jun 23

Den sympatiske grekiske stormästaren Vasilios Kotronias har för Quality Chess skrivit den imponerande 720 sidor långa Kotronias on the King’s Indian – Volume One – Fianchetto Systems. Med sitt högst personliga tilltal skriver han att Kungsindiskt är en fullt korrekt spelöppning men dock så energikrävande att man inte kan kosta på sig att spela den öppningen varje dag. Han rekommenderar Kungsindiskt som huvudvapnet mot 1.d4 om det varvas med Slaviskt eller Damgambit. Detta ger nämligen de nödvändiga pauserna för att man ska kunna spela Kungsindiskt bättre eftersom öppningen kräver förberedelse, energi och inspiration. Boken är skriven ur svarts perspektiv som en repertorbok och handlar om hur man ska bemöta den solida varianten med ett tidigt g2-g3 vars grundläggande idé är att förebygga svarts angrepp mot vits kung. Kotronias föreslår metoder av spelare som Bronstein, Najdorf, Geller och Kasparov som bygger på att man utvecklar damflygelspringaren till d7. Kotronias tycker inte man ska ställa den kritiska frågan varför man inte utvecklar springaren till c6 eftersom alla spelare har sin personliga stil och schackfilosofi. Det hade också lett till astronomiska proportioner om systemet med …Nb8-c6 hade tagits med. Ett originellt pedagogiskt grepp är att Kotronias vill att läsaren ska utveckla sin intuition innan man tar itu med de konkreta varianterna som ska spelas igenom och inte nödvändigtvis memoreras. Man ska studera de inledande 120 ställningarna i ca 5 – 10 minuter vardera för att sedan gissa det rätta draget. Efter denna inledning börjar de olika kapitlen som alltid pedagogiskt avslutas med en summering. De nio första kapitlen handlar om relativt ovanliga varianter och man får vänta tills kapitel 10-11 innan huvudsystemet med g2-g3, dock utan Nb1-c3, tas upp, det vill säga denna dragföljd: 1.d4 Nf6 2.c4 g6 3.g3 Bg7 4Bg2 0-0 5.Nf3 d6 6.0-0 Nbd7. I kapitel 12 startar huvudsystemet med 7.Nc3 e5 som säkert är den primära anledningen till att svartspelare (och eventuellt oroliga vitspelare) är intresserade av boken. Systemet 8.h3 utan 9.e4 tas upp i kapitel 16 och 8.Qc2 i kapitel 17-24. Huvudvarianten 8.e4 c6 9.h3 Qb6 gås igenom i kapitel 31-40. De obalanserade ställningarna som uppstår efter 10.c5 dxc5 11.dxc5 Ne8 12.e6 har en för svarts del förödande statistik med för vit 70%. Ett av syftena med denna bok är att förbättra resultaten för svart i framtiden. Kotronias menar att orsakerna till att statistiken har blivit så dålig är för att de svarta spelarna antingen har varit överentusiastiska i sina motspelsförsök alternativt inte varit tillräckligt försiktiga i den defensiva rollen. Kotronias ger det generella rådet att när man spelar denna variant ska man skifta från försvar till motspel såsom det har exemplifierats i de sex sista kapitlen. Om svart kan nå rätt balans mellan dessa mål ska hans chanser inte vara sämre. Det är ingen tvekan om att detta är en bra bok för svartspelare med Kungsindiskt på sin repertoar och som är villiga att med hull och hår svälja Kotronias förslag till repertoar. För vitspelare känns dock boken som ett onödigt köp eftersom det helt enkelt blir för lite varianter att dra nytta av i den informationsspäckade boken. Om en vitspelare går igenom sin repertoar i den här boken kommer han med stor sannolikhet att upptäcka att inte en enda föreslagen variant har spelats av någon av hans svarta motståndare i hela hans karrär! Detta beroende på att varianterna är nya men också för att Kungsindiskt är så rikt och bara en bråkdel kommer fram i en tänkt repertoar. Detta tål att tänka på för vitspelare och är den fundamentala nackdelen med repertoarböcker som riktar in sig på en färg. Behöver man vara orolig om man inte har denna bok som vit? Visst kan det vara intressant att veta vad Kotronias tycker är den bästa varianten att spela mot olika varianter inom g2-g3-komplexet men man köper inte en bok enbart på grund av orosfaktorn. Schack är helt enkelt för dynamiskt och oförutsägbart för det. Är verkligen varianterna med g2-g3 så farliga att det måste skrivas en motvapensbok, är den kritiska frågan man måste förhålla sig till. Man kan tycka att det finns lämpligare böcker att köpa utifrån vits repertoarperspektiv eller helt enkelt böcker som bygger upp andra aspekter av spelet än spelöppningen. Det som är styrkan i boken, för både vit- och svartspelare, är de 120 ställningarna som utvecklar intuitionen. Det borde skrivas fler böcker på detta intressanta och tyvärr normalt försummade tema.

En annan recension finns här:

GM Vasilios Kotronias, Grekland är klar med första delen av sitt mastodontarbete inom Kungsindiskt. (Foto: Jahr Przemyslaw, 2013)

Lämna en kommentar