mar 09

Allsvenskan 

Allsvenska kommittén vill gärna ha igång en debatt om det Allsvenska systemet. De anser att Schacksnack är rätt forum för detta. Välkomna med era kommentarer!

Då debatten gick högt och åsikterna om superettan var starka vid införandet för snart tre år sedan har jag förväntat mig en intensivdebatt om den framtida allsvenskan med schacksverige men trots att det nu bara är några få månader kvar till kongressen är det ganska lungt i frågan. Vi ser gärna att alla med konstruktiva idéer hör av sig för att underlaget för ett framtida beslut blir så bra som möjligt. AK kommer att lämna sitt förslag till styrelsen i mitten av april men fram till den sista mars och några dagar in i april kan man definitivt påverka ledamöterna. /Från Allsvenska Kommittén. 

Inbjudan till samtal om framtiden för det allsvenska systemet. 
Förslag från Allsvenska kommittén om Elittserien och Superettan.

Läs de 44 kommentarerna till “Debatt om det allsvenska systemet…”

  1. Jörgen Nilsson säger:

    Jag tycker att Elitserien borde utökas till 16 lag med 5 st. sammandrag. Två på hösten 3 på våren.
    Bo Berg, har väl varit inne på den linjen, tror jag. Huruvida ekonomin tillåter detta är jag okunnig om.
    Skippa Superettan. Då förstärks de 4 Div. I serierna med 6 lag.
    4 lag nerflyttas från Elit och 4 går upp. Klart som korvspad.
    Något knepigt blir det väl hur man löser övergången, vilka 6 lag från Div. I som tvingas nedåt ett steg, till Div. II.
    Men sådant brukar alltid lösa sig. Genom någon form av kvalspel t.ex.
    Försök sedan med en charmoffensiv för att engagera Div.III – spelarna som är för få för att skapa balans i seriesystemet.
    – Hur ska det gå till?
    – Det var en bra fråga!
    / Jörgen

  2. Niclas Hjelm säger:

    Jag tycker argumenten för förslaget om 10 lag är rätt grumliga.

    Om man vill eftersträva jämna serier så skulle det vara 4 lag i högsta serien, det räcker med en titt på sluttabellerna de senaste åren för att se att Rockaden, Viking, Limhamn och LASK är klart bättre än övriga lag. Lag nr 5 till säg 14 är ganska jämna. (Därtill kommer väl frågan om upp- och nedflyttning, men det är i alla fall klart att 12 eller 10 lag leder till en serietabell med två väl avgränsade skikt.)

    Ett starkt argument för 12 lag i Elitserien är att schacket då når ut och blir uppmärksammat utanför landets tre största städer. I en tid där man satsar på att anställa en Riksinstruktör för att motverka klubbdöden och schackfyran lockar ungdomar från en ganska stor del av landet kanske även Allsvenskan skall vara ”bred”. Det skapar ett intresse även på lite mindre orter, och talangerna skall sporras av att de kan ta en plats i ett elitserielag! När klubbar från mindre orter tagit sig upp i Elitserien har det blivit ganska stora rubriker i lokalpressen…

    Apropå de ekonomiska aspekterna. Åtminstone i Elitserien får man nog acceptera att det kostar lite att deltaga (och då avser jag både startavgift och resekostnader). Utslaget på de 8 spelarna är kostnaden ca 2500 kr/år. Att spela en elvarondersturnering med långpartier någon annanstans än i sin hemstad kostar mer än så. Det tycker jag man skall ha i bakhuvudet när man säger att Elitserien är dyr.

  3. Jörgen Nilsson säger:

    Alternativ.
    Måste man verkligen tvinga ned nuvarande Div. I – Lag nedåt i serien?
    Nej, Men då återstår att fylla på, så att Div I lagen innehåller 10 lag per serie, jämfört med dagens situation.
    Det låter trevligt, med en avgörande, sluthelg för att kora de slutliga segrarna/förlorarna.
    Men som jag nämnt tidigare, Jag har inte klart för mig vilka ekonomiska ramar vi rör oss inom.
    Hur kommer det att se ut i pyramiden?
    I dag har vi en vacklande pyramid, bestående av 12. brickor högst upp 10 brickor strax under det.
    De gamla Egyptierna visste redan då, att om balanserar på detta viset, är man ute på en farlig väg.
    Allsvenska kommitens förslag att dra ner på Elitserielagen till tio och behålla 10 lag i Superettan, tycker jag personligen är nästan lika vingligt!
    Ett system, oavsett vad det gäller, ska bygga på bred basis.

  4. André Nilsson säger:

    Håller med Niclas Hjelm: det ska inte vara färre lag än 12 i högsta gruppen. Det kan inte vara ett majoritetsönskemål från Elitserieklubbarna att dra ner på antalet lag.

  5. Thomas Franzen säger:

    Hej Niclas och André med flera !

    När vi diskuterade frågeställningen senast i större grupp, dvs under sammandraget i Malmö i oktober var det mest aktuella förslaget att spela med 10 lag i tre sammandrag. Vår bedömning är att tio-lags idén kan vara rätt, men vi vill fortfarande behålla några enkelmatcher per säsong därav vårt förslag med 3 + 1+1+1 + 3. Om sedan superettan skall vara 10 eller 12 lag (med två sammandrag och 4nedflyttade) eller om man ska använda kval från division ett är en av de saker vi diskuterar inom AK och vill ha fler synpunkter på.

  6. André Nilsson säger:

    Som jag tolkade åsikterna på mötet i Malmö var majoriteten av klubbarna i Elitserien nöjda som det är. Det är väl Superettan, i så fall, som det behver göras något åt.

  7. Mikael Jonsson säger:

    Tycker superettan kostar för mycket i pengar i förhållande till prestigen att spela där. Föreslår två superettor med 6 lag i varje, segraren i de båda grupperna går till elitserien. Det bäddar för två sammandrag (3+2 ronder), vilket borde vara billigare än dagens system. Om ”lottningen” seedas borde det bli tillräckligt rättvist.

  8. Tobias Pettersson säger:

    Enligt Sveriges Schackförbunds utskick, som det länkas till ovan, är Superettan jättebra.
    Kanske borde alla klubbar under Elitserien få förmånen att spela i Superettan?

    Jag menar det är ju så billigt att spela i Superettan jämfört med lägre serie enligt SSF och spelstyrkan är redan på en nivå, att det inte gör någon större skillnad om division II, III och IV spelar där också.
    Det blir bara fler billiga, bekväma resor och hotellnätter för oss schackspelare. Särskilt lagen norr om Gävle har enligt SSF:s beräkningar, vars slutsats redovisas i samma utskick, inga högre omkostnader med att spela i Superettan jämfört med att spela i division I norra, en serie med ”regionala lag” (max 180 mils avstånd tur och retur).

    Det är väl jättebra med 400 mils resa tur och retur (två dygn på tåget) för att spela lite schack i landets näst högsta serie med tanke på den enorma statusen, alla sponsorintäkter och det enorma publikintresse som genereras.

    Sveriges Schackförbund sätter verkligen värde på resande och att svenska schackklubbars pengar hamnar hos SAS. Norwegian, SJ, Scandic och andra företag som behöver få in mer kulor, istället för att användas till mer schackliga verksamheter. Jag tycker minsann att det finns gott om verklighetsuppfattning inom Sveriges Schackförbunds ledning och dess allsvenska kommitté. Sådant där svammel som sunt förnuft, känsla för ekonomi och känsla för sportsliga villkor och hängivelse till ja just det ja, schackspelet, behövs absolut inte i sådana organisationer.

    Nej, nej det viktiga är att vägra erkänna att man lett in svenskt lagschack på fel spår, vägra erkänna att man totalt misslyckats med att popularisera svenskt elitlagschack och framförallt fortsätta envisas och agera för att ta död på klubbarna utanför Mellansverige. Bra jobb Sveriges Schackförbund och tack för inbjudan till konferens i ämnet. Att få en inbjudan med en veckans varsel när det bara är 180 resmil påminner mig om, ja just det: Sveriges Schackförbund.

  9. Thomas Franzén säger:

    Hej Tobias, lika principfast som tidigare !?

    Tidsplanen redovisades redan på framtidskonferensen under kongressen i Kungsör juli 2009.
    Det är synd att du inte vill diskutera fakta, men trots att Ni tillhör ett av de nordligaste disktrikten så har Niklas uträkningar visat på att kostnaderna för Er del inte blivit nämvärt större i Superettan, men då hade det å andra sidan blivit tuffare motstånd. Saknade det konkreta alternativet, du redovisar bara de fakta vi vet att norrland alltid kommer att få ta hänsyn till. Vill ni på allvar verkligen gå över till internet eller har Ni något alternativ att delge oss ? 😉

  10. Håkan Winfridsson säger:

    Tobias nu är du väl lite löjlig. Du vet också att inget norrlandslag sedan säsongen 2001/02 behövt åka söder om Stockholm för en enkelmatch i vare sig elitserien, superettan eller div 1. Så dina 400 mil för lite schack finns bara i din fantasi.

  11. Tobias Pettersson säger:

    Innan jag besvarar Thomas vill jag bara kort kommentera Håkans onödiga inlägg.

    1. Jag är mycket, men inte löjlig.

    2. Eftersom jag spelat i norrlandslag sedan jag började spela schack 1989 vet jag exakt vilka reseavstånd norrlandslag har haft och har.

