maj 14

Efter två spelade ronder har de förmodligen två bästa spelarna i Sverige just nu, de hårt satsande GM Nils Grandelius och GM Erik Blomqvist, samlat ihop vardera 1,5 poäng. Här nedan följer Blomqvists parti:

Volikitin, Andrej (2642) – Blomqvist, Erik (2526) 17th European Individual Championship (2) 2016

1.e4 c5 2.Nf3 e6 3.d4 cxd4 4.Nxd4 Nc6 5.Nc3 Qc7 6.f4 a6 7.Nxc6 bxc6 8.Qf3 d5 9.Be3 Nf6 10.0-0-0 Bb7

Vit vid draget

Volokitin spelade här det mindre exakta 11.Bd3?! (istället för 11.Bd4 med chanser till initiativ.) Blomqvist kontrade med 11…c5 varpå följde 12.exd5 exd5 13.Bf2 remi.

Borde Blomqvist ha spelat vidare?

Slutställning.

Borde Blomqvist ha spelat vidare? Borde arrangörerna i EM tillämpa Sofia-reglerna för att förhindra snabbremier? Medan Grandelius spelade en hedervärd kampremi med de svarta pjäserna valde Blomqvist att ta en snabbremi i en ställning där han stod lite bättre enligt de samtliga tre dataprogrammen Komodo9, Houdini4 och Stockfish.

En av Schacksnacks läsare skrev så här apropå det här partiet: ”Motståndarna bjuder remi i en sämre ställning – inte för att de står bättre. Varför tar man då remi när man står bättre? Har man bränt för mycket egen tid? För stor respekt?”

Det finns säkert någon eller några konkreta orsaker till varför Blomqvist valde att ta remi. Tillåt mig att spekulera: En orsak kan ha varit att han helt enkelt gjorde en missbedömning av ställningen och inte insåg att han hade det lite bättre spelet. En annan orsak  kan ha varit att han var nöjd med remi för att spara energi till kommande drabbningar, speciellt där han har vit. Detta är den kända ryska metoden som bygger på att man inte kan begära att vinna med de svarta pjäserna mot spelare som avsiktligt strävar efter remi. Ja, det kan finnas tusen orsaker till snabbremin och detta får vi aldrig ett svar på så länge som Blomqvist inte själv svarar på frågan.

Man kan vända på det och fråga sig varför Volokitin bjöd remi eftersom han förmodligen insåg att han stod lite sämre. Hur man än vrider och vänder på det så kommer Volokitin att vara förloraren eftersom han antingen kan förlora en halva i ett vitt parti eller tillfälligt förlora ansiktet när motståndaren avböjer remianbudet. Motivet till remianbudet måste alltså ha varit psykologiskt. Givetvis ville Volokitin vinna partiet på förhand med tanke på att han var rankingfavorit och dessutom hade favören av att ha vit men för att öka sina chanser ville han provocera Blomqvist till att spela på vinst genom att avböja remin. Kan det till och med ha varit så att Volokitin gjorde det inexakta elfte draget med flit? Detta var för övrigt den andre officiella världsmästaren Emanuel Laskers välkända metod för att vinna partier. Tänker man i detta perspektiv så inser man att Blomqvist gjorde helt rätt som fattade Volokitins hand.

Remianbud i kombination med ett tvivelaktigt drag är ett ytterst farligt vapen hos de psykologiska spelarna (exempelvis GM Lars Karlsson) men detta vill många turneringsarrangörer ta bort med Sofia-reglerna, rätt eller fel? Vem ska styra schackspelet är det tänkt? Schackspelarna, publiken eller arrangörerna, eller ska det vara ett slags balans mellan dessa tre aktörer?

Läs de 23 kommentarerna till “Europamästerskapet 2016 – rond 2”

  1. Byfånen säger:

    Att vi talar om detta är det ett bevis på att schacket nu med datorerna redan avslöjat alla frågor och kvar att analysera blir då detta ”varför remi” och så får allmänheten tala om något de förstår och kan ha en åsikt om?

  2. Byfånen säger:

    Från Wikipedia ”Cykelställsfråga”

    En cykelställsfråga är ett beslut som ska tas om en struntsak, till exempel var ett cykelställ ska stå. Många tenderar att ha en åsikt om dessa frågor, eftersom det är jordnära och lätta att sätta sig in i, jämfört med exempelvis ekonomiska frågor.

    Uttrycket härstammar från en beskrivning av ett styrelsemöte där två frågor står på dagordningen: bygge av ett kärnkraftverk och bygge och målning av ett cykelskjul. Kärnkraftverken klubbas igenom utan diskussion, eftersom frågan är för komplicerad och man antar att de ansvariga vet vad de gör, medan större delen av mötestiden upptas av diskussion kring placering och färgval av cykelskjulet, eftersom alla kan visualisera cykelskjulet.

  3. En undran säger:

    Tack för analysen! När jag ser diagramställningen efter 13.Lf2 känns det mer som en förlorad chans att skrälla som svart och vinna än som en tacksam chans att stjäla en halva av en riktigt bra spelare.

