Schacksnack

Författarkollegerna Noam A. Manella och Zeev Zohar har skrivit en okonventionell bok för Everyman Chess om hur man kan vinna i schack med okonventionella drag inspirerade av schackdatorns landvinningar. Vilka är då dessa författare? Manella är en välkänd expert inom kreativitetsfältet och har skrivit boken The Creative Code – The mysteries of the creative world revealed. Han är också en välkänd studiekompositör och flera av hans studier har fått utmärkelser. Zohar, född 1962, är bland annat affärsman och har spelat schack hela sitt liv. Under sina nyligen företagna MBA-studier på Tel-Aviv-universitetet bedrev han forskning och skrev ”The Influence of Computer Software on Top Chess Players’ Creativity och det är hans revolutionära upptäcker som ligger till grund för denna bok. Inte nog med dessa två kompetenta författare, även världsstjärnorna GM Viswanathan Anand och GM Boris Gelfand har skrivit förord vilka ger ännu mer tyngd till bokens orginella idéer och inneboende kvaliteter. Även flera andra har hjälpt till, exempelvis GM Ram Soffer och den unike schackboksförfattaren FM Amatzia Avni (The Grandmaster’s Mind, 2004, Gambit) för att utveckla och inspirera till många idéer så det är inte enbart ett tvåmansarbete som ligger bakom utan snarare ett helt lag.

Det är båda författarnas övertygelser att datorns erövringar som gjorts på schackets skilda områden  kommer att hjälpa toppspelarna till kreativitet snarare än att förgöra den. De exemplifierar med att schack är ett spel baserat på axiom, regler och matematiska kalkyler men att datorerna till skillnad från människorna inte har några psykologiska barriärer. Datorerna kan analysera drag som mänskliga spelare, på grund av olika paradigm, eliminerar. Med datorn som analyspartner kan spelarna omvärdera axiom, principer och bedömningar. Det är av denna anledning man kan tala om att kreativiteten ökar snarare än minskar med datorernas hjälp. Visst låter det övertygande?

I denna bok har författarna samlat in exempel som påvisar just ovanstående resonemang. Kriteriet för att de väl valda exemplen skulle tas med var drag som vid en första anblick såg irrationella ut och som verkade gå emot vedertagna spelprinciper. Ett annat kriterium var att om det var svårt att bedöma om ett drag var ett nybörjardrag eller ett professionellt drag så kom ställningen också med. Ett bra exempel på båda dessa kriterier är följande parti, särskilt det 16:e draget som sätter sin särprägel på hela partiet.

Anand,Viswanathan (2770) – Adams,Michael (2670) [E15]
Madrid Magistral 7th Madrid (1), 11.05.1998
[Manella/Zohar]

1.d4 Nf6 2.Nf3 e6 3.c4 b6 4.g3 Ba6 5.b3 Bb7 6.Bg2 Bb4+ 7.Bd2 a5 8.0-0 0-0 9.Qc2 d6 10.Bg5 a4 11.Nc3 Bxc3 12.Qxc3 Nbd7 13.b4 h6 14.Bc1 b5! 15.cxb5 Nb6

