Flamberg – Duras,O [C33]
Abbazia-turneringen, 1912
1.e4 e5 2.f4 exf4 3.Bc4 Nc6 GM John Shaw påstår i sin nya bok om Kungsgambit att detta springardrag är vederläggningen av varianten Löpargambit i Kungsgambit. GM Simon Williams har med sin ännu nyare DVD om Kungsgambit vederlagt Shaws analyser. 4.d4? F. Englund som har kommenterat partiet i TfS 2/1912 sätter frågetecken på detta. Långt bättre är 4.Nf3 skriver Englund men då borde väl 4…g5 vara bra? Red. anm. 4…Nf6 5.e5 d5 6.Be2 Textdraget förhindrar …Bg4. – Englund 6.exf6 dxc4 vore förmånligare för svart. – Englund 6…Ne4 7.Bxf4 f6 8.Nf3 fxe5 9.Nxe5 Nxe5 10.Bxe5 10.dxe5 Bc5 – Englund 10…Bb4+! 11.c3 0-0! 12.Bf3 12.cxb4 Nf2 – Englund 12…Qg5 13.Nd2
 |
Svart drar och vinner.
13.cxb4 Qe3+ 14.Qe2 Qc1+ 15.Qd1 Qxb2 16.Nd2 Rxf3! 17.gxf3 Nxd2 analyserar Englund men Houdini 4 ser följande vackra variant som vederlägger Englunds analys: 18.Qxd2 Qxa1+ 19.Kf2 Qxh1 20.Qg5. Det hade alltså varit bättre att ta ut remischackar med 15…Qe3+ Red. anm. 13.0-0 Qe3+ 14.Kh1 Nf2+ 15.Rxf2 Qxf2 16.cxb4? Rxf3 17.gxf3 Bh3 – Englund 13.Bxe4 dxe4! – Englund Se ovanstående diagramställning. 13…Rxf3!! Det är verkligen ursäktligt att vit förbisåg detta kvalitetsoffer skriver Englund. 14.gxf3 14.Nxf3 Qxg2 15.Rf1 Nxc3 16.bxc3 Bxc3+ 17.Nd2 Bg4-+ Houdini 4 14…Qh4+ 15.Ke2 Qf2+ 16.Kd3
 |
Hur fortsätter svart?
Se ovanstående diagramställning 16…Nxd2? 16…Nc5+ 17.dxc5 Bf5+ 18.Ne4 dxe4+ 19.fxe4 Rd8+ 20.Bd4 Bxc5 21.exf5 Bxd4 och svart vinner skriver Englund. 17.cxb4?
 |
Matt i två drag.
Se ovanstående diagramställning. Med 17.Qe2! Ne4 18.Raf1 Qxe2+ 19.Kxe2 Nxc3+ 20.bxc3 hade nu vit kommit i fördel. – Englund 17…Nc4 0-1 ”Ett ytterst intressant parti.” – Englund 17…Bf5+ 18.Kc3 Qe3# Houdini 4
Det är intressant att göra dessa jämförelser mellan F. Englund och Houdini 4 och nog höll väl Englund en tillräckligt hög nivå med sina analyser för 102 år sedan? Vad säger läsaren?
Sveriges Schackförbund meddelar att det blir sommaruppehåll när det gäller att lägga in äldre TfS-årgångar på sin hemsida. Glädjande nyheter är dock att de 17 första årgångarna utlovas under hösten. Detta är något att se fram emot då de flesta av oss inbitna TfS-läsare inte har tillgång till just dessa. Många, särskilt den äldre generationen, har säkert samlingar från 50- och 60-talen och framåt i tiden men det blir betydligt glesare ju längre bak i tiden man går. Vad är det som är så intressant med ödesåret 1912? Många erinrar sig säkert detta årtal som det året då Sveriges störste författare August Strindberg (1849-1912) gick ur tiden, han som sensationellt blev utan Nobel-priset för litteratur. En annan tragisk händelse på internationell nivå var när Atlantångaren Royal Mail Steamer Titanic tragiskt gick under den 10 april på sin resa från Southampton till New York genom att kollidera med ett isberg och på bara ett par timmar sjönk till havets botten. Ur schacklig synvinkel anses 1912 som det sista året Rubinstein spelade på topp. En storhetsperiod som varade från 1907 till 1912. När sedan det första världskriget tog vid var Rubinstein sig aldrig lik vilket bland annat märktes i den stora Sankt Petersburgsturneringen 1914. I marsnumret kan man ta del av partier från turneringen i San Sebastian med storheter som bland andra Rubinstein, Nimzowitsch och Tarrasch. Partier från San Sebastian 1912 fortsätter att publiceras även i april, maj och juni-numret men i det femte numret (april-maj) får vi också ta del av simultanpartier i Göteborg med Marshall som anförare. Stockholm 25 juni – 7 juli 1912 hade sin sjätte kongress med turneringar och det var fint deltagande då Aljechin kryddade tillställningen och var med i mästarturneringen. Detta är naturligtvis en höjdpunkt för den som vill spela igenom alla kommenterade partierna med Aljechin. Det spelades sammanlagt elva omgångar i den högsta gruppen. I sann demokratisk anda presenteras också samtliga partier från Första klassens turnering som varade i femton omgångar. Alla dessa partier kan man spela igenom från nummer 7-9. Stora spelare som Rubinstein, Aljechin och Marshall figurerar även i de sista numren av årgången i spridda partier och turneringar.
