Vinnarreceptet i lagspel är att vinna med ”minsta möjliga marginal”
Allsvenskan för säsongen 2018/19 är avslutad efter att avslutningsronderna i Elitserien och Superettan gått i Malmö under tre riktigt vackra och soliga vårdagar. En och annan schackspelare sågs faktiskt spankulera omkring i närheten av stadsbiblioteket i den stora inbjudande slottsparken, Malmös hjärta vad gäller rekreation och otvunget friluftsliv sedan slutet av 1800-talet.
Elitserien var inte helt oväntat en, in i det längsta, helt öppen historia, men att den skulle vara det, mellan sex lag, var en överraskning. När krutröken skingrats hade de sex översta lagen i prislistan placerat sig i fallande ordning och med kompletterande matchpoäng på följande vis: 1: LASK 15, 2: WASA SK 13, 3: Limhamns SK 13, 4: Stockholms SS 11 5: Västerås SK 11 6: SK Rockaden, S 10.
Det är säkert en och annan som läser detta noggrannt och som efter en stunds reflektion höjer på ögonbrynen att Stockholmslaget SK Rockaden endast placerade sig sexa. Det är extraordinärt för den normalt solida Stockholmsklubben, som inte haft en sådan placering så långt ner i prislistan sedan 1975, det vill säga för så länge sedan som 43 år sedan. Studerar man ingående partipoängen på schack.se skulle laget placera sig 3-4 men som alla vet är det matchpoängen som styr och det innebär att om det blir för många 4.5-3.5-resultat, åt fel håll, kan även ett starkt lag sjunka många placeringar ner i det avgrundsdjupa träsket.
Västerås SK och Stockholms SS gjorde starka och välförtjänta bedrifter och det sistnämnda laget rörde om ordentligt i grytan med sin seger mot Wasa SK, ja faktiskt, med minsta möjliga marginal. Nyckelpartiet utspelade sig på bord 2 där oerhört starkt spelande (GM) Jonathan Westerberg lyckades besegra solida GM Pia Cramling. Det partiet banande dessutom vägen för hans tredje, dock inte sista, GM-norm. 7 poäng av 9 är mycket starka papper i spel på toppborden i Elitserien under en säsong. Vi hänvisar till Schack.se som i en inlaga fördjupat sig i hans extraordinära bedrift.
LASK avgjorde svenska mästerskapet för lag 2018/19 när de avgjorde i sista ronden med minsta möjliga marginal, alltså 4.5-3.5 mot Wasa SK. Det hjälpte inte att schackgeniet GM Alexei Shirov spelade gudomligt i ett dubbelt tornslutspel mot GM Sune Berg Hansen på bord 3 när GM Tiger Hillarp Persson och IM Björn Ahlander vann fina teknikvinster mot Rauan Sagit respektive Bo Lindberg på bord 4 och 6.
De flesta läsare har nog förstått, efter det inledande referatet, att det verkar som att knepet att vinna Elitserien är att vinna med minsta möjliga marginal och undvika att förlora knappt. Det är matchpoäng det handlar om och inte partipoäng. Glöm partipoäng! När Västerås SK besegrade SK Rockaden, U, i sista ronden blev siffrorna 7-1 men det blev bara två futtiga matchpoäng. Det gäller alltså att vinna alla matcherna med minsta möjliga marginal och då handlar det matematiskt om sju remier och en vinst i nio matcher. Det laget som klurar ut vem som har störst vinstchanser på sitt bord i samtliga matcher kan spela snabbremier i alla de övriga 63 partierna och ändå vinna Elitserien överlägset med maximala 18 matchpoäng. Så enkelt är det men ändå så svårt, eller? Det handlar ju bara om att vinna nio partier. Frågan är vilka partier som ska vinnas? Eller man kan spela på som vanligt ända tills någon vinner och sedan är det bara att spela remi för de övriga. Detta är inte så svårt om man inte låter individualismen spela in. Laget framför allt! Detta är något för de berörda lagledarna/lagstrategerna att fundera på inför säsong 2019/20.
Här kommer bilder i urval av Lars OA Hedlund från det välordnade arrangemanget med bland annat välsmakande och inte alls dyrt kaffe.

GM Alexei Shirov vann ett mycket fint dubbelt tornslutspel mot…(Foto: Lars OA Hedlund)

GM Sune Berg Hansen (Foto: Lars OA Hedlund)




Senaste kommentarer