Nu har vi avslutat omröstningen ”Vem är Sveriges främste schackspelare genom tiderna?”. Nästan exakt samma omröstning genomfördes 2009, med liknande resultat.
Ulf Andersson är i särklass och har ökat sin andel lite grann, medan Ståhlberg ligger kvar på samma röstandel. Att Stoltz minskat beror antagligen på att inte lika många minns honom längre.
Intressant nog har rösterna ökat för Hellers, trots att han knappt är aktiv längre. Berg och Agrest fick i stort sett samma siffror som förra gången.
I årets omröstning hade vi med några alternativ som inte var med förra gången: Cramling, Grandelius och Lundin. Däremot hade vi inte med Tiger eller Ornstein, de var med förra gången.
Fråga: ”Vem är Sveriges främste schackspelare genom tiderna (inte bara ratingmässigt)?”
- Gösta Stoltz (2,0%, 4 Röster)
- Gideon Ståhlberg (15,0%, 41 Röster)
- Ulf Andersson (70,0%, 185 Röster)
- Ferdinand Hellers (8,0%, 21 Röster)
- Erik Lundin (0,0%, 0 Röster)
- Evgenij Agrest (0,0%, 1 Röster)
- Nils Grandelius (2,0%, 4 Röster)
- Emanuel Berg (1,0%, 2 Röster)
- Pia Cramling (0,0%, 1 Röster)
- Någon annan (ej på listan) (3,0%, 7 Röster)
Antal röster: 266
Startdatum: 14 januari, 2013
Fråga: “Vem har varit den bäste spelaren i Sverige genom tiderna?”
- Gideon Ståhlberg (16,0%, 38 Röster)
- Gösta Stoltz (5,0%, 12 Röster)
- Erik Lundin (0,0%, 1 Röster)
- Ulf Andersson (67,0%, 158 Röster)
- Axel Ornstein (1,0%, 3 Röster)
- Ferdinand Hellers (5,0%, 11 Röster)
- Evgenij Agrest (1,0%, 3 Röster)
- Emanuel Berg (1,0%, 2 Röster)
- Tiger Hillarp Persson (3,0%, 8 Röster)
Antal röster: 236
Startdatum: 30 mars, 2009
Laddar ...
19 januari 2013 klockan 18:03
Ja, som man frågar får man svar..
Den här typen av enkäter är väl tämligen ointressanta.
Det är som att fråga dagens människor ’Vem är den mest intressanta/bästa författaren, Viktor Rydberg eller Camilla Läckberg? ’
De som ids svara på sådana här enkäter är, vill jag hävda,av åsikten ’ju senare i tid och dessutom någon som jag hört talas om, desto bättre’.
19 januari 2013 klockan 22:46
Då kanske du kan förklara varför Ståhlberg håller ställningarna och Hellers ökar?
19 januari 2013 klockan 23:28
OJ! , det var en kluring.
Att Ståhlberg ’håller ställningarna’ – det förstår jag.
Men att Hellers ökar och att han anses vara en sådan gigant på den Svenska Schackhimlen, det förstår jag överhuvudtaget inte.
Missförstå mig inte, när jag aktivt spelade schack så såg jag hans namn då och då, Schussler, Hellers, Renman hette väl toppspelarna på den tiden ?
Men jag fick aldrig intrycket av att Hellers var en sådan nova ?
Men det kan ju naturligtvis bero på min spelförståelse, pressens dåvarande rapportering och av det schackintresse jag hade under den tiden..
Nu kontrollerar jag de faktiska siffrorna efter omröstningarna och ser att Hellers röstetal stigit obetydligt.
Detta efter 266 visavi 236 röster !
Jag har några teminers betyg i matematik och vill hävda att sådana svängningar i röstetal i samband med dessa löjligt små totalsiffror betyder NILCH
Men visst är det intressant att försöka förstå varför så pass många röstar på Hellers, var han ett oförstått geni eller är det så att han har en lokal grupp av ’fanboys’ som röstar på honom ?
