mar 12

En nödvändig ingrediens i ens schackträning är att kontinuerligt lösa taktiska övningsuppgifter för att hålla sig i trim. Man kan jämföra med pianistens dagliga övningar med olika skalor för att inte tappa i precision. Den traditionella nackdelen när man löser olika schackpussel är dock att studenten vet att det är något lurt med ställningen och att det finns något extraordinärt men så är det inte i ett riktigt turneringsparti. I denna bok The Chess Tactics Detection Workbook (Everyman Chess 2014) har författarna Volker Schlepütz och John Emms tagit itu med att lösa detta problem med en fyndig metod.

Den engelske stormästaren John Emms har redan skrivit en konventionell och mycket bra bok med schackpussel som heter The Ultimate Chess Puzzle Book1001 original chess puzzles to challenge all standards of player, from beginner to grandmaster och utkom på Gambit vid milleniumskiftet år 2000. Sedan dess har boken tryckts om åtskilliga gånger, senast år 2010. Den boken är uppdelad efter olika nivåer och har originella kapitelrubriker i stil med ”Puzzles from old Soviet Championships”eller ”Find the wrong move!”

Dr Volker Schlepütz är en ambitiös amatörspelare och schackcoach från Essen i Tyskland. Till vardags arbetar han som universitetslärare i ekonomi.

Hur har då författarna tagit itu med uppgiften att skapa de ultimata pedagogiska problemen? Schlepütz och Emms upplägg med sina ställningar har varit att inte avslöja för läsaren någonting om tema, svårighetsgrad eller ens det mest viktiga – om det finns någon dold taktisk finess i ställningen. Uppdraget för läsaren är alltså att vara ett slags lösandets detektiv där man med hjälp av sitt imaginära förstoringsglas ska leta efter misstag och missade möjligheter för båda sidor, givetvis utan hjälp av en dator. Denna träningsmetod är den som mest påminner om turneringssituationens krav på spelaren då den är mer realistisk jämfört med att lösa kombinationer från traditionell litteratur efter tema eller svårighetsgrad

Författarna har vidare det upplägget att bara använda partier med lågrankade spelare eftersom det enligt deras åsikt är mer lämpligt. Orsaken är helt enkelt att kombinationerna uppstår därför att någon av de två spelarna har gjort ett eller flera misstag och därför passar denna kategori av partier just denna målgrupp som den är ämnad för mycket bättre. Partier med experter eller titelhållare håller en mycket högre nivå när det gäller förmågan att skapa sofistikerade taktiska möjligheter och undviks därmed.

Det är intressant att författarna erkänner att denna bok egentligen inte är nödvändig eftersom man själv kan plocka ut okommenterade partier från en databas och kommentera dem ur ett taktiskt perspektiv utan hjälp från dator. Enligt författarna är dock grundmotivationen till denna bok att hjälpa till med en struktur och ett beräkningssystem där man får poäng allt eftersom uppgifterna löses.

Bokens struktur är 120 fullständiga partier fördelade i tre delar med lösningar till alla partier. Första delen heter ”Partier med spelare rankade 1100-1300” sedan fortsätter andra delen med 1301-1500 och tredje delen med 1501-1700 och här tar det slut. Detta indikerar då också vilken målgrupp boken främst vänder sig till.

Det allra första partiet i boken är lite överraskande ett parti från Hallstahammar 2001. Det kan vara bra att belysa med detta parti så att läsaren får en fingervisning om upplägget i hela boken.

Svensson,D – Marttila,M [D05]
Hallstahammar, 2001

1.d4 e6 2.Nf3 d5 3.e3 Nf6 4.Bd3 b6 5.0-0 Ba6 6.c3 g6 7.Re1 Bg7 8.Bc2 0-0 9.Ng5 h6 10.Nf3 c5 11.Nbd2 c4 12.a4 Nc6 13.e4 Qb8 14.exd5 exd5 15.b3 cxb3 16.Bxb3 Re8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läsare/Detektiven ska spela igenom de första 16 dragen av partiet för att utröna var spelarna missade en avgörande taktisk vändning. Lösningen finns i slutet av denna recension.

