Igår var det dubbelrond 2 och 3 och då ökade skrällchansen, eller skrällrisken beroende på hur man ser på det, betänkligt. Mycket riktigt blev det också ett par skrällar (vi räknar inte remiskrällar som har en betydligt högre frekvens och vi går heller inte under 2200 då skrällrisken också ökar) trots mycket stora rankingskillnader (200-400) i både den andra och tredje ronden eller vad sägs om följande elva skrällar:
Skrällar i rond 2:
Viktor Haarmark Nielsen (2069) besegrade Jens Kristiansen (2423) på bord 31 i Öresundssalen.
I svenskmötet förlorade Mästar-Elit-vinnaren Tom Rydström (2346) mot Erik Alquist (2061) på bord 44 i Sal B21.
Fredrik Hansson (2036) vann mot Honli Egilstoft Nielsen (2338) på bord 45 i sal B21.
Svensken Jan Slettebo (2006) besegrade IM Petter Haugli (2247) som fick in ett angrepp i Sicilianskt på bord 66 i Sal B24.
Simon J Roe (2240) fick ge sig mot Kristian Bjorneboe (2015) på bord 67 i sal B24.
Jens Nielsen-Hartung (2212) förlorade mot Peter Sebastians Stuhr (1999) på bord 77 i sal B22.
Thomas Sondergaard Thybo (1831) vann ett helt torn som stod i slag på g8 mot Bo Garner Christensen (2215) på bord 109 i sal B34.
Nicolai Kistrup (1986) vann mot Luis Engel (2200).
Skrällar i rond 3:
Gawain CB Jones (2647) – Ravi Haria (2261) 0-1 på bord 6 i Konferencesalen var en skräll modell större. Här tycks det som om den fräcka g-bondens frammarsch banade väg för segern. Ravia Haria kan vara värd att hålla koll på för han verkar vara i full form! Måhända fler skrällar på lut? Form slår klass som man brukar säga.
Jonathan Carlstedt (2460) – Rasmus Thogersen (2192) 0-1 på bord 24 i Öresundssalen var en förlust kanske orsakad av underskattning där vit körde för hårt och förlorade sin bonde på g6 eftersom svarts ställning helt enkelt var för kompakt.
Andreas Garberg Tryggestad (2204) – Thomas Sondergaard Thybo (1831) 0-1 på bord 59 i sal B24. Thybo skräller igen och det är nog ingen tillfällighet, han är helt enkelt för lågt rankad med sina 1831. Han bör nog värderas 300-400 poäng högre.
Är det en tillfällighet att flera av morgonrondens skrällar var vid intilliggande bord? Man börjar undra hur mycket som var vattenringarnas effekt. Skrällarna blev mindre på eftermiddagen, förmodligen för att spelarna då intagit ett rejält mål mat och med två partier i kroppen kan ha börjat spela sig i form om det nu förelåg ringrostighet före turneringen.
Vi kommer inte att fördjupa oss i några av dessa skrällpartier utan vi hänvisar till pgn-filerna eller genomspelningen av partierna som finns på turneringshemsidan.
Här nedan följer en klassisk vinst när det skiljer ca 500 poäng mellan spelarna. Man kan göra många intressanta iakttagelser i så kallade ojämna partier.
Levrand,Roland (2146) – Hammer,Jon Ludvig (2677) [B18]
Politiken Cup Helsingor (2.3), 26.07.2015
1.e4 c6 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Bf5 5.Ng3 Bg6 6.N1e2 Nf6 7.Nf4 e5 Detta är nackdelen med vits variant eftersom svart kan spela aktivt med e-bonden och få h-linjen om svart byter på g6. Svart har alltså fått utjämning redan efter 7 drag. 8.dxe5 Qa5+ 8…Qxd1+ 9.Kxd1 Ng4 är sämre på grund av 10.Nh3! och svart kan inte spela 10…Nxe5?? på grund av 11.f4 med pjäsvinst. Kanske var det detta trix vit hoppades få in? 9.c3 Qxe5+ 10.Be2 10.Qe2 Nbd7 11.Qxe5+ Nxe5 12.Nxg6 (12.Be2 besvarades med 12…Bc2! och svart fick överraskande behålla löparparet i partiet Berggren-Engqvist, Elitserien 2012) 12…hxg6 Svarts pjäser harmonierar väldigt bra så vit kan inte riktigt utnyttja sitt löparpar trots att centrum är öppet. 10…Nbd7 11.0-0 0-0-0 12.Qa4
12…Qb8!? 12…Kb8?? hade bemötts med 13.Nxg6 hxg6 14.Bf4 och detta var förmodligen trix nummer två av vitspelaren. Rilton-bekante Hammer valde ett orginellt men inte alls nödvändigt sett att gardera a7-bonden. Varför spelade han så passivt med damen? Förmodligen för att han helt enkelt ville behålla löparparet. Observera att det naturliga alternativet var 12…Bc5 men vit vinner löparparet (utan att ge svart en h-linje) med 13.Nd3 Bxd3 14.Bxd3. Efter 14…Nb6 15.Qc2 Kb8 med aktivt pjässpel har svart god kompensation för vits löparpar med öppet centrum. Det är med sådana här analyser vi kan se om en specifik spelare har en förkärlek för löparparet. 13.b4 Det naturliga utvecklingsdraget 13.Be3 med tempovinst hade kunnat besvaras med 13…Bc5 men sunt var annars 13.Nxg6 för att ta löparparet och efter 13…hxg6 se vart svart tar vägen med f8-löparen med det nyttiga draget 14.Re1. Till exempel kan 14…Bd6 besvaras med 15.Be3. Svart är dock helt okej efter 15…Nb6 16.Qb3 Qc7 17.c4 Bf4 och vits löparpar likvideras. 13…Bd6 14.Nxg6 hxg6 15.Rd1 15.Be3 ser mer logiskt ut. Tornen är knepiga att utveckla, är det säkert att tornet ska stå där? Sedan har vi ju a1-tornet. 15…Nd5 16.Qb3 16.Bd2 hade kunnat besvaras med 16…Nf4 med bra figurspel.