    3. Du har uppenbarligen brister angående Sveriges geografi om du inte snabbt inser att 400 mil snabbt blir ett faktum gällande SS Luleås resor för lite schack i en Superetta.

    Årets Superetta ser ut som följer, med avstånd i mil till Luleå tur och retur i parentes. Betänk att de fyra första lagen nedan befinner sig inom SS Luleås ”normala” avstånd för allsvenska bortamatcher:

    Horndals SK, Avesta (166), SK Rockaden II, Stockholm (184), Solna SS (184), Södra SASS, Stockholm (184), Örebro SS (196), SS Manhem II Göteborg (262), Örgryte SK Göteborg (262), SA Mark, Mark (268), Rödeby SK, Karlskrona (272), En Passant Svedala (294)

    4. Jag har bra fantasi, men mina fantasier kommer du Håkan till bådas vår belåtenhet aldrig att behöva ta del av.

  12. Tobias Pettersson säger:

    Thomas, detta är fakta: Alla som närvarade vid den allsvenska konferensen i Stockholm 2006 var rörande överens om att AK:s dåvarande ordförandes drömmar om en efterapning av fotbollens seriesystem med en elitserie (för fotbollen Allsvenskan) och superetta skulle grävas ner omedelbart. Alla var överens om att Elitserien skulle vara den enda nationella divisionen. Under Elitserien skulle det ligga division I-serier med regional indelning i en eller annan form. Klubbarnas ekonomi var redan då i svallning efter bingolotternas dalande försäljning, så det kändes närmast självklart för alla församlade att konsolidera verksamheten istället för att ge sig in i kostsamma äventyr. De som känner till AK:s dåvarande ordförande vet att han är en driven man och självklart ville han driva igenom sin vision om att införa en Superetta. Möjligen sågs det möjligheter till prestigehöjning, sponsorer, festligheter, hotellnätter, middagar och annat kul.

    Självklart skulle jag kunna sitta passiv och tyst, som de flesta andra, och se på när de sista norrländska lagen lämnar den allsvenska serien, men jag väljer att visa min besvikelse över förbundets agerande istället. Jag må vara löjlig i Håkans och andras ögon, det bekommer mig inte eftersom det inte är min avsikt. Min kritik är allvarlig och skarp!

    Sveriges Schackförbund har inte redovisat sina så kallade beräkningar rörande norrlandslags, inklusive SS Luleås kostnader för den allsvenska serien. Om Sveriges Schackförbunds handläggare verkligen har räknat och kommit fram till det som påstås, ifrågasätter jag å de skarpaste dessa kalkyler. Det går nämligen inte att räkna på sådant man saknar uppgifter om. Det som en del av höginkomsttagarna inom Allsvenska Kommittén anser vara småsummor anser SS Luleå vara enorma summor. En negativ skillnad på 20 000 – 30 000 per säsong är inte småsummor för en förening av SS Luleås storlek –utan innebär utplåning.

    SS Luleå kvalificerade sig till spel i den då nyinrättade Superettan inför säsongen 2007-2008. Det var dock helt orealistiskt för SS Luleå att spela i en Superetta på grund av långa och dyra resor utan möjlighet till kommunala elitbidrag. Sådana bidrag kan endast sökas vid spel i den högsta serien. 2007/2008 valde således SS Luleå att spela i division I norra. Vid Sveriges Schackförbunds kongress i Stockholm sommaren 2007 yrkade Norrbottens Schackförbund, Västerbottens Schackförbund och Malmös Schackförbund med massivt stöd från till exempel Stockholms Schackförbund på att Superettan skulle tas bort. Många insatta vet att det var väldigt nära att kongressen röstade mot styrelsen den gången. Det hela hängde på någon enstaka röst, men det ska mycket till för att svaga distriktsrepresentanter ska våga ta initiativ på sittande kongress, när deras röstande ofta avgjorts månader innan hemma i distrikten. Denna omröstning vid kongressen 2007 borde självklart ha blivit en väckarklocka för SSF och AK att något vitalt var fel med inrättandet av Superettan. Det fanns helt enkelt inte någon som helst förankring i klubbarna för en Superetta.

    Sveriges Schackförbunds handläggare som nämns i Thomas inlägg som mannen bakom kalkylerna var Allsvenska Kommitténs talare vid nämnda kongress. Han blev kommitténs ordförande när den tidigare ställt till med stora problem för sig själv och förbundet i ett helt annat ärende och tvingats lämna sin post. Mannen bakom kalkylerna propagerade starkt i talarstolen vid kongressen för att Superettan skulle vara kvar och framförde redan då ”fakta” vilket gör att mitt förtroende är noll för hans beräkningar. Att samma man på SSF:s officiella webbplats lyckades förstöra introduktionen till den förhoppningsvis seriöst menade allsvenska enkäten i början av förra året har inte fått mitt förtroende att växa. I mina ögon är alltsammans en soppa som starkt påminner om en skandal. Att skandalen får rulla vidare säger en hel del om hur svagt Schacksverige idag tycks vara.

    När det gäller kreativa förslag Thomas, trodde jag i min enfald att det var det du och din kommitté skulle ha lyckats ta fram. Enligt min syn är det exakt det den allsvenska kommittén borde ha prioriterat. Att nu skyffla över det ansvaret på mig här ovan anser jag vara riktigt illa.

    Slutligen är jag väl medveten om att det finns en del sunt förnuft i Sveriges Schackförbunds nuvarande styrelse, men nu är det dags att det tydligt kommer fram. Att agera fåniga nickedockor åt AK, som förintade Allsvenskan och införde Sydsvenskan, vill jag inte tro att ni vill gå till historieböckerna med.

  13. Håkan Winfridsson säger:

    Tobias: Jag ber om ursäkt för att jag kallade dig löjlig. Visst får ni längre resor i superettan det går inte att förneka men hur mycket kostar en dubbelmatch i Stockholm för er(med resa och hotell)?

    När det gäller kongressen 2007 så vill jag påpeka att förslaget från Malmö hade en stor brist nämligen att du hade fått lägga in en 12 lags grupp och 3 st 10 lags grupper säsongen 2007/08 om det gått igenom, då du hade 42 lag klara för div 1.

    När det gäller det förslag ni framkom med så fick styrelsen aldrig chansen att yttra sig om detta då det presenterades på kongressen, vilket jag själv tyckte var synd för hade ni skickat in detta så att kongressombud haft det 2 veckor innan kongressen tror jag det gått igenom(tycker själv att ert förslag var mycket bra) men nu ställdes styrelsens förslag mot ert utan att vi hade tagit ställning varken för eller mot ert.

  14. Bo Berg säger:

    Jag är inte personligen inblandad i elitschack för lag i Sverige, men jag följer med intresse debatten. Den klubb jag är registrerad för i allsvenskan tar dock steget upp i SuperEtten nu.

    Jag anser att Tobias Pettersson har mycket på fötter här i denna debatten och jag skulle vilja fråga Dig om hur det är med flygpriserna för Er i Norrland.

    Finns det ”billiga” flygförbindelser till något eller några ställen söderut så är ju dessa platser och förbilndelse därifrån viktigare än bilavståndet mellan orterna. Kan du detta? Är det någon som räknat på detta när sammandragsplatser bestäms?

    Sedan har jag som en följdfråga: Blir sammandrag över en helg med övernattning klart billigare för Er? Och vad föredrar spelarna? Jag tycker att det måste kännas tungt med era reser med bil för en match.

  15. Jacob Mejvik säger:

    Innan jag ger mig i kast med att redogöra för min åsikt i ämnen vill jag börja med att berömma initiativet till diskussion och jag hoppas de åsikter som framkommer här kommer tas i beaktande på allvar innan beslut tas.

    Jag har förmånen att befinna mig i en situation som jag tror är relativt unik för de flesta här, i den meningen att jag är aktiv både i en förening med lag i elitserien och en med lag en bit ner i seriesystemet. Jag har eller har haft full insikt i de båda klubbarnas verksamhet vilket förhoppningsvis ger en viss insikt i skillnaderna och behoven för både bredden och eliten.

    Jag vill också poängtera att utformningen av seriesystemet bör göras med både övrig schackverksamhet och samhället i stort i åtanke. Seriespel i schack existerar inte i vakuum även om det lätt att få den bilden när man, som tanken är här, fokuserar på den frågan. Jag tycker det finns klara frågetecken kring SSF verksamhet i stort. Med det menar jag inte att någon gör fel utan snarare att SSF har fått mandat att göra saker som man kanske inte borde vilket tar fokus från områden där SSF har en funktion att fylla. Nu är detta en helt annan fråga och jag avböjer därför kommentarer kring detta ämne just nu, men vill ändå att läsaren har detta i åtanke vid läsning av resterande del.

