Grandmaster Daniel King examines the game Geller vs Fischer from the Interzonal 1970.
Schacksnack har en ny omröstning längst upp i högerspalten. Frågan gäller huvuvida Gideon Ståhlberg, Ulf Andersson eller Nils Grandelius är att betraktas som Sveriges genom tiderna starkaste schackspelare. Det finns ju lite olika måttstockar att beräkna detta genom till exempel ratingprestationer, hårt motstånd över tid eller hur vederbörande har bidraget till schackets utveckling. Beroende på perspektiv och hur insatt man är i denna komplexa fråga kan svaren skifta. Vad säger Schacksnacks läsare?
Sverigemästarklassen och övriga grupper arrangeras i Uppsala 27 juni - 6 juli. Tio spelare kämpar om Sverigemästartiteln och dessa är i ratingordning: GM Platon Galperin, IM Isak Storme, IM Jung Min Seo, GM Erik Blomqvist, IM Martin Lokander, GM Tiger Hillarp Persson., IM Milton Pantzar, IM Hampus Sörensen GM Jonny Hector och IM Axel Falkevall. SM-gruppen är i år stark och öppen så nästan vem helst kan ta hem segern men det skulle inte vara osannolikt om GM Jonny Hector avgår med segern. I SM-sammanhang brukar gedigen erfarenhet väga mycket tyngre än tillfälliga ratingtoppar. Mästar-Elit: IM Michael Wiedenkeller, IM Ludvig Carlsson, IM William Olsson, FM Eric Thörn, IM Tommy Andersson, IM Bengt Lindberg, FM Joar Östlund, FM Alexander Ström-Engdahl, Andreas Landgren och Harald Ljung. Mitt stalltips är att FM Joar Östlund som är en starkt utvecklande spelare kommer att avancera till Sverigemästarklassen.
GM Daniel King går igenom det enda seriösa partiet schackgeniet Ulf Andersson spelade mot ett annat schackgeni, nämligen Robert James Bobby Fischer. Det spelades i Siegen 1970 och King menar att detta parti måste ha påverkat Andersson mycket eftersom han därefter baserade sin karriär på det ökända Treradersförsvaret.
Fischer öppnade med Larsens öppning 1. b3 och partiet mynnade snart ut i Igelkottförsvaret, som det heter på engelska – Hedgehog – fast med omvända färger. Normalt spelar man ett system, där man ställer upp sig på de tre bakersta raderna, som svart, men här spelar Fischer det alltså som vit.
Du som händelsevis aldrig har sett detta parti har många godbitar framför dig, inte minst de otaliga svarta vinsterna som Andersson har med detta minst sagt giftiga system. Det började bland annat med en vinst mot Karpov som världsmästare i Milano 1975…
Grandmaster Daniel King examines the game Fischer vs Taimanov from the Interzonal 1970.
Grandmaster Daniel King examines the game Fischer vs Rubinetti from the Interzonal 1970.
GM Daniel King analyserar partiet Fischer-Ibrahimoglu, från Siegen-olympiaden 1970. Det är ett tekniskt mästerverk som visar hur man spelar med löparparet i en symmetrisk ställning och därmed fortsätter i en tradition som utgår från Steinitz modellpartier med samma tema. Partiet visar först dominans på de vita fälten och sedan är det de svarta fälten det handlar om. Det mest häpnadsväckande för många angreppsspelare är att Fischer lämnade f2-bonden hemma för att undvika att försvaga kungsställningen. Partiet visar att Fischer hör hemma i samma kategori av strategiska spelare som Capablanca och Andersson. För dessa spelare är f-bonden untouchable. Det är nyckelrutorna som är det viktiga, inte spekulativa angrepp.
Watch French chess grandmaster Maxime Vachier-Lagrave attempt to defeat Hikaru Nakamura’s Puzzle Rush record of 55 in this two-hour stream live on Twitch!
