Schacksnack

Det var en mycket spännande rond huruvida Caruana och eller Karjakin skulle bli utmanare i VM-matchen i höst. För att Caruana skulle bli utmanare krävdes det som sagt vinst av Anand mot Svidler med de svarta pjäserna, inte en helt enkel uppgift. Dessutom var Caruana tvungen att hålla remi med de svarta pjäserna mot Caruana. Om Caruana skulle bli utmanare på egen kraft var han rätt och slätt tvungen att vinna med de svarta pjäserna. Det verkar som att detta var hans resonemang för han spelade Sicilianskt. Detta är en utmärkt öppning om man vill spela på vinst eller förlust. Caruana spelade hyfsat bra och hade utjämning innan han utförde sitt 36:e drag…Alla som följde direktsändningen vet hur det gick. Caruana förlorade som en sten och här finns hela partiet.

Alla de andra partierna i denna rond slutade remi och var relativt händelsefattiga och utan vändpunkter. Vi hänvisar till Chessbomb.se där man kan spela igenom samtliga partier med analyser av Stockfish 7-CB 64 POPCNT.

Karjakin har visat sig vara en värdig vinnare och kan bli en mycket tuff utmanare i VM-matchen mot Carlsen 10-30 november i New York City. Karjakin vann exempelvis på Carlsens hemmaplan, i superturneringen Norway Chess, både 2013 och 2014 och 2015 fick han på grund av mystiska regeländringar inte spela. Därför känns det lite rättvist att han nu till och med får spela en VM-match för att utröna vem som verkligen är världens just nu bäste manlige spelare. Han är också med i årets Norway Chess som startar om två veckor och den tävlingen skulle kunna ses som en uppvärmningsturnering för Carlsen och Karjakin inför den stora drabbningen om åtta månader.

Slutställningen blev så här: Karjakin 8.5 poäng, Caruana och Anand 7.5 poäng,  Giri, Aronian, Svidler och Nakamura 7 poäng, Topalov 4.5 poäng.

Lite tråkigt att det gick så dåligt för Topalov och han är verkligen inte klassen sämre än de övriga deltagarna. Själv förklarade han sin mediokra insats med att de andra gick in mycket hårdare för turneringen. Exempelvis gick de på gym och förberedde sina varianter på fridagen. Topalov menade att en spelare som Giri tränade tre gånger mer än han själv gjorde. Vi får hoppas vi får se en ny (=bättre förberedd och mer motiverad) Topalov i Norway Chess om två veckor. Det var ju inte alls särskilt länge sedan han var med i hetluften och spelade en VM-match mot Anand 2010. Varför ska en sådan genialisk spelare i princip lägga pjäserna på hyllan?

Andra besvikelser var förstås Anand som såg ut att ha turneringen i sin hand när han plötsligt började förlora de svarta partierna i Engelskt. Man undrar hur det hade gått om han inte hade haft dessa megaluckor i sin repertoar?

Caruana måste vara oerhört besviken som missade utmanarplatsen med i princip minst möjliga marginal. Hade han vunnit partiet mot Svidler och Aronian samtidigt vunnit mot Karjakin så hade säkert Caruana varit utmanaren. Det är oerhört små marginaler det handlar om. Det sista partiet är inte mycket att säga något om eftersom han var desperat och ville vinna till varje pris. Han såg ju vartåt det lutade i partiet Svidler-Anand.

Giri är säkert nöjd med att vara obesegrad mot praktiskt taget hela världseliten. Problemet är dock att ett sådant spel lämpar sig bättre för matchspel och inte turneringsspel. I matchspel måste Giri vara rena mardrömmen, lite grand som Petrosian var på sin tid i sina VM-matcher och kandidatmatcher, men för att komma till en VM-match måste han vinna partier för att kunna vinna en turnering av en sådan här dignitet.

Aronian är kanske speltekniskt en av de absolut bästa i världen men eventuellt är han mer av en konstnär än en spelare i stil med Nakamura och det kan göra att han missar en halva då och då.

När det gäller Svidler måste han naturligtvis bättra på slutspelet torn, löpare och torn. Nuförtiden får man vara beredd på att detta slutspel kan uppstå med bara 30 sekunder per drag och då gäller det att man kan den kända Philidorställningen från 1749.