”Veckans video” fortsätter med temat Capablanca men denna gång med GM Susan Polgar som ciceron. Hon visar hur Capablanca kunde dra nytta av terrängfördelen i samband med kungsangrepp. Notera också batteriet av dam och löpare på diagonalen b1-h7. Det här är ett parti du inte kommer att glömma när du en gång har sett det.

Daniel King går i serien om Capablanca igenom ett parti med en av Englands bästa spelare William Winter. Nu tänker säkert många att han går igenom det klassiska partiet mellan dem som spelades i Hastings 1919, men icke sa Nicke, för King går nämligen igenom ett mindre känt parti mellan dem som spelades i Ramsgate 1929 i en lagmatch mellan engelsmän och utlänningar. Det var under denna tid Capablanca hade tagit djupa intryck av de hypermoderna spelarna. Försök att titta på detta parti utan att bli imponerad av hur han spelade med damflygelspringaren. Det är en fröjd att skåda en sådan kreativitet i de hypermodernas namn!

King presenterar i sin videoserie om Capablanca ett slutspel mellan Kan och Capablanca som förmodligen gjort starkt intryck på Carlsen då han fick upp ett liknande mot Radjabov. Det har ofta gjorts jämförelser mellan Carlsen, Karpov, Fischer och Capablanca då det finns flera påfallande likheter mellan dessa giganters spelstilar.

Daniel King går i sin serie om den kubanske världsmästaren Capablanca igenom hans teknik genom att fokusera på några väl valda slutspel.

Daniel Kings videoklipp om Capablancas bedrifter fortsätter denna gång med ett av hans vinstpartier mot Alexander Aljechin från VM-matchen i Buenos Aires 1927.

Det finns riktiga godbitar på nätet eller vad sägs om följande blind- och snabbschackparti mellan Mikhail Botvinnik och Max Euwe som utspelade sig i holländsk TV? Det är ett parti som är både underhållande och taktiskt intressant. Euwe kallades för gentlemannens mästare och han erbjuder artigt Botvinnik att först välja när färgerna ska bestämmas. Glöm inte att lyssna på kommentarerna efter partiet och vilka drag som gjorde intryck på Botvinnik i Euwes briljanta försvarsspel i slutet av partiet.

Den engelske stormästaren Daniel King planerar framöver att koncentrera sig på Capablanca i sina videor då hans följare röstade för det. Detta är vi på Schacksnack tacksamma för eftersom Capablanca är en av de schackgenierna man kan lära sig mest av när det gäller grundläggande schackteknik i framför allt mittspelet och slutspelet. Hans strategier var innovativa och i kombination med att hans motståndare höll en lägre nivå är hans partier extra instruktiva. King fokuserar denna gång på partier som spelades i New York 1913.

Den ungerske stormästaren Denes Boros går igenom den kanske viktigaste bondestrukturen i schack – isolanin. Han belyser bondens dynamiska svaghet och styrka med partier av bland andra Botvinnik och Keres.

De stora spelarna kom på vinnande strategiska idéer och det var det som gjorde de stora. Idag kan i princip vem som helst, genom idoga studier av de klassiska partierna, lära sig dessa idéer och sedan gäller det att få upp ställningarna mot intet ont anande offer. Om du spelar mot någon som inte lärt sig denna viktiga idé, som utvecklades på djupet av Tigran Petrosian (världsmästare 1963-69) har du ett stort försprång gentemot den som inte är bekant med konceptet. Huvudtanken är att veta när man kan och bör offra ett torn mot en lätt pjäs, det vill säga göra ett kvalitetsoffer. Det fascinerande med konceptet är att för Petrosian var det aldrig tal om något offer utan om ett byte. Tornets primära funktion var alltså att i vissa ställningar helt enkelt sträva efter kvalitetsoffret. Vi pratar om schack på en högre nivå än den matematiskt förenklade att tornet = 5 och springaren eller löparen = 3.

Följ med när stormästaren Denes Boros går igenom ett av de viktigare koncepten inom Petrosians gåtfulla och fascinerande spelstil.

Den kvinnliga stormästaren Sabina Foisor går igenom två partier man bör lära sig utantill. Dessa är Richard Réti-Efim Bogoljubow, New York 1924 och Judit Polgar-Alexei Shirov, Amsterdam 1995.