Schacksnack

Hur profiterar svart på vits decentraliseringsmanöver?

Svart vid draget.

Grandelius,Nils – Timman,Jan [B12]
Sigemanturneringen (2), 16.04.2014

1.e4 c6 2.d4 d5 3.e5 Bf5 4.h4 h6 Den solidaste fortsättningen anses vara 4…h5 trots att g5-fältet försvagas emedan textdraget anses som passivt. Främst på grund av möjligheten att vit vid lämpligt tillfälle kan spela h4-h5 och därmed sätta upp en griparm på kungsflygeln. 5.g4 Bd7 5…Bh7? är draget som vit hoppas på i denna variant för då kan vit spela det tematiska 6.e6 fxe6 7.Bd3 med mycket god kompensation för den offrade bonden. Om svart propsar på att behålla löparen på diagonalen h7-b1 måste först mellandraget 5…Be4!? göras och först efter 6.f3 spela 6…Bh7 Om nu 7.e6 så är 7…Qd6! en stark fortsättning. Rutan g3 är svag och det är svårare för vit att få springaren till e5. Om du vill fördjupa dig i denna intressanta variant kan du titta på partiet R.Forster-Chiburdanidze, Biel 1994 – 61/124) 6.Nc3 Tal-Botvinnik, VM i Moskva 1961 (10:e matchpartiet) fortsatte med det konsekventa 6.h5 c5 7.c3 Nc6 8.Bh3 e6 och här var 9.f4 för att fullborda griparmen en intressant fortsättning. Vits kung kan eventuellt vandra upp till g3 där den har bra skydd av de fyra framskjutna bönderna. Andra fortsättningar som har spelats är 6.Be3 6.c3 och 6.c4 6…e6 Med detta drag övergår, skulle man kunna säga, spelöppningen Caro-Kann till ett Franskt parti. Nackdelen med att övergå till Franskt med dragföljden i Caro-Kann är att c6-c5 kommer att spelas i två drag istället för ett. 7.Be3 Qb6 8.Nge2 c5 9.Qd2 Nc6 10.0-0-0 Qa5 Svart riktar in sig på a2-bonden med standardplanen b5-b4 enligt kända mönster i Sicilianskt. 11.dxc5 11.Kb1 cxd4 12.Nxd4 Nxe5 13.Bf4 med kompensation för bonden tack vare vits utvecklingsförsprång var möjligen den kritiska varianten. 11…Nxe5 12.Nd4 Nxg4 12…Bxc5 som bland annat leder till följande, forcerade men förflackade, variant var förmodligen inte i Timmans intresse efter att ha förlorat i den första ronden. 13.Nb3 (13.Bf4!?) 13…Bxe3 14.Qxe3 Qc7 15.Nxd5 exd5 16.Re1 0-0-0 17.Qxe5 Qxe5 18.Rxe5 Bxg4 19.Rg1 Nf6 20.f3 Bxf3 21.Re7 och vit har tillräcklig kompensation för bonden. 13.Nb3 Qd8 14.Bf4 Ne7 15.Qe2?! Detta drag hjälper bara svarts springare till en drömruta. Det är dock intressant att Grandelius försmår ett typiskt drag som 15.Kb1 innan han startar igång med att vara kreativ. Det är ett gott råd, av bland andra Kasparov, att man ska lägga in drag som Kb1 (eller Kh1 efter att f2-f4 spelats) innan man startar igång sina attacker eftersom attacken blir betydligt mer riskfylld med en potentiellt taktisk svaghet på a2 och utsatthet längs diagonalen h6-c1. Ett bra exempel är enligt Botvinnik också …Kh8 när man spelar Holländskt. Kungens säkerhet är kanske ett av de viktigaste grundelementen i schack och det är inte bara ovannämnda giganter som hävdat detta utan även GM Iossif Dorfman i sina pedagogiska böcker och GM Ulf Andersson i sina verbala kommentarer. 