    Anledningen till att klubbar medverkar i seriesystemet skiljer sig ganska markant åt beroende på ambitionsnivå. För ett elitlag är motivationen främst att vinna titlar och det finns onekligen en viss prestige i att kunna kalla sig svenskmästare. För lag i de lägre serierna vill jag påstå att motivationen består i det faktum att lagschack är en väldigt trevlig tävlingsform. Lagtävlingarna bygger sammanhållning i klubben och gör på det stora hela att även andra tävlingar blir roligare. Värdet av lagschack i de lägre serierna bedömer jag därför som stort. På elitsidan ser situationen annorlunda ut. För den stora delen av spelarna i elitserien finns inte samma behov av lagschack då man spelar en stor mängd tävlingar utöver seriespelet. Elitserien har däremot en annan väsentlig funktion att fylla i att vara en av de primära marknadsföringskanalerna för svenskt schack. Jag vill påstå att det är i allra högsta grad tveksamt om elitserien i sin nuvarande form fyller denna funktion. Det går naturligtvis att göra mer rent marknadsföringsmässigt med elitserien i sin nuvarande form men jag vill hävda att det ändå finns betydande strukturproblem.
    Problemformuleringen blir då: Hitta ett system där bredden stimuleras till ett aktivt schackliv och där eliten genererar ett betydande marknadsföringsvärde.

    Innan jag går vidare och föreslår en lösning tycker jag det finns anledning att konstatera att det alltid finns någon som kommer i kläm oavsett hur man bär sig åt. I anslutning till detta vill jag då uppmärksamma att den grupp människor som kommit i kläm med nuvarande system är väldigt tysta. Något jag tror beror på att många inte spelar schack (längre). Min åsikt är att det är precis denna grupp människor som SSF borde ha i uppdrag att aktivera. Förhoppningen är därför att man lyckas bortse från egna intressen och faktiskt göra något som är långsiktigt vettigt.

    Om man tittar på var i Sverige det finns förutsättningar att långsiktigt bedriva aktiv schackverksamhet på högre nivå så vill jag påstå att detta är i de större städerna och universitetsstäderna. Detta bekräftas genom en snabb titt på vilka lag som just nu befinner sig i elitserien. Att det dessutom finns bäst ekonomiska förutsättningar i dessa områden gör inte saken sämre.

    Ur ett ekonomiskt perspektiv är upplägget för seriesystemet idag i mina ögon helt obegripligt. Anmälningsavgiften i de lägre serierna är helt löjligt dyr med tanke på vad man får för pengarna. Anmälningsavgiften borde på sin höjd vara 500 SEK rakt igenom hela seriesystemet, med ett möjligt undantag för serier där förbundet står för någon form av organisation. En typisk division III grupp består av 8 lag vilket innebär en intäkt på 8000 SEK. För dessa pengar utförs lottning, spelarregistrering, resultathantering samt hantering av eventuella tvister. Om vi antar att man kan få tag på tillräckligt kompetent arbetskraft för 200 SEK/h så är landar vi på 40 arbetstimmar. Lottning av en serie kan omöjligt ta mer än en timme. Resultathanteringen kan inte ta mer än en timme (låt säga att alla skickar in resultaten per mail så blir det fyra mail med resultat per rond att fylla i) . Med sju ronder är den totala summan så långt åtta arbetstimmar, det innebär att det återstår 32 timmar för spelarregistrering och tvisthantering. Spelarregistreringen handlar gissningsvis mest om att sätta några papper i en pärm eller spara en excel-fil. Återstår gör alltså drygt 30 timmar för att hantera tvister och mig veterligen uppstår det sällan tvister och de som uppstår kan inte ta så lång tid att avkunna en dom i. Det är alltså rimligt att tro att en halvering av anmälningsavgiften till 500 SEK är på sin plats och då tycker jag ändå att tids approximationerna varit generöst tilltagna. Går man sen upp lite i seriesystemet är avgiften 4000 SEK för division två respektive 6000 SEK i division ett. Mig veterligen får man inte ett smack mer för pengarna än vad man får i division ett utan blir alltså loppad på 3500 SEK respektive 5500 SEK. Jag tycker det här är totalt oacceptabelt. Det finns som för de flesta säkert är bekanta en slogan ”Schack ska få kosta”. Jag tycker det är fullkomligt idiotiskt. Schack ska få kosta MEN inte mer än vad det smakar.
    Vad det gäller elitserien och superettan finns det utöver de administrativa kostnaderna några ytterligare kostnader som motiverar en högre avgift. Dels finns det kostnader för domare, (något jag haft åsikter om i LASKs gästbok tidigare och inte tänkte utveckla mer) och dels finns det gemensamma kostnader vid sammandrag. Kostnaderna vid sammandrag tycker jag egentligen det är ganska bra att man tar in via startavgiften men jag oroas av att den standarden som gäller skiljer sig från den mer ekonomiska hållning som jag upplever skulle råda om det hela bekostades ur egen ficka. Som exempel kan nämnas att när elitserielagsspelare i LASK har varit på resande fot för spel i internationella turneringar har en genomgående konservativ hållning till utgifter tillämpats med allt från billigt boende till övernattningar på flygplatser. Allt för att spara några kronor.
    Som avslutning på kostnadsfrågan tänkte jag kommentera de resebidrag som utgår vid längre resor. Detta är ett fenomen som för mig framstår som väldigt konstigt. Jag förstår naturligtvis poängen med att det förenklar avsevärt för klubbar med långa reseavstånd som annars inte skulle kunna delta i seriespelet. Min åsikt är trots detta att bidrag är till för att hjälpa människor till en dräglig nivå och jag har otroligt svårt att se seriespel i schack som en mänsklig rättighet. Det är möjligt att det tidigare funnits anledning att subventionera seriespelet men så som verkligheten ser ut idag är det oerhört svårt att motivera detta.
    Genomgående tycker jag alltså att man bör se över och kapa kostnaderna där det inte går att motivera prissättningen som just nu används.

    För utformningen av seriespelet har jag ett relativt radikalt förslag. Jag tycker det finns all anledning att överväga om man istället för nuvarande system ska använda sig av en sluten serie för att utse en svenskmästare i lagschack. Tanken är alltså att denna serie är skiljd från övriga seriesystemet och består av samma lag säsong efter säsong oavsett resultat föregående år. Effekterna på övriga seriesystemet är svåra att överblicka men tanken är att det ska vara möjligt att spela både för ett elitserielag och för ett lag i det ordinarie seriesystemet. På så sätt förväntar jag mig att spelarflykten av högrankade spelarna från mindre klubbar till större avtar vilket på sikt förhoppningsvis bidrar till en mer inspirerande miljö i de mindre klubbarna. Det finns naturligtvis en uppsjö av frågetecken att räta ut kring ett sånt här förslag men även en stor mängd möjligheter. I praktiken är skillnaden i min mening mindre än vad man kanske skulle ana vid första anblicken. Bland toppkandidaterna till seriesegern finns det redan starka inslag av att rekrytera starka spelarna snarare än att själv utveckla egna förmågor. Ett regelverk kring hur detta ska gå till tror jag skulle bidra till att göra serien mer intressant för publiken. Om jag tillåter mig själv att spåna fritt kan jag exemepelvis tänka mig ett ”drafting” system i likhet med exempelvis amerikanska proffsligor (e.g NHL).

    Jag inser någonstans att detta är ett alldeles för radikalt förslag för att det ska vara rimligt att införa utan en grundlig utredning kring hur man ska göra och en bred acceptans. Förhoppningsvis har jag dock påvisat en eller annan synpunkt som är värd att ha i åtanke och kanske även sått ett frö till en möjlig framtida utveckling. Jag efterlyser också en övergripande strategisk tanke från SSF och gärna en förklaring till hur seriesystemet, som trot sallt är en väldigt viktig del i SSF verksamhet, förhåller sig till strategin. Nuvarande strategi, om ens befintlig, verkar inte vara helt framgångsrik….

  16. Kjell Jernselius säger:

    Avgör matcherna i de högsta serierna på nätet.
    Använd kostnaderna för resor och logi till nödvändig teknisk utrustning.
    Svenskt schack kommer att synas mer, och publiken applådera.

  17. Niclas Hjelm säger:

    En fråga till Jacob Mejvik. Vad menar du när du skriver: ”För den stora delen av spelarna i elitserien finns inte samma behov av lagschack då man spelar en stor mängd tävlingar utöver seriespelet.”?

    Låt oss titta på de spelare i Elitserien som spelar en majoritet av matcherna (alltså 6 eller fler) under en säsong. Många av dessa – det skulle t o m kunna vara en majoritet av dessa – spelar högst en turnering med långpartier per år. Spelarna i LASK är mycket aktiva turneringsspelare, men är inte alls representativa för den genomsnittlige elitseriespelaren.

  18. Jacob Mejvik säger:

    Vad jag menar är att spelare i elitserien är i regel redan inbitna schackspelare och seriens existensberättigande har i en lägre grad att göra med att tillfredsställa deras schackliga behov. I ett fungerande seriespel utgör denna grupp dessutom en liten del av den totala mängden spelare. Som jag ser det går det inte att motivera elitserien med en väldigt liten grupps personliga välbefinnande. Detta blir än mer tydligt när den gruppen spelar eller har spelat väldigt aktivt och är väl införstådda med hur man bär sig åt om man vill spela tävlingsschack. Jag tror det är långsiktigt skadligt för svenskt schack att i för stor utsträckning ta hänsyn till en liten grupps personliga intressen. Med det sagt vill jag poängtera att jag i allra högsta grad tycker elitserien har ett existensberättigande men jag tycker det har väldigt lite att göra med att ”motionera” avdankade spelare.