20 januari 2013 klockan 00:48
Ingen hävdar att detta är en vetenskaplig omröstning. Däremot hävdar jag att Hellers fick 21 röster denna gång, jämfört med 11 förra gången, trots att det går allt längre tid sedan han var aktiv.
20 januari 2013 klockan 01:36
Hmm.
Ditt argument tryter.
Om du vill kan du lägga upp ’Kalle Kula’ som ett alternativ för ”Vem är Sveriges främste schackspelare genom tiderna?””
Inom några minuter, från IP adresser runt om i världen, kan jag rösta på ’Kalle Kula’ tiotals/hundratals gånger..
Detta ”trots att det gått allt längre tid sedan han var aktiv.”
Jag ser inte skillnaden gentemot Hellers fabricerade röster.
20 januari 2013 klockan 02:04
Jag ser ingen vits med att försöka diskutera med dig längre. Gnäll på så länge du har lust.
20 januari 2013 klockan 11:13
För att vrida tillbaks till Ulf -så har jag tittat genom en del turneringsresultat.
Ex FRG-ch int i Dortmund 1973. Det var då 22-årige Ulf mötte bl.a Keres och
Spassky – men också motstånd av annan kaliber ex Kestler, Popov, Suess, Dueball etc. 15 ronder
Blandad kompott alltså och slutet blev delad seger för Ulf med Hecht och Spasskij prest 2552
Jämfört med ex Magnus, Aronian, Nakamura och andra kämpar märks viss skillnad. Man kunde
tro att den unge Ulf var full av kamplust och spelglädje – men redan då fanns fridsamhet och
tendens till korta remier – och sen göra annat. (?)
11 remier blev det i Dortmund – och inte så många kämpades till sista möjligheten var uttömd
Marovic – remis 14 drag
Keres – remis 15 drag
Parma – remis 15 drag
Popov – remis 16 drag
Ciocaltea – remis 17 drag
Hecht – remis 19 drag
Dueball – remis 23 drag
Kestler – remis 23 drag
Suess – remis 25 drag
Spassky – remis 26 drag
Keene – remis 31 drag
snitt 20 drag
Aningens ovanligt för en så ung, pigg och förmodligen ambitiös (?) spelare.
Man får sätta värde på de kämpar som finns i nutida schack även om en del
slutspel kan förefalla långdragna som Leko-Carlsen igår.
Keres avled för övrigt två år senare (1975) men spelade ryska mästerskapet så sent som 1973 –
dvs samma år som Dortmund – med en 9:e plats som följd.
20 januari 2013 klockan 14:50
Vill minnas att det finns en intervju med Uffe A i TfS från tidigt 70-tal där han menar att han behöver bli säkrare i spelet för att verkligen kunna hävda sig som stormästare.
21 januari 2013 klockan 05:48
Förstår inte,
Varken denna Hellers-bashing eller de som anser att han var den bäste genom tiderna.
”Det nya geometriska tramset” har uppenbarligen ett bristfälligt eller selektivt minne om han inte minns Ferdinand Hellers när han spelade som ”bäst”. Många höll honom för svenskt schacks nya stjärnskott, fullt jämförbart med herr Ulf om inte bättre vid samma ålder.
Hellers prioriterade dock andra verksamheter ganska tidigt, så hur han kan vara ”Sveriges bästa schackspelare genom tiderna” utan egentligen ha presterat något av tyngre meriter är tämligen obegripligt.
21 januari 2013 klockan 10:15
Som en av dem som lade min röst på Hellers en liten kommentar:
Naturligtvis är Uffe A. utan minsta tvekan ”Sveriges främsta genom tiderna”, det är ju bara att se på hans samlade resultat mot världseliten. Men hur intressant vore det om han fått alla 266 rösterna och övriga 0? En ganska onödig enkät eller hur?
Jag röstade (fullt medvetet) på ”den största talangen” som Sverige haft inom schacket. Att fler än jag ändrade lite på frågeställningen framgår väl också ganska tydligt, ex.v. Emanuel Bergs 2 röster.
