Notiser


  • Ny omröstning i högerspalten
  • SM i Uppsala 2025
  • Random Chess eller klassiskt schack?
  • Sinquefield Cup 2019
  • Tidigare...
    •
Kommentera

Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?











Kommentera

Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.











KommenteraSchacksnack har inlett det nya året med en ny omröstning. Frågan gäller huruvida du föredrar Fischer Random, där pjäserna slumpas på den sista raden, eller om du föredrar europeiskt schack som det har spelats sedan 1500-talet och där det på förhand är bestämt att vit dam ska stå på ruta d1. Det förstnämnda alternativet har fördelen att kreativiteten ökar i spelöppningsfasen, medan det senare alternativet har för- eller nackdelar, beroende på hur man ser på det, i och med att man måste kunna och förstå en mängd spelöppningar och varianter. Rösta en gång på svarsalternativ 1 eller 2 i högerspalten nedan.









KommenteraDen sjunde upplagan av Sinquefield Cup börjar idag och nyheten för året är att tävlingen, som för övrigt är den starkaste i U.S.A, spelas med 12 deltagare istället för 10. I första ronden har vi dessa möten: Ding Liren-Wesley So, Levon Aronian-Maxime Vachier-Lagrave, Magnus Carlsen-Anish Giri, Ian Nepomniachtchi-Wiswanathan Anand, Hikaru Nakamura-Fabiano Caruana och Sergej Karjakin-Shakhrijar Mamedjarov. Carlsen är givetvis stor favorit och vill förstås revanschera sig efter att inte ha tagit de snabbare partierna, som spelades för några dagar sedan, på blodigt allvar. Det lär han dock göra denna gång om han inte ska förlora sitt anséende som världsmästare och undvika förödmjukande skriverier i norsk massmedia som inte riktigt förstår skillnaderna på blixtschack, snabbschack och klassiskt schack. Enligt Carlsen är det nämligen den sistnämnda spelformen som är den seriösaste. Sinquefield Cup saknar dock tyvärr dragserie vilket skulle ha lyft den spelformen ett steg i rätt riktning. Chris Bird är tävlingsledare









Läs de 3 kommentarernaIdag börjar Sverigemästarklassen sina tävlingar under SM i Eskilstuna. Lottningen i första ronden: GM Jonny Hector- GM Pontus Carlsson, FM Kaan Kücüksan-GM Axel Smith, IM Linus Johansson-GM Tiger Hillarp Persson, GM Pia Cramling-IM Rauan Sagit, GM Erik Blomqvist-IM Michael Wiedenkeller. SM-gruppen är både stark och öppen så vem helst kan ta hem segern. En farlig uppstickare som Kücüksan kan absolut inte räknas bort. Det var längesedan vi hade ett sådant jämnt SM och detta beror på att GM Nils Grandelius och GM Hans Tikkanen inte är med och kämpar om Sverigemästartiteln. Den förstnämnde har inte rosat SM-marknaden, som han borde, med tanke på sin super-GM-status, och Tikkanen är säkert mätt på SM-titlar och har andra prioriteringar. Mästar-Elit: FM Harald Lögdahl-IM Dan Cramling, FM Erik Malmstig-IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg-Anders Wengholm, Joakim Nyander-FM Jung Min Seo, FM Tom Rydström-GM Thomas Ernst. Mitt stalltips är att Lindberg blir en tuff nöt för de övriga deltagarna att knäcka.









Läs de 8 kommentarernaEn svensk schackbok - Schackets mästare - I huvudet på Ulf Andersson - har äntligen skrivits om Ulf Anderssons makalösa bedrifter i schackvärlden. Glenn Ek på Sportförlaget i Västerås visade ett genuint intresse efter en förfrågan av författarna. Schack har de senaste årtiondena alltmer betraktats som en sport med den snabbare betänketiden så schack bör klassificeras även i det facket. Andra populära kategorier är annars spel, vetenskap eller konst. Frilansjournalisten och schackälskaren Robert Okpu har tillsammans med språkläraren och IM Thomas Engqvist arbetat med boken i ur och skur och den har sänts till tryckeriet och planeras att säljas under SM i Eskilstuna 5 juli. På Schack.se finns djupintervjuer med Okpu och Engqvist som var för sig ansvarat för biografi- respektive partidel. Det finns också en fotodel med fotografier som de flesta aldrig har sett tidigare. Boken bör alltså tilltala tre kategorier, de som gillar biografier, de som vill se Uffes angreppspartier med moderna, pedagogiska kommentarer och de som vill se de nya fotografierna. Den boken som saknats i den svenska schacklitteraturen har alltså äntligen skrivits....









