Av 160 röster (eller klickar) har det 69 gånger uttryckts en vilja av att medverka till en sponsring av en svensk bok om Ulf Andersson. 70 klickar uttryckte en motsatt vilja och 19 röster förhöll sig i ett ingenmansland. Säkert kan det finnas några fler ja-röster bland de sistnämnda om dessa planer om en Ulf Andersson-bok konkretiseras och blir av. Vi lär återkomma till detta intressanta ämne till hösten nu när vi vet att det verkar finnas ett tillräckligt stort intresse av att stödja ett sådant här bokprojekt.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
På frågan ”Vilken typ av schackböcker föredrar du att läsa” röstade de flesta (42 röster = 34%) på mittspelsböcker. Med mittspelböcker menas främst böcker om strategi och taktik där man lär sig olika metoder för typiska mittspelsställningar. Även böcker om hur man räknar varianter och bedömer samt planlägger sitt spel räknas till denna kategori. På andra plats kom biografier med 24 röster = 20%. Detta är kanske den mest njutbara kategorin av böcker med tyndgpunkten på partisamlingar av en specifik spelare. På tredje plats kom överraskande öppningsböcker med endast 20 röster = 16%. Om det nu är så att de flesta föredrar mittspelsböcker och biografier varför satsar schackförlagen så hårt på öppningsböcker? Dessa böcker har inte samma tidlöshet som de två förstnämnda kategorierna som kan läsas med stor behållning för resten av livet om kvalitén är tillräckligt hög. På fjärdeplats i omröstningen kom annan litteratur med 14 röster = 11%. Annan litteratur skulle kunna vara smalare kategorier som korrespondensschack, problemschack, studier eller schackpsykologi och så vidare. Historiska böcker kom femma med 10 röster = 8% och turneringsböcker sexa med 7 röster = 6%. Mycket överraskande kom slutspelsböcker sist i denna omröstning med endast 5 röster = 4% trots att det är ett omvittnat faktum att slutspelet är den viktigaste fasen att studera. En bok som poängterar detta faktum är exempelvis Amateur to IM – Proven Ideas and Trainings Methods av Jonathan Hawkins som avancerade snabbt tack vare sina slutspelsstudier. Det är i slutspelet som man lär sig hur pjäserna fungerar. Bondeslutspel är också ett effektivt sätt att förbättra sin varianträkning som flera pedagoger har framhållit.
Enligt Schacksnacks undersökning är det 65% (35 röster) som är för att man inte inför några regler om hur länge ett parti måste pågå. I de två senaste turneringarna som Schacksnack bevakat, Norway Chess Classic och International Chess Open på Lidingö har det varit reglerat att partierna måste pågå i minst 40 drag. Det var bara 24% (13 röster) som var för att man hade en gräns på exempelvis 30 drag. 11% (6 röster) röstade varken för eller emot.
Förra veckans fråga löd:
Spelar du mot en motståndare eller med en partner när du spelar schack?
Vi hade följande tre svarsalternativ:
A) Jag spelar mot en motståndare som försöker bryta ner mig och som jag vill besegra enligt spelets alla regler och sportsmannaregler.
B) Jag spelar mot en partner där vi skapar något tillsammans. Motståndaren är schackspelets obönhörliga logik eller mig själv eftersom jag vill förbättra min ranking.
C) Jag tänker inte i dessa banor överhuvud taget.
Inte helt oväntat blev det flest röster på alternativ A och C. Alternativ A fick 50 röster av 100 medan alternativ C fick 38 röster. Vad kan vi dra för slutsatser av denna ovetenskapliga undersökning? Ca 10 % (12 röster) ser partnern som en medskapare av partiet där motståndaren snarare är schackets egen logik i kombination med att man tävlar med sig själv. Ca en tredjedel av rösterna befattar sig inte med motståndarbegreppet överhuvud. Hälften har helt klart titulerat sig en definierad motståndare i sina partier. Verkligheten är kanske att vi vandrar mellan dessa alternativ beroende på vad vi har för förhållande till schackpsykologi vid just det specifika tillfället.
Nu är det en helt ny omröstning i högerspalten. Denna gång handlar det om snabbremiernas vara eller inte vara.




Senaste kommentarer