jan 08

Rilton är över och vilken spännande underhållning det har varit! Fantastiskt arrangemang som har låtit tala om sig världen över. Inte dåligt! Naturligvis hade jag gärna sett en svensk i toppen men en mycket sympatisk indisk spelare vann turneringen. Det är bara att gratulera och han övertygade stort i sina partier!

För övrigt är jag lika imponerad som jag var i Hasselbacken av lilla Nihal Sarin endast 12 år gammal.Han blev intervjuad i sändningen efter en av sina vinster mot en tysk stormästare och vilken förståelse och ödmjukhet han visar upp. Fortsätter han på samma sätt kommer han att gå riktigt långt! Hans svaghet kan vara som i så många andra sammanhang även hans styrka. Blixtrande angreppsschack men i partiet mot Hans Tikkanen valde han ett inkorrekt offer i en lika ställning men där han hade det bekvämare spelet. Bra kämpat trots det och nära remi även om han fick se slaget förlorat. Nihal är klar publikfavorit som vi vill se mer av!

Schack är Showbiz som en av huvudarrangörerna Ingemar Falk uttryckte sig. Visst stämmer det och idag ökar kraven på både sändningar och kommentatorer. Det räcker inte med ren kunskap utan vi vill ha underhållning också. Det är bra då det ökar schackets marknadsvärde och det finns potential för sådant. Som jag har skrivit i ett annat inlägg kräver det oerhört mycket att vara kommentator för schack. Bara känslan att alltid säga något och helst ska det ju vara rätt också när man förutser de kommande dragen. Jag tycker dock inte att man behöver gå in i alltför långa analyser. Publiken har varierande spelstyrka och behöver inte sådant, utan bättre berätta om ställningen i stora drag och vad den rymmer så får de kommande dragen tala för sig själv. Ungefär som när man ser en film. Man vill inte veta för mycket helt enkelt.

Som i alla andra sammanhang får man som schackkommentator vara beredd på feedback och jag ska delge mina personliga åsikter och vem jag tyckte var bäst av de fyra stormästare som var på plats under Rilton. Jag vill dock betona att alla gjorde väldigt bra ifrån sig men två av dem var helt enkelt väldigt bra. Ulf Andersson och Nils Grandelius.

Ulf Andersson är helt enkelt lysande i sammanhanget! Hans utstrålning och passion för schacket är fantastiskt att få ta del av. Hans djupa förståelse passar i sändningen samt han är snabb med att ge utlåtanden om ställningen.

Nils Grandelius gjorde också en oerhört bra insats. Oerhört snabb i variantberäkningen men ändå utan att ” tynga” med långa varianter. Med tanke på hur aktiv han är tävlingsmässigt och att han spelar på så hög nivå kunde han delge med många intressanta modeöppningar och förklara varför man valde olika drag. Mycket intressant för mig som vanlig klubbspelare. Väldigt stark och uppskattad insats och hoppas vi får se mer av både Nils och Ulf i dessa sammanhang!

Harry Schussler var enligt min åsikt bra i början men lite avslagen på nyårsdagen och utstrålade inte så mycket energi och engagemang. Det blev lite för många analyser där för min smak istället för snabba uppdateringar av ställningarna samt att tidsnödsdramat mellan Gata Kamsky och Ivan Sokolov inte riktigt fick den spänning och uppmärksamhet den förtjänade.

Martin Lokander var påpasslig där och följde kameran samt att han även utan att veta om det ganska precist siade om partiets framtid när det gällde Kamskys möjligheter som stod på förlust. ” He has to create something of nothing”. Exakt vad som hände också med Kamskys inkorrekta offer på f7 och som gjorde att Sokolov såg spöken och förlorade.

Ferdinand Hellers har varit passiv och i flertalet år och längesedan han spelade en turnering. En imponerande spelare som visade sin talang tidigt! Som kommentator kunde jag känna att han inte riktigt till och här blev analyserna på tok för långa och jag saknade snabba uppdateringar. Han sade många intressanta saker och mycket att berätta men jag tror den långa frånvaron från schacket helt enkelt tog ut sin rätt utan att på den sakens skull vara alltför negativ.

Martin Lokander är helt perfekt i sin roll och hela sändningen bådar gott för att schacket underhållningsvärde är på väg och kommer att öka. Med fantasi, kreativitet och energi kommer man långt!

Schackelina.blogg.se

Läs de 2 kommentarerna till “Susanna Berg rapporterar: Schack är show och underhållning”

  1. En undran säger:

    Tack för att det finns livesändningar!

    Det testas nya saker från år till år för att utveckla livesändningarna. Ibland blir förändringarna till det bättre, men ibland blir det till det sämre. Det ska bli spännande att följa de framtida livesändningarna, vare sig de fortsatt blir gratis eller övergår till att bli en betaltjänst.