  19. Niclas Hjelm säger:

    Jacob Mejvik: Är inte poängen med seriesystemet att varje lag skall få möta motståndarlag som är jämnstarka? Det är väl helt enkelt så att ett lag med säg 2300 i medelrating kommer att få resa en del för att möta 7/9/11 jämstarka motståndarlag, medan ett lag med 1700 i medelrating troligen kan hitta 7 jämnstarka motståndarlag i sitt närområde.

    Frågan om Elitserien/Superettan är för dyr handlar alltså om följande. Alternativet till nuvarande seriesystem är antingen att man accepterar ojämnare matcher men får mindre reskostnader, eller att man delar upp serien i två geografiska delar. Mikael Jonssons förslag att dela upp Superettan i två sexlagsserier ger 5 matcher istället för nuvarande 9 men minskar resekostnaderna påtagligt. [Jag kan inte säga att jag har någon klar uppfattning i denna fråga, men det är ju HÄR debatten skall börja…]

  20. Jacob Mejvik säger:

    Niclas: Jag håller delvis med dig. Visst är det så att problemen med seriespelet i mångt och mycket har sin grund i att det kan vara svårt att hitta lämpligt motstånd, framförallt i de högre serierna. Lösningen är i så fall att försöka göra serierna jämnar, något jag har svårt att se kommer ske så som det ser ut idag då högrankade spelare tenderar att dras till klubbar där det redan finns många högrankade. Det är just därför jag tycker det finns en finess i att dela upp systemet i en stängd serie och en som är som nu. Genom att kapa bort toppen från det ordinarie systemet försvinner en stor del som det är svårt att få till jämna matcher för. Med en stängd serie finns även klart bättre möjligheter att arbeta för att den serien ska bli bättre på sikt. Ett annat problem som jag ser idag är att klubbar med många medlemmar spelar med flera lag efter rankingordning. Det hade i mitt tycke varit intressantare med jämnare lag men nuvarande regler är vad jag förstår inte utformade för att tillåta detta. Det finns ännu fler saker som gör att jag tycker det finns en anledning till att överväga en uppdelning av serierna men de har allihop sitt ursprung i att elit och bredd i det här fallet har helt olika förutsättningar. Den största invändningen som jag själv har är att det i den lägre delen av seriespelet inte finns så mycket att spela för. Finessen med att vinna vad som idag är superettan (eller division 1) utan att kunna gå upp är kanske inte så stor. Tanken är att ett gott resultat i de lägre serierna ska ge möjlighet att spela i något av lagen i elitserien, men detta är naturligtvis snarare ett personligt mål än ett mål för laget.

    I slutändan landar det här för mig helt och hållet i vad som är målsättningen med seriespelet som sådant. För min del så tycker jag att seriespelet för bredden bör vara ett underhållande spelsätt för utövarna och för eliten är det enbart en fråga om att marknadsföra schack.

    Sen får man inte glömma att vissa delar av Sverige kanske inte riktigt är lämpade för att spela seriespel i schack och där tycker jag inte man ska vara främmande för att hitta andra lösningar som ger motsvarande effekter på schackintresset.

  21. André Nilsson säger:

    Vad är det för fel med en rak serie med två division I-grupper under Elitserien (i stället för Superettan)? En annan variant vore att göra om Elitserien till en serie med 16 lag, en norr- och en södergrupp à 8 lag, där vardera gruppen spelar alla-mot-alla inbördes och sedan går vidare till ett slutspel. Lite grann som det var förr i tiden!

  22. Jacob Mejvik säger:

    Felet jag ser med den approachen är att det bara är dribblande med siffror och löser inga riktiga problem. Precis det jag menar med att SSF (som jag vill minnas att Andre har en aktiv roll inom) verkar sakna en idee om vad man vill uppnå på lite sikt. Dribblandet med serierna precis under elitserien är inget som kan anses ha någon större effekt på schacksveriges utveckling.

  23. Dock säger:

    Eftersom jag och många andra inte kan närvara i Täby i helgen så skulle det vara intressant med strömmande video eller att någon spelar in och senare lägger in på ex youtube lite senare.

    Något som hindrar att det spelas in?

  24. André Nilsson säger:

    Det är just siffrorna det är fel på i dagsläget. Superettan är en osund serie där bara 4 av 10 lag är kvar till året efter: 2 lag går upp och 4 lag åker ner. Att ha två division I-grupper under Elitserien löser flera problem: det blir billigare för de deltagande lagen och 10 av 16 lag hänger kvar då precis som tidigare 1+1 lag går upp och 2+2 lag åker ur.

    Att införa ett kval mellan division I och Superettan skapar en dum flaskhals. Problemen med Superettan puttas bara längre ner i seriesystemet.

  25. Ola Winfridsson säger:

    Jacob Mejvik: Tycker det verkar lite lustigt att man skulle införa något slags draftingsystem för en sluten elitserie och på så sätt hela tiden brandskatta den seriepyramid som i så fall är tänkt att ligga under högsta serien på gräddan av spelare. Som Niclas Hjelm påpekar är ju majoriteten av dagens elitseriespelare faktiskt inte särskilt aktiva utöver seriespelet (och skiljer väl sig i det avseendet nog inte nämnvärt från övriga spelare i det allsvenska seriesystemet). Sannolikt spelar de Elitserien för att de tycker det är kul att träffa och umgås med det övriga lagkompisar och frågan är då hur intresserade de skulle vara av att hamna i ”främlingslegioner”.

    Om man frågar de seniorer som har slutat spela närschack de senaste 10-15 åren så tror jag inte särskilt många skulle säga att de slutade på grund av att SSF, Allsvenskan eller Schacksverige i stort skulle vara särskilt världsfrånvänt eller extremt dåligt organiserat m.m. Sannolikt skulle istället svaret bli det som de flesta av mina kompisar som helt har slutat spela schack eller har dragit ner kraftigt på sin aktivitet: nämligen tidsbrist.

    Tidsbrist verkar t.ex. vara den främsta anledningen till att det varit så svårt att locka de starkaste spelarna under SM-gruppen till att spela Mästare Elit. De kan helt enkelt inte rättfärdiga inför övriga familjen (eller kanske ens för sig själva) att de lägger två semesterveckor mitt under högsommaren på att sitta och spela schack i en idrottshall.

    Därför skulle jag tro att det som bäst skulle hjälpa hela den allsvenska seriepyramiden vore att se till att seriespelet helt enkelt tar mindre tid i anspråk. Huruvida man väljer att göra de enskilda seriegrupperna mindre eller att man förkortar betänketiden så att man kanske kan spela två partier på en dag är kanske en mindre viktig fråga. Det som nog är allra viktigast är att minska antalet resor och deras längd (= färre helger och kortare resor). Det är nog snarast tidsbristen (i form av långa resor o.s.v.) som har tagit död på schacket på många håll utanför storstadsregionerna, inte ett bristande intresse. Redan på 70- och 80-talet förlorade schacket många spelare till bridgen av samma anledning. Schacket tog helt enkelt för lång tid.

  26. Per säger:

    När det gäller kval så hoppas jag verkligen att AK slår sådana idéer ur hågen direkt. När man planerar sin säsong och de resor man har, så skulle man då hamna i ett kval som man helt enkelt inte har råd med resor till. Ett kval mellan t ex Luleå och Malmö skulle verkligen kunna innebära ett kval i dubbel bemärkelse!

  27. Tobias Pettersson säger:

    Ola, helt plötsligt förstår du att tid är dyrbar.
    Likväl ifrågasätter du min kritik mot att klubblag med amatörer som har hederliga jobb och familj helt i onödan ska resa 100-tals mil för att spela ett par schackpartier i en Superetta, innehållande lag med spelstyrka som de gamla division II-serierna.

    Självklart kan sådana reseäventyr fungera för fanatiker som tycks husera i universitetsstaden Lund efter att ha tolkat Mejviks filosofiska och märkliga inlägg, men för vanligt folk fungerar det helt enkelt inte.

    André Nilsson har givetvis helt rätt i det han skriver om att regionala/geografiska division 1-serier som kvalifikation till Elitserien helt klart är att föredra. Det är obegripligt att inte Allsvenska kommittén förstår detsamma.

    Bo och Ola! Är ni på allvar intresserade av SS Luleås kostnader för klubbens bortamatcher får ni gärna mejla mig (mejl finns på http://www.sslulea.se) så skickar jag fakta i det ärendet. Jag tycker inte de uppgifterna hör hemma här. Vad jag kan säga här är att resebidragen inte på långa vägar täcker upp utgifterna.

    För att vara positiv en stund så är det verkligen fantastiskt att det finns människor som satsar stora summor eget kapital i svenskt schack. Peter Hlawatsch ser, enligt Schacksnack, bland annat till att vi vanliga dödliga får möjlighet att följa helgens schackfest i Täby via livesändning. Stort tack!

    Till sist, som norrlänning håller jag givetvis tummarna för att SK Rockaden Umeå ska lyckas behålla kontraktet i Elitserien och att de ska slippa finansiera spel i en betydligt dyrare Superetta nästa år. Lycka till och kör hårt!

  28. Robert Åström säger:

    Elitseriens instiftades med offensiva tankar. Höjd kvalitet och höjt intresse från publik, massmedia och sponsorer talades det om. ”Positivt ekorrhjul” eller något i den stilen, hette det.

    Vad hände? Jo, trots att spelkvaliteten ett tag höjdes tack vare bingolottopengarna så ville det där ekorrhjulet inte börja snurra. Eftertanke var dock inte herr GTs starka sida. Inte överväga att slopa elitserien, tvärtom. Gasen i botten och in med superettan.