16…Bxg3! Ett mycket starkt och vältajmat avbyte. Generellt är det naturligtvis dåligt att byta en så stark löpare mot vits dåligt placerade springare men här finns det konkreta orsaker. 17.fxg3 Tvunget, då det naturliga draget 17.hxg3? ställt till med problem för vit efter 17…Qe5 18.Bg4 f5 19.Bh3 (19.Bf3 besvarasd med det mördande 19…Rh7! 20.Bg5 Rdh8 21.Bh4 g5 och svart vinner. H-linjen är inte att leka med.) 19…Qxc3 och så vidare.
17…Qe5? Damen behandlas något vårdslöst i det här partiet. Riktigt var 17…Qc7 för att även planera att ställa damen på den klassiska diagonalen a7-g1. 18.Bf3 N7f6 18…Qxc3 19.Bg5 och vit har bra spel för minusbonden.
19.Bd2?? Löparen på c1 misshandlas å det grövsta i det här partiet. 19.c4! var absolut nödvändigt. En tänkbar fortsättning kunde ha sett ut så här: 19…Nc3 (19…Qxa1? 20.cxd5 och vit har klar fördel. I den här ställningen är löparparet mycket starkt. Till exempel 20…Qe5 21.Bf4 och vit har goda vinstchanser efter 21…Qe7 22.d6 Qe6 23.Qa4 g5 24.Qa5 Kb8 25.Qxg5) 20.Bf4 Rxd1+ 21.Rxd1 Ne2+ 22.Bxe2 Qxe2 23.b5 Ng4 24.Qf3 med ömsesidiga chanser. 19…Ne3 Svart vinner material. 20.Qxf7? 20.Qb2 Nxd1 21.Rxd1 Rhe8 följt av …Ne4 förlorar visserligen också men det är en stor skillnad att vara kvalitet över och torn över. 20…Nxd1 21.Qxg7 Eller 21.Rxd1 Rxd2 22.Rxd2 Qe1# 21…Rhe8 22.Rxd1 Rxd2 0-1
28 juli 2015 klockan 09:47
Ja, visst är det spännade med ojämna möten, där rankingskillnaden är stor. Man kan göra en hel intressanta
iakttagelser – inte minst när det gäller slutspelsbrister och ungdomar på frammarsch! Tornslutspel verkar vara
särskilt bekymmersamt – tydligen även när man funnit den rätta vägen i T mot T+bonde och den egna kungen står
på bra ruta (framför bonden) – dvs det egna tornet bakom motståndarens fribonde och sedan schacka kungen.
Nån spelare hade chans upprepa den enkla planen – men ’tog chansen’ att, som vit, få ner det egna tornet på
första raden och förlorade…
En annan spelare krånglade till det med T mot T+h-bonde – samma plan som ovan gällde – men vederbörande
fann ett sätt att förlora på. Och detta efter många timmars kamp för en ynka halvpoäng. Bittert.
På sina håll skrevs att turneringens första skräll kom i rond 4 där 17-årige Jan-Christian Schröder (2461) vann
mot Laurent Fressinet (2707) — men då glöms tydligen helt bort rond 3, där unge engelsmannen (16 år i år)
Ravia Haria (2261) lugnt och stilla spelade ut sin högrankade motståndare Gawain Jones (2647). Och detta med
svart i ett franskt parti!. Hade någon visat partiet utan att man visste om spelarna, ja då hade det solklart tippats
att stormästaren satt bakom de svarta pjäserna.
Men så var alltså inte fallet. Måste varit en märklig upplevelse för Jones – typ ’vad var det egentligen som hände?’
Den där känslan man kan få när det blir förlust mot en klart högre rankad spelare, och man inte riktigt begriper
varför… Klart att 34.Le4? var ett fel – men då var vit redan positionellt utspelad. Vare sig nu Ravia Haria är 15 eller
16 år, så uppvisar han ett väldigt moget spel. Verkligen värt att kolla vidare på hans partier!
Just unga engelsmän verkar gå bra – Daniel Howard Fernandez – har ju i år satsat på GM-titeln. Spelar alltså
frekvent – och det har väl blivit en paus med Cambridge-studierna. Visar ju klar GM-styrka – och bör ha goda
chanser att nå ytterligare en GM-norm (den sista?) i Politiken Cup.