21 januari 2013 klockan 11:25
Man kan alltid välja olika parametrar…..t.ex ,talang, enskilda resultat, prestationer över tiden mm. Om man vidgar perspektiven helt fritt så saknar jag två kandidater….Rolf Martens och Åke Olsson! Många av våra idag unga stormästare skulle enligt mitt förmenande haft mycket svårt att hävda sig mot Rolf och Åke.
21 januari 2013 klockan 14:33
Hellers vann JSM i Ystad 1981 när han var 12 år gammal. Det får man ändå säga är ett bevis på stor talang, Martin (och som Börje och Bengt påpekar så var det inte frågan om vem som var den främste genom tiderna).
Bengt: Särskilt Åke Olsson skulle jag vilja hävda av de två (Rolf försvann så tidigt från schacket och när han kom inte tillbaka efter 15 år var det ju främst som analytiker av udda öppningsvarianter). Jag har hört dess sägas att till och med ryska spelare sa om Åke att om det inte vore för spriten, så skulle han ha gått riktigt långt.
21 januari 2013 klockan 15:19
Rolf Martens tävlade ju en del utomlands. Måste säga att jag blev besviken på en del partier som innehöll
grova fel. Däremot gjorde han starkt intryck på mig vid sm 1967 och den efterföljande turneringen i Göteborg 1967/68
Åke Olssons talang framkom väl främst i blixtpartier. Vid längre betänketid (40/2) och motståndare med titlar
gick det inte så bra. Åke spelade ju en del blixtturneringar med ryssar och de såg säkerligen talangen.
22 januari 2013 klockan 00:48
Min avsikt var inte att syssla med ’bashing’ av F.H.
Jag försökte svara på frågor jag fick i tråden, men jag uttryckte mig tveklöst klumpigt.
Ber om ursäkt om någon tagit illa vid sig.
22 januari 2013 klockan 10:44
Självklart var/är Hellers en stor talang – det är ju otvistigt.
Åke Olsson, ja honom har jag glömt. Den j***a spriten ödelade en stor karriär inom schacket där. Fast jag har plus-statistik på honom i blixt hur det nu gick till – 1 parti, 1 vinst 🙂
22 januari 2013 klockan 15:43
Själv har jag bara träffat eller sett Åke Olsson vid enstaka tillfällen (och endast växlat några ord med honom en gång) och det var på den tiden då spriten verkligen hade honom i sina klor. En sorglig syn. Har hört att han lyckats bli nykter och det vore synnerligen glädjande om det stämmer.
22 januari 2013 klockan 22:55
Någon gång i mitten/slutet av sjuttiotalet läste jag vid besök i USA en ’Chess Life & Review”, en Amerikansk schack tidning.
En artikel beskrev ett Amerikanskt skol-lag i schack som gjorde en ’tour’ i Europa.
I artikeln beskrivs olika highpoints från resan.
Bl.a. berättas om när de var i Stockholm och skulle möta något slags Stockholmslag i en blixtmatch, 10 personer per lag, alla möter alla.
Innan matchen gick författaren och en kamrat in på toaletten på hotellet, på golvet låg där en redlöst berusad man.
De hjälpte honom upp på fötterna, ut från toaletten samt lämnade honom på trottoaren.
Till sin förvåning såg de honom ragla in på hotellet, in i spellokalen, samt sätta sig på Stockholms första bord.
När jag kom hem från resan gick jag till biblioteket och kollade upp TFS, jo mycket riktigt, studenterna hade spelat mot ett Stockholms lag vid denna tidpunkt.
Vid första bordet satt Åke Olsson och han var den person i matchen tagit mest poäng.
Jag önskar Åke Olsson det bästa för honom, om det är med eller utan sprit vet jag inte.
23 januari 2013 klockan 10:32
Det var i det tillståndet (eller nåja, inte fullt så illa kanske) som han var som giftigast i blixt. Han måste ha varit relativt nykter när jag mötte honom 🙂
Dessvärre var det någon som sa att han gick bort förra året – kommer inte ihåg vem, eller om det bara var ett rykte.
