Carlsen överraskade med att spela Trompovskijs försvar 1.d4 Nf6 2.Bg5. Det finns många bra motmedel mot denna variant som exempelvis 2…e6 3.e4 c5! och efter 4.e5 h6 5.Bc1 Nh7 kan svart vara nöjd med sin ställning. Eventuellt hade Carlsen planerat en övergång till Torres attack med 3.Nf3. Nu valde Karjakin istället ett klassiskt solitt försvar med 2…d5. Partiet gick till slut över till ett slutspel där Carlsen hade torn och springare mot torn och löpare. Det är välkänt att torn och löpare normalt är bättre än torn och springare men just i denna ställning var detta pjäsförhållande neutraliserat på grund av bondestrukturen. Carlsen fick demonstrera mobiliteten i den vita springaren med manövern Nc5-a6-b8-c6. Svart hade en dubbelbonde på f-linjen och helt riktigt strävade Carlsen efter tornbyte för att få slutspelet springare mot löpare. Carlsen med sitt fenomenala minne och klassiska beläsenhet hade säkert det berömda slutspelet Reshevsky-Woliston, U.S.A.-mästerskapet New York 1940 i bakhuvudet. Det slutspelet finns publicerat i Fines mittspelsbok för att belysa hur springaren kan besegra löparen och i denna ställning är det exakt samma pjäsförhållande och samma bondestruktur för svart. Vit hade dock tre bönder på kungsflygeln och tre bönder på damflygeln. Jämför med VM-partiet där Carlsen hade fyra bönder på kungsflygeln och två på damflygeln. Detta gör det svårare eftersom vit inte har någon bondemajoritet på damflygeln. Remi var alltså det logiska slutresultatet, dock med en minimal mersmak för Carlsen som dirigerade spelet från början till slut och presenterade sitt upplägg för de övriga elva partierna.
Här följer partiet med kommentarer av GM Daniel King.
Partiet kan även spelas igenom med kommentarer på roterbara brädor på The Week in Chess respektive Chessbase med kommentarer av före detta FIDE-världsmästaren GM Ruslian Ponomariov.
Det andra VM-partiet Karjakin-Carlsen spelas ikväll kl. 20.00. På söndag är det fridag.
Laddar ...
12 november 2016 klockan 17:23
Gårdagens parti påminner mycket om ett slutspel som uppkoma mellan Ulf Andersson och Sergey Ivanov år 2000. Där var förvisso inte öppningen Trompovsky, men det utmynnade i en väldigt snarlik ställning vad gäller pjäser och bondestruktur. I det partiet lyckades dock vit (Ulf) vinna.
(http://www.chessgames.com/perl/chessgame?gid=1451597)
12 november 2016 klockan 18:18
Har inte denna bok. Kan dock säkert hitta partiet på nätet eller nån databas. Men om nu bönderna i det partiet står annorlunda är det väll inte ett bra exempel? Det finns kanske inga exempel där springaren vinner om man har den i VM-partiets bonde konfiguration.
12 november 2016 klockan 22:14
Partiet finns på Chessbase megadatabas. Jag tycker exemplet med Reshevsky är mycket pedagogiskt och det var därför jag nämnde det. Man utvecklar en god förståelse för när en springare är starkare än en löpare. Man måste ha flera sådana modellslutspel i sin arsenal om man ska kunna hävda sig i den sista fasen av partiet.
12 november 2016 klockan 22:34
Tack för modellpartiet Andersson-Ivanov som spelades i Elitserien 1999/2000! Det visar hur man kan vinna med i princip samma slutspel som Carlsen fick upp mot Karjakin. En viktigt grundskillnad är att Ivanov lät h-bonden stå kvar på h7 och i förlängningen hämtade vits kung den genom manövern g3-g4-g5 följt av en kungsmarsch till h6. Carlsen undvek av någon anledning att spela g-bonden till g4, kanske för att svarts h-bonde redan stod på h6 och han inte tyckte det skulle ge något. Rent principiellt brukar det vara rätt att ställa en bonde på g4 om det dessutom fixerar en bonde på h6. Carlsen var mer inne på att ta fält från löparen med f4 som ibland också kan vara en lönande strategi.
13 november 2016 klockan 01:28
Ribli-Karpov 1-0 (1980 om jag minns rätt) var ett parti de pekade på i Chessbase India och de kallade dessa slutspel Andersson slutspel med T+S:T+L med bättre springare. Fischer gillade ju löparen och då kallas det som bekant Fischer slutspel. Jag har dock fått för mig att ett äkta Andersson slutspel skall ha två springare då Uffe ju brukar säga om ställningar ”Mitt gamla kära springarpar”. I Ribli partiet skrev de att det var förlust eftersom det fanns svagheter med a6-b5 medans Karjakin inte hade några sådan svagheter med a6-b7.
13 november 2016 klockan 14:58
Har nu kollat Andersson-Ivanov och wow det är verkligen en slående likhet. Såg dessutom att Judit var inne på att g4 var intressant för att dra runt tornet till h-linjen (alltså före f4). Agdestein i VGTV.no var inne på att f4 stängde dörren för springaren till f4-h5 etc. Den stora skillnaden mellan partierna är ju att tornen försvann i Anderssons parti vilket gjorde att Kungen gick runt snarare än tornet eller springaren.
Chessbase 13 har ju en Simular position funktion för sökningar i databaser man borde kanske börja använda den lite mer än vad man gör. Och snart kommer Chessbase 14 så det är nog dags då det brukar ta några nya versioner av programmet innan man förstår sig på de nya funktionerna.