denna bok, Beating 1.d4 Sidelines (Quality Chess 2012, 2013), presentera en svart repertoar mot lite ovanliga, men inte helt ofarliga öppningar, som exempelvis Trompovskij (1.d4 Nf6 2.Bg5), Vereseov (2.Nc3), Blackmar-Diemer Gambit (1.d4 d5 2.e4) och Grand Prié-attacken (1.d4 d5 2.a3!?). Dessa varianter förklaras utförligt utifrån svarts perspektiv i de två första delarna av boken på ca 200 sidor. De populärare systemen London, Torre, Colle och Zukertort presenteras i den andra hälften av boken och då handlar det om ca 300 informationsrika sidor varvade med många diagramställningar för att göra boken användarvänlig och pedagogisk. I vanlig ordning bjuder Avrukh på många nyheter och det är som att ha tillgång till stormästarens hemliga vapenarsenal. Det utlovas hundratals nyheter kan man läsa på bokens baksida. Detta förutsätter förstås att man har tillgång till boken men den är väl värd sina pengar om man förutom nyheterna även vill ta del av Avrukhs principfasta och genomtänkta repertoar. Det ska betänkas att Avrukh har varit aktiv på schackarenan så sent som 2013 och att bjuda ut sina hårt genomarbetade varianter till allmän beskådan hör inte till vanligheterna, i alla fall inte för unga spelare och Avrukh är född så sent som 1978. Denna bok är i första hand tänkt för svartspelare och Avrukh måste gå igenom många ”onödiga” varianter som man knappast kommer att råka ut för som svart i praktiskt schack. Dessa varianter kan man därför till en början skippa för att istället fokusera på de viktigare huvudvarianterna. Boken är anpassad för repertoarer med antingen en uppställning med …g6 eller med 1…e6, alltså så kallade Indiska repertoarer, men även ovanliga fortsättningar efter det klassiska 1…d5 behandlas. Detta är alltså ingen bok för spelare som enbart har Tjigorin på sin repertoar! Om vi gör ett stickprov i boken och undersöker ett system som det relativt popoulära London-systemet som uppkommer efter 1.d4 Nf6 2.Nf3 e6 (alternativt 2…g6 3.Bf4 eller 2…d5 3.Bf4) 3.Bf4 serverar Avrukh oss också taktiskt/psykologiska insikter som att om vi vet att vi ska möta en typisk London-anhängare så är det smartare att spela 2…d5 för att därmed öka våra aktiva möjligheter i jämförelse med 2…e6. Eftersom alla Indiska spelare säkert inte är redo att spela …d5 i drag 1 eller 2 rekommenderar han följande dragföljd för att tillfredsställa även denna, säkert vanliga, kategori av Indiska spelare: 3…c5 4.e3 d5!? med argumentet att hålla sig till en så principiell repertoar som möjligt och ockupera centrum med bönder och spela vit med minustempo informerar Avrukh oss om. Huvudvarianten går sedan så här: 5.c3 Nc6 6.Nbd2 Bd6 7.Bg3 0-0 och här skriver Avrukh att som en generell regel föredrar han att uppskjuta avbytet på g3 tills vit har rockerat kort och inte längre har tillgång till den halvöppna h-linjen. Sådana här spelprinciper relevanta för det specifika spelsystemet är ytterst viktiga när man ska assimilera och förstå en variant. 8.Bd3 b6! Avrukh passar nu på att kritisera boken Attack with Black av GM Aveskulov som istället rekommender 8…Qc7 9.Ne5 Nd7?! Han har helt klart missat 10.Nxd7 Bxd7? (10…Qxd7 var nödvändigt men knappast Aveskulovs avsikt när han rekommenderade denna variant.) 11.Bxd6! Qxd6 12.dxc5! Qxc5 13.Bxh7+! Kxh7 14.Qh5+ Kg8 15.Ne4! Qc4 16.Ng5 med en vinnande attack. Med karakteristisk humor skriver Avrukh att om vit glömmer bort analyserna finns alltid möjligheten till minst remi. Det här gör Avrukh bra för de bästa böckerna är oftast dem som skrivs som en dialog till andra böcker. Schack handlar inte bara om att analysera med datorerna utan någon som helst interaktion med den mänskliga schackkulturen. Om vi återgår till Avrukhs huvudvariant så tycker han att det mest ambitiösa är 9.Ne5 följt av f2-f4 med centralt inflytande. Fortsättningen går 9…Bb7 10.f4 Ne7! och här gör Avrukh en liten historisk utvikning där han nämner att sådana här idéer har varit kända ända sedan Pillsburys dagar i avböjd Damgambit. Standardidén är att svarts springare i förlängningen ska manövrera till d6 via f5 efter att löparen har flyttats till e7. En typisk manöver i denna typställning med ett permanent svagt fält på e4 är också …Qc8 följt av …Ba6. Vi behöver nog inte gå vidare i denna variant för att läsaren ska förstå att Avrukh håller en mycket hög nivå med sina teoriböcker och denna bok rekommenderas med varm hand till alla svartspelare. Detta kan för övrigt sägas även om hans andra böcker på Quality Chess som de båda volymerna av 1.d4 och klassisk Slaviskt.

Ytterligare en recension finns här:

GM Boris Avrukh, Israel, har gjort det igen, skrivit en monumental bok oumbärlig för svartspelare. (Foto: Frank Hoppe, 2008)

Svart drar och vinner!

Lösningen syns i fältet för kommentarer.

Ställningen är inte jätteklurig och uppkom mellan Lisitsyn-Tajmanov i en telefonmatch i Leningrad 1938. Detta var Taimanovs första publicerade parti som säkert hade blivit bortglömt om det inte vore för att det publicerades i Smena 27 december 1938. Han var då endast 12 år gammal. Partiet finns i sin helhet i Taimanov’s Selected Games (Cadogan Chess 1995) som för övrigt helhjärtat rekommenderas till den som vill bli bättre i schack. Den här boken är inte så känd i vida kretsar men håller mycket hög nivå.

Mark Taimanov vann Senior-VM 1993. Här ses han spela mot Vasjukov under Senior-VM 1995 i Bad Liebenzell. (Foto: Gerhard Hund, 1995)