Schacksnack

Bara händelselösa remier i toppen men detta innebär i och för sig att antalet potentiella förstapristagare har ökat markant trots att det bara är en rond kvar. Det kan nog inte bli mer spännande än när hela sex spelare med 7.5 poäng har chansen. Dessa är: 2. GM Markus Ragger, 6. Liviu-Dieter Nisipenau, 3. GM Jon Ludvig Hammer, GM 16. Tiger Hillarp Persson, 5. GM Samuel Shankland och 13. GM Sebastian Maze.

Lottningen i toppen är som följer:

Ragger-Maze

Hammer-Nisipeanu

Hillarp Persson-Shankland.

Det ska bli intressant att se vad vitspelarna kan uträtta men risken (ur publiksynpunkt) för snabbremier är förstås överhängande. Spelarna är förståeligt nog trötta nu och vill säkra sina existenser som professionella schackspelare. Den klassiska frågan om schack är för spelarna eller för publiken är ett ständigt debattämne.  Jag är ingen förespråkare för att förbjuda snabbremier eftersom det tar bort schackpsykologin som är en av de viktigaste komponenterna när man spelar närschack. Schack ska i första  hand vara för spelarna och endast i andra hand för publiken. Visst vill jag se kampschack men det är inte speciellt kul att se kamikazeschack enligt konceptet friskt vågat och hälften vunnet. Det viktigaste är inte att någon vinner utan att det är jämn och hård kamp i sökandet efter kreativa och originella lösningar och detta gäller både under partiet och före partiet.

En spelare som ligger efter i toppen med en halva är svensken IM Axel Smith, kanske mest känd för den breda schackpubliken med sin hyllade bok Pump up your Rating. Han lyckades med de svarta pjäserna betvinga en aggressivt spelande Ilia Smirin.

Smirin,Ilia (2663) – Smith,Axel (2449) [C43]
Politiken Cup Helsingor (9.6), 01.08.2015

1.e4 e5 2.Nf3 Nf6 Vi har ett ryskt parti eller Petrovs försvar (Petroff’s Defence) som det heter på engelska. Det var det ryska schackgeniet Alexander Petrov (1794-1867) som menade att studiet av schackteori måste vara seriöst och djupt och att framgångar  kunde uppnås av spelare som var flitiga och begåvade. ”En kunskap av dragen är inte tillräckligt för att en person ska kunna betrakta sig själv som schackspelare” ”I detta perspektiv är schack som poesi. Du kan känna till poesins lagar men om du saknar talang kan du inte bli poet.” Petrov var också kritisk till Philidor som han tyckte var för dogmatisk. Här påminde striden mellan Petrov och Philidor den mellan Steinitz och Tjigorin men även den mellan Tarrasch och Nimzowitsch. Tillbaka till spelöppningen. Det är lite paradoxalt att Petrov, som var motståndare till symmetriskt spel rekommenderade 2…Nf6 men faktum är att symmetrin försvinner ganska fort. 3.d4 Nxe4 4.Nxe5 d5 5.Bd3 Nd7 Här upphör alltså symmetrispelet. 6.0-0 Nxe5 7.dxe5 Nc5 8.Nc3 c6 9.Qf3 Qh4

Hur fortsätter vit?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

10.Nxd5? Ett mycket intressant positionellt pjäsoffer som på ytan ser lovande ut eftersom vit bombar sönder centrum och svart har problem med sin utveckling. Dessvärre verkar det dock inte vara korrekt. Även en så stor taktiker som Efim Geller spelade aldrig detta och han hade säkert denna ställning någon gång på sitt analysbord. Det verkar dock som att Geller inte trodde på offret eftersom han istället nöjde sig med beskedliga drag som 10.Ne2 eller 10.h3. 10…cxd5 11.Bb5+

Hur försvarar sig svart inför det spanska hotet?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smith återgäldade nu vänligheten genom att utveckla sig baklänges med det mycket överraskande draget 11…Nd7? Efter det kritiska och normala 11…Bd7 är det svårt att se hur vit ska fortsätta efter 12.Bxd7+ Nxd7 13.Qxd5 Bc5. Även om vit kan inkassera en tredje bonde för en springare är det ju allom bekant att tre bönder inte är tillräcklig kompensation såtillvida de inte är aktiva. En kvalificerad gissning är att Smith var rädd för 14.e6 fxe6 15.Qxe6+ Qe7 16.Qc4 och det är svårt att se var svarts kung ska ta vägen. Smith kan säkert ha analyserat ett drag till och sett mothotet 16…Rc8 och efter 17.Qb3 insett att rockaden går förlorad. Till exempel 17…Qf7 18.Re1+ Kf8. Men om man fortsätter analysen lite till kan svart följa upp med en artificiell rockad med …Kg8, h5 och …Kh7 men även …h4 följt av …Rh5 kan vara en reservlösning för att få kungsflygeltornet i spel. Varför såg inte Smith detta? Förmodligen gillar han inte öppna kungsställningar (sådant lär man sig i öppet Sicilianskt) och föredrog istället det dyra priset av en inverterad utveckling i syfte att få göra rockad. Kungsställningen har alltså en extra hög prioritet i Smiths tankevärldssystem och detta är han inte ensam om. 12.Qxd5 Qe7 12…Qg4 och …Qe6 leder till samma typ av spel som i partiet.

