Dec 01

Världsmästaren Magnus Carlsen försvarade VM-titeln genom att vinna det tredje och fjärde partiet i den efterföljande snabbschackmatchen. Första partiet ledde till en odramatisk remi medan det nästa partiet ledde till en dramatisk sådan. Carlsen fick upp det ovanliga slutspelet två löpare mot torn med tre hälsosamma bönder var på kungsflygeln. Detta slutspel är inte väl täckt av slutspelslitteraturen som mer fokuserar på springare och löpare mot torn. Vit har praktiska vinstchanser men det är inte helt enkelt med så lite tid på klockan och Carlsen misslyckades med att vinna slutspelet. Detta berodde inte bara på Carlsen utan framför allt på ett skickligt försvarsspel av Karjakin. Detta verkade dock inte bekomma Carlsen som spelade på en mycket hög nivå i de två sista partierna. I det tredje partiet spelade han det kluriga 29…Bxf6! istället för 29…gxf6 som de flesta hade förväntat sig. Detta banade sedan vägen för ett positionellt bondeoffer med 30…e4!. Svart fick full kontroll på de svarta fälten och avgjorde sedan på de vita. I det fjärde partiet var försvarsspelaren Karjakin tvungen att vinna och valde därför Sicilianskt försvar. Carlsen svarade med 5.f3 istället för standarddraget 5.Nc3 och Karjakin hade aldrig någon chans att bryta igenom. Carlsen fick till och med avsluta med det originella damoffret 50.Qh6+!!. Man måste gå tillbaka till det tionde VM-partiet Petrosian-Spasskij, Moskva 1966, för att hitta ett liknande spektakulärt damoffer i VM-sammanhang, nämligen 30.Qh8+!!.

Carlsen får alltså behålla sin VM-titel som han har abonnerat på sedan 2014. Detta måste ha varit den finaste födelsedagspresent Carlsen någonsin har gett sig själv! Han är nu 26 år och får säkert möta Karjakin igen i framtiden då han redan har anmält sig till nästa kandidatturnering. Kanske är det dessa två spelare, med Caruana som en skugga bakom, som kommer att dominera VM-matcherna i framtiden.

Här nedan kan man lyssna på GM Daniel Kings sammanfattande kommentarer respektive GM Jan Gustavssons och GM Peter Svidlers livesändning från igår.

Alla fyra partierna kan spelas igenom på en vändbar bräda på Chessbomb med kommentarer av Stockfish eller Chessbase med utmärkta kommentarer av GM David Navara.

Läs de 11 kommentarerna till “VM-matchen 2016 – Carlsen-Karjakin – särspelet”

  1. Jonas Ankarloo säger:

    Det stod ingen svart pjäs på h6 i sista partiet, sista draget.

    Och följande, om tredje särspelspartiet: ”Svart fick full kontroll på de svarta fälten och avgjorde sedan på de vita.” Menar du f1, g2? Jfr Kotovs ’periferisvagheter’ som omnämns i ”Vägen till mästerskap i schack”?

  2. Thomas Engqvist säger:

    Tack för att du är så observant! Precis som du påpekade stod det ingen bonde på h6 och det gör kombinationen ännu ovanligare. Det är dessutom svårare att se draget om man inte slår någonting. Det var Bronstein som i sin berömda bok om kandidatturneringen 1953 skrev att paradoxalt så är det oftast på motsatt färg man avgör när man har kontroll över ett komplex av svaga fält med samma färg. Carlsen hade ju dominans på de svarta färgerna men avgjorde på de vita, f1 och g2. Fenomenet beror delvis på att en springare alltid kontrollerar motsatt färg till den färgen den är placerad på.

  3. Dock säger:

    En VMcykel är på 2 år med. Titeln gäller långpartier. Ändå kan det avgöras vem som är bäst på blixt. Eller ännu värre den som med svart håller remi i sista blixtpartiet. I ett blixtpart. En spelare gör sitt drag slår över klockan och på vägen tillbaka med handen välter han kungen. Domaren dömer förlust. Personligen tycker jag upplägget är direkt korkat.

  4. 12.59 säger:

    Enda gången det varit befogat med särspel i VM-matcher har varit den första matchen då det inte fanns någon världsmästare och i matchen mellan Kramnik och Topalov där båda kunde se sig som världsmästare. Det man borde gjort vore således att ta bort denna klausul och gå tillbaka till den brukliga d.v.s. att vid oavgjort resultat behåller världsmästaren titeln. Varför inte gjorts så kan man bara spekulera i men för min del tror jag det snarare beror på inkompetens och att man fastnat i någon slags byråkrati snarare än att man så gärna vill ha särspel något som Kirsans 128 manna knockout till världsmästarturnering krävde.

  5. En undran säger:

    Det var enklare förr när en spelare oftast var åtminstone ett parti bättre än sin motståndare och tog hem titeln. Även då kan jag tycka att det är löjligt att höja vinnaren till skyarna som den klart bäste spelaren. Tittar vi på duellerna mellan Kasparov och Karpov så är det inga stora marginaler vi talar om.

    Vinnarsamhället vill ha sin vinnare. I fotboll och hockey är det förlängning och straffar som gäller. Schack vill inte vara sämre och tar efter. I störtlopp kan du bli världsmästare om du gör ett bra åk. I schack får du fler chanser än så i en VM-final.

    Millimeterrättvisa får vi inte i schack hur vi än vrider och vänder.

  6. Lasse S säger:

    Håller med om att särspel om VM-titeln naturligtvis inte är önskvärt.

    Frågan är vad man istället ska göra.
    Visst, naturligtvis kan man låta VM-matchen omfatta 24 partier istället för 12.

    Frågan är väl bara hur många sponsorer som skulle vara intresserade av att sponsra detta?
    Dvs, att matchen då kan pågå upp till 6 veckor…

    I vår ”allt ska hända genast”-tidsepok kan det nog bli lite knepigt…

    Bara på mitt jobb så märker jag av icke-schackspelarnas reaktioner när jag försöker förklara.
    ”Va, kan ett parti pågå i upp till mer än 6 timmar???”, ”Är dom inte kloka??”
    ”Det är väl ingen intresserad av att titta på??”, osv…

    Håller fullständigt med om att särspel bidrar till förflackning av spelet, men ska man få sponsorer att ställa upp så
    får man nog ”ta skeden i vacker hand”..

    Sedan tycker jag personligen att införandet av ”128-manna-knockout” som 12.59 benämner det som, trots allt har bidragit till en väldig vitalisering av möjligheterna att kunna kvalificera sig till VM-spel.

    Förflackning, naturligtvis, men ändock vitalisering. Självfallet innebär detta att en del väldigt skickliga schackspelare inte ”pallar trycket” men ”sån’t är livet’.

    En jämförelse är friidrottens och simningens försöksheat inför VM och OS. Om det är så att favoriterna inte grejar dessa pga t ex dålig dagsform så går dom inte vidare…

  7. Thomas Engqvist säger:

    Om 24 partier anses för mycket för arrangörerna kan man tänka sig att man spelar 12 partier som nu och är ställningen fortfarande oavgjord efter 12 partier kan ytterligare två spelas och sedan fortsätta på det sättet ända tills någon vinner, det vill säga ett slags sudden death att första partiet vinner. Det är helt befängt att inte världsmästaren eller utmanaren fick visa schackvärlden vem som var bäst i klassiskt schack. Den striden är ännu inte avgjord. Carlsen är med andra ord bokstavligt talat egentligen inte världsmästare i klassiskt schack men däremot i snabbschack. Ett helt annat upplägg är att man låter Elo-talet bestämma utmanaren till VM.

  8. H20 säger:

    Att låta elo talet utse utmanare kan jag i alla fall tycka ä bättre än att som jag tror fide beslutat idag att om någon lägger pengar på bordet å världsmästaren accepterar så har vi en ny match ä lite stilen kirsan körde med då han erbjöd sig bli amerikansk medborgare men han kan ju alltid försöka igen efter 19 januari för det lär ju vara därifrån pengarna skall komma även om initiativet till förslaget kom ifrån ryssarna

  9. Dock säger:

    Punkt 2 är en bra lösning
    http://en.chessbase.com/post/acp-proposal-poll

  10. Lasse S säger:

    Sutovsky’s förslag är intressant, dvs börja med snabbschacksdelen och låta de klassiska partierna avgöra.
    Att utöka antalet långpartier till 16 förefaller vara också en bra kompromiss.

    Frågan är väl hur poängen ska fördelas efter det inledande tiebreaket?
    Möjligen att den som vinner det får starta med 1 – 0 inför de klassiska partierna.

    Att, som i detta fall, låta Carlsen leda med 3 -1 när man påbörjar de klassiska partierna känns ju inte helt ok…
    (Kanske betydligt mer om blixtdelen också skulle spelas.)

    Men så är det med tiebreak, hur man än försöker få till det blir det aldrig riktigt rätt…

  11. H20 säger:

    Vadå 3-1, 1-0 etc ett sådant ”särspel före” är bara till för att om matchen slutar lika vet man ”före” vem som då vinner och tanken är att det på så sätt skall bli mer spännande partier eftersom den som ligger under knappast vill acceptera remier. För övrigt så tror jag inte sponsorerna bryr sig särskilt om man skulle införa det brukliga att världsmästaren behåller titeln vid oavgjort resultat för skall man bli ni världsmästare ska man kunna bevisa i långpartier att man är den bättre spelaren och tiebreak kommer för övrigt alltid ifrågasätta värdet på vinsten och då spelar det ingen roll om särspelet spelas före eller efter långpartierna.

Lämna en kommentar