okt 03

Den danske stormästaren Lars Schandorff skriver kontinuerligt om sina spelöppningsrepertoarer för Quality Chess och denna gång är det The Semi-Slav (Halvslaviskt) som står på tur, det vill säga 1.d4 d5 2.c4 c6 (eller 2…e6) 3.Nc3 (eller 3.Nf3) 3…Nf6 4.Nf3 e6. Detta är nr 20 i den så kallade stormästarrepertoaren som Quality Chess har gett ut och ger ut på kontinuerlig basis. Detta förlag försöker koncentrera sig på bra spelöppningar (main lines) i syfte att undvika osunda system (bad positions). Boken är skriven ur ett svart perspektiv vilket också styrks av bokens framsida. Schandorff har tidigare skrivit om Caro-Kann (2010) för svartspelare men även om Damgambit (2012) respektive De indiska försvaren (2012) för vitspelare. Alla dessa fyra böcker sammantaget skulle kunna användas som en komplett och aktiv repertor för vit och svart med förstadragen 1. e4 och 1. d4 som svart och 1.d4 som vit.

Schandorff hävdar att Halv-Slaviskt är en av de djupaste och mest komplexa (alltså komplexa och inte komplicerade, detta är en väsentlig skillnad) öppningssystem som någonsin har kommits på. Nyckeln till dess komplexitet ligger i draget …dxc4 följt av ett snabbt …b5 (till exempel 5.Bg5 dxc4= Botvinnikvarianten). Inte nog med detta; det är också en öppning som får många vitspelare att känna sig utanför sin bekvämlighetszon. Ett sätt att undvika detta är att spela som Karpov med 5.e3 men då kan svart svara 5…Nbd7. Om nu det naturliga draget 6.Bd3 så leder 6…dxc4 följt av 7…b5 till Meranvarianten. Vill vit undvika dessa skarpa och forcerade varianter finns 6.Qc2. Svart svarar vanligtvis 6…Bd6 och spelar …dxc4 några drag senare med aktivt spel.

Schandorff sätter sig in i dragföljdsproblematiken som är en viktig tematik inom denna grupp av spelöppningar. Om man ska spela 2…c6 eller 2…e6 har ju en ganska stor betydelse eftersom det är möjligt att undvika Halvslaviskt om det är det vit önskar. Det förstnämnda alternativet tillåter avbytesvarianten 3.cxd5 cxd5 men författaren menar att vi aldrig kan hindra vitspelaren från att utjämna spelet om det är det han eller hon vill. Så här skriver han: ”Personally I don’t mind; I am a realistic guy. I mean, I cannot prevent White from equalizing! So if he wants to take on d5 he is welcome.” Detta är ett viktigt resonemang som erinrar om GM Arthur Jusupov som någon gång skrev att han inte har någonting emot att motståndaren spelar avbytesvarianten. Jusupov menade nog att det fortfarande är långt till remi eftersom endast ett par bönder har eliminerats. Svart behöver ju inte byta av de lätta pjäserna också eftersom det finns en mängd system som undviker just detta mot en remivillig vitspelare.

En av de mest populära varianterna för att desarmera de farligaste systemen inom Halvslaviskt är Anti-Meran-systemet som initieras med 6.Qc2. Efter dragföljden

1.d4 d5 2.c4 c6 3.Nf3 Nf6 4.Nc3 e6 5.e3 Nbd7 6.Qc2 Bd6 7.Bd3 dxc4 8.Bxc4 0-0 9.0-0 uppkommer följande ställning:

Hur fortsätter svart principiellt?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

9…b5 10.Bd3 Det viktiga och kanske solidare alternativet 10.Be2 går Schandorff igenom i ett föregående kapitel. 10…Bb7 11.a3 Det här är det mest populära draget och är förstås riktat mot svarts befrielsedrag …b4 följt av …c5. Svarts primära dröm är att etablera en stark löpare på b7 längs den långa vita diagonalen genom centrum i riktning mot vits kungsställning. Denna löpare är minsann inte att leka med då den är svår att byta bort. 11…Rc8 12.b4 12.Rd1 och 12.Ng5 besvaras båda med det starka och logiska 12…c5! som aktiverar svarts ställning. Avsikten med vits drag är förstås att en gång för alla förhindra denna viktiga framstöt. Men gör draget det?

Vad är svarts starkaste och mest energiska fortsättning?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12…c5! Svart spelar denna tematiska framstöt i alla fall! Vad är i görningen? Anledningen till att detta fungerar är på grund av bindningen som kommer att uppstå på c-linjen. 13.bxc5 Bxf3 14.gxf3 Den andra varianten 14.cxd6 besvaras med 14…Nd5. Vi hänvisar till Schandorffs repertoar eller till datorn, dock utan någon mänsklig ciceron14…Nxc5 15.dxc5 Rxc5 16.f4 Nd5 17.Bb2 Nxc3 18.Bxc3 Qc7 19.Bxh7+!? Detta är Schandorffs förslag till förstärkning för att försöka sätta lite mer press på svart. Tidigare har 19.Rfc1 spelats med fortsättningen 19…Rc8 20.Bb4 Rxc2 21.Rxc2 Qxc2 22.Bxc2 Bxb4 23.axb4 Rxc2 24.Rxa7 g5 25.fxg5 Rc4 26.f4 Rxb4 27.Kg2 Rb2+ 28.Kg3 Re2 29.Ra3 h6! 30.h4 h5 31.Rb3 Kg7 32.Kf3 Rh2 33.Kg3 Re2 34.Kf3 Rh2 35.Kg3 Re2 med remi i Erdos-Banusz, Heviz 2012. 19…Kh8 20.Rac1 Rc8 21.Rfd1 Rxc3 22.Qxc3 Qxc3 23.Rxc3 Rxc3 24.Rxd6 Kxh7 25.Ra6 Rc7

Är tornslutspelet remi?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett litet obekvämt slutspel har uppstått för svart eftersom som svart står passivt. Schandorff lugnar dock läsaren med frasen ”all rook endgames are drawn!” Efter 26.Kg2 Kg6 27.Kf3 Rb7 28.Ra5 f5 29.Ra6 Kf6 30.h4 Rd7 31.Ra5 Rb7 kan vit inte göra några framsteg. Det verkar alltså som att svart kan få remi mot en vinstvillig vitspelare utan några problem men det kräver förstås en kännedom om dessa varianter.

Slutsatsen när man har tagit till sig slutsatserna efter varje kapitel i denna bok är att denna öppning är ytterst solid om man kan sina varianter. För er som köper denna bok är rekommendationen att först träna in huvudvarianterna och testa dessa i snabbare partier. När man känner att man börjar bli varm i kläderna och att man trivs med ställningarna är det dags att lära sig bivarianterna. Detta är  för att man ska vara beredd på att använda dem i de seriösa klassiska partierna. Vi kan inte förvänta oss att våra motståndare också har läst Schandorffs bok och har de gjort det så är vi redan förberedda! Detta förutsätter dock att vi läser boken nu inför nästa turnering. Det är bara så vi kan få övertag över våra potentiella motståndare.

 

Lars Schandorff (Olympiaden i Dresden 2008) har nu avslutat repertoaren för vit och svart, eller är det nya repertoarer på gång? (Foto: Frank Hoppe- Wikimedia)

 

 

 

Lämna en kommentar