Schacksnack

Vi har nöjet att presentera ytterligare en bokrecension av Thomas Engqvist (internationell mästare).

Recension av Amateur to IM – Proven Ideas and Training Methods av Jonathan Hawkins

IM Jonathan Hawkins, 30 år från England, avslöjar i den här boken sitt, tills nu, hemliga framgångsrecept hur han erövrade FM-titeln 2008, IM-titeln 2010 samt två GM-normer 2011. I introduktionen berättar han bland annat om att han sedan åtta år tillbaka fyllt anteckningsbok med anteckningsbok med slutspelsanalyser. Det var detta som slutligen ledde till de största framstegen.

Hawkins låter oss få ta del av ett urval av de slutspelen han studerade och det här är alltså i första hand en slutspelsbok! Varför har han då valt att fokusera på slutspel och hur kan det förbättra läsarens spelstyrka? Hans fundamentala svar är att han är övertygad om att det var ett noggrant studium av slutspelet som medverkade till den största framgången i hans strävan att radikalt höja sin spelstyrka.

Kan det då vara så att slutspelet är en viktigare fas än mittspelet eller öppningsspelet? Nej, det är mer en fråga om att skapa balans i sitt studium av de olika faserna. Idag, tack vare de många spelöppningsböckerna och enorma databaserna, är det enkelt att bygga upp en öppningsrepertoar på en hög nivå.

För spelare under ratingtal 2000 rekommenderar han att man högst använder 10 procent av sin tid till att lära sig öppningsvarianter utantill. Kompletterar man sedan sin öppningsrepertoar med att studera typställningar som uppstår i mittspelet, främst genom att spela igenom mästar- och stormästarpartier, blir man en kraft att räkna med även i mittspelet.

Det är tidskrävande att studera spelöppningar och mittspelsstrukturer och därför kommer våra motståndare att ha uttalade svagheter i den sista fasen av partiet. Detta gäller särskilt unga spelare som inte har hunnit tillgodogöra sig slutspelsfasen ordentligt. Ett modernt exempel enligt Daniel King är VM-utmanaren Magnus Carlsen som har sina största svagheter i slutspelet och måste jobba med detta inför mötet med Anand.

Det är svårare att lära sig slutspel om man jämför med öppningar och man får heller ingen hjälp av datorerna. Hawkins hänvisar till ett olikfärgat löparslutspel mellan Aronian-Bacrot där datorn inte var till någon hjälp. Jag vet också av egna erfarenheter att Rybka4 inte ens kan sätta matt med löpare och springare. Det krävs att man har tillgång till tablebase men med ”brute force” blir en del drag ologiska och ett sådant projekt blir därför oftast opedagogiskt.

Man behöver känna till olika generella regler som stöd för sitt minne för att inte glömma bort hur man försvarar sig med t.ex. torn mot torn och löpare. I praktiskt schack räcker det inte med att veta att andraradsförsvaret är det bästa, särskilt inte om det är lite tid på klockan som det oftast är med modern betänketid.

Hawkins nämner för övrigt detta som sitt favoritslutspel och berättar roliga historier om just detta slutspel som de flesta råkar ut för någon gång i sitt schackliv. Bland annat insåg han hur lite schack han kunde när han hittade detta slutspel och såg att det redan hade analyserats av Philidor 1749! Trots all tillgänglig information idag så utarbetades det här komplicerade slutspelet redan 1749! Sedan upptäckte han ytterligare att slutspelet torn mot springare innehöll ställningar från 1100-talet!

Hawkins har delat in boken i två huvuddelar. Den första delen är mer lättviktig och fokuserar på tankeprocessen vid varianträkning och planläggning. Han går också igenom principer och några viktiga teoretiska slutspel.

Den andra delen är betydligt djupare och innehåller analyser och diskussioner av några specifika slutspel, t.ex. behandlas Carlsbad-slutspelet. Även vår egen Ulf Andersson ägnas ett helt kapitel. Boken innehåller också övningsuppgifter så att man kan kolla att man har lärt sig det väsentliga ur innehållet.

Detta är en pedagogisk, lättläst och rolig bok om slutspelet och jag rekommenderar den till alla som kan spela schack, från nybörjare till professionella. På ett ställe i boken nämner han att vi ibland kan njuta av känslan att vi vet något som en elitspelare inte vet!

IM Thomas Engqvist

Boken kan beställas från Schackhandeln.