Efter två spelade ronder har de förmodligen två bästa spelarna i Sverige just nu, de hårt satsande GM Nils Grandelius och GM Erik Blomqvist, samlat ihop vardera 1,5 poäng. Här nedan följer Blomqvists parti:
Volikitin, Andrej (2642) – Blomqvist, Erik (2526) 17th European Individual Championship (2) 2016
1.e4 c5 2.Nf3 e6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nc6 5.Nc3 Qc7 6.f4 a6 7.Nxc6 bxc6 8.Qf3 d5 9.Be3 Nf6 10.0-0-0 Bb7

Volokitin spelade här det mindre exakta 11.Bd3?! (istället för 11.Bd4 med chanser till initiativ.) Blomqvist kontrade med 11…c5 varpå följde 12.exd5 exd5 13.Bf2 remi.

Slutställning.
Borde Blomqvist ha spelat vidare? Borde arrangörerna i EM tillämpa Sofia-reglerna för att förhindra snabbremier? Medan Grandelius spelade en hedervärd kampremi med de svarta pjäserna valde Blomqvist att ta en snabbremi i en ställning där han stod lite bättre enligt de samtliga tre dataprogrammen Komodo9, Houdini4 och Stockfish.
En av Schacksnacks läsare skrev så här apropå det här partiet: ”Motståndarna bjuder remi i en sämre ställning – inte för att de står bättre. Varför tar man då remi när man står bättre? Har man bränt för mycket egen tid? För stor respekt?”
Det finns säkert någon eller några konkreta orsaker till varför Blomqvist valde att ta remi. Tillåt mig att spekulera: En orsak kan ha varit att han helt enkelt gjorde en missbedömning av ställningen och inte insåg att han hade det lite bättre spelet. En annan orsak kan ha varit att han var nöjd med remi för att spara energi till kommande drabbningar, speciellt där han har vit. Detta är den kända ryska metoden som bygger på att man inte kan begära att vinna med de svarta pjäserna mot spelare som avsiktligt strävar efter remi. Ja, det kan finnas tusen orsaker till snabbremin och detta får vi aldrig ett svar på så länge som Blomqvist inte själv svarar på frågan.
Man kan vända på det och fråga sig varför Volokitin bjöd remi eftersom han förmodligen insåg att han stod lite sämre. Hur man än vrider och vänder på det så kommer Volokitin att vara förloraren eftersom han antingen kan förlora en halva i ett vitt parti eller tillfälligt förlora ansiktet när motståndaren avböjer remianbudet. Motivet till remianbudet måste alltså ha varit psykologiskt. Givetvis ville Volokitin vinna partiet på förhand med tanke på att han var rankingfavorit och dessutom hade favören av att ha vit men för att öka sina chanser ville han provocera Blomqvist till att spela på vinst genom att avböja remin. Kan det till och med ha varit så att Volokitin gjorde det inexakta elfte draget med flit? Detta var för övrigt den andre officiella världsmästaren Emanuel Laskers välkända metod för att vinna partier. Tänker man i detta perspektiv så inser man att Blomqvist gjorde helt rätt som fattade Volokitins hand.
Remianbud i kombination med ett tvivelaktigt drag är ett ytterst farligt vapen hos de psykologiska spelarna (exempelvis GM Lars Karlsson) men detta vill många turneringsarrangörer ta bort med Sofia-reglerna, rätt eller fel? Vem ska styra schackspelet är det tänkt? Schackspelarna, publiken eller arrangörerna, eller ska det vara ett slags balans mellan dessa tre aktörer?




Senaste kommentarer