I morgon börjar den efterlängtade VM-matchen mellan den regerande världsmästaren GM Magnus Carlsen, Norge och utmanaren GM Sergej Karjakin, Ryssland. VM-matchen äger rum i New York 11 -30 november och kombattanterna kommer att spela 12 partier. I nedanstående klipp går den engelske stormästaren Daniel King igenom ett urval av tidigare möten mellan dessa spelare. De har totalt spelat 21 klassiska partier och Carlsen har vunnit fyra och förlorat ett medan de övriga 16 slutat remi.
Hur kommer VM-matchen att gå? I omröstningen i högerspalten kan läsaren lägga sin röst på den spelare som ror hem VM-titeln. King nämner i det femte klippet att Karjakin sagt att det inte är så enkelt eftersom matchen börjar med 0-0. Med detta tycks han alltså mena att den tidigare statistiken är undanröjd och frågan vem som är bäst efter de 12 partierna är fortfarande höjd i dunklet.
Laddar ...
11 november 2016 klockan 10:23
Magnus Carlsen är favorit men det lär bli jämnt. Tror Magnus hade ett psykologiskt övertag på Anand som han inte har mot Karjakin. Karjakin vet att han kan vinna, Anand visste med sig att han skulle förlora.
11 november 2016 klockan 17:56
Psykologi är bullshit. Och endast dom som håller på med bullshit behöver dessa ”vet att dom kan teorierna”. Hade t.ex. Kramnik ”vetat att han kan” hade han knappast spöat Kasparov. Så visst psykologisk bullshit fungerar om du släpper in dessa tankar om självförtroende och självbilder istället för att använda tiden till vettiga tankar. Minns att Kramnik upprepade gånger fick frågan hur stor chans han hade och hans svar var i mitt tycke briljant och gick ungefär så här: Vad spelar det för roll? 1% eller 99% någonstans mitt emellan men om det nu är så att jag har en liten chans ska jag ta den också så vad jag har för chanser är för mig en ointressant fråga.
12 november 2016 klockan 19:47
Psykologi bullshit? Nej, inte alls. Tillbaka till skolbänken H20.
13 november 2016 klockan 01:35
Men jag säger ju det att om man tror på psykologiskt bullshit så är det viktigt. Blir lite som Schrödingers katt – faran finns där om du söker efter den men om du däremot inte söker den finns den inte! Och jag fick faktiskt godkänt på kvantfysiken medans psykologiläraren tja honom mobbade jag och fick en 3:a men det berodde mest på att filosofiläraren var ännu knäppare och man var tvungen att välja ett av de två bullshit ämnena och jag valde filosofin, då jag tyckte det lät intressant, men det visade ju sig vara bara dravel så efter halva terminen bytte jag till psykologi då det ju där i alla fall finns ett uns av sanning i sig även om det mesta som bekant är bullshit.
13 november 2016 klockan 13:44
Tack för dina synpunkter. Psykologisk kartläggning av motståndaren kan ge viktiga poäng. Det kan vara skillnaden mellan framgång och på sin höjd ett mediokert resultat.
När en spelare har förlorat i sin älsklingsvariant kan han börja spela någonting som han egentligen är sämre på. Då kan det bli en gratisseger för den lycklige som får möta honom i den efterföljande ronden. Bara att tacka och ta emot.
Själv gick jag och gruvade mig i flera dagar inför ett parti som svart mot en spelare som var bra som vit efter 1.e4. När jag väl mötte honom i sista ronden – spelade han inte 1.e4. Jippi! Jag vann enkelt. Där hade jag gått och oroat mig i onödan.
Bobby Fischer var också känslig – även om han morskade upp sig och såg ner på psykologiskt snack. Men även han hade gått att få i psykisk obalans om motståndaren hade tagit bättre tillvara på de sårbara ögonblicken. (Och ja, Spasskij borde ha avbrutit matchen mot Fischer 1972 och blivit kvar som världsmästare när Fischer inte följde avtal och regler.)
Averbakh skrev en fanstiskt bok där han ser tillbaka på sitt liv. Och där kommer han in på matchen Petrosian-Fischer. Och då ser man intressanta psykologiska detaljer hos både Petrosian och Fischer.
