Vad vore en Veckans kluring utan en studie av en av de allra största inom studievärlden, Troitzky. Här presenteras ett slutspel komponerat av honom år 1898 med enbart tunga pjäser och inga bönder.
Poängen med att lösa sådana här studier är att öva upp sin varianträkningsförmåga och samtidigt öva sig i hur de tunga pjäserna fungerar när det finns maximalt med ytor för dem. Slutspelet är den viktigaste fasen att förkovra sig i om man vill bli en framstående schackmästare. Tyvärr är det många som inte har förstått detta enkla faktum. Det är i slutspelet som det är speciellt viktigt att kunna räkna varianter exakt eftersom det är i denna tekniska slutfas som partiet definitivt kommer att avgöras till skillnad från spelöppningen och mittspelet där tyngdpunkten mer handlar om ett minutiöst datorarbete och bedömningsförmåga än exakta analyser producerade vid brädan.
Som vanligt publiceras lösningen av engagerade problemlösare i kommentarfältet nästföljande dag.
Troitzky (1898) Vit drar och vinner
Laddar ...
14 augusti 2015 klockan 09:43
1. Te6+ Txe6 2. Da6+ Kd5 (Kc/d7 Da7+) 3. Dc4+ Kd6 (Ke5 Dc3+) 4. Dc5+ Kd7 5. Da7+…. sen väntar ett långt slutspel D vs T 🙂
14 augusti 2015 klockan 12:15
Tycker det är lite intressant att inte Db5+ eller Dc4+ fungerar alltså efter Te6+ Txe6 och det p.g.a. att schackbrädet är för litet trots att de tunga pjäserna trots att det ser ut som att det finns maximalt med ytor skulle behöva en ruta till så som här för med en ruta till vänster om a7 skulle det funka även med de av mig angivna schackarna. Så en annan sak. Jag gillar inte påståendet att spelöppningar handlar om ett minutiöst datorarbete och bedömningsförmåga. Jag tycker det är lite historielöst. Ungefär som att spelöppningskunskaper inte fanns före datorns intåg.
14 augusti 2015 klockan 22:19
Tack för din intressanta iakttagelse som framhäver en av Troitskys poänger med studien. Jag vill klargöra att jag var ute efter att förklara att slutspelet tarvar sin egen behandling med bland annat en varianträkning som tar mycket plats. Jag ville kontrastera slutspelet med att spelöppningar till stora delar handlar om ett noggrannt datorarbete och att mittspelet, med alla dess manövreringar, handlar mycket om bedömningsförmåga. Slutspelet däremot handlar som sagt ofta om ren och skär varianträkning där bondeslutspel och tornslutspel är typiska exempel. Dock är det så att spelöppningarna nuförtiden produceras via datorn och vi går en ny värld till mötes. Det senaste är väl 1.b3 a5!?