Veckans kluring hade kunnat rubriceras Veckans slutspel men eftersom detta slutspel kan lösas genom att finna den taktiska idén, och inte med hjälp av Nalimovs tablebase, fick det bli en kluring istället. Ställningen kommer från Max Euwes underskattade slutspelsbok Das Endspiel. Enligt mina ögon är det en av de bättre slutspelsböckerna att studera för den som vill lära sig slutspel på ett pedagogiskt och grundligt sätt. Tyvärr finns den inte i engelsk språkdräkt. Euwe hade en ytterst god blick för belysande exempel och här följer ett av dem som jag inte sett publicerat någon annanstans. Det kommer självklart fler kluriga slutspel framöver från nedanstående högklassiga bok.
Neumann,A – N.N.
Wien, 1887
[Euwe]
Vit drar och vinner genom taktiska vändningar. Lösningen publiceras av den snabbaste lösaren i kommentarfältet.
Laddar ...
6 augusti 2016 klockan 09:14
1. Dd5 Dxb4+ (vad annars)
2. Kf3! +-
…med idén att avdragsschacka med Kf2+ eller Kg3+ och svart kan inte täcka med damen både på g2 eller för respektive ’plaskmatt’.
6 augusti 2016 klockan 12:26
Grattis till en korrekt lösning! Det här är ett typiskt exempel hur man kan vinna ett damslutspel när motståndarens kung står för passivt. En sådan här ställning kan mycket väl uppstå i praktiskt schack då det är välkänt att svarts kung principiellt ska söka sig till rutan h1 när vit har en kantbonde eller springarbonde. Detta kan man för övrigt läsa om i en annan högkvalitativ bok, Nunn’s Chess Endings Volume 1. I föreliggande exempel kan man säga att svarts kung kommit för tidigt till h1 eftersom vits kung är tillräckligt nära och kan samspela med damen och skapa matthot: 1.Qd5!! Euwe skriver att det är mycket överraskande att man kan ge upp extrabonden med schack. Partiet fortsatte 1…Qg6 (1…Qxb4+ 2.Kf3!! Detta är poängen. Svart kan inte förhindra matt. Huvudvarianten går 2…Kh2 3.Qh5+ Kg1 4.Qg6+ Qg4+ 5.Qxg4+ Kf1 6.Qg5! Ke1 7. Qc1#; Notera att om svart försöker förhindra det dödliga 2.Kf3 med 1…Qg3 så kan vit forcera dambyte med 2.Qd1+ följt av 3.Qe2+ med dambyte i nästa drag.) 2.Kf4 (Naturligvis inte 2.Kf3?? Qg2+ och svart vinner!) 2…Kh2 3.Qe5! Detta är den typiska tematiska idén att lägga på minnet. 3…Qd3 Svart måste hindra vits kung att gå ner till f3 för annars blir det snart matt. 4.b5 Det är fritt fram för bonden att avancera. 4…Qd1 5.b6 (Den snabbaste vinsten är 5.Kg5 med matt i 17 drag. Euwe rekommenderar 5.Ke3 som är vinst i 18 drag. Nu tar det 32 drag vid optimalt spel för båda parter) 5…Kh1 6.Qe4+ Kh2 7.b7 och svart gav upp inför den dystra utsikten att bli matt efter 30 drag.
6 augusti 2016 klockan 13:28
1.Da8 fungerar lika bra? Gissar att svarts kung flyr ut på Kf2 via K-h2-h3-g4 då schacken kommer på h8 istället för h5. Eller att svart kan ställa damen emellan t.ex. Kf2 Kh2 Dh8+ Dh3.
Men jag skulle vilja veta mer om denna bok och var man får tag på den? Jag har nämligen Euwe´s bok Das Mittelspiel som är en klassiker av rang som jag ofta tycker förbigås bland klassiker. TfS gav ut en serie liknande Euwes öppningsböcker i tolv band. Jag vet inte riktigt hur många sådana slutspelsböcker det finns. Jag har några stycken i källaren. Är dessa i så fall den svenska översättningen av Das Endspiel men utgiven i flera böcker?
