Av Lennart Brorson:
Även ideella organisationer måste försöka arbeta med de grundläggande principerna för målsättning, planering, personal, samförstånd och samverkan.
I stort gäller samma som i ett företag. SSF är, liksom andra idrottsförbund, ett komplicerat ”företag” med flera nivåer och speciellt ägarförhållande. Vi måste därför inse att styrelsen har ett svårt jobb.
Av Håkan Winfridssons klara och rediga öppna brev framgår, vad jag också tog upp i ett tidigare inlägg, nämligen att det råder stor oenighet främst när det gäller satsningarna på skolschack vs klubbverksamheten.
Det i sin tur beror på att vi tydligen inte har en dokumenterad målsättning och någorlunda långsiktig strategi för svenskt schack.
En ny styrelse måste alltså ta itu med ett långsiktigt problem! Därför är det svårt att se hur det skulle kunna lösas med att hitta en ordförande på ett par veckor.
Ett företag skulle troligen utse en utredningsgrupp och senarelägga den beslutande kongressen några månader.
Ganska säkert skulle de också anlita en oberoende organisationsexpert för att skapa en förutsättningslös målstudie. Den som presenteras i kongresshandlingarna är alltför allmän.
Vi har minst två stora avvägningar att ta ställning till:
Skolschack vs klubbarna och ungdomssatsning vs elitsatsning. I ett företag skulle resultaten av sådana avvägningar ge direkt utslag i hur intäkterna fördelas.
Detta borde vara ett givet projekt där hjälp från Schackakademien skulle vara mycket värdefull!
Schackhälsningar
Lennart Brorson
Laddar ...
29 juni 2013 klockan 21:28
Ja, här håller jag helt med Lennart. Nu kanske tiden äntligen är mogen att ta upp den stora strategiska fråga som såväl CS som kongress har duckat för i många år. Se §11 i protokollet från kongressen i Göteborg 2004 (http://www.schack.se/organisation/kongress/kongress2004.html). Redan då var läget så pass allvarligt att en utredning borde ha gjorts, men ingen nappade på idén då. Nu kanske probleminsikten har vuxit tillräckligt.
Svenskt schack har länge varit i stort behov av att lägga fast en långsiktig strategi. Men frågan är besvärlig därför att den kräver aktivt engagemang från distrikten som måste sätta sig in i frågan för att kunna ta ställning! Det är distrikten som via kongressen fastställer vilket uppdrag SSF har.
/Gert Brushammar
PS. Det är uppfriskande att äntligen se en debattör (Lennart) som kan skilja på ”mål” (som är något mätbart) och ”målsättning” (som är en process). För den som inte ser skillnaden brukar jag beskriva det så här: ”mål” förhåller sig till ”målsättning” som ”potatis” förhåller sig till ”potatissättning”.
1 juli 2013 klockan 07:05
Nej Gert målsättning är inte processen för att uppnå målet.
målsättning {substantiv} (även: mål, måltavla)
En målsättning bör vara att säkerställa en balans mellan olika områden och målgrupper.
målsättning {utr.} (även: mål, ändamål, avsikt, sikte)
Med denna målsättning för ögonen kan man konstatera att programmet varit ett fiasko.
SYNONYMER
Synonymer till ”målsättning”:
avsikt · föresats · sikte
1 juli 2013 klockan 09:18
Då var det nog enklare med potatisen.
För att sätta potatis behövs sättpotatis…
1 juli 2013 klockan 09:46
Hej Gert och Tommy!
Jag tror att mål och målsättning är två ord som används på olika sätt beroende på sammanhang, tal eller skrift, tidsaspekter o s v. Ändelsen i det senare innebär dock att det kan användas som verb/process.
Det gemensamma för båda orden år dock att det handlar om framtiden och om strävan att förbättra. De är konstruktiva och kräver att vi lämnar den sista tidens negativa debattnivå.
Jag har tagit upp med Erik att kommentarfunktionen på den här sidan år det bästa diskussionsmedia vi har inom schacket – OM DEN ANVÄNDS PÅ RÄTT SÄTT! .
En förutsättning är också att det första inlägget, rubriken, tar upp ett någorlunda avgränsat och definierbart ämne. Det borde finnas mycket ute i klubbarna och distrikten som det nu är ett bra läge att ta upp.
1 juli 2013 klockan 11:50
Hej igen!
Jag skulle nog inte ha skrivit mitt PS. Det verkar fungera som dimridå för att slippa(!?) diskutera den svåra frågan – den om strategisk inriktning för svenskt schack i allmänhet och SSF i synnerhet!
Vad vi alla måste hjälpas åt med är att definiera hur vi vill att verksamheten ska se ut. Ungdomssatsning ställs ibland mot elitsatsning, finansieringsfrågorna diskuteras aldrig som helhet, klubbarna lokalt kämpar med svårigheter att få sin verksamhet att överleva osv. Det kan inte fortsätta så utan vi måste stanna upp och gemensamt bestämma oss för en strategisk inriktning och därefter fastställa ett antal mål för att leda verksamheten i den riktningen. SSF existerar inte om klubbarna försvinner, ett faktum som borde stämma till eftertanke.
/Gert
1 juli 2013 klockan 13:48
Gert!
Jag kan försäkra att vi har samma inrktning! Nu har det uppstått ett läge där det finns tid och motiv för att diskutera ett strategiskt mål för svenskt schack. Ett första steg kan vara att de är beredda att greppa och diskutera ämnet anmäler sitt intresse med ett förslag på en eller flera verksamheter som bör diskuteras.
Lennart
1 juli 2013 klockan 15:56
Hej schackvänner !
Det känns lätt att diskutera alla typer av satsningar som vi alla vill göra men…
Det som vi i första hand måste tänka på är… hur kommer detta att påverka våra statliga bidrag.
Vi har helt enkelt inte råd att förlora dessa bidrag eller att de minskas kraftigt.
Jag kan för lite om reglera när det gäller bidragen… men någon skriver att SSF bestämt en riktning för förbundet för några år sedan i Göteborg.
Vad gör man om statens bidragsregler förändras och gör det nästan omöjligt för SSF att få bidrag.
Ändrar man riktning för att få bidragen eller kör man på som vanligt utan bidrag, valet borde vara enkelt.
Det är det som gör det hela komplicerat…. klubb schack ger väldigt lite pengar.
”Knuffschack” (slå kungen) ger så mycket mer pengar… detta ser jag som förbundets största problem…
de flesta gamla schackklubbar har för få ungdomar. Det är svårt att få folk att ställa upp och ge sin tid gratis….
Hur många spelar schack idag som kommit fram via schack 4:an…. i förhållande till de som passerat….
Det är för tidigt att bedöma satsningen ”schack i skolan” när det gäller de som fortsätter med schack…
1 juli 2013 klockan 16:23
Hej Gert
Jag håller med dig utom när det gäller din definition av målsättning.
Med vänlig hälsning,
Tommy
1 juli 2013 klockan 17:52
Rätt, Lennart! Vi brukar kunna munhuggas i vänskaplig anda men i det här ämnet är vi helt överens!
🙂 Gert
1 juli 2013 klockan 18:00
Har SSF lagt ner helt nu? Kommer inte in på schack.se
1 juli 2013 klockan 18:32
Tommy! Sk-t i målsättningen! Det var bara ett försök att skämta lite vilket tydligen inte föll i god jord.
Det viktiga att diskutera är strategifrågan. Vad ska SSF syssla med? Vilket stöd behöver klubbar och distrikt ha från centralt håll? Är det viktigt med en elit i svenskt schack? Är det viktigt med återväxten? Är det viktigt med ungdomsverksamheter? Bedrivs ungdomsverksamheten bäst på riks-, distrikts- eller lokal-planet? Vilken nivå av gemensam administration behöver vi? Hur ska svenskt schack fungera i internationella kontakter? Det är en mängd sådana frågor vi behöver diskutera, inte lätt skämtsamma definitioner av ”mål” eller ”målsättning”.
🙂 Gert
1 juli 2013 klockan 18:47
Hej Peter Fransson,
du är en av våra mest erfarna klubbledare. Efter det som hänt är det än mer nödvändigt att vi kan visa Ungdomsstyrelsen en strategisk målsättning för de närmaste åren.,annars tror jag det är stor risk att vi blir mindre intressanta i deras ögon. Syftet med planen är att vi gör vår prioritering av de verksamheter vi har idag, och en del nya. och du nämner flera som vi alla håller med om. Det ger oss möjlighet att vara eniga om vad vi ska satsa på om vi kan få intäkterna att öka, eller.behålla om intäkterna skulle minska ännu mer. Strategi och målsättning slår alltid igenom på budgeteringen i slutändan..
Mvh
Lennart
urvästgöte 🙂
1 juli 2013 klockan 20:41
Schackvänner!
Jag tycker mig läsa mycket om att Schack4:an inte resulterar i tillräckligt många ungdomar som kommer till klubbarna. Jag håller med om det men kan inte hålla med om att det innebär att Schack4:an är ett misslyckande vilket många verkar tycka. Misslyckandet måste ligga i att vi inte lyckas fånga upp de intresserade barnen, för det är de verkligen.
Jag har under ett par till tre år fått förmånen att få hjälpa till i ett par fjärdeklasser i Uppsala och det råder ingen tvekan om att barnen är intresserade och engagerade. Även lärarna är engagerade och, som jag har uppfattat det, föräldrarna likaså. Just denna skola har varit mycket framgångsrik i Schack4:ans lokalfinal och vunnit tävlingen upprepade gånger. Alla barnen tycker att schack är mycket fascinerande och jag har tyckt mig märka att även svurna ovänner och mobbare och mobbade har kunnat hitta en gemensam grund att jobba på. Problemet som jag ser det är att klubbarna inte lyckas dra nytta av denna fantastiska marknadsföring som Schack4:an är. I Uppsala har man ett ambitiöst arbete inom skolschack genom USSS men enligt föräldrar jag har pratat med från en av de klassar där jag kom in (för övrigt på grund av att en av föräldrarna föreslog det för klassläraren) har dessa barn inte fått någon inbjudan och USSS var åtminstone tills ifjol inte aktivt i just denna skola.
Det är livsviktigt för schacket i Sverige att återväxten säkras och där är Schack4:an och schack i skolan fantastiska möjligheter. Kan vi inte följa upp dessa satsningar genom att fånga upp barnen så att det börjar spela i klubbar så slår det emellertid slint. I min värld är det därför den målsättning vi måste priotera först.
mvh
Sverrir Thór
Heby SS
2 juli 2013 klockan 18:41
Sverrir!
Vi startade den här tråden eftersom vi i klubbarna saknar en långsiktig plan för svenskt schack, en plan som har stöd hos alla parter. Särskilt nämndes skolschack vs klubbverksamhet. Schack4an och Skolschack-projektet är mycket väl genomförda och lyckade rekryteringsprogram, eller marknadsföring, om man så vill. Men ska vi få ut något av det så måste nästa fas, utvecklingen, bli framgångsrik, just som du avslutar dit inlägg.
Vi kan inte se att den tidigare förbundsledningen överhuvud taget planerat att aktivt engagera klubbarna i detta arbete, än mindre ge ekonomiskt stöd. I stället drar man in de två bidrag som var avsedda just för detta och för klubbarbete.
.
Vi behöver en strategi och bidragsfördelning som tar sikte på just det du och övriga insändare poängterar – engagera och stöd klubbarna tillsamans med skolorna. Alternativet är att bilda ett Skolschackförbund och engagera Utbildningsdepartementet. Strategiskt beslut! För-och nackdelar?
Schackhälsningar
Lennart
2 juli 2013 klockan 20:15
Lennart,
Min poäng, och även din om jag förstått dig rätt, är just att man inte får tänka i banorna skolchack vs. klubbverksamhet. Det måste bli skolschack och klubbverksamhet. Klubbarna (förutom enstaka storstadsklubbar) kommer inte att överleva på sikt ifall vi inte kan fånga upp de unga talangerna. En polarisering mellan de två kommer säkerligen att förstöra det goda arbete som man har påbörjat.
Nu har jag varit lyckligt ovetande om hur tidigare förbundsledningen skött saker och ting men jag har som sagt tyckt mig ana brister någonstans.
Oavsett pengar tror jag att nyckeln till framgång ligger i att i större grad engagera föräldrarna och däri ligger även utmaningen. Olikt andra sporter (i synnerhet bollsporter) där nästan vem som helst kan leda en träning är det lite svårare för en icke-spelare att leda en schackträning. Föräldrarna är engagerade i Schack4:an, i Uppsala har det varit fullsatta läktare i Fyrishov, vilket innebär att man ska inte behöva så stora krafttag för att engagera dem vidare.
Det finns säkerligen fördelar med ett Skolschackförbund men då finns även risken för polarisering mellan Skolschackförbundet och SSF, en kamp om pengar etc. Man borde kunna engagera Jan Björklund och hans mannar genom att påvisa de positiva effekter schacket har på inlärningsförmåga och resultat i skolan. Det kanske bara är en fråga om att få igång en positiv dialog. Schack i Almedalen måhända?
Schackhälsning,
Sverrir Thór
3 juli 2013 klockan 22:07
Sverrir,
jag kommer inte att vara på kongressen, men det är mycket viktigt för fortsättningen att nuvarande budget inte godkänns . Jag delar helt din synpunkt att vi bör skapa ett samarbete med skolorna, en naturlig fördelning skule vara att de tar hand om rekryteringen och grundutbildningen och klubbarna tar över för utvecklingen.
Men då måste budgeten balanseras så at båda parter får resurser. I den budget som styrelsen lagt för 2013 är nettobidraget till klubbarna 900000 kr efter att vi betalat medlemsregistreringen. Anslaget til skolverksamheten är 1 470 000 kr. .
Ett naturligt beslut borde vara att utlysa en extra kongress före årets slut.
Det finns också motioner från Värmland och Gästrikland at US krav är att 2/3 av bidraget ska gå till LOKAL verksamhet.
Lennart
4 juli 2013 klockan 09:21
Det verkar vara en hel del förbittring över att klubbarna inte längre får vissa bidrag. Vissa gör detta till en strategisk poäng för att kunna rekrytera de barn som spelar i Schack4:an. Men jag kan inte se att klubbarna lyckades med den uppgiften bättre när de hade bidraget. I själva verket ser man i medlemstalen ingen särskild skillnad.Så bidraget är inte nyckeln.
Sverrir Thos (inlägg #15) tror jag dock är något intressant på spåren: Engagera föräldrarna är kanske en nyckel på flera sätt. Jag tror klubbarna skulle erbjuda föräldrar något slags kombinerad schack och ledarkurs. Det kan leda till att klubben får två medlemmar (förälder + barn). När jag hade barn som spelade basket fick vi föräldrar kurser i både basket (regler och taktik) och allmänna kurser om ledarskap och om mänskliga relationer. Allt för att vi skulle vara bättre på att stötta barnens verksamhet.
I den förra styrelsens strategi var en av målen att få fram fler ledare. Det stod ingenting om hur det skulle gå till, men jag är mycket tveksam till att det handlar om pengar. Det handlar i stället om att ha en engagerande verksamhet för frivilliga ledare att ägna sig åt. Ett sätt att få fler ledare är att engagera föräldrarna, de är ju potentiellt starkt engagerade eftersom deras barn är del i verksamheten som skall ledas. Så jag tror Sverre är på det rätta spåret.
Det måste alltså till schackutbildning för vuxna som erbjuds föräldrarna, men dessutom måste klubbarna erbjuda olika former av ledarutbildning (och det kan inte vem som helst stå för). Kanske engagera ortens idrottsledare i alla fall till en början. Den stora fördelen för schacket, jämfört med andra sporter, är att föräldrarna kan utöva sporten mer seriöst även om de börjar spela i vuxen ålder. Det är det ju inte tal om i basket.
4 juli 2013 klockan 16:00
Föräldraengagemang är kanske vad som behövs, för att kunna rekrytera tjejerna till klubbarna.
Värt att prova, förresten inte bara för att nå tjejerna.
Verkar som många föräldrar ser oss som billig barnpassning, lätt överdrivet…
Schackkurser även för föräldrar låter intressant, OM de har, snarast tar sig, TID.
Detta är tyvärr ofta en bristvara, i familjer med flera barn…
Dessvärre…
Andra fritidsaktiviteter är lättare att hänga med på, och förstå…
Jan Bengtsson