Vi ser nu fram emot de 17 årgångarna som återstår! Efter en välbehövlig semester ska tilläggas.
Laddar ...
9 juli 2014 klockan 17:42
Rubinsteins misslyckande i St Petersburg 1914 var väl snarast en följd av det olycksaliga turneringsformatet? Han startade dåligt (sannolikt på grund av oträning, efter de många turneringsframgångarna 1912 spelade Rubinstein knappt alls 1913) och hann aldrig hämta in försprånget i den korta förturneringen. Lasker å sin sida fick ju möjlighet att hinna i kapp Capablanca i segrarturneringen. Turneringens utformning påverkades av det spända världsläget (trots att den spelades två månader innan skotten i Sarajevo) genom att spelare som Schlechter, Duras och Maroczy från Österrike-Ungern (plus tysken Teichmann) tackade nej till deltagande eftersom krigsrisken ansågs överhängande. En redan fantastisk turnering hade blivit än mer spännande om alla ursprungligen inbjudna kunnat medverka och vi fått en enkel- eller dubbelrondig turnering med 16 deltagare!
11 juli 2014 klockan 09:57
Lasker släppte 2 remier i segrargruppen. Om Rubinstein varit där som 6:e spelare (vilket för mig är obegripligt att de bara hade 5 spelare; men de ville väl ha en vilodag) hade han behövt vinna först ett särspel mot Bernstein. Då hade han kommit in på 5p och Capablanca hade 8 p. Lasker släppte sen bara två remier. Om nu Rubinstein återhämtat sig och spelat sig i form så att han kunde ta 100%, vilket inte skulle vara troligt, så hade han i segrargruppen behövt spöa Lasker med 2-0 och då kommit upp i 15 p och Lasker på 13,5 p. Capablanca måste då vinna med 2-0 mot Lasker för att få 15 p. Alla dessa scenarion ter sig för mig helt orimliga. Men det är klart vem trodde att Lasker skulle spela så bra i segrargruppen? Rubinstein eller Bernstein borde dock ha fått chansen att spela med i segrargruppen då 5 eller 6 spelare inte påverkar antalet ronder. På så sätt kan jag hålla med dig om att Rubinstein missgynnades. Summerar man detta kan jag bara säga att jag inte håller med dig om att Rubinsteins misslyckande berodde på turneringsformatet utan snarare berodde det på hans oträning/frånvaro. Däremot kan jag hålla med dig om att Lasker troligen fick en boost av att kunna jaga kapp Capablanca i segrargruppen och att Capas spel kanske sänkte sig något för att med remispel kunna behålla sin ledning.
18 juli 2014 klockan 23:43
Du missförstod mig en aning, Willy! Med ”Rubinsteins misslyckande” syftade jag enbart på det faktum att han efter en dålig start (sannolikt på grund av oträning) inte hade någon riktig chans att ta sig till segrargruppen, inte att han skulle vinna turneringen om han hade lyckats spurta i kapp i förturneringen (för det var försprånget som behövde inhämtas på tok för stort). Sedan uttryckte jag bara min egen åsikt om det i mitt tycke suboptimala formatet. Det hade som sagt varit mycket intressantare med en större enkelrondig turnering (men det hade ju förutsatt deltagande från de uteblivna österrikisk-ungerska spelarna) eller en dubbelrondig turnering med de som faktiskt kom till start.