Läs kommentarenEn av världens genom tiderna starkaste spelare, Ex-världsmästaren Vladimir Kramnik, 43 år, har på Tata Steel-turneringens hemsida meddelat att han avslutat sin professionella karriär. Bakgrunden är att han tycker han uppnått allt som kan uppnås som schackspelare och nu vill ägna sig åt att undervisa schack för barn. Han nämner att det han varit med om som schackspelare varit ovärderliga mänskliga erfarenheter. Vi som följt Kramniks schackkarriär och upplevt milstolpen i schackhistorien när han besegrade Kasparov år 2000, med remivapnet Berlinvarianten i Spanskt, får vara tacksamma och nöjda över alla de partierna han producerat ända fram tills nu och önska honom lycka till och all välgång med sina framtida projekt.









KommenteraAlingsås Schacksällskap fyller 100 år 2019 och som ett led i firandet kommer det att arrangeras en parturnering i Alingsås 4-5 maj. Idag - 26 januari - är det premiär för turneringshemsidan. Jonas Dahlgren









aug 18

Recension av Jovanka Houskas opening repertoire – the Caro-Kann

Kommentera

I denna bok – opening repertoire – the Caro-Kann – presenterar internationella mästaren Jovanka Houska en komplett Caro-Kann repertoar som baseras på hennes egna framgångar i många år på internationell nivå. Boken är en uppdatering av hennes tidigare bok Play the Caro-Kann som kom ut 2007. Vem är då Jovanka Houska? Hon är nog mest känd för att ha vunnit damernas mästerskap i Storbritannien ett antal gånger. Hon har också spelat på toppborden för damlaget i OS.

Det som är de fundamentala nackdelarna med repertoarböcker är att de oftast fokuserar på en färg, i det här fallet svart. Väldigt ofta passar inte variantvalen med ens egen repertoar eftersom det i slutändan handlar om vilka preferenser man har inom de specifika variantvalen. Däremot om man är ny med en spelöppning så kan det vara värdefullt att ta del av en annan persons repertoar. Eftersom jag själv har Caro-Kann på min repertoar så ska jag försöka göra lite jämförelser med Houskas generaliseringar och rekommendationer och hoppas att detta upplägg kan vara givande för de läsare som funderar på att köpa denna bok i syfte att lära sig att spela Caro-Kann.

Redan i introduktionenen går Houska lite ytligt igenom skillnaderna mellan 3.Nc3 och 3.Nd2 (efter inledningsdragen 1.e4 c6 2.d4 d5). Hon skriver så här: ”One of the advantages of 3.Nc3 is that Black has no useful move other than relinquishing the centre with 3…dxe4, allowing the white knight to reach the central square e4 (3…g6 is a possibility, but is more in the realm of the Modern Defence than this book). It is because of this factor that the ´´Main Line´ (3.Nc3) is probably the most principled test of the Caro-Kann. Structurally White neither goes all out for an attack, nor does he directly attempt to refute the whole opening. Instead, he tries to seize as much space as possible, using the light-squared bishop as a target whilst concentrating on his central superiority. White can also play the similar 3.Nd2. For the purpose of our repertoire, there is no difference between this and 3.Nc3 as Black can simply exchange pawns on e4. However, I do feel that the move 3.Nd2 allows Black some extra options: the main one is 3…g6 and, among others, there’s the little-known move 3…Qb6.” Detta är intressant för hade jag skrivit om skillnaderna mellan 3.Nc3 och 3.Nd2 så hade jag menat att 3.Nd2 praktiskt taget forcerar 3…dxe4 till skillnad från 3.Nc3 som ger svart de extra möjligheterna 3…g6 och 3…b5. Houskas extra förslag på 3.Nd2 var 3…g6 och 3…Qb6 men eftersom vit i båda fallen har möjligheten att spela 4.c3 (till skillnad från när en springare står i vägen på c3) som i det första fallet neutraliserar löparen på g7 och i det andra fallet ger svarts dam en högst oklar funktion på b6 (står inte damen i förlängningen dåligt på b6?) känns dessa förslag mindre logiska. Det är i alla fall så jag har förstått (sedan jag var junior!) varför 3.Nd2 kom på vits agenda eftersom man ville eliminera möjligheten 3…g6. Genom att spela 3.Nd2 slapp man helt enkelt lära sig en massa teori efter 3.Nc3 g6. Här noterar jag för övrigt att Houska vill kalla draget 3…g6 efter 3.Nc3 som Moderna Försvaret men i och med att svart redan har spelat 1…c6 och 2…d5 så har vi  bevisligen ett Caro-Kann försvar som inte alls är beroende av att löparen utvecklas längs diagonalen f8-a3. Det Moderna Försvaret karakteriseras  av dragen …g6, …Bg7 och …d6 följt av någon slags bondeaktivitet på damflygeln och en väntan med att utveckla g8-springaren. Redan en sådan här ganska generell inledning kan alltså leda till diametralt olika synsätt om hur man ska förhålla sig till ett drag, en variant eller en öppning. En repertoarbok är med andra ord egentligen den subjektiva uppfattningen man har om en specifik öppning så den bok vi ska förhålla oss till är snarare Houskas Caro-Kann. Hon erkänner tidigt i inledningen, och detta är originellt, att hon skamlöst kopierar stormästarna Riazantsev, Laznicka, Andreikin, Dreev, Lalith och Gunina för att nämna några stycken. Hennes argument lyder ”After all, why not have a top grandmaster play your opening for you? Detta gör en lite förvirrad för nu börjar man tänka att hon helt och hållet har kopierat av deras repertoarer men man vet inte i vilken omfattning hon själv börjat lägga sig i analyserna och startat den kreativa processen eftersom det inte är något som bekräftas under läsningens gång.

Vad är det då för repertoar hon rekommenderar om vi utgår från de olika varianterna?

Kapitel 1 börjar med huvudvarianten 1.e4 c6 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Bf5 5.Ng3 Bg6 6.h4 h6 7.Nf3 Nd7 (här skriver Houska att hon i sin första bok var kritisk till 7…Nf6 och 7…e6 men eftersom Carlsen har spelat det måste det beaktas! Hon till och med rekommenderar läsaren att inkludera detta i sin repertoar men utan att ange några varianter) 8.h5 Bh7 9.Bd3 Bxd3 10.Qxd3 e6! (Detta drag menar Houska är det mest flexibla till skillnad mot 10…Nf6 och 10…Qc7.) 11.Bf4.

Kapitel 2 tar upp 11.Bd2.

Kapitel 3 handlar om f4-planen som kan utföras efter 6.f4 direkt eller i kombination med 6.Bc4 alternativt 6.Nh3.

Kapitel 4 tar upp planen att manövrera g1-springaren till f4 eller h4 för att sätta tryck på g6-löparen. Detta kan göras efter 6.Bc4, 6.B1e2 eller 6.Nf3.

Kapitel 5 – 7 tar upp Panov-Botvinnik-angreppet efter 1.e4 c6 2.d4 d5 3.exd5 cxd5 4.c4 Nf6 5.Nc3 Nc6. I sin första bok hade hon rekommenderat 6.Nf3 Bg4 7.cxd5 Nxd5 8.Qb3 Bxf3 9.gxf3 Nb6 (istället för det supersolida 9…e6 men det finns inget nytt att lägga till teorin menar hon) men fått problem efter 10.d5! I denna bok rekommenderar hon istället det ambitiösa 6…g6. I kapitel 7 tar hon sedan upp det viktiga 6.Bg5 där hon rekommenderar det solida 6…e6. Lite överraskande med tanke på att det just här finns många intressanta dynamiska fortsättningar som skulle rimma med tanken att kunna spela för tre resultat som är den röda tråden i denna bok. I sin förra bok rekommenderade hon 6…dxc4 7.Bxc4 h6!?

Kapitel 8 fortsätter med avbytesvarianten men istället för att spela Panov med 4.c4 är det 4.Bd3 som behandlas. Hon rekommenderar uppställningen 4…Nc6 5.c3 Qc7 i syfte att förhindra vits Bf4. Hon tycker inte om 5…Nf6 6.Bf4! som är huvudvarianten inom detta system. Detta är ett typiskt exempel på en högst personlig preferens.

Kapitel 9-11 behandlar framskjutningsvarianten 3.e5 och här rekommenderar hon precis som i sin förra bok 3…c5!? (istället för det normala 3…Bf5) . Kapitel 9-10 handlar om 4.dxc5 e6. Hon skriver om 4…Nc6 följande: ” I would also recommend the reader investigate the complex 4…Nc6!?. The resulting play is again very double-edged, but Black can develop his bishop to g4.” Vill man alltså spela 4…Nc6 finns det ingen annan information att hämta i denna bok utan då får man vända sig till Dreevs Attacking the Caro-Kann som uteslutande handlar om 3.e5, fast utifrån vits perspektiv. Kapitel 11 handlar om alla viktiga drag utom 4.dxc5, det vill säga 4.Nf3, 4.c4!? och 4.c3?!

Kapitel 12 som handlar om Fantasivarianten 3.f3 bemöts med samma recept som i den förra boken, nämligen med 3…dxe4 (istället för det solida 3…e6) 4.fxe4 e5 5.Nf3 Bg4. ”The position is dynamic, open and critical.” skriver hon.

Kapitel 13 har döpts med namnet The Pseudo-Panov: 2 c4. Efter standarddragen 2…d5 3.cxd5 (3.exd5 Nf6!?) 3…cxd5 4.exd5 Nf6 går hon igenom de tre varianterna 5.Bb5+, 5.Qa4+ och 5.Nc3.

Kapitel 14 är den så kallade tvåspringarvarianten som uppkommer efter dragföljden 2.Nc3 d5 3.Nf3 Bg4. Här börjar hon med att förklara hur svart kan vara så villig att byta av sin vitfältslöpare. Enligt henne finns det tre argument. Det första argumentet är att svarts bönder kommer att vara placerade på vita fält (en uppställning i stil med a6, b7, c6, d5, e6, f7, g6, h7 är inte alls osannolik i analogi med Schlehtervarianten). Det andra argumentet är att ställningen inte är öppen. Det tredje argumentet är att taktiska möjligheter elimineras om svart envisas med att hålla löparen utanför bondekedjan utan att vilja byta den mot f3-springaren.

Kapitel 15 går igenom Kungsindiskt i förhand med 2.d3 d5 3.Nd2 e5 4.Ngf3 Bd6. Hon fokuserar på dragen 5.Be2, 5.d4, 5.Qe2 och 5.g3.

Kapitel 16 slutligen går igenom ovanliga varianter. A) 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.f3 = Blackmar-Diemer gambit, B) 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Bf5 5.Nc5, C) 2.Ne2, D) 2.Nc3 d5 3.Qf3, E) 2.Nf3 d5 3.exd5 cxd5 4.Ne5, F) 2.f4 samt G) 2.b3

Boken rekommenderas till svartspelare som vill ha en Caro-Kann-repertoar med inriktning på de tre resultaten vinst, remi och förlust. Houskas arbete rekommenderas förstås också till Caro-Kann-spelare som vill jämföra sina varianter med Houskas. Vad gör vitspelarna då som väntar på de nya rönen inom Caro-Kann samlade in en bok? Ja, de väntar på recensionen om Attacking the Caro-Kann av Alexei Dreev.