6 augusti 2016 klockan 14:10
Nej! 1.Qa8?? är remi efter 1…Qxb4+ 2.Kf3 Qb2! Det här är ett belysande exempel för den gyllene regeln i denna typ av damslutspel som säger att det generellt är bättre att centralisera damen än att decentralisera. Du nämner att du tycker att Das Mittelspiel ofta förbigås men bland andra GM Thomas Ernst anser att det är den allra bästa mittspelsboken. Jag instämmer eftersom det är den enda boken som tar upp hela mittspelet. Max Euwe är utan tvekan en av världens bästa schacklärare genom tiderna. Lyckligtvis är många av hans böcker översatta till svenska, dock inte den suveräna mittspelsboken. Det finns två slutspelböcker översatta till svenska och dessa är Bondeslutspel och Tornslutspel. Den förstnämnda är en översättning av Band 8, Bauern-Endspiele men den sistnämnda är förmodligen en översättning av delar av Band 9, Figuren mit Bauern gegen Figuren mit Bauern. Euwe hade en helt unik uppdelning som märks av rubrikerna i boken. De sista banden rubriceras Praktische Endspiele (Band 9-12) och innehåller alla slutspel med pjäser och bönder mot varandra. Das Endspiel innehåller bara Band 1-8 och denna tar exempelvis upp tornslutspel som Philidors grundställning i Band 6, Figuren und Bauern gegen Figuren oder Bauern. Det gör inte den svenska boken som har tyngdpunkten på praktiska tornslutspel.
6 augusti 2016 klockan 14:20
Enda svagheten med Euwes mittspelsverk, var det inte att han inte var så bevandrad ännu i kvalitetsoffer, som den tidens nya ryska stormästare spelade i parti efter parti?
6 augusti 2016 klockan 14:42
Man får inte glömma att Euwes andra del av mittspelet som tar upp dynamiken skrevs för en holländsk läsekrets 1957-1964. Även om Petrosian hade gjort ett känt kvalitetsoffer mot Reshevsky i kandidatturneringen 1953 var nog denna idé inte tillräckligt etablerad för att klassificeras och struktureras i en mittspelsbok i slutet av 50-talet. Däremot publicerades det en bok i Haag 1966 som två år senare översattes till engelska – The Development of Chess Style – och här kan man läsa om den ryska schackskolan och en av dess manifestationer – det ryska kvalitetsoffret. Euwe menade att långsiktiga kvalitetsoffer uppkom oftare i Ryssland än i andra länder. I denna bok var det partiet Lyublinsky-Botvinnik, Moskva 1943 som med draget 25…Rd4! fick representera det ryska kvalitetsoffret.
7 augusti 2016 klockan 16:03
Das Endspiel (band 1-8) + Praktische Endspiele (band 9-12) på tyska är det samma böcker som Het Eindspel (1-12) på nederländska?
7 augusti 2016 klockan 16:11
Ja, det borde det vara.
7 augusti 2016 klockan 17:01
Ställningen finns även i H. Staudte – M. Milescu: ”Das 1×1 des Ensdspiels” sid. 144
Där anges att partiet spelades i Wien.
8 augusti 2016 klockan 07:42
Ställningen finns även i Van Perlo´s: ”Endgame Tactics”, 2:a upplagan 2006, sid. 45.
10 augusti 2016 klockan 07:40
Jag är lite nyfiken på påståendet ”eftersom detta slutspel kan lösas genom att finna den taktiska idén, och inte med hjälp av Nalimovs tablebase”. Såvitt jag kan klarar såväl Nalimov som datorn (Stockfish) denna kluring utan problem. Vad föranledde kommentaren?
10 augusti 2016 klockan 16:41
Jag menade att man inte behöver kolla Nalimovs tablebase. Detta måste man normalt göra med denna typ av slutspel.
