feb 01

De senaste fem månaderna har Schacksnack haft förmånen av att vid två tillfälle ha – Olle Persson och Axel Smith – knutna till hemsidan. Det började med Olles uppskattade artiklar från en turnering i Nanjing i Kina i september 2009, med GM Magnus Carlsen och GM Veselin Topalov bland deltagarna. Det framgick av erhållen statistik att dessa lästes av väldigt många inte minst i Magnus hemland Norge.

De senaste två veckorna har vi tagit del av Axel Smiths rapporter från CORUS Chess 2010. Han har i huvudsak koncentrerat sig på klubbkamraten IM Nils Grandelius spel. Texterna, flera av dem med en högst personlig touch, intervjun, bilderna och de kommenterade partierna från Holland har värderats högt av de som besöker Schacksnack. Detta går tydligt att utläsa av mängden dagliga besökare. Dessa ökade stadigt dag för dag under tiden Corus pågick. Tack bägge!

För att läsa samtligt Olle och Axel skrivit är det enklast att använda den mycket sostifikerade sökfunktionen som finns under fliken Innehåll överst på sidan. Leta till exempel upp ”Nanjing Pearl Spring 2009″, ”CORUS Chess 2010″, eller varför inte klicka på deras namn. De som är intresserade av vad som nämnts om Nils Grandelius, sedan Schacksnack startade för två år sedan, förfar på samma sätt.

Varför välja schack?
Intervju med IM Nils Grandelius av Axel Smith och i och med detta är CORUS Chess 2010 ett avslutat kapitel
.

Nils, varför spelar du egentligen schack? Kunde du inte lika gärna spelat go, poker eller kanske något dataspel?
Det är en ren tillfällighet att jag spelar schack. Jag spelar andra saker också ibland, jag har testat allt.

Du känner alltså inte att schack egentligen är något speciellt för dig.
Nej, nej, det är bara en ren tillfälligt att jag spelar schack och inte något annat. Nu beror det på att jag blivit bra på det.

Men man vill samtidigt gärna tro att det är något speciellt med schack. Jag gillar att man aldrig kan skylla på otur – eftersom man har all information.
Jag är av åsikten att man kan ha otur i schack. Det är mindre tur än andra spel, visst, men jag vet inte varför det skulle göra det bättre. Det är lockande på olika sätt. Det är lika hårt som glädjande att tänka att man har all information, lika negativt som positivt. Ta chock, t.ex. det är väldigt bra på det viset. Poängen med chock är ju att det alltid är ens medspelares fel om man förlorar!

Du har ingen forskarådra som drar dig till schacket?
Nej.

Men det finns ju så fantastiskt mycket i schack som kan undersökas.
Utanför schacket gillar jag inte alls att undersöka saker. Men sen tror jag inte schack är så speciellt heller. Jag har ju spelat Starcraft t.ex., det är lika djupt. Och poker är säkert också det.

Många ser schack som ett sätt att koppla av från sin vanliga tillvaro. Är det så för dig?
Nej, det är klart det inte är avkoppling, så mycket som jag spelar. Nej, nej och nej. Vad som helst, men inte avkoppling.

Är det tävlingsmomentet du vill komma åt?
Nej, alltså, jag tycker att det är kul att analysera och träna också, inte bara att spela. Jag tycker att alla delar är lika roliga.

Det verkar som att schack inte är något beroende för dig?
Det tror jag inte, men det är först när man inte spelar som man kan veta om man är beroende eller inte.

Skulle du rekommendera en kompis att börja spela schack?
Nej, jag förstår inte anledningen. Jag tror inte att schack är bättre eller sämre än något annat. Man kan bli lika uppslukad av ett dataspel. Och dataspel kan vara lika socialt, man träffas där också.

Du planerar att bli professionell schackspelare?
Ja.

Kan du rekommendera andra unga talanger att satsa på samma sak?
Ja, absolut. Nästan allting är bra. Man får spela schack, resa till många platser, man får göra vad man vill.

Inga nackdelar?
Det är kanske lite ekonomiskt riskabelt, men det får man lära sig. Fördelarna överväger nackdelarna. Är det problem ekonomiskt, då får man helt enkelt bli bättre. Det gör det lättare att motivera sig. Dock kommer ju största delen av inkomsten inte av att man måste vinna i sista ronden. Men är det så, då får man ju vinna, så jobbigt är det inte!

Är du rädd för att det kommer att bli för mycket schack för dig?
Ja, man kanske tröttnar. Men då får man börja göra något annat. Jag tror inte att det kommer att bli så, men om det händer så tror jag inte det är något problem. Det är ju inte så troligt att man kommer på att man vill läsa en sexårig utbildning när man är 35.

För mig är det bästa med schack att man kan syssla med det själv. Man kan göra saker i sin egen takt utan att ta hänsyn till andra.
Jag håller med, men jag kan inte påstå att det är den största fördelen. Jag arbetar ju inte för mycket med schack, det är jag säker på.

Tycker du att du har talang?
Ja, det tror jag väl.

Kasparov har sagt: ”The ability to work hard for days on end without losing focus is a talent.” Är du talangfull på det viset?
Nej, på det viset är jag inte talangfull. Men jag kan spela många tävlingar utan att bli uttröttad. Det är en styrka.

Hur bra tror du att du blir?
Spelet kommer att utvecklas också, så det är jättesvårt att säga. Det är upp och ner, fast jag tycker fortfarande att jag blir bättre. Jag har inga tydliga målsättningar, för jag kan motivera mig ändå. Poängen med ett mål är att det blir lättare att motivera sig, och har man inga problem med motivationen behöver man inga mål.

Det var intressant! Till sist, något du vill tillägga?
Alltså, jag gillar schack, men vad ska man säga, det är ju inget speciellt. Men det är kul!

Frans G Bengtsson höll inte med om att det inte var något speciellt:

Ty bland alla allvarliga odlade förströelser, som kulturmänniskan under tidernas lopp funnit på för att förläna innehåll åt sin tillvaros fundamentala tomhet, torde det finnas mycket få, kanske ingen, med sådan alltuppslukande attraktion som schackspelet, för dem som en gång råkat in i dess magiska nät. En själslig motsvarighet skulle man möjligen kunna hitta hos fanatiska musikmänniskor, kanske också hos psykopatiska girigbukar, men svårligen på annat håll. I sina mer akuta former är schackspelet inte en förströelse eller ett vanligt intresse, utan en besatthet, och knappt en av de mindre bland sådana. Alkohol, morfin och opium ha namn om sig att vara ytterst envisa ting för dem som på allvar hemfallit åt dem; alkoholister kunna kureras och bringas till ett mått av patetisk trivsel med mjölk eller saft och vatten; och det finns vetenskapliga avvänjningskurser, låt vara besvärliga, för morfinister och likställda. Däremot kan ingen fullständigt avvänja sig från ett en gång utbildat intresse för schack, och ingen vetenskaplig kur finns i det fallet att tillgå.

Lämna en kommentar