    Partikommentarer som inrymmer det väsentliga – lätt för även lågrankade spelare att hänga med i – varvat med historier från schackvärlden och bilder från inne i spellokalen. Det gillar jag. Ibland blev kommentarerna perfekt tajmade, ibland för korta eller för långa. Det är bara att jobba vidare så sitter det bättre.

    Jag gillar väldigt mycket att få höra kommentatorerna och gästernas egna historier från turneringar och matcher. Här finns mer att berätta. Kommer historierna inte spontant från t ex Ulf, Harry och de andra kan programledaren gärna ställa frågor för att locka fram (fler) historier.
    Jag hade ingenting emot att Ivan Sokolov berättade ur sin bok. För mig blev det inte tråkigt utan i stället började jag skratta. Han är en stor underhållare. Jag minns också när Boris Spassky besökte Gibraltar-turneringen för ett antal år sedan vilken fröjd det var att höra honom berätta historier i livesändningen. Sådant livar upp. Ju äldre många fd storspelare blir desto sämre kvalitet och skärpa vanligen på deras förmåga att analysera och att hitta de bästa dragen, men historierna de har inom sig från sitt långa schackliv håller fortsatt hög klass! (Sedan i rättvisans namn ska man komma ihåg att gästerna inte har lång tid på sig i en livesändning att finna de bästa dragen. Det ska gå fort. Det håller ju inte att tänka till i 15-20 minuter innan man säger till programledaren vilket drag man tycker borde spelas. Många gånger finner de bästa draget på kort tid, men missar kommer självfallet oftare med kortare betänketid.)

    Ju mindre man använder schackmotorer (dataanalyser) till sin hjälp – desto mer går livekommentarerna emellanåt vilse och är inne på fel spår i flera minuter, även om man är stormästare som expertkommentator. Och då går det bort för många onödiga minuter av den dyrbara studiotiden. En kombination av hintar från schackmotorer och egna fria tankar är bästa kombinationen. Datorn har inte alltid rätt, men i variantdjunglerna är den oftast överlägsen och då utnyttjar man studiotiden effektivast genom att kasta ett öga på vad datorn föreslår.

    Jag hade också önskat att publiken tänker till lite mera först innan de i sin iver ställer en fråga om varför man inte stället spelar ett annat drag, en annan variant. Om man tänker först och sedan frågar – händer det mer än en gång att man kan besvara sin egen fråga och inser att draget, varianten är dålig. Jag minns själv hur dum jag kände mig när jag som åskådare till efteranalyserna i ett parti i SM-gruppen på 1980-talet, utan att ha tittat på ställningen i mer än några sekunder, föreslog ett (idiotiskt) drag. Något liknande hände många år senare vid efteranalyserna i en utländsk stormästarturnering. Att man inte lär sig och tänker längre tid innan man frågar…

    Tänk sedan om man kunde få till ett Skype-samtal i livesändingen 5-10 minuter med Kasparov eller Magnus Carlsen, som kikar på en ställning och ger sitt utlåtande samt svarar på en och annan fråga från programledaren.

    Övergångarna i livesändningen var ofta för dåliga och måste bli bättre avrundade. Alldeles för bråttom att gå från en sak till en annan.

    När kameran går till spellokalen vill jag också gärna se tydligare bilder med bättre skärpa av schackbrädet och spelarna om möjligt.

  2. Mister Mister säger:

    Hej!
    Vid TV-sändningarna från Rilton Cup kunde man välja flera kameror, där jag tycker att kvalitén höll sig bra.
    Se till exempel mötet Dhopade-Kamsky (spelarna sätter sig efter 26 minuter). https://www.youtube.com/watch?v=Gnw_Mormmtk
    En optimal upplevelse för Rilton TV är att sitta vid en dator med fyra YouTube-fönster framför sig. Huvudsändningen + de tre bordskamerorna.

    Från YouTubes statistik:
    Med svenska i de två första ronderna låg tittarsiffrorna på 1 300. Siffror som vissa ronder fördubblades när sändningarna gick över till engelska.

    Det var fler utländska tittare (55%) än svenska tittare under Rilton Cup så intresset är stort i världen för Rilton Cup och det gäller att tillmötesgå fler än enbart svenska schackfans.
    Rilton Cup samlade tittare från 116 länder (störst intresse från Sverige, Tyskland, USA, Spanien och Indien.
    Svenska tittare satt i snitt 28:30 min per rond. Tittare från Guadeloupe och Barbados över 90 minuter per rond!

    Att spana in datorns nyckeldrag i vissa, framför allt taktiska ställningar, ger ytterligare en dimension i TV-sändningarna. Det håller jag med om. Och just detta har norsk TV gjort till en konst. Man får släppa lite på prestigen, och ”våga” prata om drag som datorn föreslår.

    Sen vad gäller andra förslag:
    Det är ett litet TV-team, och all hjälp och goda idéer behövs och sedan en arbetsinsats på 7-8 timmar varje dag under Rilton Cup. TV-teamet tar gärna emot intresseanmälningar för att göra sändningarna ännu bättre!

Lämna en kommentar