Här följer för fullständighetens skull resten av partiet: 17.c4 dxc4 18.Bxc4 Bxc4 19.Nxc4 Ng4 20.h3 Rxe1+ 21.Qxe1 Nxd4 22.hxg4 Nc2 23.Qd1 Nxa1 24.Bxh6 Qf8 25.Bxg7 Qxg7 26.Nce5 f6 27.Qd5+ Kh7 28.Qxa8 fxe5 29.Qe8 Qc7 30.g5 Qc1+ 31.Kh2 Qf4+ 32.Kh1 Qc1+ 33.Ng1 Qxg5 34.Qf7+ Kh6 35.Qxa7 Qh5+ 36.Nh3 Qd1+ 1/2-1/2

Lösningar till partiet Svensson, D -Marttila, M,  Hallstahammar 2001

För vit:

(1) 7.Re1? Vit missade chansen att dra nytta av det hotet som uppstod efter att vit spelat 6.c3, nämligen 7.Bxa6! Nxa6 8. Qa4+! (2 poäng) som vinner en pjäs eftersom det är ett dubbelhot mot springaren och kungen.

(2) 8.Bc2? missade en andra chans att vinna en pjäs med samma taktik, alltså: 8.Bxa6! Nxa6 9.Qa4+! följt av Qxa6. (2 poäng)

För svart:

(3) 6…g6? Förbisåg hotet som uppstod med 6.c3 – alltså Bxa6 följt av Qa4+ (1 poäng) Det enklaste sättet att ta itu med hotet är 6…Bxd3 7.Qxd3 (1 poäng)

Du har uppnått ___poäng av 6 möjliga.

Taktiska teman

Dubbelangrepp

Boken rekommenderas till nybörjare och klubbspelare och till dem som ligger mellan dessa kategorier (intermediate). Den som börjar arbeta med denna boks koncept kommer garanterat att nå framgångar och att börja klättra på rankingstegen.

Läs de 9 kommentarerna till “Recension av The Chess Tactics Detection Workbook”

  1. Den yngre Adolf Friedrich von Schack säger:

    Det verkar vara lätt att missa diagonala damutfall på damflygeln. Kanske något psykologisk, man är mera vaksam för hot riktat mot kungsflygel. Det finns många fler spelare som ha missat. En annan var Capablanca som svart i ett av sina få förlustpartier (35 totalt) mot Sämisch.

    En lustig variant är också .1.e4 e6 2. d4 d5. 3 Sc3 dxe4 4 Sxe4 Sd7 5. Ld3 Sgf6 6. De2 Sxe4 7. Lxe4 Sf6?
    8. Lxb7 ( Lxb7 9.Db5+)., där det finns inte mindre än 122 partier i Chessbase. En av dom som hade svart är
    förre stormästaren Ratmir Kholmov.och i jämlikhetens namn ska även nämnas Nona Gaprindishvili.

  2. Sune Larsson säger:

    Apropå schackträning – läste nyss TFS 2013-01 med intressant artikel av Jesper Hall. Saxar några rader:

    /”Du har ett ben i hjärnan, i den del där din kreativitet tidigare satt!”
    Rolf Martens ljusblå ögon genomborrar mig. Ansiktet är hårt som flinta. Jag ler lite
    försiktigt, men inser plötsligt att han inte skämtar. Han fortsätter:
    ”Du ska inte känna dig utpekad, det är mycket vanligt bland schackspelare, inte minst
    de som tränat metodiskt.” Rolf Martens är en av de största talanger svenskt schack sett…\

    Just precis! Att träna metodiskt med typställningar, mönsterinlärande etc, kan hämma/döda den
    egna fantasin och kreativiteten! Man ser ofta i partier att unga IM/GM plötsligt spelar flera klasser
    sämre, när de lämnat de kända mönstren. De som klarar sig bra är räknarna – dvs de spelare som
    kan räkna varianter bra OCH har Martens’ visdomsord i sinnet:

    ”Intala dig själv att ”Det finns nåt!” varje gång det är ditt drag.”