    Så vad hör vi nu? Trycker in supertvåan och hoppas på det bästa? Kanske finns det några lag i mellansverige som nappar. Och sen supertrean …

    Nej, vi måste jobba på ett annat sätt. Beträffande elitserien så vet jag inte om berörda lag är nöjda med situationen, men jag har i allafall en annan idé. Försök att trycka igång det där ekorrhjulet från ett annat håll. Börja med fyra lag i elitserien och ställ krav för deltagande. Krav på att det måste komma ett visst antal betalande åskådare, undersökningar på vad som lockar och behåller publik samt krav på att sådant uppfylls, krav på spellokalens kvalitet, krav på mediaansvarig och diverse uppgifter som denne måste uppfylla före och efter varje match, krav på sponsorintäkter, partikommentator, försäljning, fika och lotterier där man givetvis kan vinna biljett till nästa match. Är 8-mannalag optimalt, ska man ha juniorbord och dambord, behöver betänketiden justeras, behöver klädseln regleras? Krav på självfinansierande livesändning värd namnet. Jag pratar nu helt enkelt om en slags elitverksamhet som fungerar ungefär som elitverksamhet brukar göra där man anstränger sig för att intressera publiken och där publiken betalar ordentligt för sig.

    Kan vi hitta fyra av Sveriges starkaste klubbar som ställer upp på något liknande? Klubbar som inte uppgivet suckar och säger att man ”ju inte kan tvinga folk att komma och titta om de inte vill”.

    När det senast var omröstning om superettan fick vi den något olustiga situationen att mellansverige grovt beskrivet vann med uddamålet mot nord och syd plus Stockholm. Jag fantiserar lite om hur rösterna skulle förskjutas om det vore på tapeten att involvera Danmark. Idag hoppas jag verkligen att en klar majoritet vill ta bort superettan.

    Det främsta skälet mot superettan är kostnaderna, särskilt för de geografiskt perifera klubbarna. Thomas Franzén lever i villfarelsen att inte ens SS Luleå skulle leva nämnvärt dyrare i superettan och hänvisar till beräkningar från Niklas, men det där har Franzén fått om bakfoten. Jag tror att Franzén tänker på beräkningar kring Sveriges Schackförbunds kostnader för olika seriesystem. Klubbarnas kostnader är något annat.

    Vi har även de sportsliga aspekterna att tänka på. Jag minns hur det lät senast ett sammandrag var planerat till Umeå. Då fick vi en rörande kostnadsmedvetenhet även från mellansverige. Fördelar vi tre sammandrag jämnt över landet så skenar de totala kostnaderna och om vi placerar alla sammadrag i mitten så får somliga lag nästan bara hemmaliknande matcher.

    Som första alternativ för en skyndsam förändring ser jag Andrés förslag med en återgång till det gamla systemet där högsta serien var uppdelad på norr och söder, eventuellt toppad med en minimal elitserie på fyra eller sex lag.

    Om vi behåller elitserien i sin nuvarande form så bör vi återgå till tre (eller två) div. 1-serier, gärna med åtta lag. Styrkemässigt var åtminstone norrettan välbalanserad även om jag ibland hörde klagomål på att mellanettan var mycket svagare. Om detta händelsevis är ett problem så brukar det finnas starka Stockholmslag som är beredda att ”offra sig” för spel i mellanettan.

    Franzén undrade om Luleå ”forfarande” är intresserat av spel över internet. Har vi framfört sådana önskemål? Kanske blandade Franzén ihop detta med mitt framträdande på framtidskonferensen som Norrbottens representant. Då bad jag de närvarande ta sig en funderare över om internetschack ska tillhöra Sveriges Schackförbunds intressesfär. Om svaret skulle vara ”ja” så poängterade jag behovet att göra officiella regler för sådant spel, och reglerna skrivs inte på klubbnivå. SS Luleås inställning till internetspel i allsvenskan har jag inte mandat att svara på just nu. Ämnet är lite känsligt. Men internetschack är ett stort ämne som jag tycket förtjänar en egen tråd här på schacksnack.

    Till sist bildar jag tackkör med Tobias Pettersson till Peter Hlawatsch!

  29. Jacob Mejvik säger:

    Tobias: Vad har jag nu gjort för att förtjäna att bli kallad fanatiker? Hela det stycket i ditt inlägg tycker jag är direkt korkat och du verkar inte använt de grå för fem öre. Jag har på intet sätt förordat långa resor och inte heller anser jag mig vara direkt fanatisk. Det finns uppenbara problem med seriespelet i svenskt schack och jag tycker man ska göra något åt det. Har du sen synpunkter på mina åsikter får du naturligtvis gärna ha det men om du har för avsikt att göra någon nytta tycker jag du ska ge fan i att göra ”tolkningar” när du uppenbarligen inte får en siffra rätt.

    Du bör också fundera på om det är fel på seriesystemet eller på det faktum att du bor i Norrland. Det finns fördelar med att bo i glesbygd, en av dem är inte att man har nära till andra. Egentligen borde klubbar i långtbortistan kompenserar övriga för att ens bemöda sig att låta er vara med.(Om någon undrar så menar jag inte det här som ett seriöst förslag utan snarare som en uppmaning till att se saker och ting från någon annans perspektiv ibland).

    Ola: Drafting-systemet är ingen färdig och genomarbetad tanke. Jag tänker mig för det första inte att det ska omfatta alla spelare vid början av varje säsong. Lag känslan ska alltså behållas. Tanken är däremot att det inför varje säsong finns ett antal nya intressanta spelare, som antingen är unga eller som utvecklats som schackspelare, som förra säsongen inte tillhörde någon av elitserieklubbarna. Tanken är då att elitserieklubbarna på ett eller annat sätt ska kunna förstärka från den gruppen av spelare och att de klubbar som kom sist året dess för innan ska få förtur, vilket borde jämna ut serien. Om man dessutom tillåter spelare att spela i både sin gamla klubb och i elitserien så är det troligt att den typen av spelare väljer att spela för båda, vilket skulle minska koncentrationen av starka spelare till de starka klubbarna. När de en dag väljer att trappa ner så ökar chansen att de fortfarande finns kvar i sin moderklubb och kan föra en någorlunda aktiv schacktillvaro där utan att spela på elitnivå. Men som sagt var, detta var bara en tanke som är långt från färdig utvecklad, men kanske att någon kan förstå vad jag menar.

    Jag håller helt och hållet med dig om att tidsbrist är den största orsaken. Tidsbrist är dock bara en fråga om prioriteringar och en intressantare schacktillvaro gör schack till ett mer attraktivt tidsfördriv.

    Robert: Vad jag förstår så föreslår du egentligen också en stängd serie men fokuserar mer på vad man kan göra med en sådan och vilka krav man skulle kunna ställa. Jag tycker nog att en del av det du önskar är lite väl att ta i, men ser också att du har en del klara poänger. Jag nämnde själv de större städerna och universitetsstäderna som städer där det finns långsiktiga förutsättningar för att bedriva verksamhet på högre nivå och tror att det är på dessa platser man kan förvänta sig att hitta klubbar som åtminstone något så när lyckas uppfylla kraven du ställer övertiden.

    Det är möjligt att Andres förslag är vettigt som en ”quick fix” men det löser inga problem på riktigt. Seriesystemet har fortfarande allvarliga brister som jag hoppas man tar i tu med.

    Tycker också man ska ställa sig frågande till om det är katastrof att inte spela seriespel i schack i hela Sverige, något som jag inte ens verkar ifrågasättas trots att det i mina ögon är en klart berättigad frågeställning (utan att jag förtjänar att bli kallad fanatiker).

    Avslutningsvis håller jag med om att Peter Hlawatsch initiativ är hedervärt. Jag önskar bara att det fanns liknande initiativ på andra ställen i Sverige, annars riskerar serien att bli väldigt skev. Kanske att man kan göra en stängd serie med Peter Hlawatsch som ägare till hela serien? Dvs om Peter är intresserad av att istället för att äga en klubb, äga ramverket kring serien och låta andra driva klubbarna och ha hand om lagen. Jag förutsätter nämligen att Hlawatsch i egenskap av affärsman i förstahand engagerar sig i Team Viking som ett marknadsföringsknep och en investering, något som skulle kunna gå minst lika bra för hela serien. (Exempelvis heter om jag inte missminner mig den engelska högsta divisionen i fotboll Barclays Premier League). Det intressanta med ett sådant upplägg är ju att man kan köra över SSF med en gång och slippa byråkratin.

  30. Håkan Winfridsson säger:

    Tobias: Ola är min bror. Det var jag Håkan som frågade dig tidigare.

  31. Ola Winfridsson säger:

    Tobias: Håkan och jag ser lite olika på utformningen av seriesystemet. Även om SSF skjuter till resebidrag så kostar de långa resorna tid. Som Robert Åström påpekar tillkom både Elitserien och Superettan i en lite annorlunda tid. Själv anser jag att det bästa vore att dela även Elitserien i en norr- och södergrupp (som gamla div. I alltså), slopa Superettan och lägga in fyra div. I-serier.