    Fortfarande tänker jag ibland på Ulf Anderssons accepterande av Kasparovs remierbjudande när Ulf Andersson hade en underbar ställning som vit i Interzonturneringen 1982 i Moskva. Trots lite tid kvar på klockan fanns det goda chanser att vinna partiet.

    Bent Larsen hade aldrig tagit remi i det läget. Och där har vi skillnaden varför Bent flera gånger spelade i kandidatturneringen.

    Jag ser gärna att många duktiga spelare spänner bågen mer än de gör. Det kommer i längden att ge mer utdelning. Bent åkte på nollor i turneringar ibland som man kan beteckna som onödiga, men hans villighet att spänna bågen gav desto fler vinster och framgångar.

    När Bent väl hamnade i kandidatmatcher hade det däremot inte skadat att kompromissa med sin egen turneringsspelstil. Turneringar och matcher är inte riktigt samma sak.

    Visst kan motståndare medvetet spela sämre drag för att provocera fram misstag. Taktiken kan fungera, men den som gräver en grop åt andra kan lika gärna ramla i den själv.

  4. Byfånen säger:

    Just det Kandidatmatcher inte Kandidatturneringar som det är nuförtiden. Minns att man talade om detta i Chess Todays sändningar från senaste Kandidatturneringen (2016) om varför kandidatmatcher försvann och svaret som gavs var att kaoset i schackvärlden 1992-2006 eliminerade kandidaturen som fenomen och dessutom införde FIDE World Cup 128 manna och återgången blev ju en förhandling med inblandade (förutom Fischer) och då var ju Iljumzhinovitsch en av gubbarna i förhandlingen och då han ju var mycket för cuper så blev det hela en eftergift man fick göra gentemot Iljumzhinovitsch. Matcher är i mitt tycke bättre och mer spännande och troligen enklare att få sponsorer för även om det är mer jobb än att bara arrangera en turnering and thats it. Det matchspel som mad hade för kvalifikationen gentemot Anand var det 2012 var dock en flopp då själva matchspelet spelades som en minicup under ett tillfälle liknande Iljumzhinovitsch World Cup d.v.s. med avarten snabbschack, blixt och Armageddon. Minns att Kramnik och R… (från Baku) (han som spelar f7-f5 i Spanskt) (ung kille) spelade 6 långpartiremier och sedan mer eller mindre lika många blixtremier innan Kramnik skulle torska och då fallerade klockan (jag tror Kramnik tryckte hårt på klockanans vipparm för att få den att krångla) och under rabaldret tappade R… Timor Radjabov fattningen!

    Hatet mot remier fortsätter troligen. Min uppfattning är att det är mycket spekulationer och trix så fort det blir remi medans man missar att tala om alla gånger någon bjöd remi och sedan nekades det och någon vann. Är nämligen av den bestämda uppfattningen att så fort folk ser remier i tabellen så ser de rött och så är diskussionen igång om att partiet var för kort, för långt, uppgjort eller att spelaren haft för många remier i rad och så kan man sänka personen genom att kalla honom remikungen, målaren eller andra nedsättande epitet. Fånigt om ni frågar mig.

  5. Thomas Engqvist säger:

    Ibland är även snabbremier en vånda för spelarna och det kan vara mycket dramatik och frustration som ligger bakom något så till synes banalt som en snabbremi. Detta inser som regel inte åskådaren. Visst finns det så kallade fega snabbremier där båda är 100 procent nöjda inför varandra som spelare, men en skamkänsla gentemot arrangören eller åskådaren finns säkert också under ytan hos de flesta. Det jag menar är att en professionell spelare alltid har en kortsiktig motivering med sin snabbremi (exempelvis trötthet, nervositet, en vilja att säkra en viss prissumma i turneringen) och en långsiktig (spara energi inte göra bort sig inför de två aktörerna arrangör och publik). Detta är ju en klassisk konflikt men som ibland blandas ihop med att det uppkommer situationer där man tar remi av helt andra själ. Något så enkelt är att när man har svart har man alltid moralisk rätt att ta remi. Trots allt är utgångsställningen remi vid någorlunda korrekt spel och att ha svart är ett litet handikapp då vit bedöms ha 56% vinstchanser.

    Detta är bara en handfull av perspektiv att ta hänsyn till vid snabbremier och ofta finns det även personkemiska faktorer som spelar in eller bedömning av statistiska vinstchanser och så vidare. Psykologin kring remier och remianbud finns det konstigt nog inte så mycket skrivet om och detta innebär allt som oftast att åskådaren står där som ett frågetecken när det väl blir snabbremi. Detta drabbar även aktiva spelare som vid genomspelningar av sina kollegers partier plötsligt upptäcker att partiet slutade just när kampen skulle börja. Frågan man då ska fråga sig är varför det blev remi, vem bjöd och så vidare. Här öppnas fältet för den psykologiska analysen.

    Sofia-reglerna vill ta bort ovanstående tankegångar men spelarna kommer ändå att kringgå dessa i praktiken eftersom man vid överenskommelse gör 30 neutrala drag enligt samma mönster som Capablanca och Ståhlberg gjorde en gång i tiden. Sofia-reglerna kan alltså medverka till ganska många intetsägande partier men vilken aktör är intresserad av detta?