Vart ska vit utveckla sin damlöpare? Vad skulle du ha spelat?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16.Ba3!? Ett chockerande drag, som allvarligt begränsar löparens räckvidd. Varför spelar Anand så här? Anand säger själv så här: ” I was looking for a good place for my dark-squared bishop, but couldn’t find it. Eventually I decided to place it on a3, so that it would not interfere with my other pieces.” Anand menade att vits främsta trumfkort var löparparet även om det för närvarande inte är så effektivt. Löparen på c1 behövde flyttas för att underlätta en attack mot c7, men alla andra destinationer f4, e3, d2 och b2 hade tillåtit löparen att bli bortbytt för en springare eller så hade den blivit sårbar. Idén är alltså enkel, för ögonblicket ställs löparen på a3 och senare när den centrala bondestrukturen förändras kan löparen komma tillbaka till partiet… 16…Rc8?! Svart tyckte inte att vits drag var så hotande. Genom hela partiet koncentrerar sig den engelska stormästaren (känd för att vara en skicklig positionsspelare) på att skapa utposter för sina springare. Ändå hade det korrekta draget varit att spela det konkreta 16…Nc8! och nu visar det sig att löparen på a3 verkligen är sårbar! Det direkta 17.Rfc1 fallerar efter 17…Na7 18.Qxc7 Qxc7 19.Rxc7 Rfb8 20.Rc4 Nxb5 21.Bc1 Bd5 med en liten fördel för svart. 17.Nd2 Bxg2 18.Kxg2 Nfd5 19.Qd3 f5 Svart verkar nöjd med d5-rutan, men nu får vit tid att organisera sina pjäser. 20.Rac1 Qd7 21.e3 Rb8 Svart måste skapa hot mot b5, annars kommer vit att förstärka sin ställning ytterligare. 22.f3! Detta påminner svart om att kontrollen av d5 är bara temporär.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

22…f4! Svart hettar upp ställningen. 23.gxf4 Rxf4 Konsistent men 23…Nc8!? 24.Nb1 Nce7 25.Nc3 Nxc3 26.Rxc3 Rxb5 27.Rfc1 Nd5 28.R3c2 är lite bättre. Svart är bonde under men i kontrast till partiet har inte a3-löparen mycket till framtid. 24.e4 Nf6 25.Kh1 Man kan redan föreställa sig vits kungsflygelattack på g-linjen med de två tornen och så löparen på a3 förstås. 25…Rf8 26.Rg1 Nh5 Svart koncentrerar sig på att besätta rutan f4 med sin springare. Damflygelstriden verkar redan vara förlorad. 27.Rc6 Rh4

Hur fortsätter vit?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

28.Bc1 Tillbaka till arbetet efter en lång semester. 28…Nf4 29.Qc2 Vits pjäser rör sig snabbt till de ideala rutorna. 29…Rf7?! Svart missar sin bästa chans 29…Qf7!? 30.Nf1 Qh5 31.Rc3 Nh3 med motspel.

Och vad spelar vit nu?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

30.Nf1 30.Nb1!? är mer enligt bokens tema. 30…d5? Svart frestas av rutan c4 för sin andra springare. 30…Nc8! hade begränsat vits fördel till ett minimum. 31.e5 Nc4 32.Ne3

Gör en positionsbedömning!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Låt oss titta på ställningen. Vad har vi så långt? Även om svart troget fullföljt sina positionella principer är hans ställning på väg att kollapsa. Hans två vackra springare är på väg att bli bortbytta medan hans svagheter kvarstår, liksom minusbonden som inte har vunnits tillbaka. 32…Nh3 33.Rg3 Ng5 34.Ng4! Rxf3? 34…Rf5 var ett tuffare försvar. Den sömniga löparen vaknar nu upp med avgörande verkan. 35.Bxg5 Rxg3

Vit drar och vinner!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

36.Nf6+! Svart missade detta trick. 36.Bxh4 Rxg4 var dåligt för vit. 36…gxf6 37.Bxh4 Rg4 38.Bxf6

Vilken löpare på f6!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vem kunde tro för 22 drag sedan att denna löpare skulle bli ett sådant kraftpaket? 38…Ne3 39.Rxc7 1-0 Ett underbart parti som visar oss att schackstrategi faktiskt är mycket djupare än den förenklade versionen som serveras oss i läroböcker. 16.Ba3 är ett inspirerande drag som utmanar våra ålderdomliga schackkonventioner.

Boris Spasskij (världsmästare 1969-1972) uttryckte nyligen i en intervju att schackvärlden har blivit upp och nervänd tack vare datorernas utveckling så det är ingen tvekan om att det här är en ”måste” bok.