Nu finns inbjudan ute till turneringen Stockholm Elo Challenge, som detta år går fredag 26 april – onsdag 1 maj.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
På www.nilsgrandelius.se kan man läsa om stormästaren Nils Grandelius och hans schacksatsning. Där står även hur man kan ge bidrag till Nils. Bakom insamlingen står Lunds Schackakademi. Axel Smith är drivande bakom hemsidan.
Andra ronden i Tata Steel 2013 såg sju remipartier och inga ettor eller nollor. Ändå förelåg inte några riktiga stormästarremier på under tjugo drag. Toppmötet mellan världsettan i rating Magnus Carlsen och världstrean Levon Aronian blev ett kungsindiskt parti med Aronian som vit. Genom partiet hade Aronian den något bättre ställningen med ett visst initativ och mer utrymme. Men Magnus är oerhört seg och uppfinningsrik i sådana ställningar. Denna gång fann han ett välberäknat dambyte till ett slutspel där han genom mycket exakt spel i rätt ögonblick säkrade remi i 46:e draget.
Det närmaste ett vinst/ förlustparti vi kom i denna omgång var nog i partiet mellan Hikaru Nakamura som hade vit mot Ivan Sokolov. I ett engelskt parti utjämnade Sokolov snabbt och Nakamura offrade tidigt kvalitet för att avsluta utvecklingen. Därefter följde spel mot ett mål där Sokolov försökte realisera sin kvalitet i ett långt slutspel. Någonstans i detta komplicerade slutspel gick Sokolov fel och Nakamura lyckades få remi efter 90 drag. Sokolov är säkerligen besviken, Nakamura lättad.
Världsmästaren Anand utjämnade tämligen lätt som svart i Ruy Lopez – spanskt mot Anish Giri, men lyckades inte förstora sin lilla fördel. Lite känns det som om han lyckades oftare med sådant tidigare i sin karriär?
Nils Grandelius hade vit mot Daniil Dubov. Nils valde att spela Rauzer-varianten i sicilianskt, lite sällsynt i dagens stortävlingar. I tidigt mittspel var Nils lite oförsiktig ( 21. b4 ?) och hamnade i en något utsatt position. hans motståndare valde emellertid eviga schackar i stället för att pressa. Nils kunde pusta ut.
I denna B-grupp kunde också noteras att Tiviakov vann som svart mot den högst rankade i gruppen Arkadij Naiditsch. Tiviakov leder nu ensam.
Tabell och partier rond 1-2.
Klicka på resultatet för partiet.
Håll markören stilla över resultatet för information.
Grupp A
Grupp B.
Snabbschackturneringen till esten Paul Keres minne avslutades på söndagen. Det blev inget svenskt deltagande genom Evgenij Agrest tyvärr.
Vann gjorde Lettländaren Shirov, före esten Jaan Ehlvest som spelar för USA och estländaren Aleksandr Volodin och tysken Daniel Fridman. Huvudturneringen dominerades av deltagare från de baltiska staterna. Symptomatiskt dominerar dock de ryska namnen och lite tänkvärt är också att esten Ehlvest numera spelar för USA.
Paul Keres fick aldrig uppleva ett ånyo fritt Estland, han dog i Helsingfors 1975, på hemväg till Tallinn. Keres öde återspeglar mycket av Estlands eget.
Under 30-talets andra hälft steg Keres´stjärna snabbt. 1938 delade han segern i A.V.R.O –turneringen med Reuben Fine före världsmästaren Aljechin och exvärldsmästarna Capablanca och Euwe. Blivande världsmästaren Botvinnik blev också slagen. Efter den sovjetiska ockupationen av Estland spelade han i sovjetmästerskapet 1940 och i det s.k. absoluta sovjetmästerskapet 1941. Det senare vanns övertygande av Botvinnik som skrivit lysande kommentarer i sin turneringsbok.
Efter operation Barbarossa 1941 ser vi Keres i stället spela i tyska eller tyskockuperade städer: München, Salzburg, Prag, Posen. Vi hittar honom också i “neutrala” länder : Madrid 1943, Lidköping 1944.
I september 1944 väntar han på den estniska kusten med sin familj och delar av den estländska s.k Tiefska regeringen på en båt som skall ta dem till Sverige. Den kommer inte och han arresteras av NKVD. Vad som sedan händer tiger historiekällorna om. Rimligen borde han gått ett nackskott eller 25 år i Gulag till mötes med tanke på var han spelat under kriget. Men redan i december 1944 spelar han en lagmatch för klubb Kalev. Enligt ett rykte var det Botvinnik själv som hade ett finger med i spelet för Keres´överlevnad. Botvinnik lär ha haft goda relationer med ”lillefar” Josef Stalin själv och lagt några väl valda ord till Keres förmån. Priset för detta skall senare ha blivit att Keres inte spelade ut för fullt i världsmästarturneringen Haag-Moskva 1948? Klart är att schackets status i Sovjetunionen var så högt att sådant var möjligt.
Hur Keres liv som schackspelare hade tett sig om han lyckats fly till Sverige 1944 får vi aldrig veta. Den priviligierade ställning han hade i Sovjet skulle han inte uppnått i väst. Ofriheten hade varit priset.
(Skrivet av Ivar Paulson.)





Senaste kommentarer