Vad är schack? Text och foto Axel Smith.
Nyligen skrev Kasparov en recension som handlar om schackdatorernas utveckling. Enligt honom är schack: ”A unique cognitive nexus, a place where art and science come together in the human mind and are then refined and improved by experience.”
Men kan man verkligen mena att schack är både konst och vetenskap? Jag har alltid tänkt på det som en tävling i första hand.
Det finns några försök på definitioner av konst, t.ex. Clive Bell som 1914 menade att konst är sådant som framkallar ”den estetiska känslan” hos betraktare, eller Robin George Collingwood som 1938 definierade konst som ett fantasirikt och ordnat uttryck av känslor. Problemen med dessa definitioner, menade konstvärlden, var att de inkluderade en värdering – det bör ju även finnas usla konstverk som inte alls lyckas framkalla någon estetisk känsla. George Dickies institutionella konstteori från 1984 menar, förenklat, att något är konst ifall konstnären anser det. Mer behövs inte. Det räcker dessutom att en annan person ställer ut ett objekt för att det ska vara konst. Därmed bör ju åtminstone en del schackpartier kunna räknas som konst.
Ett kännetecken för konsten är dock frånvaron av omedelbar nytta. Konst finns endast till för sin egen skull – L’art pour l’art – och själva tävlingsmomentet i schack gör att åtminstone jag har svårt att se det som konst. Konst är kravlöst skapande, medan schack är ett skapande med massvis av krav.
Kan man betrakta schack som en vetenskap? Om vetenskap är klart och tydligt vetande, då kan inte schacket räknas som en sådan. Räcker det däremot med strukturerat utforskande och välorganiserad systematisering – då faller schacket inom ramen för en vetenskap. En lite annorlunda sådan, måste man väl dock ändå lägga till. De senaste åren har schacket fått mycket uppmärksamhet i media i Norge, och har dessutom tagit steget från kultursidorna till sportsidorna.
I VG vann Magnus Carlsen en omröstning om ”Årets namn”. I dagsavisen i Oslo läste jag nyligen en raljerande krönika där redaktören, med anledning av den utmärkelsen, ifrågasatte om schack verkligen var en sport. Man skrev att visserligen har schack fler utövare än alla vinstersporter tillsammans, men det är ändå för annorlunda. Krönikan, som ironiskt nog var publicerad på sportsidorna, avslutades med ”Sport är sport. Og sjakk är sjakk.”
Enligt Wikipedia är en sport allt som inkluderar tävling och idrott allt som innefattar fysisk aktivitet. I ett pedagogiskt diagram förklarar de skillnaden, och praktiskt nog finns schack utplacerat. Även om insändaren nedan, som publicerades i Dagens Nyheter 1999 som en reaktion på att Kasparov inte var med på deras lista över tidernas idrottare, något onyanserat hävdar annorlunda, får man nog acceptera att schack inte är en idrott. På sportsidorna bör dock schack få plats.
IM Nils Grandelius kommenterade partier rond 11-1.
GM-C: tabell och samtliga partier till och med rond 11.
Laddar ...
30 januari 2010 klockan 10:08
”Vem som helst kan måla en tavla men att sälja den, det är en konst.”
Man kan tolka detta som att konst dels skall uppfattas som konst av skaparen men också klara ett marknadskrav. Om schack är en sport sett ur medias perspektiv avgörs på liknande sätt. Schack kommer att flytta in på sportsidorna i tidningen bara om tidningarna tror att dessa skriverier tillgodoser en efterfrågan. Observera att det är många idrotter som sällan får utrymme på sportsidorna eftersom de anses ha för liten publik, om schack helt skulle räknas som sport skulle det innebära att beslutet att skriva eller inte skulle ligga på sportredaktionerna och om det bedömdes som ointressant för sportsidornas läsare skulle inget skrivas. Jag tror schacket har en långsiktig PR-fördel jämfört med de flesta sporter just genom att schack kan presenteras som (tävlings-) sport eller konst (kultur/vetenskap) allt efter medias preferens.
30 januari 2010 klockan 21:22
Sport är ju växelspel (Stora Schackboken=schackspelarens Bibel s.113) , så som i schack … så AS har rätt: Schack är sport !
På sidan 125 i samma bok: ” I Schack och kärlek måste det vara två ” (Stefan Zweig)
Gemensamt med boxning är att boxaren minskar vikten före matchen och schackspelare under matchen (på sidan 133) ! Schack är idrott !
På sidan 134 gemensamt med idrott är att schack är träning för ländmusklerna och musklerna på tummen och pekfingret !
Parodi på en viss idrottsjournalistik: I en polsk tidskrift stod det: ” Vid trelandskampen i Budabest lyckades vårt lag placera sig närmast efter Ungern och Tjeckoslovakien. ” Resultatet skulle ha blivit ännu bättre om vi hade haft med oss egen utrustning ” … omtalade den polske lagledaren. ”Men tyvärr kunde våra spelare inte vänja sig vid de ungerska springarna” !
31 januari 2010 klockan 00:39
Schack är huvudsakligen vad man gör det till.
Strikt och objektivt sett är det ett matematiskt, spelteoretiskt objekt som innefattar en delmängd av matematiken (geometrin, logiken osv).
I likhet med exempelvis matlagning och musik, kan schack förstås göras till en tävling, och normalt då handla om vem som, under viss given tidsrymd, hinner göra den mest adekvata matematiska och spelstrategiska analysen, själv förande den ena av spelets två antagonistiska agenter.
Att spela schack är förvisso en konst såtillvida att det för ett väl utförande kräver såväl kunskap som känsla och skicklighet av spelaren.
Allt tävlande som förutsätter att deltagarna underkastar sig begränsningarna av givna regler, erkänner och respekterar sin(a) motståndares rätt, även i de fall då det är till eget förfång (dvs att man frivilligt avstår från att eskalera till användandet av ”vilka medel som helst” – för att vinna), bör betrakts som sport. Idrott är det, som jag ser det, om tävlingsmomentet ytterst bygger på vad den mänskliga kroppen, som rörelseapparat betraktat, kan prestera under sportsliga former. Därmed inte sagt att idrott på hög nivå inte kräver både känsla och förnuft.
Att analysera schackspelet som ett matematiskt objekt bör givetvis betraktas som empirisk vetenskap. Att tävla i Schack är lika givet en sport, men inte en idrott, och det är ett svårt spel – annars vore det ju ingen konst!