  6. Otto säger:

    Kan Sofia-regler fungera i allsvenskan ?

  7. Sven säger:

    Ja, var ligger svårigheten att implementera detta?

  8. Fredrik Lindh säger:

    Anser ni att remier är ett problem i Allsvenskan? Och även om det inte är det, varför ska man inte kunna spela på/bjuda remi taktiskt i Allsvenskan om det gynnar ens egna lag?

  9. Byfånen säger:

    Personligen anser jag att om spelarna vill kan de lika gärna ta remi på telefon. Speciellt med tanke på att det är ytterst få tävlingar som har en massa publik och sponsorer som annars går i taket.

  10. Lasse S säger:

    Snacka om flyt för Grandelius i rond 6. Remi i ett totalt förlorat bondeslutspel!

    Förvisso är motståndet mycket starkt men ska Grandelius uppnå +4 med möjlighet att kunna direktkvalificera sig till World Cup så måste han onekligen börja vinna nu…

  11. Byfånen säger:

    Visst var det de 24 första som kvalificerar sig och sedan nästa år de 24 första som inte redan kvalificerat sig? Med detta resultat 4/6 och 35:e plats (ratad 31 i startlistan) behövs det några vinster till men det är 11 ronder.

  12. Byfånen säger:

    Kan förstå misstaget e3-e4. Han utgick från att det blir slagväxling och då kändes h-bonden också immun. Det är väll ungefär det och några varianter man hinner räkna på 30 sekunder.

  13. Lasse S säger:

    Remi igen för Grandelius i rond 7.
    Delad 60:e plats med fyra ronder kvar. För att komma bland dom 24 fråmsta
    lär det nog krävas minst 3 poäng till. Nu blir det till att börja bygga staket för Nils…

  14. Byfånen säger:

    Fyra partier kvar. Tre vinster och en torsk med hasselbackspotatis då. Eller två vinster och två kokta med bröd och en pucko.

  15. Lasse S säger:

    Två ronder kvar. Torsk i rond 8, vinst i rond 9.
    Det kan möjligen greja sig med direktavancemang ifall Nils vinner de två sista ronderna.
    Svart mot Antipov i rond 10. Kan bli lite ’småbökigt’.

    Men det är bara att gilla läget för Grandelius.
    Spelaf Nils så bra som han kan göra fixar han det.

  16. Byfånen säger:

    Nä, han är ju ratad 31:a och har spelat sämre. Så detta fixar han inte genom att spela så bra han kan. Han behöver hjälp från ovan om ens möjligt. Däremot kan han ju kvalificera sig genom en sämre placering nästa år. Logik är svåra grejer.

  17. Sven säger:

    Jo, han fixar detta, om han spelar så bra han kan. Den som inte tror på sig själv eller andra, utan endast ser det negativa är i mina ögon extremt cynisk.

  18. Lasse S säger:

    Remi mot Antipov. 54:e plats inför slutronden. Med ’mycket flyt’ kan en vinst kanske räcka. Misstänker dock att det krävs att en hel del andra resultat går Grandelius väg. Men oavsett så krävs en vinst. Kan vara nog så svårt…

  19. Byfånen säger:

    De håller på lirar nu ska kolla dragen…. [Event ”17th EICC 2016”]

    [White ”Grandelius, Nils”]
    [Black ”Stocek, Jiri”]

    1. Nf3 {12} Nf6 {6} 2. g3 {33} d5 {443} 3. Bg2 {23} Bf5 {57} 4. c4 {87} e6 {423
    } 5. O-O {86} c6 {160} 6. cxd5 {101} exd5 {223} 7. d3 {24} Be7 {230} 8. Qb3 {
    334} Qb6 {271} 9. Qc2 {32} O-O {161} 10. Nc3 {43} h6 {594} 11. e4 {138} Bh7 {
    292} 12. Be3 {494} Qa6 {173} 13. Rfe1 {109} *

    och ja det är bara att spela på och särdeles bra behöver man ju inte spela och sedan be en bön.

  20. Byfånen säger:

    och så idiotkommentaren Stockfish säger +0.26 men framför allt att det ändå är 6 kibitzers men 33 datorer som blänger analyserar antingen har varje snubbe 5-6 motorer påslagna eller så är det rymdvarelser eller AI robotar som visar störst intresse för detta parti. Gud vad jag blev sugen på Lutfisk nu.

  21. Byfånen säger:

    Lustigt parti men Nisse vann! 35:e plats och Nisse spelade lika bra som han kan, nästan. Ratad 31:a placerar sig som 35:a. Samma placering nästa år då och kvalifikationen är avklarad så då till vida han kan behålla sin spelstyrka 😉

  22. Lasse S säger:

    Starkt av Grandelius att vinna sista partiet. Tyvärr blev det ett ’par remier för mycket’ på vägen.
    Men Shit Happens.
    Han får ta ’nästa tåg istället’.

  23. En undran säger:

    Kanonresultat av Aryan Tari! Grattis!

Lämna en kommentar