15…Nf6 16.Nb5 Bxb5 17.Qxb5+ Qd7 18.Na5 Vits spel som bygger på decentralisering i syfte att erövra testamentbonden är ett riskprojekt som Timman säkert inte hade någonting emot. 18…Ng6 19.Bh2 a6 20.Qb6 Se ovanstående diagramställning. 20…Qc8! Timman vet var pjäserna ska stå! 21.b4 Be7 22.Qxb7? 22.Nxb7 0-0 23.Bd3 Nd7 24.Qc7 var en bättre sekvens för att byta dam. 22…Qxb7 23.Nxb7 Ne4! Decentralisering besvaras med centralisering. 24.h5 Bg5+ 25.Kb2 Nxf2 26.Bxa6 Det finns inga under i schack som Pachman brukade säga. Det skulle vara häpnadsväckande om det gick att offra torn för fribönder som inte har avancerat så långt fram, dessutom med en kung som står helt fel som vi snart kommer att se. 26…Nxd1+?! Kvaliteten springer inte bort. Det är som regel alltid bättre att rikta in sig på att ta det overksamma tornet, i det här fallet på h1, och därför spela 26…Rxa6 27.hxg6 fxg6 27.Rxd1 Bf6+?! 27…Rxa6 direkt var förmodligen bättre här också. 28.Kb3 Be5 29.Nd6+ Ke7 30.hxg6 Bxh2 31.Nxf7? Här kommer springaren dåligt. Bättre var 31.Bb7 fxg6 32.Bxa8 Rxa8 33.Nb5 även om svarts löpare är starkare än vits springare med fribönder på båda flyglar. 31…Rhb8 32.Be2 Ra5! Förmodligen förbisåg Grandelius denna möjlighet. Vits kung står helt olämpligt på b-linjen när svart har båda sina torn kvar och kan utnyttja att b-bonden är bunden. B- och c-bonden är tack vare den vita kungens placering tacksamma svagheter för svart att angripa. 33.c6 Rc5 34.c4 Rxc6 35.cxd5 exd5 Svart hotar nu även bonden på g6 horisontellt med tornet. 36.Bh5 Precis som GM Brynell påpekade i kommentatorrummet är de vita pjäserna på kungsflygeln helt inaktiva. 36…Rbc8 37.Rd3 Rc4 38.Rh3 Tornet gör paradoxalt sällskap med sina kolleger på kungsflygeln. Eventuellt är detta en ploj från Grandelius. 38.Rxd5 Rc3+ var förvisso tröstlöst också. Löparen på h2 tvingar vits springare att stå kvar på f7 och någon aktivitet från vits pjäser kan inte skymtas. 38…Bf4 39.a3 d4 40.Ka4 Rc3 41.Rh4 Ra8+ 42.Kb5 Rb8+ 43.Ka4 Bc1 44.b5 Ra8+ 0-1 Det är matt i nästa drag.

Jan Timman öppnade 1.c4 i ett parti mot Michael Stean i zonturneringen i Amsterdam 1978 och vann. (Foto: Bert Verhoeff)

Resultat från rond 3:

Jan Timman – Jon Ludvig Hammer 0,5-0,5

Laurent Fressinet – Nils Grandelius 1-0

Axel Smith – Erik Blomqvist 1-0

Poängställningen efter 3 ronder:

Laurent Fressinet 2,5 poäng

Axel Smith 2,5 poäng

Jan Timman 1,5 poäng

Erik Blomqvist 1 poäng

Jon Ludvig Hammer 1 poäng

Nils Grandelius 0,5 poäng

Möten inför rond 4:

Nils Grandelius-Erik Blomqvist

Jan Timman-Laurent Fressinet

Jon Ludvig Hammer-Axel Smith

Livesändningarna börjar kl. 14.00 med svenska stormästarkommentarer av Stellan Brynell, klicka här: