Den 15 mars håller Ulf Andersson ett föredrag på Stockholms Schacksalonger. Föreläsningen handlar om årets kandidatturnering, där vinnaren får utmana Anand om världsmästartiteln.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
Årets SM-grupp består av Hans Tikkanen, Nils Grandelius, Johnny Hector, Tiger Hillarp, Pia Cramling, Pontus Carlsson, Stellan Brynell, Axel Smith, Michael Wiedenkeller och Bengt Lidberg.
(Recensionen är skriven av IM Thomas Engqvist.)
Recension av Chess Analytics – The Method of Logical Analysis av Efstratios Grivas
Nu har det kommit ut en ny bok på det amerikanska förlaget Russel Enterprises av den grekiske stormästaren Grivas. Den fråga man ställer sig när det kommer ut en ny schackbok, som inte handlar om spelöppningar, är vad som är nytt i relation till tidigare litteratur om samma ämne.
Enligt den något luddiga titeln handlar det om schackanalyser och att träna med en stormästare. En sådan här titel har fördelen att man inte behöver förhålla sig inom snäva begränsningar. Vad är det då för schackanalyser det handlar om?
Tyngdpunkten förläggs på typiska mittspels- och slutspelsteman samt strategiska planer. Sådana böcker finns det gott om redan så vad är det som gör det värt att köpa just den här boken? Det räcker inte att boken är rykande färsk och således innehåller många nya partier och partiexempel. Boken innehåller många matnyttiga saker för både den vanliga klubbspelaren, som kommer att öka sin grundläggande och generella förståelse, men även för den avancerade som är mer intresserad av undantagen eller ovanliga teman.
Det jag själv tyckte var intressant var en del slutspel som inte är vanligt förekommande i litteraturen eller ens i normala schackpartier. T.ex. behandlas det mycket ovanliga slutspelet torn mot springare och tre bönder utförligt. Det här slutspelet anses i normalfallet vara remi och det var en överraskning för mig. Det är intressant att han utgår från kompletta partier och t.o.m. blixtpartiet Carlsen-Ivanchuk, Moskva 2007 skärskådas så att man kan se hur det ovanliga slutspelet har uppstått.
Ett annat ovanligt slutspel som behandlas är torn mot löparparet med två sammanhängande bönder på kungsflygeln. Sådana här exempel visar med vilken spännvidd Grivas skriver och det är ingen tvekan om att boken i stor grad har skrivits till honom själv. Detta ser jag dock som ett stort plus eftersom man kan vara säker på att ett genuint engagemang ligger bakom. Det är viktigt att många nya infallsvinklar behandlas i schack och denna bok får därför sägas vara originell och väl värd sina pengar. Eftersom Grivas är en välrenommerad schacktränare har han också ett kapitel som handlar om hur det går för hans adepter.
Ett kapitel om slutspelet har rubriken Losing a Drawn Rook Ending och handlar om vilka misstag som gjordes. Ett studium av det kapitlet kan förbättra ens egna praktiska chanser i typiskt förekommande tornslutspel avsevärt. Det märks att det är en erfaren schacktränare som har skrivit boken för han avslutar varje avsnitt med en kort sammanfattning. Detta gör att boken håller måttet i ett pedagogiskt perspektiv.
Boken vänder sig i princip till alla schackspelare som inte vill ha en bok om öppningar eller dataanalyser. Rekommenderas!






Senaste kommentarer