jun 20

Stormästaren  Pontus Carlsson intervjuas på schack.se, och har mycket hårda ord att säga om Sveriges Schackförbund SSF. Några citat:

  • Som jag ser det försöker SSF helt enkelt avskaffa sporten schack och ersätta med lek och spel för barn och vuxna.
  • Det är tragiskt för svenskt schack, men det är ju så SSF vill ha det…
  • Min kritik mot SSF och dess syn på elitschack har bara ökat.
  • Det som SSF håller på med är bedrövligt.
  • Han tycker att SSF:s aktioner och inställning är dåliga på många områden. Han nämner det protestärende från i våras då hans Team Viking bestraffades med poängavdrag för att ha använt sig av en otillåten spelare, ett ärende som Pontus anser att såväl SSF som andra inblandade kunde ha skött bättre.

Det går inte att skriva kommentarer till intervjun på schack.se, men här på Schacksnack går det bra att kommentera.

Läs de 8 kommentarerna till “Pontus Carlsson mycket kritisk till Sveriges Schackförbund”

  1. Staffan Olsén säger:

    Nu är frågan om valberedningen eller Pontus har rätt! Frågan är om vi behöver avskaffa eller tysta….. 🙂

  2. Bo Berg säger:

    Pontus Carlssons öppna kritik mot SSF och den brist på att satsa på elitschacket och de (CS) under lång tid har eftersatt stödet till de traditionella klubbarna och deras lokala verksamhet på juiorer som vill något mer än att spela ”knuffschack” och ”leka”. Detta arbete och stöd är nu sedan lång tid eftersatt av SSF:s CS och Ordförande Anil Surenders uttalande i ledaren i senaste TfS ”Fortsatt fokus på skolschacket” är som en stor loska rakt i ansiktet mot den konstruktiva och öppna kritiken.

    Mot all kritik så har CS nu idag tagit ett, enligt mig, ett mycket riktigt beslut. De ställer in Junior-kvalet i SM. Denna tävling har sedan många år spelat ut sin roll. Även årets Junior-SM fick i år nätt och jämnt ihop ett fullt startfält. Detta är ju tydliga signarer på att det är kris i svenskt Juniorelitschacket. Vilka metoder föreslås då nu inför kongressen av CS?

    Strategiplan och Missionsarbete. Detta är huvudorden i CS prop. till kongressen.

    Ett citat här ifrån Pontus Carlssons intervju:

    ”-Min kritik mot SSF och dess syn på elitschack har bara ökat. Efter att ha läst igenom verksamhetsberättelsen och kongresshandlingarna kan jag inte säga något annat än att det som SSF håller på med är bedrövligt. Anil Surender nämner inte ens elitschacket i sin ledarspalt trots att det är det område som har förstörts mest och drabbats av de flesta besparingarna. Om man ser på den strategiplan och missionsformulering som styrelsen har presenterat så ser jag helt enkelt inte var elitjuniorer och elitseniorer passar in, menar Pontus Carlsson.”

    En av de ”stora”, fina mötena vid t.ex. SM är ju mötena över åldersgränserna. När SM nu spelas under bara en vecka så har andra veckans möjlighet för juniorerna att spela i de öppna klasserna försvunnit om de spelar med i juniorklasserna.

    Jag har sedan länge föreslagit att juniormästerskapen i olika åldersklasser, enligt internationellt upplägg, (under 8, 10, 12, 14, 16, 18, 20.) skall spelas under våren. T.ex. sportlov, påsk, Kr.hf.. Även Senior- och Dam-SM skulle kunna spelas då. Detta skulle göra att möjligheten för en blandning av åldersgrupperna efter spelstyrka under SM-veckan.

    Den strategi att försöka slussa över 5:te-klassare bland de traditionella klubbarnas lågstadiejuiorer, som redan spelat ”riktigt” schack under flera år, blir en kulturell chock.

    Det är mycket hög tid att överföra mer av ekonomin och resurserna till de lokala traditionella klubbarna och deras viktiga arbete med klubbjuniorer.

    När det sedan gäller sponsring till elitschack så är det ju mycket skrämmande att CS inte ställs till ansvar på något sätt för den hantering av ärendet som Pontus Carlsson ger uttryck för.

    Limhamns SK med Conny Holst och Sigemanturneringen är ett mycket god förebild för hur allt detta kan skötas i senaste TfS. Så det finns ändå visst hopp.

  3. Martin Slingsby säger:

    Håller med Pontus, en av orsakerna till schackets kräftgång är avsaknaden av folk som tar det på allvar. Det gäller dessvärre inte enbart SSFs brist på elitsatsning även om också det spelar roll. Det gäller alla vuxna som inte tar schack som sport på allvar, t ex i lagmatcher.

    Det finns en uppenbar risk att ungdomar inte satsar när man ser att elitspelarna inte stöds, eller bara till någon minimal grundnivå. När kommer vi föresten att åter ha en juniorelittävling typ Hallsberg igen?

  4. Dock säger:

    Vi behöver såna som Pontus i SSF/CS. Personer som är öppet kritiska, kanske tom förbannade och har en vilja att göra rätt saker.

    Det är för mycket gammalt groll som ligger kvar sedan decennier. Gör SSF till ett riktigt ungdomsförbund. Sätt in unga i CS.
    För att förekomma frågan Nej det är ingen kompetens vi missar. SSF fungerar inte alls bra idag.
    Det är knappast några mästerliga beslut som fattats under åren.

    Några av de yngre som jag pratat med som har suttit i CS bla har känt sig som nyttiga idioter.