    Jacob: Problemet med en sluten högsta serie är att det skulle förhindra en klubb som Örgryte SK, som inte fanns för tio år sen, att göra en elitsatsning. Dessutom finns det en tendens att det blir lite slappt med lagmoralen om man börjar ta bort morötter och piskor, det vet jag av egen erfarenhet. Då börjar folk tänka att det inte är hela världen om de inte spelar nästa omgång.

    Angående tidsbrist så handlar det nog inte bara om prioriteringar, åtminstone inte ens egna. Det är ett väl snävt synsätt eftersom den som har familj inte enbart har sina egna prioriteringar att ta hänsyn till och det är många intressen som ska jämkas. Somliga är betydligt mer förstående än andra och i valet mellan ständiga bråk och familjefrid får kanske schacket stryka på foten. Jag har flera kompisar som endast spelar schack på vardagskvällar eftersom de inte känner att de kan lägga helger på schack av just familjeskäl (”då kör jag familjetaxin” som en uttryckte saken). Vissa aktiviteter kan rimligtvis endast ske på helger (turneringar i diverse idrotter ex.vis) och har man barn får kanske deras intressen gå före de egna (i form av långväga allsvenska matcher). Det är därför jag föreslår att man tittar närmare på seriespel med förkortad betänketid och mer än ett parti per dag (en utveckling som jag själv tycker skulle vara tråkig, men om det kan locka tillbaka fler till schacket bör man nog titta närmare på en sådan modell).

  32. Ola Winfridsson säger:

    Barclay’s Premier League är ju inte sluten och där får alla klubbar del av tv-rättigheterna, så det finns väl egentligen inget som hindrar att Peter Hlawatsch gör sammalunda i en Elitserie (som dock är öppen för upp- och nedflyttning). Dock har vi redan haft ett sådant experiment där klubbarna badade i pengar, nämligen Bingolotto. Sett i backspegeln var det kanske till stor del av ondo för svenskt schack. Och i sammanhanget förtjänar det att nämnas att ett stort antal PL-klubbar, inklusive Liverpool och Manchester United, nu är i allvarlig ekonomisk kris. Det krävs nog inte bara pengar, utan själ och hjärta också …

  33. Dock säger:

    En del intressanta förslag.
    Dela upp elitserien i 2 delar där de 3 bästa spelar en finalhelg.
    Internetspel inom seriesystemet ser jag som en självklarhet. Mycket pengar att spara och jag är övertygad om att fler skulle spela.

    Personer som spelar i huvudsak på nätet oavsett var i världen de bor borde beredas en möjlighet att bli medlemmar i SSF och i klubbar.

  34. Jacob Mejvik säger:

    Ola: Kopplingen till premier league var bara tänkt som ett exempel. NHL är ett annat exempel på en privatägd liga (som är stängd) men där finns inte ägarnas namn med i liganamnet.

    Jag håller helt med om att det finns saker som ligger långt högre på prioriteringslistan (familjeskäl) men det är inte dessa saker schacket kan konkurrera med. Kanske att man istället i högre grad ska försöka göra schacket till en familjeaktivitet?

    Om man kortar betänketiden tror jag tyvärr förstör hela konceptet. Skillnaden mellan långpartier och blixt är ju att man faktiskt bryr sig mer om hur det går när man lagt en massa tid på eländet. Jag tycker dock du har en klar poäng i det du säger, men det leder mig snarare till att fundera på om seriespelet ska vara den primära aktiviteten som aktiverar bredden. Kanske att man kan införa GP tävlingar med ett klubb element istället. Jag tänker mig att klubben belönas beroende på hur väl man lyckas aktivera spelare för att delta i tävlingarna och eventuellt också vilka resultat man gör. Nu är utformningen av ett sånt system en bit från själva kärnfrågan så vi behöver ju inte sväva ut här. Min poäng är dock att det kanske finns alternativ som är bättre. Idag finns det ju inte alls samma behov av att åka långa sträckor om man vill spela schack, det räcker att gå ut på internet.

    Finessen med en privatägd liga skulle definitivt inte vara att föreningarna skulle bada i pengar. Tanken är snarare att en ligasponsor kan ställa andra krav på lagen som är med och se till att primära funktioner fungerar (e.g spellokaler, bräden, klockor, livesändning, rapportering). Framförallt är det dock så att en privatägd liga skulle ha mycket större anledning att marknadsföra sig själv, det är liksom hela poängen med sponsring. Om nu en sådan som Peter Hlawatsch gjort bedömningen att det lönar sig att satsa på marknadsföring via schack så tycker jag att de pengar som går in i svenskt schack skulle kunna användas till mer intressanta saker än att hyra in utländska proffs. Rimligtvis borde Peter vara lika intresserad av att lägga samma summa pengar på andra saker om det genererar marknadsföringsvärde i samma eller större utsträckning än vad det idag gör när han sponsrar Team Viking.

  35. Ola Winfridsson säger:

    Jacob: Jag förstod att kopplingen till Premier League bara var ett exempel, men jag anser att det nog är mer relevant än t.ex. NHL. Jämförelser med amerikansk idrott är lite vanskliga eftersom den i sin helhet fungerar på just det sätt som du föreslår, nämligen slutna ligor (även om lag kan tas in efter hand). För mig personligen tar det bort en hel del av spänningen med seriespel – ska man lyckas gå upp eller hålla sig kvar.

    Vad beträffar schackets konkurrenter så går det inte att komma ifrån att just familjen är en ”arg” konkurrent. Schacket tar tid (vilket jag personligen tycker är positivt, inte minst i dagens samhälle där allt ska gå i en sån rasande fart hela tiden), men det är nog inte helt lätt att göra det till en familjeaktivitet heller (den eller de som spelar schack kommer ju under långa stunder att vara upptagna med något som kräver både tystnad och koncentration).

    Jag tycker själv det skulle vara tråkigt att aldrig få spela riktiga långpartier (är inte ett dugg intresserad av blixt), men tyvärr går det inte att komma ifrån att det faktiskt är just de långa partierna som är haken för många. Sedan tio år tillbaka bor jag i Storbritannien och här har man sedan länge spelat lokalt seriespel på vardagskvällar med en förfärande kort betänketid (högst 3 timmar totalt). Partierna blir lite slumpmässiga, men poängen är att folk åtminstone är med, även om medlemsraset är stort även här (det går inte att komma ifrån att schack på internet skördar många offer). På helgerna finns seriespel med längre betänketid (inte minst då 4NCL, se nedan, med SM-betänketid) för dem som är hugade och en Grand Prix-cirkus med weekendturneringar (oftast fem ronder lördag-söndag, sex ronder med början fredag kväll blir allt ovanligare) med ungefär samma betänketid som seriespelet på vardagskvällar.

    I 4NCL, som är en privat brittisk liga som startades trots starkt motstånd från det brittiska schackförbundet (eller i varje fall saknade förbundets stöd), finns det just ett flertal sponsrade lag (även om den ekonomiska krisen har gjort att luften gått ur flera av dem). Det intressanta med de sponsrade lagen är att samtliga får sina pengar från personer med schacklig anknytning (jag spelade ett par säsonger för ett lag som sponsrades av stormästaren och mångmiljonären David Norwood). Det är verkligen otroligt svårt att locka icke schackspelande/schackintresserade sponsorer. Detta speglar dock sponsringens dilemma i stort. PG Gyllenhammar var intresserad av hästsport, varför Volvo sponsrade ryttartävlingar i Skandinavium, medan Sören Gyll var intresserad av segling, vilket innebar att Volvo istället började sponsra segeltävlingar).

    Problemet i Sverige är att klubbdöden på sina håll nu har gått så långt att det inte längre finns folk som är beredda eller orkar ta tag i exempelvis arrangemang av turneringar i en Grand Prix-serie. Därför tror jag mer på att återföra det allsvenska seriesystemet till en mer lokal nivå. Som jag ser det är det mycket viktigare att först vinna medlemmar på lokalplanet, en sluten/privat sponsrad högstadivision gör sannolikt varken från eller till – den lär inte ge någon Bobby Fischer-effekt är jag rädd. Med risk för att ge mig in på ett stickspår anser jag paradoxalt nog inte heller att Schackfyran är rätt väg att gå, p.g.a. två (det kan säkert finnas fler) stora nackdelar i fråga om dess förmåga att varaktigt locka nya schackspelare (därmed inte sagt att det inte är en enorm kassako):
    1) Satsningen sätts in för sent. I 10-11-årsåldern har barn redan hunnit skaffa sig många andra fritidsintressen. Därför borde man antagligen börja redan i först eller andra klass om den ska knytas till skolan.
    2) Anknytningen till skolan och klubbarnas roll i sammanhanget. När eleverna blir ett par år äldre och byter skola finns det inte mycket schackverksamhet och få klubbar verkar redo att fånga upp anstormningen lokalplanet. I Storbritannien skapade Mike Basman på 1980-talet en enorm apparat med skolschackturneringar som fortfarande lever i all högönsklig välmåga, men det går knappast att säga att det har lett till några större framgångar för det engelska schacket i form av nya unga stormästare (och Basman anser inte att kvaliteten på spelet över lag är något att yvas över). Anledningen är att formatet skapar enögda kungar i de blindas rike. Barn som dominerar totalt i skolschacket kommer till en klubb och får så otroligt mycket stryk till och med av klubbarnas sämsta spelare att de flesta omedelbart tappar sugen (det går helt enkelt inte att bedriva rationell träning med så stora grupper och de flesta barnen är hur nöjda som helst med att bara flytta omkring planlöst).