Jag minns också en hockeytränare som hade vunnit SM-guld, men i sin nya klubb såg ner på allt vad mental coaching hette. Sedan gick det också åt skogen i den nya klubben. Snacka om att göra ett dåligt jobb…
Med dig kommer vi inte längre i temat psykologi. Vi har alla våra åsikter – och får leva med onödiga nollor i turneringsprotokollet på grund av envishet att förneka psykologins inverkan på spelet. Vi är ju människor – och människor är möjliga att hitta psykologiska blottor hos. Däremot en schackdator går vi bet på. Där är det bara råstyrka som gäller, eller som Nunn sagt: Spela inte alls mot en dator. Du får bara dåligt självförtroende av alla förluster.
13 november 2016 klockan 14:46
Tjena En undran! Först vill jag säga att jag gillar din attityd här på Schacksnack! Mycket kontroversiellt men alltid korrekt! Jo, psykologisk kartläggning kan ge viktiga poäng men tyvärr också så att en psykologisk kartläggning kan leda till felaktiga slutsatser och därmed även ge ett sämre resultat än om man inte gjort någon psykoanalys alls. Ta ditt exempel där med killen som du hade svårt med 1.e4 mot som svart. Där vete katten, om det var en Schrödinger katt eller en svart svan. Nu vann du, efter att han övergett sitt första drag, kanske även det p.g.a. psykologiskt trams, och jag tänker mig att det var en boost för dig att slippa 1.e4 och att det tände din kampvilja så där inverkade det ju positivt men om han spelat 1.e4 då hade det kanske varit tvärt om d.v.s. att katten låg död i boxen.
Det kan däremot vara intressant att veta vad det var för egenheter Averbakh såg hos Fischer och Petrosian i samband med deras match 1971.
13 november 2016 klockan 18:37
Tack! Du får läsa boken och återkomma.
Jag vet en till spelare som hade varit glad att slippa möta 1.e4 som svart under en period av sitt liv: Korchnoi. Utan en Karpov som spelat 1.e4 mot honom hade han mycket troligen varit världsmästare. Karpov var grym under många år med 1.e4 – och han borde ha spöat även Kasparov med det, men, men – vilket Kasparov tagit upp: Karpov kunde inte förmå sig att gå emot sin egen spelstil i det avgörande 24:e partiet när ställningen krävde en mer offensiv hantering av ställningen än Karpov hade behövt mot ”lättare” motståndare än Kasparov.
Där har vi psykologi igen…
13 november 2016 klockan 21:29
MC 73% SK 27%
14 november 2016 klockan 00:19
”I don’t believe in psychology, I believe in good moves!” – Robert James Fischer
14 november 2016 klockan 09:37
Synd bara att Bobby Fischer inte gjorde några fler ”good moves” efter VM-segern 🙁
14 november 2016 klockan 14:32
Fischer blev hindrad av psykologiska låsningar inom världsschackförbundet och andra hälften själv genererade låsningar så där har vi den s.k. psykologins nytta igen… En riktig rejäl decemberöverenskommelse hade där suttit perfekt!
15 november 2016 klockan 00:28
Alla vackra drag Fischer inte spelade efter 1972 spelades i stället av andra. Förr eller senare fann andra dragen ( i närschack, korrschack) som Fischer hade funnit om han hade fortsatt att spela. Och i en hel del fall fann man säkerligen till och med bättre drag än Fischer själv hade funnit och spelat.
Utvecklingen fortsatte även utan Fischer.
17 november 2016 klockan 16:06
Bra intervju i senaste numret av Tidskrift för Schack med Lasse Karlsson, där ämnet psykologi tas upp. Jag gillar också intervjun med Ian Rogers kring stress och högt blodtryck.
Vad jag inte gillar av inslagen i senaste numret däremot är den ”förföljelse” som schacket aldrig tycks bli av med kring temat galna schackspelare. Hittar vi inte tillräckligt med galningar i andra sporter och intressen utan att hela tiden ge schacket skulden för stället där du hittar galningar?
Och har man verkligen gått till botten med orsaken till varför en del schackspelare klassas som galningar, sjuka i huvudet? Var det verkligen schacket som gjorde dem konstiga, galna?
Dåliga ledare, föräldrar och andra vuxna förebilder som inte tar hand om unga divor med stor talang för schack på ett bra sätt – ger dem utrymme att få hållas och bygga upp sitt destruktiva ego, vilket kan skapa en och annan personlighet som i slutändan kan klassas som galen (eller vad nu de facklärda har för korrekt term).
18 november 2016 klockan 22:11
¤13
apropå schack och galningar — här lite äkta göteborgshumor (med glimten i ögat)
”Om man är skåning från födseln — så är det väl inte schacket som gjort en’ könstig…”