15 december 2013 klockan 17:29
Jag är ingen stor schackspelare. Jag såg Åke Olsson någon gång på tusenmannaschacket . Så en gång 1989-90 en lördagsmorgon gick jag till biblioteket i Täby där jag bodde. Där satt Åke Olsson. Jag tror han dog några år senare. Det är kul att se honom på bild från Wasas Dortmundresa 1967. Fotografier tagna av Lars Hedlund Wasa. Han är fortfarande med i Wasa och tar bilder.
17 januari 2014 klockan 08:31
Fråga:
Enligt vad jag minns och tror mig ha läst (tror det står så i hans bok) så lärde sig Erik Lundin född 1904 hur pjäserna gick när han var 24 år gammal, 1928. Stockholmsmästerskapet 1928 vanns av Erik Lundin.
Om årtalen stämmer så har en 24-åring gått från noll till eliten på några få månader. Någon som vet mer?
24 januari 2014 klockan 13:18
Om det är Lundin-boken med gult omslag har jag också läst den men har den knappast kvar i förrådet… men lite info om Erik finns här. http://www.jora.info/essayer/lundin.html
Tydligen började han tävlingsspela 1924. Givetvis starkt att bli Stockholmsmästare bara fyra år senare.
26 januari 2014 klockan 13:22
Den gula boken som avses måste vara den som heter: Erik Lundin spelar upp sina schackminnen 1924-1979. Lundin skriver att det hela började med att han i elvaårsåldern fick lära sig damspelets ”finesser” av sin far som inte kunde spela schack. Lundin blev rätt duktig i att spela damspel. En tidig vårdag 1924 besökte han schackkafeet på Drottninggatan 97 och frågade en herre om han kunde spela dam. Han svarade självsäkert: Kan man spela schack kan man spela dam! Det visade sig dock att Lundin lyckades vinna alla sina dampartier! Motståndaren hette Bruno Dahlin och var elitspelare i schack. En kort tid därefter besökte Lundin schackkafeet igen men denna gång för att lära sig spela schack, snart 20 år gammal. Hans förste lärare var den jämnårige Allan Pettersson som hade ”löparen på c4 markerar” som sitt mantra. Kontakten med schack gjorde att damspelandet upphörde en gång för alla och alla ”finesserna” försvann ur Lundins medvetande.
26 januari 2014 klockan 18:27
Tack för svaren.
Jag har givetvis boken, men den ligger någonstans. Jag mindes fel. Jag hade för mig han skrev att han var 24 när han lärde sig schack. Det skulle vara 1924.
5 februari 2014 klockan 16:43
Gideon Ståhlberg är den som har mest meriter inom svenskt schack.
Gösta Stoltz är största talangen.
Ferdinand Hellers var för smart för att fortsätta med schack.
Ulf Andersson ar en utomordentligt ”feg” spelare. I princip inga vinstförsök, inte ens med Kasparov ”på gaffeln”…
Denna inställning ”diskvalificerar” honom från att någonsin bära titeln ”Sveriges bäste”…
5 februari 2014 klockan 22:36
Hej!!
Jesper Olsson….
Har du sett partiet som Ulf Andersson spelade emot Karpov och vann…. gissar att du också inte har sett partier med Ulf i informator från 70-talet… då Ulf i många lägen spelade attackschack… sådana här dumheter hoppas jag att jag slipper se i fortsättningen….
Vad ska man då säga om Magnus Carlsen´s spelstil… inte är det någon Kasparov i unga år vi ser… men schacket har utvecklats på gott och ont.
Jag har själv analyserat schack med Ulf och jag känner att jag har kunskapen att bedöma vem som är den ”bäste” svenske schackspelaren genom tiderna..
När det gäller den största talangen som Sverige haft så råder det inget tvivel om det när man frågar ryska
schacktränare som jag känner…. Sovjetunionen fruktade en svensk… men tyvärr så valde han spriten istället för schack..
många vet nog vem det är som jag menar…. R.I.P – ÅKE OLSSON!.
10 februari 2014 klockan 01:28
Det känns lite märkligt att kalla en spelare som kämpade med de bästa schackspelarna i världen för ”feg”. Om han hade varit feg hade han väl suttit hemma på klubben i Arboga och lirat mot gubbarna.