    Jesper rekommenderar också ett par böcker som verkligen kan stimulera fantasin och ge näring till
    att ”det alltid finns nåt” i ställningar. Böcker som också betytt mycket för min egen del.

    Schackkavalkad 1-2 av Kurt Richter – läs dem – all makt åt fantasin! /finns att köpa på Bokbörsen\

  3. Marde Demnis säger:

    Finner Sunes analys talande. Jag har kommit till den uppfattningen att upp till ungefär 2200 avgörs i princip alla partier på taktiska förväxlingar, kombinationer och varianträkning eller om man så vill ”De som klarar sig bra är räknarna”. Allt pluggande av spelöppningsvarianter, slutspelsteori och typställningar kan skjutas upp tills man når 2200 såtillvida man inte finner det intressant läsa sig till den schack kunskapen. Men man ska inte göra sig några illusioner om att detta leder till en ökad spelstyrka. Angående Richters böcker så kan man göra ett smartare drag än att köpa dem på Bokbörsen och det är att gå och låna dem på biblioteket!

  4. Marde Demnis säger:

    Har du någon aning von Schack varför många inklusive mig själv har problem med korta torndrag och då främst de som går ett eller två steg uppåt för att skydda en pjäs eller hota något?

  5. Den yngre Adolf Friedrich von Schack säger:

    Nej, jag har inte tänkt eller lagt märke till det. Men det kan ju klart ha att göra med att normalt sett står tornen
    på första raden och dom vanligaste hoten mot 7:e och 8:e raden är långa torndrag så det är helt naturligt att man
    letar efter sådana i första hand.

    Ett kort torndrag som man nästan uteslutande bara ser i stormästarepartier är Ta1-a2 och Ta8-a7 för
    att sen sätta tornet i spel på d- eller e-linjen. Ofta effektivt.

  6. Bildredaktören säger:

    ”Budapest tornet” är en manöver som finns i Budapest gambiten. Svart torn går tre rutor Ta8 till Ta6, nästa drag – i bästa fall – tvärs över brädet till Th6 där det deltar i en pjäsattack mot vits rockerade kung. Kommentatorn vid live schack sändningar Nigel Short kallar detta för en ”rover”.

  7. Sune Larsson säger:

    ¤6

    En Aussie-GM kallar sånt torn för ”Walking Boss” – en dominerande gubbe alltså 🙂

    Finns ju förstås också för vit med Ta1-a3-g3 (h3)

  8. Bildredaktören säger:

    Magnus Carlsen gjorde just en sådan ”Walking Boss” i 2:a VM-matchen mot Anands fruktade Berlinförsvar: Ta1-a3-g3.

  9. Mariah Carey fan säger:

    En liten fråga där ute bara. Om det är någon som kan svara. Jag undrar om det är någon skillnad i styrka på tornen och även på springarna. Jag menar man kallar ju f1 löparen för angreppslöpare för att den kommer t angrepp mot motståndarens kung, de står ju på samma färg. Jag kan tänka mig att det främst är skillnad på tornen eftersom det på h1 oftast används som rockadtorn och därmed blir det andra tornet lite friare. Springarna å sin sida har jag lite svårt att se att den ena skulle vara annorlunda designad i sitt moderliv. Vidare skulle man kunna fundera på skillnader i pjäsernas värde i olika Fischer Random ställningar och då främst böndernas värde som ökar när de står framför torn och om det är så farligt med dåliga bondestrukturer bara man kan fylla tomrummen med pjäser t.ex en löpare på e1 som fianchetteras med f2-f3 och sedan spelas ut till t.ex g3 eller t.o.m. h2-h3 följt av Lg1-h2…

Lämna en kommentar