Schacksnack

Var är den säkraste tillflyktsorten för svarts kung, på g8 eller c8?

Se lösningen till drag 11 i nedanstående parti.

Smorodski – Niemzowitsch [B17]
Ryska mästareturneringen i Petersburg , 1914
[Dr. S. Tarrasch]

1.e4 c6 Detta drag kan av många skäl inte rekommenderas. Det innebär ingenting för utvecklingen, utan stänger fastmer för drottningspringaren hans bästa fält. Likväl är inte draget så lätt att bemöta i det praktiska partiet, något som är lätt förklarligt. Svart blottar ju sig inte med draget, och att på ett enda svagare men inte komprometterande drag å motståndarens sida redan vilja uppnå en tydlig fördel vore för mycket begärt. Men om man i fortsättningen spelar mycket bra, såsom vit gör här, kan man hoppas, att så småningom för motståndaren hopar sig svårigheter vilka han slutligen mer inte kan bemästra. Å andra sidan – och detta är den chans, som denna och varje mindervärdig spelöppning medför ligger faran nära att överskatta den ringa fördelen i öppningen och forcera angreppet. 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Nd7? Ett andra mindre gott drag såsom detta springaredrag tål inte öppningen vid. Vanligen sker 4…Nf6 men bäst är; 4…Bf5 5.Nf3 Ngf6 6.Ng3 e6 Om inte springaren stängde vägen för drottninglöparen, kunde svart åtminstone utveckla denna figur till g4, istället för att helt och hållet inspärra den. 7.Bd3 Qc7 8.Qe2 b6 Det är förbannelsen med det dåliga draget …Nd7 att det nödvändiggör andra dåliga drag. Löparen kunde till följd av springaredraget inte normalt utvecklas, alltså måste den med tidsförlust och under uppluckring av ställningen föras till b7. 9.Bd2 Bb7 Vit är något före i utvecklinge och har friare spel såväl som bättre figurställning. Svarts hopp ligger i framryckningen av bonden c6. 10.0-0 Bd6 11.Nf5 Intressant! Med detta dåliga drag vinner vit partiet. Ty därigenom föranledes svart att begå ett avgörande fel. Den riktiga planen hade varit att besätta fältet e5 med springaren och det kunde förberedas med Re1 eller genom c4 jämte Bc3. Se ovanstående diagramställning 11…0-0-0? Svart erbjuder g-bonden till offer, men den kan alls inte slås, emedan springaren inte skulle ha någon reträtt. Men den långa rockaden är ett strategiskt fel, ty gentemot det följande angreppet med a-bonden står svart nästan värnlös. Åter en indirekt följd av det olycksaliga springaredraget till d7! Svart borde ha gjort kort rockad varefter han hade haft bättre spel än någonsin förut. 12.Nxd6+ Qxd6 13.a4 c5 Därmed skjuter svart bort sin giftigaste pil i sitt koger. Draget är dock inte lätt att parera. Slår vit bonden, så utvecklas springaren med angrepp, och att täcka bonden genom c3 vore betänkligt på grund av löparen på d3 blottas. 14.a5! Förträffligt spelat! Vit bekymrar sig överhuvud inte om den angripna bonden, utan fortsätter obekymrat sitt rockadangrepp, som härifrån och ända till slutet spelar sig nästan av sig självt. 14…cxd4 15.axb6 axb6 16.Ba6 Det hotar redan efter löparebytet med drottningens ingripande på a6. 16…Nb8 17.Bxb7+ Kxb7 18.Ne5 Qe7 19.Ra4 Rd5 20.Rfa1 Nfd7 Även med andra drag kan svart varken här eller i det följande försvara sin alldeles blottade kungsställning. 21.Bb4 Vit är nog lyckliga att ha idel näraliggande kraftdrag till sitt förfogande, men han har sått så förträffligt, att han väl förtjänat den lätt inhöstade skörden. 21…d3 Vid 21…Qe8 eller; 21…Qf6 går spelet likaledes mycket raskt förlorat. 22.cxd3 Qf6 23.Qc2 Hotar med matt genom Ra7. 23…Nc5 24.Ra7+ Kc8 25.d4 1-0 Svart ger upp. Något tidigt, ty han kunde ännu alltid försöka 25…Rxe5. Vit hade då fortast gjort slut på varje motstånd med 26.dxc5 b5 27.c6 och 28.c7.

Nr 1-3 av årgång 1914 har bland annat kommenterade partier från Trebitsch-turneringen i Wien 1913 med spelare som Albin, Schlechter, Spielmann och Tartakower. Capablanca figurerar med en hel mängd kommenterade partier från St. Petersburg och Tarrasch analyserar varianten 4…a6! i Spanskt fyrspringarspel. I nr 4 finns alla 16 partierna från stadsmatcherna i Köpenhamn och Lund kommenterade. Den absolut stora höjdpunkten är förstås mästarturneringen i St. Petersburg 1914 och i nr 5-6 kan vi ta del av ett stort urval från denna världsberömda och historiskt viktiga turnering men förvånande är partierna okommenterade. Detta är naturligtvis en stor besvikelse men som tur är så finns partierna kommenterade av Tarrasch i den till svenska översatta turneringsboken. Några partier med Bernstein finns dock kommenterade i nr 7. I detta nummer tillsammans med nr 8-9 kan vi också ta del av det tyska schackförbundets mästareturnering i Mannheim 1914 med många kommenterade partier av Tarrasch som själv deltog i turneringen. Det sägs att de 22 unga ryska spelarna, bland andra Aljechin, blev kvarhållna som krigsfångar i Tyskland. Det nordiska schackförbundets kongress i Malmö blev detta politiskt oroliga år inställt just på grund av den politiska krisen. Vi serveras partier från gambitturneringen i Baden vid Wien 1914. I nr 10-12 fortsätter Tarrasch sin envisa kritik av draget 1…c6 i parti 2759 mellan John-Duras från Mannheim 1914. En hel mängd Aljechin-partier presenteras också från den sistnämnda turneringen. En annan höjdpunkt är definitivt de studier som presenteras. Den som vill ta del av allt detta plus mycket annat som svenska partier och problemschack kan klicka på Sveriges schackförbunds hemsida: