Schacksnack

Vinst i första ronden.
”Alltid skönt att starta med en vinst”, var Nils Grandelius kommentar efter partiet igår. Det låter kanske inte så djupsinnigt, men det är nog viktigare än man tror. Ligger man i toppen av turneringen godtas plötsligt ens remianbud även i skakiga ställningar, och motståndaren spelar med lite större försiktighet. Detta gäller framförallt de svagare spelarna, om man som lågrankad förlorar två partier i början av en bergerturnering ska plötsligt alla försöka slå en.

När regeln om partiförlust för sen ankomst infördes var syftet att inte sponsorerna skulle tycka att det var oseriöst med deltagarna som inte var på plats när det startade. Påföljden med partiförlust var dock inte alls i proportion till brottet. Utöver det i högsta grad oseriösa intryck som walk over-förluster ger finns det ytterligare en anledning att det straffet är helt fel: det går inte att överklaga. I en demokrati skall man alltid ha öppet för möjligheten att brottslingen är oskyldig. Då behövs ett straff som man kan kompensera i efterhand. Man kan ju faktiskt tänka sig en godtagbar ursäkt till att någon kommer sent. Partiförlust är dock praktiskt omöjligt för arrangören att kompensera i efterhand.

I Corus har arrangören insett att partiförlust är en absurd påföljd. Här får spelarna istället böter när de kommer för sent, vilket regleras av kontraktet som skrevs under när de blev inbjudna. Detsamma gäller om spelarna inte närvarar vid presskonferenser. Det verkar vara en förnuftig metod, med möjlighet att överklaga. Corus lyckas också ge ett synnerligen proffsigt intryck!

Corus rond 1.
IM Mariya Muzychuk – IM Nils Grandelius 0-1.