  36. Tobias Pettersson säger:

    Håkan, helt riktigt blandade jag beklagligt ihop ditt inlägg med din bror Olas, men det är tur att ni båda är schackspelare så att ni listade ut att jag blandat ihop ”varianterna”. Jag ber om ursäkt för det.

    Jacob! Jag har inte påstått att du är fanatisk. Jag påstod att ditt inlägg var filosofiskt och märkligt!
    Jag skrev ”Självklart kan sådana reseäventyr fungera för fanatiker som tycks husera i universitetsstaden Lund efter att ha tolkat Mejviks filosofiska och märkliga inlägg, men för vanligt folk fungerar det helt enkelt inte.”

    Ordet fanatiker syftar inte på dig, utan på ”Big City is King!-atmosfären” som kommer fram i ditt inlägg. Troligen beror min uppfattning på att jag själv bor i en stad med 52 mil tur och retur till DM och 180 mil tur och retur till de flesta motståndarlagen i Allsvenskan, vilket innebär att resekostnaderna är dyra (men överkomliga i och med SSF-resebidrag i det senare fallet) även med en sund geografisk serieindelning.

    Min tolkning av det du skriver är att du vill slå undan dessa ben och i princip utesluta klubbar med långa avstånd till övriga från seriespel på hög nivå. I min värd är sådana tankar osunda. I andras värld må mina egna tankar vara osunda i och med att jag tycker att alla klubbar med ambitionsnivå och spelkvalitet ska få en rimlig chans att avancera i systemet oavsett geografiskt läge i riket.

    I ditt inlägg (29) fyller du på med: ”Egentligen borde klubbar i långtbortistan kompenserar övriga för att ens bemöda sig att låta er vara med.(Om någon undrar så menar jag inte det här som ett seriöst förslag utan snarare som en uppmaning till att se saker och ting från någon annans perspektiv ibland).”

    Jag tycker din syn tydligt framkommer och jag tycker fortfarande att den är osund.

    Vårt förbund heter trots allt Sveriges Schackförbund och verksamheten bör fokusera på hela Sverige!

  37. Jacob Mejvik säger:

    Tobias: Du tycker alltså att det är fullt rimligt att vuxna män förväntar sig att få ekonomisk hjälp för att leka?

    Du har helt rätt i att förbundet heter Sveriges Schackförbund och jag håller med dig om att verksamheten bör fokusera på hela landet. Däremot tycker jag inte det är rimligt att använda schacksveriges gemensamma resurser för att betala för vuxna människors fritidsaktiviteter. Jag har otroligt svårt att se att detta på något vis skulle kunna främja utvecklingen av svenskt schack. Bidrag för att skicka juniorer till SM tycker jag i så fall är rimligare för SSF att lägga pengar på.

    Din ”Big City is King!” förklaring håller jag inte alls med om. Det finns fördelar (och nackdelar) med att bo i glesbygd och det finns fördelar (och nackdelar) med att bo i tätbebyggda områden och det tycker jag är något man får acceptera. Tycker man inte fördelarna överväger nackdelarna där man bor går det alldeles utmärkt att flytta. Att klassificera Lund som en storstad tycker jag nog är lite att ta i men för tillfället är det en alldeles utmärkt stad för mig. Med ditt resonemang borde jag ju för övrigt få bidrag för att åka till Norrland för att åka skidor. St Hans Backar är förvisso jävligt branta men jag vill ha något med lite mer motstånd.

    Ola: Håller i stort med dig. Det är också därför jag i mitt första inlägg gjorde en klar distinktion mellan anledningarna till att bedriva seriespel beroende på om det var elitnivå eller lägre nivå. Elitserien handlar främst om marknadsföring, får man inte tillräckligt marknadsföringsvärde så ska man naturligtvis inte spela den. Min tro och förhoppning är dock att man faktiskt får det

    Schackfyran tycker jag som idee är alldeles utmärkt även om jag kan hålla med att det bör göras tidigare. Det som varit ganska uselt tidigare är uppföljningen, dvs se till att ungdomarna fortsätter spela. Om jag förstått saken rätt är detta en av arbetsuppgifterna som faller på den nyligen tillsatta riksinstruktören Jesper Hall. Jag tycker det finns all anledning att både ge honom tid och support för att kunna göra ett bra arbete. Jag tycker det verkar fullt möjligt att få till ett bra resultat men tiden får utvisa hur det går. Däremot har jag här flera gånger efterlyst en strategisk idee från SSF och den tycker jag lyser med sin frånvaro.

    Jag lovar att jag ska jobba på att nå till VD posten på något större företag så fort jag är klar med min utbildning. Finns det då ett intresse från Schack Sverige att vara kunder så lär sponsring inte vara något problem.

  38. Patrick Drugge säger:

    Hej!
    Skulle det vara helt otänkbart att slå ihop superettan och elitserien och spela 9 ronder monrad i 3 sammandrag?
    Topplagen skulle självklart få mötas några ronder in i turneringen och spännande streckmatcher runt alla streck skulle också uppstå.Avslutande sammandraget blir troligen högdramatiskt och kan inte vara avgjort på förhand.

    Tror att intresset skulle öka då varje rond med största säkerhet skulle vara viktig för alla lag.Kanske skulle det bli för dyrt men troligen inte, och fan så mycke mer intressant. Möjligen någar ojämna matcher i inledningsronderna, men som det är nu så är det ganska många ojämna ronder.

    Kanske kunde man lägga ett sammandrag i norra Sverige, ett i mellan Sverige och ett i södra Sverige.Eller 2 i Sthlm och ett i Lund.Intressant skulle det bli i alla fall.

  39. Ola Winfridsson säger:

    Jacob: Håller helt med dig om att Jesper Hall antagligen kommer att fylla en mycket viktig roll som saknats ett tag, och vi får som du säger se hur det faller ut. Förhoppningsvis väl, men det som bekymrar är att det i många distrikt har hunnit rätt långt ned i utförsbacken redan.

    Dock håller jag inte riktigt med dig om Elitseriens roll. För mig är det självklart att man ska ha en högsta serie (i någon form) – det är trots att nationellt lagmästerskap. Huruvida det sedan lockar sponsorer är i mitt tycke av underordnad betydelse, eller snarare en bonus. En sports eller ett spels generella dragningskraft på sponsorer är i huvudsak en funktion av spelets/sportens popularitet i allmänhet. Det är därför det är så lätt att locka sponsorer till ishockey och fotboll (och evenemang som OS), trots att fotbollsallsvenskan sedan några år tillbaka håller en pinsamt låg standard. Saknas denna breda popularitet fordras antingen kapitalstarka individer med stort personligt intresse för sport/spel x (à la PG Gyllenhammar och Sören Gyll som sponsrade två sporter som i likhet med schacket främst enbart intresserar andra utövare) ELLER, och det är enligt min mening den enda långsiktigt hållbara lösningen, ett strävsamt arbete med att öka allmänhetens medvetenhet och kunskaper om sporten/spelet i fråga i form av en stark ungdomsverksamhet understödd av klubbar på lokalplanet.

    Carlsen-effekten i Norge är resultatet av Simen Agdesteins målmedvetna arbete på Norsk Toppidretsgymnasium (eller vad det heter) i Oslo under många år som hade stärkt norskt schack redan innan Magnus kom fram (GM Leif Erlend Johannessen gick t.ex. där) och nu är stora kullar med norska juniorer regelbundet i väg och spelar turneringar utomlands, ibland under Simens ledning, ibland under andra.

    Jag är ledsen att behövda hävda detta med en dåres envishet: att ge ett evenemang som Elitserien en hög profil genom sponsring och stort mediegenomslag kommer att vara fullkomligt bortkastade pengar om det inte REDAN finns en schacklig infrastruktur runtom i landet som kan fånga upp det nyvaknade schackintresse som EVENTUELLT genereras.

    Så om jag får ge dig ett råd till den dag du blir vd på ett storförtag, Jacob: satsa de sponsorpengarna på att skapa ett tränarnätverk med allt från nybörjar- till elittränare som spänner från norr till söder.

  40. Niclas Hjelm säger:

    Jag håller med Ola om det sistnämnda. För att bredda schackintresset behövs två saker,

    1. Bra juniorverksamhet (och här ser jag en positiv utveckling med schackfyran och inrättandet av riksinstruktör).

    2. På tävlingssidan har jag sett starka tävlingar läggas ned (t ex Öppna SM och Svenska Cupen) eller kraftigt försvagas både till antal och spelstyrka (t ex Solstadsträffen). Jag skulle gärna se en mer genomtänkt tävlingskalender, kanske kan det vara i förbundets intresse att se till att det finns tävlingar alla ”långhelger” utspridda på lämpligt sätt över hela landet, och jag skulle gärna se Öppna SM återuppstå. T ex går under helgen 13-16/5 fyra tävlingar samtidigt – Stockholm, Laholm, Umeå, Linköping, några av dessa med få deltagare. Under påsken går väl bara en turnering, Påskturneringen i Norrköping, med normalt ca 150 deltagare. Helgen före jul är det väl bara Malmö Open, också den en stark turnering med många deltagare.

  41. Ola Winfridsson säger:

    Patrick: Ett mycket intressant, för att inte säga utmärkt, förslag!

    Niclas: Jag har också funderat i de banorna. Det är tyvärr många starka tävlingar som har försvunnit de senaste 20 åren. En annan var Limhamn Open pingsthelgen. Man kan naturligtvis inte hindra folk från att arrangera turneringar när det passar dem själva bäst, men det är onekligen inte bra att det endast finns en stor turnering vid påsk, men fyra stycken en dryg månad senare. Kanske man även bör försöka införa den danska modellen med sexmannagruppsturneringar vid andra tider på året när det inte finns några lämpliga långhelger? Fr.a. på hösten arrangeras (eller gjorde åtminstone för en 5-6 år sen) på flera håll i Danmark femronders Bergerturneringar (à la Växjöspelen med flera grupper indelade efter spelstyrka) med en rond på fredag kväll och två ronder vardera lördag-söndag.

  42. Per Harila säger:

    Hej,
    Mejvik, ett visst sorts av mod samt en intelligens i den främre delen av Gausskurvan krävs av den man som likt en mamut ger sig på personer med insikt och praktisk kännedom i sak.
    Själv så bryr jag mig inte! Det blir som de styrande bestämmer.

    Rent pseudo-filosofiskt undrar jag hur du får dina citat att stämma med logik?
    Låt oss som exempel taga detta: ”Egentligen borde klubbar i långtbortistan kompenserar övriga för att ens bemöda sig att låta er vara med.(Om någon undrar så menar jag inte det här som ett seriöst förslag utan snarare som en uppmaning till att se saker och ting från någon annans perspektiv ibland).”

    Mejvik, vad menade du då med detta med hänvisning till dina egna tankar ovan?:
    ”Sen får man inte glömma att vissa delar av Sverige kanske inte riktigt är lämpade för att spela seriespel i schack och där tycker jag inte man ska vara främmande för att hitta andra lösningar som ger motsvarande effekter på schackintresset.” <——-"Om någon undrar så menar jag inte det här som ett seriöst förslag…."

    Att tala emot sig själv är inte logiskt, Mejvik, min schackkamrat, tänk innan du skriver! Jag vet, man skriver lätt fel när man är upprörd.

    Mejvik, ser även fram emot din utveckling av följande påstående: "en uppmaning till att se saker och ting från någon annans perspektiv ibland"

    Du analytiker, ja, du har säkert mer insikt än vad jag har av de praktiska tingen kring schack, men vad syftar du på här: " tycker jag inte man ska vara främmande för att hitta andra lösningar som ger motsvarande effekter på schackintresset."
    Vad menar Herr Mejvik? En del schackvänner väntar på en förklaring av ovanstående frågor och funderingar.

    Med vänlig hälsning/Per Harila

  43. Jacob Mejvik säger:

    För det första är jag inte det minsta upprörd. Har någon fått för sig det så är det helt enkelt fel. Jag lägger däremot ogärna fingrarna emellan när någon förtjänar en rå eller brutal kommentar så det är möjligt att det kan missuppfattas som upprördhet.

    För egen del är jag inte säker på vad som är oklart, men uppenbarligen har min poäng inte gått fram och jag är lite osäker på hur jag ska förtydliga mig. Men jag ska göra ett försök.

    Mitt första påstående är att klubbar långt bort från övriga borde betala mer. Det är helt enkelt inte speciellt kul att åka långt och kompensation för det är inte helt orimligt.

    Det som sen står innanför parenteserna är menat för att slippa kommentarer som den du skrev. Jag vill helt enkelt poängtera att detta var inte ett seriöst menat förslag att klubbar långt bort från alla andra ska betala mer och jag har inte för avsikt att föreslå ett sådant system. Kommentaren är alltså endast menad som en profylaktisk invändning mot kritik riktat mot den mening som den står i anslutning till.

    Kopplingen du gör mellan det som står inom parenteser och ditt andra citat begriper jag inte. Är det kontroversiellt att säga att vissa delar av Sverige inte är lämpade för seriespel i schack? Jag tycker det är uppenbart att det åtminstone är en möjlighet.

    Jag säger först att ett sätt att se på saken är att de som är ”skyldiga” till att tvinga andra
    att resa långt borde betala mer. I samma veva poängterar jag att detta inte är ett förslag utan mer allmänt raljerande. Jag ber om ursäkt om detta var otydligt.
    Det andra jag säger är att det finns anledning att ifrågasätta om man ska spela seriespel där förutsättningarna är dåliga och uppmanar till att fundera på alternativ. Alltså något som är framåtriktat och positivt.
    Var ligger motsättningen?

    Rätta mig om jag har fel, men jag tror du tänker så här. 1) Jag säger att norrlandsklubbarna ska betala mer eller inte spela. 2) Jag ångrar mig 3) Jag säger igen att norrlandsklubbarna inte ska vara med.

    Detta är INTE vad jag vill ha sagt. För mig har de båda citaten väldigt lite med varandra att göra så det jag lagt flera meningar på att förklara är en total icke-fråga ur mitt perspektiv. Hoppas detta ger dig något mer klarhet i vad jag menar så vi kan släppa den här frågan.

    Uppmaningen att se något från någon annans perspektiv ibland är väl i allra högsta grad vettig. Eller? Tycker det är en bristvara på många håll inte bara i Schacksverige. Just i det här fallet var det en direkt invändning mot att bli kallad fanatiker. Jag tycker själv inte på något sätt att jag är fanatisk, snarare frispråkig. Nu är det i första hand upp till andra att döma i den frågan men även om så skulle vara fallet så finns det anledning att förstå vad jag vill ha sagt. Jag tror och hoppas att folk som haft med mig att göra inte tycker jag är helt hopplös att ha med att göra men det ska jag lämna osagt. Däremot brukar jag ha åsikter, vissa mer välgrundade än andra och det får omgivningen lära sig stå ut med. Till min stora glädje lyssnar dessutom omgivningen emellanåt. I frågorna vi diskuterat här finns det anledning att se saker och ting från många perspektiv (Spelare, Sponsorer, Medlemmar, Klubbar, Potentiella Spelare/Klubbar, Media et c). Får man för sig att jag är fanatisk tycker jag det är ett tecken på att vederbörande inte tänkt efter tillräckligt själv.

    Meningen om motsvarande effekter på schackintresset är med flit skriven lite vagt. Jag har inte för avsikt att börja debattera alternativa idéer om vad man skulle kunna göra utan att ha på fötterna. Men det är väl inte så svårt att inse att det rimligen finns saker som ger motsvarande effekt. Exakt vad detta skulle vara har jag inget förslag för på rak arm men allt från GP-serier till subventionerade internationella turneringar skulle kunna vara aktuellt. Jag tycker bara att man ska vara öppen för alternativ. Presentera övertygande argument för varför man ska spela serieschack när det innebär att man måste åka åtskilliga mil var tredje helg och jag kommer hålla med er. Skulle gärna se alternativ även om det är dåliga alternativ och skulle då vilja veta varför det är ett dåligt alternativ. För alternativ finns alltid, det är bara frågan om hur bra de är i relation till varandra.

    Ett annat sätt att se på frågan om serieschack är ju att konstatera att det kanske rent av är skadligt för klubbarnas verksamhet i den meningen att det gör att det tar en betydande del av tiden som finns tillgänglig för schack i anspråk, vilket kanske leder till att den ordinarie klubbverksamheten blir lidande.

  44. Jacob Mejvik säger:

    Ola: Jag är fullt medveten om den problematiken du beskriver men jag tycker det är bra att du skriver det så tydligt. Vad du säger är alltså att starka spelare skulle söka sig från de mindre klubbarna. Det är ett problem jag tror går att lösa. Jag har tidigare i anslutning till förslaget om ett uppdelande av serierna föreslagit att spelare skulle kunna spela för två klubbar i de olika seriesystemen. Det löser förvisso inte helt och hållet problemet men det skulle lindra effekterna. Personligen är jag medlem i två klubbar som i seriespelet är ganska långt ifrån varandra och även om det inte är ett problem just nu så kan jag definitivt föreställa mig en situation där det skulle kunna vara det. Te x om jag var 300 poäng högre rankad hade jag varit tvungen att välja vilken klubb jag skulle spela för. Hade det varit någon annan elitserieklubb än LASK hade jag haft problemet redan nu. Jag trivs för övrigt alldeles utmärkt med det upplägget jag har nu med tillträde både till en elitklubb med tillhörande aktiviteter och till en klubb som är genomgående trevlig att spela i. Jag kan också tipsa om upplägget i Oves SK där det är måndagsträning med en uppslutning som med råge överträffar LASK. Vi sitter på en restaurang i centrala Lund (Restaurang Bellman) spelar lite blixt, äter (och dricker om man önskar) och snackar skit.Utgångspunkten är att kommer man på träningarna har man goda chanser att spela seriematcherna. Upplägget är väldigt trevligt och det finns en anledning till att Oves slogan är ”vi tränar hårdare” :D. Det skulle inte förvåna mig om en stor mängd schackklubbar skulle gynnas av att flytta ur källarlokalen och istället köra Oves upplägg. Har de starkaste spelarna dessutom möjlighet till sportslig utmaning på annat håll är det utmärkt. Skulle SSF med jämna mellanrum kunna hjälpa till att skaka lite liv i klubbarna i form av påhälsning från någon stark spelare så blir det än bättre.

Lämna en kommentar