Öppet brev till den det berör
Jag vill inleda med att jag skriver detta i egenskap av privatperson.
Ingen ska dömas utan en rättvis och opartisk prövning. De senaste dagarna har jag hört detta citat i olika varianter ett otal gånger. Jag kan bara instämma. Samtidigt vill jag tillägga att man inte heller kan döma om man inte sätter igång en prövning.
I min värld är förhalningen som taktik dömd att misslyckas. Den som förhalar en process gör oftast så för att man saknar incitament att starta processen, för att man är rädd för dess konsekvenser, för att man har en dold agenda eller för att man är okunnig. Ofta handlar förhalningen om en kombination av ovanstående.
Det har uppdagats misstanke om flertalet allvarliga brott av ekonomisk karaktär inom Stockholms Schackförbund. I centrum för dessa misstankar står den tidigare ordföranden.
Den internutredning som gjorts av styrelsen har redan påvisat mängder med misstankar om oegentligheter gällande perioden 2009-2011. Exempelvis har den tidigare ordföranden äskat och beviljats ersättning för representation med en stor mängd personer som redan nu uppgett att de aldrig deltagit. I en majoritet av fallen säger de tillfrågade (däribland jag själv) att de aldrig ens
varit på de ställen där representationen sägs ha ägt rum.
Omfattningen av det som redan uppdagats torde utgöra en mer än skälig grund för att omedelbart lämna in en polisanmälan. Samtidigt borde man ha initierat en skadeståndsprocess. Istället kom man fram till att utlysa extrakongress, samt att låta de egna revisorerna göra en extra granskning. Med hänsyn till den uppenbara risken att även revisorerna har begått felaktigheter är det ofattbart att man inte omedelbart lät en oberoende part sköta granskningen. Enligt min mening borde även revisorernas roll granskas, något som de knappast kan göra själva. Det föreligger som jag ser det skäl att direkt avbryta samarbetet med revisorerna och redan nu byta byrå helt oberoende av granskningen.
Den 14 mars hölls extrakongressen. Det var en enligt min mening oförberedd, förvirrad och svagt ledd tillställning. Den kvarvarande styrelsen hade inte förberett några förslag till kongressombuden. Det fanns heller inte rimlig tid för ombuden att komma in med motioner. Endast 2 motioner lämnades in. Vid kongressen beslutades det efter omröstning mot omedelbar polisutredning, samt för oberoende granskning av 2011 års räkenskaper. Processen för att driva skadestånd togs inte upp.
Mot bakgrund av det svaga agerande man uppvisat sen misstankarna uppdagats, men framförallt mot bakgrund av att man inte tidigare reagerat eller anat misstanke borde hela styrelsen utan fördröjning lämna sina platser till förfogande. Detta för att också skapa bättre förutsättningar för att internt utreda övriga styrelsemedlemmars eventuella skuld i sammanhanget och förhoppningsvis för att fria personer från misstanke utan risk för jäv.
Det finns en klar risk att det vi redan har sett utgör toppen av ett isberg. Vi kan endast spekulera i hur stor del som ännu inte har framkommit. Det som redan har uppdagats indikerar en föreningsskandal som står i särställning i svensk schackhistoria. Möjligen är det också en av de värre skandalerna i svensk föreningshistoria.
Att sitta i en föreningsstyrelse i allmänhet, och att vara dess ordförande i synnerhet, innebär ett enormt förtroende – ett förtroende gentemot föreningens medlemmar och ett förtroende gentemot dess bidragsgivare, sponsorer och alla de som arbetar ideellt eller som anställda för förbundets sak. Detta förtroende är nu slaget i sank inte bara på grund av de misstänkta oegentligheterna, utan även på grund av det sätt som man har skött dess efterspel.
Att flera av de mecenater och sponsorer som bidragit med mångmiljonbelopp nu väljer, alternativt överväger att aldrig mer associeras med svenskt schack är olyckligt, men förståeligt.
Att man inte agerat tydligare och mer kraftfullt tyder på perspektivlöshet och det tyder på att man inte vågar ta sitt ansvar. Jag tycker att det är oansvarigt att i det här läget försöka undvika uppmärksamhet. Vi är i ett läge som kräver total öppenhet för att på sikt kunna återskapa förtroende.
Jag brinner för svenskt schack och kommer göra vad jag kan för att uppmuntra de mecenater och sponsorer som nu vill vända schacket ryggen att stanna kvar, alternativt ompröva eller avvakta sina beslut.
Jag vill att vi ska blicka framåt. För att vi ska kunna göra detta måste vi först agera i den situation som vi nu befinner oss i. För att vi i framtiden ska kunna få personer att vilja arbeta ideellt för svenskt schack, för att vi ska kunna locka sponsorer, mecenater och bidragsgivare måste vi öppet, tydligt och handlingskraftigt agera. Att det skulle föreligga taktiska, praktiska eller andra skäl till att avvakta med polisanmälan och skadeståndsprocess är för mig ofattbart.
Nu räcker det inte med att förhala och invänta ytterligare utredning.
Täby, 16 mars 2012
Robert Unt
Laddar ...
Senaste kommentarer