aug 08

Vi har tidigare i Veckans slutspel 15 och Veckans slutspel 14 presenterat det i praktiken vanliga slutspelet torn och löpare mot torn. Själv har jag bara fått upp det en gång i ett seriöst parti och det var mot Magnus Bergström i Elitserien 1994. Jag hade torn och löpare och min motståndare torn men remin var aldrig i någon fara på grund av ett utsökt försvarsspel.

De initierade vet säkert att detta slutspelet uppstod tre gånger i årets SM i Uppsala, två gånger i SM-Klassen och en gång i Mästarelit, så det är ingen tvekan om vikten av att förstå och kunna det här slutspelet i grunden.

GM John Nunn, har gått igenom det här slutspelet ytterst noga i den banbrytande boken Secrets of Pawnless Endings och han kom fram till att den angripande spelaren (alltså den som har torn och löpare) har en chans på tre att vinna detta remislutspel. Däremot är det en chans på två att den försvarande spelaren gör fel. Denna statistik håller även när det gäller de ovannämnda SM-partierna, där en spelare förlorade en remiställning (Rydberg), en spelare höll remi, trots förlorad ställning (Lind) och partiet mellan Westerberg och Hillarp-Persson slutade remi efter ett framgångsrikt andraradsförsvar av Westerberg. Denna statistik innebär att det lönar sig att fortsätta spela detta slutspel trots att det är teoretisk remi men det gäller att man kan vinstmetoderna för det är svårare att vinna än att hålla remi! Det är bra att veta att om man behärskar detta slutspel har man alltså en chans på två att vinna denna remiställning. Nu ska man dock inte glömma att Fides beklagansvärda revolutionerande förändringar av betänketiden har gjort det avsevärt svårare att spela slutspel på hög nivå eftersom man får räkna  med att bara ha 30 sekunder per drag. Då gäller det att man kan detta slutspel (plus alla andra viktiga slutspel) ut i fingerspetsarna.

En dammsuning av nätet har gjorts för att hitta de bästa gratisklippen om detta slutspel och det finns åtminstone tre som är värda att närmare titta på.

I det första klippet får vi se hur förvirrad världsstjärnan Fabiano Caruana var när han fick upp en vunnen Philidorställning mot Peter Svidler, alltså samma ställning som Jan Johansson fick upp mot Jan-Olov Lind i Mästarelit. Klicka efter 6.43 och 14.33 för att se hur han spelade när han fick vinstställning. Det var inte bara Caruana som var förvirrad utan även kommentatorerna förstod noll trots att det är ett känt slutspel som analyserades fullt ut redan i den andra hälften av 1700-talet. Caruana missade den välkända vinsten 1.Rb2 Rh3 2.Bf2 och så vidare. (6.43.) Svidler hade inte heller full koll eftersom han inte gjorde det starkaste draget, att gå med tornet till g5 istället för till h5. (14.33).

I det andra klippet får vi en lektion i hur man vinner Philidors berömda ställning från 1749. Klicka från och med 3.04 så är det samma ställning som Caruana fick upp två gånger fast i ett spegelvänt perspektiv.

I det tredje klippet slutligen är det GM Jan Gustafsson som försöker förstå vad som hände i slutspelet mellan Kramnik-Bruzon. Detta är Philidors grundställning fast flyttad ett steg till vänster, det vill säga till löparlinjen, och då kallas den för Lollis ställning efter den berömda studien från 1763. Denna ställning är också vunnen för innehavaren av torn och löpare men vinstmetoden är lite annorlunda.

Lämna en kommentar