  5. Einar Yngvesson säger:

    Det är intressant att läsa Pontus kritik mot SSF och alla de på schacksnack vanliga kritikerna stämmer in med sina olika käpphästar.
    SSF är ju en ideell organisation, med väldigt begränsad kader av anställda. Det mesta görs ideellt och då blir det så att de som vill ägna en stor del av sin fritid till att ”administrera” schackspelandet i stället för att spela schack själva får en stark ställning och deras målsättningar med SSF blir starkt dominerande. Det kan man se om man läser SSF-styrelsens strategidokument, det handlar inte om elitschack, det handlar inte ens om riktigt seriöst schack, målsättningsparagrafen talar om ”lek, träning och tävling”.
    Man kan tycka vad man vill om det, så länge det inte finns människor som vill ägna 100% av sin fritid för att vara bärare av någon annan strategi, någon annan målsättning. Och just nu förefaller det inte finnas några sådana, i vart fall har valberedningen inte hittat några, såvitt jag förstår.
    Vill Pontus eller Dock eller jag ha det på annat sätt måste vi hitta ”folk som tar det på allvar” som Martin Slingsby skriver.
    Men var finns de människorna? Och framför allt: Varför skulle de ställa upp?
    En sak som slår mig i både strategidokumentet i resonemanget här är att ingen frågar sig ”What is in it for them” som skulle vara de här som tar det på allvar och hjälper till. SSF-styrelsen efterlyser fler ”ledare” och Slingsby fler som tar det på allvar. Men varför skulle någon vilja ta på sig det uppdraget? Vad är det roliga i att göra det? På vilket sätt ger det mening och stimulans? Har man inte funderat på det läar man inte få flera ledare eller andra administratörer av schack.

    Det här är hela den ideella rörelsens problem och det finns en hel del diskussion kring detta t.ex. har Sektor 3 innan den nu går i graven försökt föra fram diskussion och analys om den här frågan. Hela den ideella rörelsen har problem med att få fram ”administratörer”, alltså folk till styrelser, till ungdomsledare eller till volontärarbete.

    Det är väl ingen tröst att schackrörelsen inte är ensam om problemen, men det kanske går att hitta inspiration från andra håll där man också försökt lösa de här frågorna. Och jag tror – med möjligheten att enkelt och utan plikter spela schack på nätet – så måste SSF och schackklubbarna ställa sig frågan: Vad har de som tar administrativa uppgifter för glädje av det? Vad är det stimulerande i att i stället för att utöva sitt stora schackintresse, göra helt andra saker (bokföring, rapportering och protokollskrivning är faktiskt en helt annan arena).

    Det skulle vara intressant att få läsa några idéer om detta på det här forumet. Så: Om jag skulle bli ledare: What’s in it for me?

  6. Dock säger:

    # 5
    ”Vill Pontus eller Dock eller jag ha det på annat sätt måste vi hitta ”folk som tar det på allvar” som Martin Slingsby skriver.
    Men var finns de människorna? Och framför allt: Varför skulle de ställa upp?”

    Problemet inom SSF och i än högre grad Stockholms SF är att många duktiga kunniga ambitiösa människor som vill göra bra saker neutraliseras. De tröttnar efter något eller några få år. Det är därför för att vara lite dramatisk, det mögelskadade huset måste rivas ner och byggas upp ett nytt fräscht. Vi måste sluta lappa och laga.

    I Schackakademien sitter en enorm kompetens. En kompetens som inte vill ha med vare sig SSF eller StSF att göra. Det om något borde vara en tydlig signal om att något är ruttet i staten …

  7. Einar Yngvesson säger:

    Jag vet inte riktigt vad du menar med att ”det mögelskadade huset måste rivas ner och byggas upp ett nytt fräscht” om man är mer konkret. Skall det skapas helt nya konkurrerande förbund eller vad?

    Annars är det ju så att SSF och StSF är demokratiska organisationer, så finns det en samlad opposition som är villig att ta på sig ett förändringsprojekt så torde det inte behövas mer än ett par år för att få det startat. Man samlas, lägger upp en plan. Tar över valberedningarna ena året och sedan styrelsen nästa. Gammal känd metodik.

    Eftersom metodiken är så välkänd och så enkel att genomföra så tror jag inte att det finns en verklig opposition. Det finns några gnällspikar (som t.ex. undertecknad) men ingen opposition i verklig mening, där man är villig att satsa tid och kraft och där man har en enighet kring vad det är man vill åstadkomma.

    Anledningen till att det saknas en samlad opposition är givetvis att få schackspelare finner organisationspolitiken intressant. Och tycker man politik är intressant finns det mer spännande arenor än SSF. Det kommer till sist tillbaka till frågan ”What’s in it for me?”.

    Nu skall jag återgå till att lira och se på schack på nätet. Där finns inga av de problem som Over The Board-schacket brottas med. Och om ingen i OTB-schacket börjar tänka nytt snart kommer internet helt att ta över.

  8. Martin Slingsby säger:

    De öppna breven är mycket oroande. Om den faktiska sanningen ligger någonstans ens i närheten av vad författarna skriver (de är ju faktiskt partiska, så vad vet jag) är det förvänande att valberedningen föreslår omval av ordföranden. Om de känt till denna massiva kritik. Det kan inte gå till som Wedberg skriver i officiella sammanhang, och de felbeslut – verkar det som – som Hall ger uttryck för indikerar en styrelse som gett upp allt hopp om att popularisera schacket igen.

    Man får hoppas att det finns annat som inte kommit fram, annars får den nya styrelsen i SSF ordentlig motvind i starten.

Lämna en kommentar