Hur profiterar vit på sitt mycket kraftiga utvecklingsförsprång?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

13.Be3! Just det, genom att föra ut alla sina pjäser i spel. 13.Rd1 med hotet Bg5 har ju ingen effekt efter 13…h6 men 13…Qe6! är ännu starkare eftersom det påskyndar kungsflygelutvecklingen.  13…Qe6 14.Qd3?! Damcentralisering med 14.Qd4! var riktigt för att besvara 14…Be7 med 15.Rad1 a6 16.Ba4 med kompensation för den offrade pjäsen. Eftersom Smirin inte valde denna fortsättning är det helt säkert en indikation om att pjäsoffret på d5 var en ren och skär improvisation.  14…Be7 15.Rad1 a6 16.Ba4

Vad är svarts starkaste fortsättning för att utnyttja att det inte finns någon kontroll av den fjärde raden?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16…b6?! Här kunde Smith ha utnyttjat Smirins misstag genom att själv erövra den fjärde raden med 16…Qg4. Grundtanken är att kunna spela det aktivare …b5 efter 17. c4 eller 17. f4. 16…b5? direkt hade inte varit så lyckat då vit kan fiska upp a8-tornet med löparmanövern 17.Bb3 Qg6 18.Bd5 Qxd3 19.Rxd3 Rb8 20.Bc6!! Kolla gärna denna ställning med en bräda om ni inte kan se varianten i huvudet. Varför spelar vit inte 20.Ba7 direkt? Svar med ett par påståenden mottages tacksamt i kommentarfältet. 17.f4?! Exaktare var 17.Rfe1 . Smirin har haft lite problem med att spela korrekt med tornen men det är en konstart som många schackspelare i världen inte behärskar. 17…Ra7 Ett starkt drag, dock ett standarddrag för de initierade så det får inget utropstecken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18.f5? Lite överraskande tappar Smirin tålamodet och börjar nu förbereda sin långa rockad (= 0 0 0). Faktum är att Petrov, som vi var inne på i början av partiet, hävdade i sin bok: ”Det är mycket bättre att angripa än att vänta på ett angrepp”. Månne Smirin var inspirerad av Petrov? 18.Bb3 var annars logiskt då den spanska löpardiagonalen tappat sin lukrativitet. Nu är det den klassiska diagonalen som är attraktiv. 18…Qxe5 19.f6 gxf6 De som är vana att spela skarpa Sicilianska varianter, till exempel Polugajevskij-varianten, har nog ingenting emot att ha en ren pjäs över i utbyte mot att kungen står på e8 i väntans tider. 20.Rde1 0-0 21.Bxb6 Bc5+ 22.Kh1 Bxb6 23.Rxe5 Nxe5 24.Qg3+

Hur försvarar sig svart mot vits vertikala hot mot kungen?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

24…Ng6! Starkt spelat och det kan ha varit detta som Smirin missade i sina variantanalyser. Varför flytta en central springare från e5? Efter det normala 24…Kh8 25.Rxf6 Bc7 26.Qc3 hade svart fortfarande haft lite problem att få ut tornet på a7. 25.h4 Det finns inte mycket annat aktivt att göra men faktum är att det här draget är ytterst farligt som genomspelaren av det här partiet snart kommer att bli varse om.

Kan svart utnyttja vits aggressiva modus?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

25…Re7! 26.Rxf6 26.h5 Re5! 27.hxg6 Rh5+ är huvudpoängen. En mycket vacker trappmanöver av tornet som inte hör till vanligheterna i schack. Det erinrar lite om Petrosians berömda trappmanöver mot Taimanov. Här visar Smith en viss skicklighet med tornet måste man säga. Aktivering av det decentraliserade tornet in mot centrum för att sedan ta steget till h-linjen i riktning mot den vita kungen är ingenting man glömmer i första taget. Det är sådana manövrer som gör intryck. Det är nog ganska klart att Smirin glömt bort a7-tornets dynamiska potential. Vilket monster! 26…Bd4 27.Rd6 Smirin försöker sig också på ett slags trappmanöver och frestar samtidigt Smith med ett kvalitetsoffer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

27…Be5?! 27…Re3 var omgående slut. Det var lite tidsnöd här så det behöver inte alls handla om materiell girighet eller en sadistisk vilja att vilja pina sin motståndare i oändlighet. 28.Qd3 Bxd6 29.Qxd6 Re4! 30.Bb3 Rxh4+ 31.Kg1 Bb7 32.c4 Vits sista chans är att skapa något med c-bonden. Det känns som att Smirin har haft väldigt dålig tajming med drag som c4 och h4. Det var precis samma sak mot Hillarp Persson igår. 32…Rg4 33.g3 h5 34.c5 h4 35.c6 Rxg3+ 36.Kf2 Bc8 En riktigt fin blockad på c8. 37.c7 Rg4! Som sagt, tornet är Smith bra på! 38.Bd1 I en dålig ställning är även de bästa dragen dåliga. 38…Rf4+ 39.Kg1 h3 40.Bh5 h2+0-1 Denna vinst resulterade i en andra GM-norm för Axel Smith. Han har med eftertryck visat att man kan komma långt med en felfri behandling av spelets svåraste pjäs, damflygeltornet.