10 augusti 2016 klockan 17:33
Dvs. man behöver inte använda Nalimov – då förstår jag. Tack för klargörandet!
10 augusti 2016 klockan 23:31
Förstår inte varför folk vill använda Nalimov när det finns en bättre slutspelsdatabas. Men min egentliga kommentar är att det intressanta skulle vara en slutspelens rättningsbok där man använt slutspelsdatabaser för att rätta felaktiga exempel i tidigare utgivna böcker. På så sätt kan klassikerna leva. Ja kanske skulle det vara intressant med en liknande spelöppningsteorins rättningsbok där man istället med motorernas hjälp sorterar bort de riktiga grodorna. Å andra sidan vad skall man med dessa rättningsböcker till egentligen då man ju skulle kunna använda datorn direkt. Det verkliga värdet av sådana böcker är kanske att visa vad som är vanliga fallgropar får oss vanliga människor.
11 augusti 2016 klockan 06:30
I princip alla slutspelsverk sedan Nunns banbrytande ”Secrets of” har tablebase som utgångspunkt.
11 augusti 2016 klockan 10:40
Med slutspelsdatabasernas intrång blir all fokus på det pedagogiska. Val av exempel, språket, varianter som är lätta att förstå, vad som är viktigt att komma ihåg, tumregler och enkla beskrivningar hur man skall tänka. Sen var det väl så att schackbokbranchen en gång i tiden började använda epitetet ”Secrets of” så till den grad att det hela blivit så löjligt att man i princip skulle kunna ta vilken bok som helst och lägga till detta Secrets of bara för att få boken att sälja lite bättre.
12 augusti 2016 klockan 10:30
Boktitlar är många gånger tyvärr överdrivna för att sälja bättre. Det är tidningarnas löpsedlar också. Bra att det finns någon schackbutik kvar så att den intresserade kan bläddra igenom hela boken innan man slår till och köper boken.
Vilken slutspelsbas är bättre än Nalimov?
12 augusti 2016 klockan 18:37
”Secrets of” – litteraturen håller enligt min mening en mycket hög nivå. Jag vet ännu inte några böcker som är bättre än exempelvis John Nunns slutspelsböcker Secrets of Rook Endings, Secrets of Pawnless Endings eller Secrets of Minor Piece Endings. Även hans Secrets of Practical Chess måste rekommenderas. Sedan har vi ju andra högkvalitativa böcker som Secrets of Chess Intuition av Beliavsky och Mikhalchishin och Secrets of Chess Defense och Secrets of Attacking Chess av Marin. Ja, nu har jag nämnt några ”Secrets of” – böcker och jag rekommenderar de allihopa därför att ingen av dessa titlar ljuger.
29 september 2016 klockan 17:56
Ställningen finns också i Gideon Ståhlberg: Schack från början, 1959 sid. 62.
5 december 2016 klockan 18:16
Ställningen finns också i Lars Lajos Enterfeldt: Praktiska slutspel 2, 2004, sid. 486.
3 mars 2017 klockan 10:50
Ställningen finns också i Jenö Bán: ”The Tactics Of End-Games”, (1963) Dover 1997, sid. 103.
1 juli 2019 klockan 21:24
Tack Bertram för alla dina förslag på var man kan hitta detta vackra damslutspel! Nu har jag dock hittat en bok till som du nog glömde när du forskade kring denna tankeväckande ställning, nämligen Six Hundred Endings av Lajos Portisch och den store slutspelsexperten Balazs Sarkuzy. Den finns på s. 140 som ställning 432.
2 juli 2019 klockan 08:18
Tack själv för alla kluriga ställningar som du presenterar!
Portisch/Sarkuzys bok äger jag inte. Jag ville bara visa att man kan få tag på ställningen i andra böcker än Euwes slutspelsbok. Den kanske är svår att få tag på. Jag har den inte, men jag kände ju igen ställningen, så då började jag att leta.
Det var litet överraskande att hitta den i Ståhlbergs nybörjarbok, vilket visar att det inta bara är korttidsminnet som är kaputt!