Daniel King fokuserar på temat med den garderade springaren på sjätte raden och har hittat ett simultanparti mellan Michel-Nimzowitsch som belyser just detta. Partiet har vissa paralleller till Johansson-Lindberg som vi tittade på i förrgår. Parallellen är att det är damflygelspringaren som avancerar till de vitalare delarna av vits ställning för att sedan dra sig tillbaka, enligt Steinitz principer om den flexibla springaren. Det som är extra ordinärt med det här partiet är att det är den tillbakadragna springaren som ändå bidrar till slutstöten i partiet. Så ännu en gång ges chansen att följa med på en damflygelspringares heroiska vedermödor. Vilken fighter!
I samband med det fina partiet som Carlsen vann mot Karjakin är det många som har associerat slutställningen med det klassiska 16:e VM-partiet Karpov-Kasparov, Moskva 1985. Det sistnämnda partiet måste anses vara ett av världens bästa modellpartier, jämförbart med Bogoljubov-Aljechin, Hastings 1922, eftersom det introducerade många revolutionerande idéer som offrandet av en centrumbonde i Kasparovgambit i Sicilianskt och maximalt avancemang av springarbönderna i syfte att krama ur den maximala energin i svarts ställning för att med god marginal kompensera för det centrala bondeoffret. Vi har här en typisk krock mellan materialism och atombombsdynamik. Andra klassiska idéer som genomfördes var etablerandet av den så kallade Anderssen-springaren, det vill säga att en garderad springare på sjätte raden i princip är en vinnande enskild faktor, eftersom den har ett värde motsvarande minst ett torn. Vi kan också notera det ekonomiska spelet med damen vilket innebär att damen i det längsta står kvar på rutan d8 eftersom så mycket energi redan finns inbäddad i den magiska utgångsrutan med tanke på dess centrala placering. Många nybörjare gör misstaget att flytta damen från denna, i högsta grad, utmärkta ruta till en sämre ruta, istället för att utnyttja dess potential från utgångsrutan. Det mest berömda exemplet är nog miniatyrpartiet 1 d4 Nf6 2 Nd2!? e5!? 3 dxe5 Ng4 4 h3?? Ne3!! och vits dam på d1 är instängd på grund av att svarts dam på d8 sätter matt efter 5 fxe3 Qh4+ 6 g3 Qxg3#. Ett talande exempel som visar värdet av att hålla linjerna och diagonalerna öppna för de båda spelarnas damer. Kontrasten är ju slående.
Genom att grundligt sätta sig in i nedanstående modellparti kan alltså kunskaper inhämtas som speglar en historisk utveckling från mitten av 1800-talet, då schackgeniet Adolf Anderssen (1818-1879) verkade, till supermodernt schack a lá Garry Kasparov.
Noterbart är att Kasparov analyserade de primära öppningsvarianterna i det skakiga och riskabla Aeroflot-flygplanet från Baku till Moskva på ett magnetschackspel. Det var sådana bedrifter som gjordes på den högsta mänskliga nivån innan datorerna i det 21:a århundradet fullständigt ändrade riktningen för hur schacket skulle vidareutvecklas. Det är där vi står nu, i skuggan av AI.
Grandmaster Daniel King examines the game Chiburdanidze vs Dvoirys from the Soviet Championship semi-final 1980.
Valentina Gunina spelade ett spektakulärt parti mot fransyskan Marie Sebag i Cairns Cup 2019, vars populära tv-sändningar tidigare har publicerats på Schacksnack. För dig som inte har haft tid att titta på dessa sändningar presenteras ett av de mest uppseendeväckande partierna av Daniel King. Om du inte vill se hela videoklippet kan du spola fram till 10.33 då ett ytterst häpnadsväckande drag upptäcktes i en av bivarianterna till partiet. Om du upptäcker draget utan datorhjälp är du ett taktiskt snille.




Senaste kommentarer